Dagens träning

Det är intressant detta med vad man lägger upp för bilder och statusar på instagram och Facebook. Som bekant tränar jag flera gånger i veckan. Det är nåt jag väljer att prioritera att sätta min tid på för jag känner att det är en investering i mig själv och i min hälsa och mitt välmående. Win-Win för alla i familjen. Men av nån anledning känns det ofta som att det inte riktigt är okej att skriva om eller lägga upp instagram bild av träning. Man blir liksom lite jobbig. Kanske till och med skrytsam. Eller är det bara jag som inbillar mig?
För min egen del är träningen en självklar del av min vardag och jag behöver inga hejarop eller kommentarer om att jag varit duktig. Det är inte därför jag ofta träningsinstagrammar utan därför att det är det jag ofta gör med min tid. Ändå lämnar jag ofta bort träningsrelaterade statusar eller bilder för att det känns mindre okej att dela det än att tex dela vad jag ätit till middag eller smaskat i mig för lördagsgodis. Visa vad jag köpt för inredningsprylar eller nya kläder. För att inte tala om alla bilder på barnen.

Nu inser jag att jag inte har nån aning om vart jag försöker komma med dessa tankar. Det var bara en observation. Eller kasnke det bara, som sagt, är jag som inbillar mig.

Då jag ändå är igång kan jag informera er om att veckans tredje styrkepass tränades utomhus på altanen idag. Först kände jag mig fånig över att träna ute så att grannarna kan se. Sen sket jag i vad andra kanske tänker och glömde bort att känna mig fånig. Det blev ett bra pass. Skönt att vara ute och altanen var ett superbt träningsredskap då jag gjorde step-ups och knäböj på ett ben.

Tumistid med Edwin

Frank och Agnes är i Åbo över helgen. Att vara ensam med Edwin har hittills varit super chill. Och så mycket man får gjort med bara ett litet barn att ta hand om! Hittills har jag städat huset, organiserat mitt klädskåp, trimmat hunden, varit på café med en vän,  varit på loppisrunda, tagit en långpromenad, umgåtts med syster och systerdotter och dessutom förstås gosat och lekt massor med Edwin. Ett nöjt barn är nästan som inget barn.
Det är konstigt tyst i huset när yrvädret är borta. Lite svårt är det nog att njuta helt av lugnet och tystnaden, för jag saknar ju dem båda. Men jag njuter samtidigt nog. Och jag njuter av att få ge Edwin all uppmärksamhet för ovanlighetens skull. Det känns som att han har börjat tala mera under dryga dygnet som vi har varit på tumis. Kanske är det för att han äntligen får taltur. Eller kanske är det jag som lyssnar bättre.

Snart ett år

Snart har vi bott i Jakobstad ett år. Det har gått jättefort. Samtidigt känns det som att det är länge sedan vi bodde i Helsingfors. 

Nyligen fick jag frågan om jag börjat trivas bättre. Svart är väl nog ja. Jag trivs med var och hur vi bor. Jag trivs med vardagen och jag är tacksam över min familj.

Men samtidigt  så känner jag egentligen ingenting för staden i sig. Jag har svårt att se den som min hemstad. Men det kommer kanske med tiden.

Och visst kan jag känna mig ensam. Under hösten sprang jag ju på en hel del aktiviteter med Agnes men sedan Edwin föddes har jag inte tagit mig ut speciellt mycket med båda barnen. Dagarna försvinner i ett huj och det känns som att det är svårt att hitta tid, och delvis ork, att ta initiativ till att träffa människor. 

Några besök och träffar har vi dock hunnit med de senast par veckorna och det har varit jättetrevligt. 

Troligen kommer det att kännas annorlunda då jag börjar jobba. Då kommer jag ut bland människor och är också delaktig på ett annat sätt. 

Lilla fröken nej

Agnes har börjat somna oftare om dagarna igen. Jag vet inte om det är en bra grej för igår höll hon låda i sin säng fram till klockan 21.30 och för tillfället, klockan 20.55, ligger hon och pratar om bastustuga och myggmat. Hon har sovit dagssömn båda dagarna. Kalla mig självisk men jag tycker det är mycket skönare då det omedelbart blir knäpptyst då man lämnar hennes sovrum nån gång mellan 19.30 och 20.00.
Nå, så länge hon inte härjar och skriker ska jag väl inte klaga. För härjande och skrikande har vi ändå nog om om dagarna av fröken "nej, int!".

Dessa nätter

Våra barn är ganska olika på många sätt men en av sakerna de har gemensamt är att ingendera sovit många timmar i ett kör utan mycket jobb och krångel bakom. Vår kära gosse, som hela i tiden ätit ganska ofta om nätterna, har börjat äta ännu oftare. Inatt var det nog rekord. Kring 8 gånger tror jag han ätit. Och då försökte jag först ge tutt, klappa rumpa, paja huvet, what not, före jag gav mat. Men mat fick han till slut. Varje gång. För han blev så förbannad att storasyster alldeles säkert hade vaknat hon också om maten inte hade serverats. (Hon vaknade i och för sig kring fyra hon också och sov bara snuttar efter det, men det är en annan historia och beror på saker som förhoppningsvis är fort övergående så vi snart har iallafall har ETT barn av två som sover gott om nätterna)".
Jag börjar känna att vi måste börja göra nånting snart för att vi alla ska få sova men jag vet inte riktigt vad vi ska ha för tillvägagångssätt. Att han protesterar då han plötsligt inte får mat som han brukar är väl rätt självklart men det går inte att ha honom att protestera så mycket med flera barn i huset.
Jag njuter väldigt mycket av småbarnslivet just nu. Även om det är hektiskt, alltid stökigt, tvååringen trotsar och tiden aldrig vill täcka till så njuter jag mycket av vardagen och av våra fina barn. Jag vet att jag kommer att sakna den här tiden senare i livet så jag försöker verkligen ta vara på den. Men denna sömnlöshet, den kommer jag verkligen inte att sakna. Jag fattar faktiskt inte hur det går att fungera som normala människor efter så lite sömn som jag och vi levt på de 2,5 senaste åren (med undantag för knappa halvåret före Edwin föddes). Men det går tydligen.

Fotproblem

För några veckor sedan testade jag jogga lite försiktigt för första gången sen hösten  2012. Tre kilometer på spånbana i lugn takt. Det kändes bra och jag hade gärna joggat lite längre men jag hejdade mig. Efteråt kändes det rätt okej men inte hundra eftersom det nog provocerade fram foglossningsbesvär så väntar jag lite till med joggingen.

Det jag insåg under den lilla rundan är att jag är i akut behov av nya skor. Idag slog jag slag i saken och åkte till grannstaden på jakt efter joggingskor (grannstaden eftersom jag hade en rabattkupong på 40% till en sportaffär där och dessutom köpte jag äntligen två barn speglar till bilen från biltema). Väl framme stötte jag på ett oväntat problem; mina fötter har ändrat en hel del efter graviditeterna. Efter Agnes märkte jag inte av någon förändring men nu plötsligt är fötterna inte bara större utan storleksskillnaden fötterna emellan har också ökat. Vänster fot är nu en hel storlek större än höger fot! Det är med andra ord omöjligt att hitta skor som passar, jag borde köpa olika stl för höger och vänster. Eftersom jag har på känn att det inte kommer att bli så mycket joggande ännu på ett tag så köpte jag sist och slutligen ett par skor som är lite mera allround än rena löpskor men som ändå kan fungera som ok joggingskor till en början då jag gör korta testrundor. 

Nu hoppas jag bara att det ska fungera att sätta en tunn sula i höger sko...

Edwins mått 6mån+

Jag skulle egentligen ha några saker till att tillägga i samma tema som de senaste två inläggen men ni får väl fel i huvet med mig och kommer aldrig tillbaka hit så jag avstår. Ska försöka hålla mig en dag eller två innan jag skriver om mage eller träning igen. Hehe.

Istället ska jag berätta att vi numera har en liten klimp på 8,8kg (!) och 68cm. Vår grabb växer minsann så det knakar. Allt var bra på rådgivningen, där vi var igår. Han utvecklas som han borde. Vi ska introducera kött och så ska vi försöka få bort nattätandet. Det senare projektet tar vi tag i ordentligt då Frank har semester. Tänkte också börja så smått med fingermat eftersom han nu sitter så stadigt i matstol.
Han tar sig nu framåt med fart. Tidningsställningen är absolut favoriten just nu. Hoppa är en av de nya stora intressena och dessutom verkar han, till min stora förtjusning, vara en liten läslus precis som sin storasyster. Jag vet, jag vet att man inte ska truga på barn sina egna intressen men jag kan inge låta bli att tycka att det är roligt att de tycker om böcker för jag älskar ju att sitta och läsa tillsammans med barnen.

Mellan varven lägger han sig ner och vilar några sekunder. Sen tar han sats och det är full fart igen!

Ännu mera om mage

Gällande funderingarna angående magträningen är jag ännu tvungen att tillägga att jag inte är expert inom det här området. Visst har jag en utbildning som ger mig mycket grundläggande kunskap och därtill har jag läst så mycket jag i princip har hittat då det kommer till post-gravid träning, magmuskeldelning och navelbråck. Men klinisk erfarenhet har jag ej. Så om nån bättre vetande reagerar på att nåt av analysen inte håller kan det hända att det är så. Men ge gärna feedback isåfall! Mera kunskap hitåt, tack! 

Idag kikade vi lite på min mage tillsammans med tränaren för mamma bootcamp. Hon tyckte att magmusklerna gått ihop bra och det är ju också det jag har kommit fram till då jag själv har testar. Då jag lägger till aktivering av djupa musklerna vid testet blir det dock rätt brett glapp. Varför det blir så fattar jag inte riktigt och hittar inte heller bra svar på nånstans. Min logik tycker att en aktivering av djupa magmusklerna inte ska sära på raka magmusklerna....eller(?) Jag är överanalyserar kanske nu men jag tycker att det är så intressant så jag kan inte sluta läsa och fundera.

Testade att planka lite försiktigt på dagens bootcamp och märkte att min träning har gett resultat. Jag har bättre koll på djupa magmusklerna, jag kan jobba med dem mera fokuserat och övningen blir därmed tyngre. Kommer dock inte att lägga till plankan i min träningsrepertoar ännu på ett tag. Den får vänta och jag fortsätter jobba på stenhård fokus och kontroll. 

En liten träningsanalys

Det här med magmusklerna efter graviditet och förlossning är nu verkligen en kapitel för sig. Hur ska man träna? Hur ska man inte träna? Hur ska man för de första hitta dem och aktivera dem utan att aktivera ALLA muskler, djupa som ytliga. 

Efter Agnes förlossning tränade jag inte så mycket vare sig magmuskler eller andra muskler till en början. Eller jo, bäckenbotten tränade jag flitigt. Däremot promenerade jag. Massor (jag tränade alltid bäckenbotten och djupa magmuskler aktivt under mina promenader) Skulle vara roligt att veta hur många kilometer jag gick i genomsnitt om dagen Agens första år. Jag gissar på väldigt många. Och även om jag absolut kunde ha, och borde ha, tränat mera styrka så återhämtade min kropp sig väldigt fort. Även magmusklerna. Så Småningom började jag träna mera styrka och hann ändå träna en hel del före jag blev gravid igen. Den sista graviditeten tränade jag väldigt lite på grund av den förbannade foglossningen. Styrkan i kroppen störtdök samtidigt som jag gick upp nästan 20kg i vikt. Magmusklerna och bukhinnan gav efter fort den här gången och magen blev stor fort.

Jag var mycket medveten om att min kropp hade fått utstå enorma förändringar de senaste dryga par åren och bestämde mig för att verkligen jobba hårt och jobba upp stabilitet och styrka från grunden. Verkligen ta hand om kroppen och ge den alla förutsättningar att läka och återhämta sig så bra som möjligt. Jag bestämde mig för att följa styrkedelen av Olga Rönnbergs bok Träning för nyblivna mammor (mat och cardio har jag inte följt) 

Jag tyckte att jag började lugnt. Jobbade mycket på muskelkontakt och att fokusera på tekniken. Och väldigt mycket gjorde jag nog rätt och bra men jag skulle nog ha gått framåt ännu långsammare. Framförallt borde jag ha inte ha plankat som en tok så fort. Visst visste jag, och vet jag, att plankan är en krävande övning men jag tänkte ändå att det är en trygg övning eftersom jag kände att jag hade kontroll på tekniken. Det jag inte riktigt fattade var att det kanske inte är bra  (detta är man väl lite oense om ..) att jobba så hårt med de ytliga musklerna även om de jobbar statiskt. Tvärtom kan även hård plank träning förvärra en muskeldelningen.

Min egen analys av min träning och mage är att jag plankat min delning värre och även gjort mina raka magmuskler överaktiva vilket gjort att jag automatiskt använt mig för mycket av ytliga musklerna även i andra övningar då de egentligen inte behöver jobba. De har tagit över en hel del av djupa musklernas jobb. Att jag dessutom har en slapp och svag bukhinnan och problematik med navelbråcke gör kanske att jag borde ha varit ännu mera försiktig från början. 

Sedan jag började träna enligt mamma mage-programmet (jag tränar minst två gånger om dagen, +smygträning så ofta jag kommit ihåg) har jag insett att jag troligen aktiverat djupa magmusklerna FÖR mycket. Jag är van att ta i för kung och fosterland då jag tränar och det har jag också gjort då jag tränat bäckenbotten och magmuskler men detta har också gjort att jag oftast aktiverar djupa musklerna OCH ytliga. Nu jobbar jag på att hitta ännu bättre kontroll och koppla bort de senare för att ge min delning en chans att läka och gå ihop ordentligt.  Under dessa veckor jag tränat enligt appen har det faktiskt skett en förändring! Jag kan nästan kalla mig frälst. Alla nyblivna mammor borde veta om den här tränings appen! Den här träningen vill jag faktiskt kalla rehabiliterande träning. Så långt som jag har hunnit (har inte hunnit med alla nivåer ännu) kan jag skriva under allt. 

Nu kommer jag inte att dissa Olgas program. Nej, jag har fortsättningsvis hennes träningsprogram som bas i hur jag bygger upp min träning. Men jag anser nu att många av övningarna i program 1 är för tuffa för nyförlösta. De andningsövningar som finns i boken är bra men jag tycker att de inte är tillräckligt utan man borde absolut träna på att hitta och aktivera musklerna ännu mera före man kan sätta igång med första programmet. 

Sen kan man ju tycka att hur många orkar nu egentligen träna så här grundligt efter att man har fått barn, kvinnor verkar ju återhämta sig riktigt bra ändå.

Och javisst, många återhämtar sig säkert helt okej utan att sätta desto mera tid och energi på att träna eller träna rätt. Men sen finns det en hel del som får problem också. Om inte genast så kanske längre fram. Hur man gör eller inte gör är upp till var och en men personligen känns det viktigt för mig att ta hand om mig på bästa möjliga sätt. Speciellt efter täta graviditeter, mycket foglossningsproblem och en vikt som gått +13, -18 +18, -16kg (stackars, stackars kropp alltså!) Jag känner verkligen att det har slitit på kroppen.

Det så fruktansvärt frustrerande att ha satt massor med tid och energi på att träna på ett sätt jag trott är bra med så visar det sig stt jag ändå gjort missar. Men nu ska vi tro att jag är på rätt spår igen och får resultat som jag jobbar hårt för.

Mamama

"Mammama" har Edwin börjat säga idag. Det firar vi med några bilder för det har det sannerligen varit dåligt med ett bra tag.

Inne i magen

För att fortsätta på mag-temat så måste jag tipsa om receptet jag följde idag. Jag gjorde daal enligt detta recept och det blev supergott! Extra roligt förstås att Agnes åt upp sin portion och dessutom satt vi och tittade och doftade på kryddor och ingredienser under och efter måltiden. Av nån anledning har jag lite glömt bort att använda linser ett bra tag även om det är en favorit så det var faktiskt första gången Agnes åt röda linser. Hon tittade med stort intresse på okokta och kokta linser, doftade på gurkmeja och färsk ingefära. För att inte tala om färsk koriander som faktiskt var ingrediensen jag utgick från då jag funderade på vad vi skulle äta idag.

Vi får en låda ekologiska grönsaker varje vecka den här sommaren. Lådan innehåller lite olika saker varje vecka beroende på vad som är färdigt just då. Vi vet alltså inte vad vi kommer att få på förhand utan det blir en överraskning. Jag som för det mesta har dålig inspiration då det kommer till matlagning såg det här som en möjlighet att få en liten kick och det har verkligen fungerat så här långt. Färsk koriander och libbsticka är två av produkterna som fanns med i den senast lådan. Jag skulle själv aldrig få för mig att köpa någondera av dessa. Det är roligt att använda, för mig nya, ingredienser och jag har redan hittat flera nya recept och rätter som ska testas. Hoppas inspirationen håller i sig.
Att allt i lådan är ekologiskt och närproducerat gör det hela ännu bättre. Kanske jag börjar tycka lite bättre om matlagning ännu på "äldre" dagar.

Plankan

Själv har jag tränat plankan mycket efter båda graviditeterna. Speciellt senaste. Jag är definitivt en av de som blivit plank-hjärntvättad och har tänkt att det är en trygg övning även ganska fort efter förlossningen. Just nu håller jag på och omvärderar plankan.

Läs det här så förstår du varför:

http://mammamage.se/sa-plankan-tranar-inte-djupa-muskler/

Edit: närmare funderingar och reflektioner om vad och hur jag tänker på kommande.

Edwin 6 månader

Tiden går i rasande fart och Edwin har redan hunnit bli sex månader! Jag njuter massor av bebistiden den här gången. Mera än första gången. Det beror väl delvis på att vi är så mycket lugnare gällande det mesta andra gången. Vi tar saker mera som de kommer och stressar mindre. Största livsförändringen skedde helt klart med första barnet. Med andra så blir vardagen ännu mera intensiv och flera bollar att ha i luften men det är ändå rätt samma basic grejer som man ska försöka få att fungera.

Amningen har fungerat löjligt smidigt och även om han ätit ofta så har vi knappt haft några kriser med Edwin. Edwin har varit en rätt nöjd typ redan från början och nöjdare blir han hela tiden. Han har till största del sovit relativt långa pass om dagarna, inte bara snuttar vilket A gjorde väldigt länge och vilket är tröttsamt. 

Nu har vi nått den tidpunkt då jag kände att det vände riktigt ordentligt med A. Från halvåret blev det bara roligare och roligare. Ska bli spännande att se hur vi upplever det denna gång.

Till Edwin. Han har de senaste två veckorna börjat få gröt och smaka på grönsaker. Idag fick han också lite plommon för första gången. Han växte ju bra bara på bröstmjölk men eftersom han verkade så intresserad av vad vi åt så kände vi att det var dags att han får smaka. Och han älskar mat! Det är lite knepigt att mata honom eftersom han själv vill hjälpa till och trycka såväl sked som sina båda händer i munnen. Nu har den klottiga fasen börjat med besked. Tre dagar har han fått öva att sitta i matstol vid måltiderna. Jätteroligt tycker jag eftersom vi nu alla kan sitta tillsammans kring bordet. Tanken är också att börja med fingermat ganska fort men vi måste nog öva lite mera på såväl ätande och sittande i stolen före det.

De senaste dagarna har han lärt sig att ta sig framåt. Först gjorde han det som en mask; tryckte upp baken högt, högt och drog framåt med armarna. Nu, börjar han fatta att det går enklare att hjälpa med benen växelvis. Före han lärde sig att ta sig framåt hade han en period då han inte orkade vara så länge på golvet eftersom han blev frustrerad så fort. Nu är han igen nöjdare, förstås. Måste vara fantastiskt att äntligen kunna röra på sig själv!

Sover gör han mellan ca kl 21 och kl 8. Tyvärr äter han flera gånger om nätterna. Kring kl 4 brukar jag vara  så trött att jag tar honom bredvid mig och där får han sedan sova resten av natten. Trots att han nästan sover lugnast bredvid mig vill jag gärna att han sover första delen av natten i egen säng eftersom jag inbillar mig att det kan bara en god vana och rutin att hålla fast vid. Inga hela nätter i sikte ännu alltså.

Dagssömnen håller på att ändras en del just nu. Från att i regel sovit en kort (30-40min) +en lång (2-3h) +kort tror jag att vi håller på att komma in i rutinen med två sovstunder. Vi hade riktigt varmt här för en dryg vecka sedan och då det var varmt och han plötsligt skulle sova utan sovsäck sov han bara korta lurer, tre eller fyra gånger 30min, om dagarna. Så nån riktigt tydlig rutin har vi inte just nu men senast dagarna har han sovit 2h + 2-3h vilket är en rutin vi ska försöka hålla fast vid framöver. Vore verkligen en superskönt rutin med två långa pass. Fårse hur det går.

Edwin är nöjd och glad mest hela tiden. Lite gnälligt blir det egentligen bara då han är trött eller hungrig eller inte orkar jumppa på golvet. Men nu som då visar han ändå att han har en stark vilja men han ryter bara till ordentligt vid väl valda situationer. Jag bar på känn att vi har att göra med en riktig envis grabb men det har inte riktigt kommit fram så tydligt ännu.

Han är en riktig liten livsnjutare som tycker om att vars med då det händer. Bäst fortfarande är förstås storasyster, den stora idolen. Han tycker om musik och att sjunga och dansa. Extra roligt är det att sjunga och dansa framför spegel. 

Han är lätt att tycka om, vår Edwin.