Smile

De senaste dagarna har Agnes sovit massor, knappt varit vaken alls. Nån timme på förmiddagen och några på eftermiddagen. Max en dryg timme åt gången. Hon äter iallafall bra och är pigg och alert de stunder hon är vaken. Vore hon allmänt flegmatisk skulle jag bli orolig.

Idag var hon på grymt bra humör efter dagspromenaden. Hon var ett enda stort leende den dryga timmen hon var vaken.

Att sluta stressa

Tack för era kommentarer, tips, råd och egna erfarenheter gällande förra inlägget. Jätteglad blev jag över att så många ville kommentera och dela med sig!
Nu känns det igen lite bättre att inte ha så bra koll på läget hela tiden. Alla barn är ju så olika och det var lite skönt att höra att ni alla gör på lite olika sätt (förstås) men att det funkar bra iallafall.

Vi får pröva med lite olika sätt och se vad som funkar för oss helt enkelt. Så har jag ju egentligen tänkt hela tiden, men osäkerheten smyger sig på titt som tätt.

Just nu sover hon faktiskt dagssömn i sin egen säng! och det gjorde hon även i går. Kanske hon så småningom sover i egen säng även på natten eller delar av natten iallafall. Och som Maria skrev- det är ju faktiskt bara dryga 6 veckor sedan hon var inne i min kropp. Så kanske jag skulle sluta stressa och oroa mig i onödan och istället njuta av att få snusa en bebis i nacken så länge hon är liten. Före jag vet ordet av är hon 16 och pratar om att flytta hemifrån.

Bebis-guide

Nu vill jag veta, hur gör ni, som har barn, för att natta era bebisar? Som jag skrivit tidigare så är det otroligt svårt att få vår tös att sova i egen säng. Hon somnar alltid i famnen (alternativt i vagnen på dagen) men att sätta ner henne är nästintill en omöjlighet. Hon vaknar inom några minuter och börjar storgråta. Detta innebär i praktiken att nattsömnen oftast inleds med att hon ammas i liggande ställning. Såhär kan vi ju inte ha det i all framtid och dessutom tycker jag att hon åtminstone borde inleda natten i egen säng.
Vad har ni för nattningsknep? och när borde ett barn kunna lära sig att somna själv? alltså att det läggs ner i sängen vaket och lär sig att hitta sömnen utan att vara i famnen eller amma sig till sömns.

Lillpluttan fyller 6 veckor idag. På nätet läste jag att man nu eventuellt kan börja märka att bebisen sover vissa tider varje dag. Hos oss har vi absolut inga rutiner what so ever. Hon är oftast vaken 1-2h i taget och sover sen kring 30min och 1 timme, i vagnen sover hon upp till 3h och därför försöker jag gå ut på en långpromenad varje dag ungefär samma tid varje dag (före promenaden försöker jag få till lite förmiddagsjumppa på golvet- jumppa och spratel för Agnes alltså). Fram till ca en vecka sedan åt hon med ganska exakt 2h mellanrum. Nu är det inte mera nåt system på ätandet utan det kan gå allt mellan 1-3h (några nätter den senaste tiden har det till och med varit 4h mellan två mål! yey) . Idag har hon tex ätit alla mål med 1h mellanrum. Dagar som dessa känns det nästan onödigt att sätta undan brösten mellan varven.
När började ni få tydliga rutiner i vardagen?

Kanske är det alldeles för tidigt att ens tänka på rutiner gällande sovande och ätande. Eller? Jag känner mig åter igen ganska villrådig och önskar att det medföljt en användarhandbok med Agnes.

Mjölkstockning

Just nu genomgår jag en helt ny erfarenhet - mjölkstockning from hell. Jag återkommer om jag överlever.

Ljusa tider

Precis då jag skrivit att vi har det mindre skrikigt hade vi förstås en skrikkväll igår. Däremot sov hon plötsligt 4h mellan målen i natt vilket aldrig har hänt förut! Hon åt vid kl 23, kl 3 och kl 7. Det nya påhittet kunde hon gärna fortsätta med. Dock sov hon i min famn nästan hela natten eftersom hon spyttade och maten steg upp i halsen på henne hela tiden då hon låg på rygg = vaknade genast och skrek om hon inte fick vara ordentligt upprätt.

Här har vi för tredje dagen i rad njutit av underbart solsken under förmiddagspromenaden. Härligt att våren är på intågande! Mitt humör och ork påverkas massor av vädret och årstiden. Äntligen är de mörka månaderna bakom oss.

Statusuppdatering

Vi började veckan med att besöka rådgivningen på måndag morgon. Jag var lite småspänd över Agnes vikt eftersom jag funderat mycket på om hon verkligen äter tillräkligt då hon oftast är färdig på 5-10 minuter. Nu som då äter hon upp till ca 20minuter men oftast är hon som sagt färdig på några minuter. Däremot så äter hon med 2h mellanrum mer eller mindre dygnet runt. Den senaste veckan har hon dock börjat äta med ca 3h nån gång men ibland också med bara 1h mellan.

Nåväl, jag behöver knappast bekymra mig för hennes viktökning eftersom hon gått upp knappt 500gram på 10 dagar och väger nu nästan exakt 1kg mera än födelsevikten. Alltså från 3198gram och 47cm till 4175gram och 56cm. Inte konstigt att de minsta kläderna börjar bli lite små.

Annat som ändrat den senaste veckan är att hennes mage blivit en hel del bättre. Vi har inte längre timmar av skrik varje dag. Visst har hon en del magknip fortfarande då man märker hur hon kämpar och spänner magen men det håller oftast på kortare stunder åt gången mellan vilka hon (och mamma och pappa) hinner återhämta sig lite. Jag tror helt klart att det är zonterapin som har hjälpt då det tydligt lättat efter att vi gått 3 gånger.

De senaste dagarna har hon börjat le massor! Underbart morgonhumör har hon också. Det finns inte mycket som vinner att vakna med en leende morgonmysig bebis. Även om jag oftast sover ganska lite om nätterna så går det inte att bli annat än glad till det uppvaknandet. Det är ljuvligt att få se mer och mer av hennes personlighet då hon har en hel del nöjda vakna stunder istället för att hon, som tidigare, varit mer eller mindre missnöjd och haft ont mest hela tiden hon varit vaken. Hon är minsann en bestämd liten tös som med ordentlig stämma säger vad hon vill eller inte vill. Ofta vet vi inte riktigt vad hon försöker säga men jag märker att jag mer och mer börjar kunna läsa av när hon är hungrig, trött, vill byta ställning, har ont mm. Dessutom trivs hon nu mycket längre stunder på golvet, tittar, pratar och ler mot sina leksaker. Hon är en underbar liten flicka med en redan stark egen vilja.

Det har alltså hänt mycket den senaste tiden!

Agnes och Cafu

Vår snart 6-åriga pudel Cafu har länge varit lite av en bebis i bemärkelsen att han fått massor med uppmärksamhet. Lite spännande var det före Agnes kom till världen, hur skulle han reagera? Nu efter 5 veckor kan vi konstatera att det gått över förväntan- och då förväntade vi oss att det skulle gå bra. Cafu är lite nyfiken men försiktig med Agnes. Han vet numera att han inte får slicka Agnes i ansiktet även om det ibland är svårt att låta bli.

Cafu och Agnes första möte såg ut så här

Lite svårt är det att hålla sig från hennes lekmatta och leksaker....

Cafu vill fortsättningsvis gärna vara med där det händer..

Cafu var tidigare en riktig sänghund och smet oftast upp i sängen om natten även om vi, på lite senare dagar, försökt lära honom att sova i sin egen bädd. Numera kommer han inte upp i sängen utan att det är på vårt initiativ och denna förändring har skett nästintill automatiskt.
Utomhus går han duktigt vid sidan av vagnen som om han inte gjort annat och dessutom är han ännu lydigare och lyhörd utomhus.

Vi är med andra ord ännu en gång mycket nöjda med vår hund.