övertaggad?

Vad roligt att så många delar med sig av sina erfarenheter gällande förlossning smärtlindring! Jag blir faktiskt bara mer och mer nyfiken på vad som väntar.

Sista gången av mammakraft, som jag för övrigt rekommenderar varmt för kommande mammor om kursen ordnas igen, var intressant och jag blev ytterligare inspirerad inför förlossningen. (Jag borde kanske sluta skriva om hur intressant jag tycker att det ska bli med förlossning så jag inte jinxar det hela och det slutar i en dålig upplevelse istället.) Vi fick även pröva på frigörande dans och jag shakade förstås så mycket att jag knappt kunde gå efteråt. Å vad jag ser fram emot att slippa denna foglossning.

Imorgon blir det vägning och mätning igen. Nu orkar jag faktiskt inte bry mig så mycket om hur mycket jag lagt på mig sen sist. Däremot hoppas vi på ett "bra" sf-mått, att skruttlisa vuxit som hon ska. Åtminstone bökar hon på som en liten mullvad.

Några tankar till

Jag har funderat lite på det jag skrev om smärtlindrig, att inte planera så mycket. Det stämmer delvis, samtidigt inte. Jag har många planer i mitt huvud och tror att det är viktigt med mental förberedelse. Att gå igenom alternativa scenario, inte minst då det gäller sin egen reaktion. Kommer jag bli paralyserad, kommer jag kunna fokusera och ta det lugnt, eller blir jag alternativt alldeles livrädd och hysterisk? Och vad har har för redskap att klara av de olika alternativen. Sånt funderar jag på hela tiden. Den mentala förberedelesen är i full gång med andra ord. Det jag dock fokuserar mest på är att gå in i det med en positiv inställning och försöka ta reda på mina rädslor före för att förhoppningsvis kunna släppa dem. Att se det hela som en stor utmaning (i positiv bemärkelse).
Det jag kanske menade med att "ta det som det kommer" är att jag inte vill planera enligt en plan för detaljerat och för att inte bli handfallen och besviken om det inte går enligt just den planen.

Som bäst läser jag denna bok. Har dock inte kommit så långt så att jag kan säga bu eller bä. Det kan jag kanske ikväll, eller imorgon då den lär vara färdig läst.
Ikväll ska jag iväg på sista träffen med min "mammakraft" grupp, vilken jag nämnt tidigare. Vi ska bland annat diskutera förlossning.
Jag befinner mig alltså i förberedelese-mode. Så det lär nog komma flera tankar inom detta tema ännu.

Smärtlindring eller inte

Det kom ett önskemål gällande vad och hur jag funderar då det gäller smärtlindring och förlossning. Jag har funderat lite hit och dit, tagit reda på vad det överhuvudtaget finns för alternativ, och kommit fram till en ganska enkel lösning; jag kommer att se hur långt jag klarar mig utan smärtlindrig och därefter ber jag om att få det som är fiffigast i just den situationen. Inte krångla till det helt enkelt och inte bestämma nånting på förhand. Jag har verkligen ingen aning om vad jag har att vänta mig och inte heller nån aning om hur jag kommer att reagera då det gäller. Även om jag tror mig ha en rätt hög smärttröskel så är jag nog medveten om att detta kommer att vara nåt helt utöver det jag hittills upplevt i mitt liv och litar inte på att min nuvarande uppfattning om min smärttröskel kommer att vara up to date i detta sammanhang.
Jag satsar alltså inte stenhårt på att försöka klara hela vägen utan någon smärtlindring alls men jag utgår inte heller från att använda allt som finns tillgängligt så fort som möjligt. Jag ska försöka lyssna på kroppen och på mig själv och sen får vi se vad som behövs eller inte.

Ni med erfarenhet, har ni haft en klar plan på förhand gällande vad ni vill ha/inte vill ha för smärtlindring. Och har det gått enligt planen?

En liten säng

Idag flyttade en liten säng in hos oss. Rottingsängen införskaffades då min andra syster föddes, år 1976, och sen dess har många småttingar sovit i den. Även jag själv har jag för mig.


Jag har köpt ett spjälsängsskydd, vilket jag genast insåg att är alldeles för långt. Men det kan kanske användas dubbelt...eller kapas av. Får se. Korgen kan lyftas ur ställningen vid behov.


Ett av hjulen sitter lite löst så det måste fixas till, annars är sängen i finfint skick! En liten madrass måste dock införskaffas. Men var hittar man pyttemadrasser,38x86cm, med rundade kanter? Eventuellt blir det att köpa den minsta vi kan hitta och klippa till den så att den ryms i korgen.


Nu börjar de mest väsentliga vara införskaffat. Förutom tvättmaskin och skötbordssystem. Jag börjar bli otålig.

Lillajul hos the Fellmans

Jag har aldrig varit ett fan av mycket julpynt hemma hos mig. Jag har alltid haft extremt lite pynt hemma och de har jag tagit fram sent. Runt min födelsedag strax före lucia. Men i år tyckte Frank att vi minsann ska pynta till det lite till lillajul så vi drog fram den lilla jullådan från källaren. Och jag måste erkänna att visst är det riktigt mysigt med mycket ljus!


En av mina favoriter är betlehemsstjärnan jag har fått av min mamma. Den åker upp varje år och ger ett varmt och mysigt sken. Inte så rosa som det ser ut på bilden utan ett mycket mra mörkrött sken.

I lådan hittade vi en traditionell ljusstake i vitt som aldrig blivit uppackad tidigare. Den fick plats i arbetsrummet.


Vårt vita "Tro, hopp och kärlek" har vi fått av Franks mamma och får nu lysa upp vårt vardagsrum. Lite dramatik blev det då vi skulle hänga upp det eftersom alla lampor föll i golvet och gick sönder. Andra försöket gick bättre.


Vi hittade även ett par juldukar i lådan som aldrig tidigare varit i användning. Den ena passade perfekt till matbordet, den andra till kistan. Lyktan på bilden står oftast i tamburen och hälsar gäster välkomna. Tulpanerna köpte vi från Plantagen där de hade ett super-erbjudande- 3knippen, 7tulpaner/knippe, för 10€. Maka er dit och köpköp! Tyvärr hade de inte mörkröda eller vita så vi körde på en annan favoritfärg.


Vi var en sväng till IKEA och plockade upp lite smått och gott, nya överdrag till våra stora kuddar, salladsslunga, kollade på babystuff. Dessa glasljus fick följa med hem i bara farten. Även dessa liksom betlehemsstjärnan ger egentligen ett mycket mera mörkrött ljus. Hjärtat man kan skymta samt tomtarna har vi fått i gåva.

Cafu fick en svart, mjuk bädd samt ett lurvskinn ovanpå. Han blev genast förtjust. Nu ligger lurvet redan på vardagsrumsgolvet istället för i bädden.

Resten av kvällen läs jag njuta av ljusen och den höga mysfaktorn. I soffan med ett glas kall mjölk och choklad.

Let´s do it!

Igår besökte vi kvinnokliniken för att bekanta oss med utrymmena och veta få veta vad som kommer att ske var. Jag var rädd att jag skulle bli nervös och stressad av besöket men istället blev jag grymt taggad och hade lust att sätta igång på momangen. Lite roligt var att Frank hade precis samma reaktion. Let´s go already liksom. Ännu är dock väntan ca 8 veckor lång...

Shopping

Idag skämde jag bort mig själv med lite shopping. Förutom det som finns inne i påsarna köpte vi det gröna sängöverkastet. Färgen gör sig dock inte till rätta på bilderna.
I påsarna fanns svarta tights, gråa strumpbyxor, en Bravado-bh som jag hört att ska vara grymt skön (men borde jag ändå köpt svart istället för naturvit undrar jag nu), samt pyjamasbyxor.

Ett par naturvita kuddar från hemtex fick också följa med hem.
Polarn och pyret byxorna ser ut såhär med mudden uppe....
..och såhär med mudden nere. De är grymt sköna! jag tror bestämt jag kommer ha på dem mera eller mindre konstant den närmsta tiden. Jag funderade även på att köpa övre delen, amningslinnet, i samma mönster men jag ska ännu fundera lite på saken och se om jag matchar byxorna med ett blått eller vitt linne istället.

Efter shoppingen träffade jag fina Jenny över en stor kopp varm kakao. På henne har jag dock ingen bild eftersom jag tänkte att jag ju inte har men nån kamera och jag alltför för sent fattade att jag ju faktiskt har en kamera i telefonen.
En riktigt bra dag har jag med andra ord haft!