Röra på kroppen

De senaste två kvällarna har jag gått en kort promenad på ca 15minuter med Cafu. Idag hade Frank en kort arbetsdag och kom hem precis då tösen ätit och somnat. Perfekt tillfälle för mig att ta en lite längre promenad i dagsljus. Det blev kring 40minuter och jag njöt av varje sekund! Förutom att få frisk luft och röra på mig så är det fantastiskt skönt att kunna gå normalt och inte känns mig som ett mumintroll! Otroligt skönt att få känna mig smidig och kunna gå i ordentlig rask takt. Och efter att inte kunnat gå i trappor på ett bra tag pga av foglossningen så njuter jag även av att gå upp och ner för trapporna istället för att ta hissen!

På tal om smidig och inte känna sig som mumin så är jag otroligt imponerad över hur fort kroppen kan återhämta sig efter en graviditet. Redan efter en vecka hade min mage dragit ihop sig massor. Extra av både fett och hud finns förstås på magen och kring höften, men inte alls så mycket som jag hade väntat mig bara knappa 2 veckor efter förlossningen. Vad jag väger har jag ingen aning om, vi har ingen fungerande våg, och det spelar egentligen ingen roll heller men lite nyfiken är jag nog. En dag efter förlossningen hade jag gått ner hela 8kg! Jag jobbar nu hårt på att träna upp bäckenbottenmuskulaturen samt djupa magmusklerna genom att helt enkelt aktivera dem aktivt flera gånger om dagen.

Nu håller jag hårt tummarna för att vädret blir mildare fort så vi kan börja ta dagliga vagnpromenader.

Bebis Fellman

Idag har vi haft en jättebra dag. En hel del antagligen tack vare en bra natt. Tösan hade skrikfest mellan kl 20.00 och 20.20. I 20minuter alltså. Sen sov 23.00-07.00 med två matningar. Jag kände mig som en ny människa och har för första gången sedan förlossningen orkat fixa och greja ordentligt här hemma. Jag har städat hemmet (och oj så skönt att kunna dammsuga utan foglossningsbesvär! och bra att märka att tösen sover hur gott som helst trots att dammsugaren brummar på för fullt). Jag passade även på att städa klädskåpet, städa undan graviditetskläderna.
Sen fick vi besök av moster och kusin som kom och fixade lunch och hade med sig följande present


Bilden ville på inga vis samarbeta, den vände sig alla vägar förutom den rätta.

Hon har faktiskt gott med på att suga på napp ibland, korta stunder. Bäst går det om det inte är mamma som erbjuder.

Mera kiva besök fick vi under eftermiddagen men det avslutades med total skrikfest, dock bara under 10minuter. Gnällig och lite magknip har hon dock haft mera eller mindre hela kvällen hon har även sovit mycket lite under eftermiddagen...hoppas lite i smyg att hon kanske kunde ta igen de sömntimmarna inatt. Det lär visa sig.

Att pröva,pröva,pröva

Vetni, jag blir så glad över era tips och råd! Er respons betyder mycket för denna nyblivna mamma. Sen vet jag ju att man själv måste pröva sig fram till vad som funkar just för oss, men att få höra vad ni har tyckt att funkat/inte funkat hjälper mig att leta mig fram till det som passar hemma hos oss.

Föresten så har vi haft en riktigt bra natt inatt! Tösen sov har sovit mellan kl 23 och 07 med två matpauser (+ två blöjbyten) och endast alldeles lite gnällande i ett skede.
Gallskrek gjorde hon i 20minuter efter klockan 20 på kvällen.
Det vi ändrat på är att vi började använda cuplaton igår samt att jag har rapat henne en del mera än tidigare. Fårse om det bara är ett sammanträffande. Det lär ju visa sig.

Kolik?

Här har vi haft seriös skrikfest inatt. Fruktansvärt jobbigt att ha en tröstlös liten flicka som skriker för allt hon är värd i flera timmar. Det gör ont i hjärtat.
Jag börjar nu befara att det är kolik det handlar om eftersom denna gråt börjar vara återkommande just sent på kvällen/natten.
Nu sover hon dock så det ska jag också passa på att göra.

För att fira 2 veckor

Jag får ännu inte sitta på en halv vecka pga läkande stygn (ursäkta känsliga läsare). Att inte få sitta på två veckor är förvånansvärt jobbigt. Det gör att jag ligger i sängen en hel del, ammar liggande eller ibland stående, och att ligga i sängen så mycket får mig nästan att känna mig sjuk. Att jag dessutom inte varit ute på knappt två veckor gör inte saken bättre. Men snart, på söndagen ska vi ta vår första promenad (håll tummarna att det inte är svinkallt) och jag ska njuta av att få börja sitta på min rumpa igen, hehe. Jag tänkte fira genom att beställa mig en amningsdyna och har kikat lite på denna. Den är relativt förmånlig i jämförelse med andra jag kikat på på nätet och dessutom är den "inhemsk". Har nån erfarenhet av V-modellen eller kanske rent av av just denna dyna?

Den finns tydligen att köpas från Prisma också märkte jag nu om man vill spara in på leveranskostnaden på 10€.

Förlossningen

Jag såg ju som bekant fram emot förlossningen och tyckte att det skulle bli en intressant utmaning. Utmaning blev det minsann. Det var helt klart tuffare än jag hade kunnat föreställa mig.
Ni får berättelsen i korthet.

Jag började få smärtsamma värkar på fredag eftermiddag och de höll i sig hela natten. Att sova var en omöjlighet. På morgonnatten klingade värkarna dock av och under lördag förmiddag kom de bara sporadiskt för att sedan börja igen vid 16-tiden. Lite före tre på natten ringde jag till Kvinnokliniken och hörde och vi borde åka in, då kom värkarna med ca 6minuters mellanrum och var ordentligt jobbiga. De tyckte jag skulle ta 1gram paracetamol och ringa igen om det inte alls hjälpte. Det hjälpte inte och vi åkte in vid 4-tiden på natten.

På vägen i taxin hade jag knappt några värkar alls så jag tänkte att de säkert skickar hem oss, att det är falskt alarm. Men det var det inte, förlossningen var igång och vi fick lov att stanna kvar. Värkarna tilltog fort i täthet och styrka dock tog öppningsskedet länge. Kl 13 på eftermiddagen hade jag endast öppnats 3cm på 8 timmar! fram till det hade jag använt mig av lustgas i några timmar men kände i det skede att jag behöver effektivare smärtlindring eftersom värkarna kom så tätt och inte gav mig några andningspauser alls. Jag kunde inte slappna av mera. Frank har berättat för mig att timmarna före klockan 13 var jag knappt kontaktbar men den biten har jag till viss del redan förträngt. Klockan 13 fick jag alltså epidural och det var rena rena himmelen! bedövningen gjorde att jag till och med kunde vila lite och samla krafter före jag igen började känna att värkarna tilltog. Efter epiduralen gick öppningsskedet rätt fort, krystningsskedet började kl 16 och 27 minuter senare var lillan ute. Krystningsskedet och krystvärkarna var faktiskt helt okej i jämförelse med öppningsvärkarna eftersom det var så konkret vad man själv skulle göra och målet var så nära. Dock blev hjärtljuden dåliga mot slutet och det blev bråttom att få ut henne. Men allt visade sig sist och slutligen vara ok då hon kom ut.

Det var helt klart jobbigare än vad jag hade tänkt mig men samtidigt en fantastisk upplevelse att vara med om och helt klar värt all smärta nu då man har det lilla underverket hemma och allt gått bra.

Men jag är definitivt inte en av de kvinnor som känner att "det här skulle jag kunna göra om när som helst". Nä, roligt var det definitivt inte men vi klarade det.

Natten som var

Ingen favorit i repris inatt utan vi har faktiskt sovit skapligt. Tösen har sovit som en igel vid min sida, ätit sisådär tre gånger och sen slumrat in igen. Haft lite bök i magen ett par gånger men det har gått om rätt fort. Ja, och ett par pika-blöjbyten. That´s it. Lyxnatt med andra ord.

För tillfället tycker jag att två basic grejer är knepiga. Det första är i vilken ordning vi borde byta på henne, genast då hon vaknat eller efter att hon ätit. Om vi byter först så är det i princip helt säkert att hon inom kort skriker som en tok efter mat men äter hon först så spyr hon antagligen under bytandet. På bb fick vi rådet att byta först, mata sen men jag är osäker...
Det andra är det där med rapandet. Nu i efterhand så har jag kommit på att vi ju aldrig gick igenom desto mera gällande de på bb. Jag har inte riktigt koll på vilka grepp som är de bästa och sen så vaknar hon ju till då man rapar henne efter maten vilket oftast innebär att hon vill ha ännu mera mat och då hamnar man ju i en ond cirkel.
Vad göra?