Tumistid med Edwin

Frank och Agnes är i Åbo över helgen. Att vara ensam med Edwin har hittills varit super chill. Och så mycket man får gjort med bara ett litet barn att ta hand om! Hittills har jag städat huset, organiserat mitt klädskåp, trimmat hunden, varit på café med en vän,  varit på loppisrunda, tagit en långpromenad, umgåtts med syster och systerdotter och dessutom förstås gosat och lekt massor med Edwin. Ett nöjt barn är nästan som inget barn.
Det är konstigt tyst i huset när yrvädret är borta. Lite svårt är det nog att njuta helt av lugnet och tystnaden, för jag saknar ju dem båda. Men jag njuter samtidigt nog. Och jag njuter av att få ge Edwin all uppmärksamhet för ovanlighetens skull. Det känns som att han har börjat tala mera under dryga dygnet som vi har varit på tumis. Kanske är det för att han äntligen får taltur. Eller kanske är det jag som lyssnar bättre.

Snart ett år

Snart har vi bott i Jakobstad ett år. Det har gått jättefort. Samtidigt känns det som att det är länge sedan vi bodde i Helsingfors. 

Nyligen fick jag frågan om jag börjat trivas bättre. Svart är väl nog ja. Jag trivs med var och hur vi bor. Jag trivs med vardagen och jag är tacksam över min familj.

Men samtidigt  så känner jag egentligen ingenting för staden i sig. Jag har svårt att se den som min hemstad. Men det kommer kanske med tiden.

Och visst kan jag känna mig ensam. Under hösten sprang jag ju på en hel del aktiviteter med Agnes men sedan Edwin föddes har jag inte tagit mig ut speciellt mycket med båda barnen. Dagarna försvinner i ett huj och det känns som att det är svårt att hitta tid, och delvis ork, att ta initiativ till att träffa människor. 

Några besök och träffar har vi dock hunnit med de senast par veckorna och det har varit jättetrevligt. 

Troligen kommer det att kännas annorlunda då jag börjar jobba. Då kommer jag ut bland människor och är också delaktig på ett annat sätt. 

Lilla fröken nej

Agnes har börjat somna oftare om dagarna igen. Jag vet inte om det är en bra grej för igår höll hon låda i sin säng fram till klockan 21.30 och för tillfället, klockan 20.55, ligger hon och pratar om bastustuga och myggmat. Hon har sovit dagssömn båda dagarna. Kalla mig självisk men jag tycker det är mycket skönare då det omedelbart blir knäpptyst då man lämnar hennes sovrum nån gång mellan 19.30 och 20.00.
Nå, så länge hon inte härjar och skriker ska jag väl inte klaga. För härjande och skrikande har vi ändå nog om om dagarna av fröken "nej, int!".

Dessa nätter

Våra barn är ganska olika på många sätt men en av sakerna de har gemensamt är att ingendera sovit många timmar i ett kör utan mycket jobb och krångel bakom. Vår kära gosse, som hela i tiden ätit ganska ofta om nätterna, har börjat äta ännu oftare. Inatt var det nog rekord. Kring 8 gånger tror jag han ätit. Och då försökte jag först ge tutt, klappa rumpa, paja huvet, what not, före jag gav mat. Men mat fick han till slut. Varje gång. För han blev så förbannad att storasyster alldeles säkert hade vaknat hon också om maten inte hade serverats. (Hon vaknade i och för sig kring fyra hon också och sov bara snuttar efter det, men det är en annan historia och beror på saker som förhoppningsvis är fort övergående så vi snart har iallafall har ETT barn av två som sover gott om nätterna)".
Jag börjar känna att vi måste börja göra nånting snart för att vi alla ska få sova men jag vet inte riktigt vad vi ska ha för tillvägagångssätt. Att han protesterar då han plötsligt inte får mat som han brukar är väl rätt självklart men det går inte att ha honom att protestera så mycket med flera barn i huset.
Jag njuter väldigt mycket av småbarnslivet just nu. Även om det är hektiskt, alltid stökigt, tvååringen trotsar och tiden aldrig vill täcka till så njuter jag mycket av vardagen och av våra fina barn. Jag vet att jag kommer att sakna den här tiden senare i livet så jag försöker verkligen ta vara på den. Men denna sömnlöshet, den kommer jag verkligen inte att sakna. Jag fattar faktiskt inte hur det går att fungera som normala människor efter så lite sömn som jag och vi levt på de 2,5 senaste åren (med undantag för knappa halvåret före Edwin föddes). Men det går tydligen.

Fotproblem

För några veckor sedan testade jag jogga lite försiktigt för första gången sen hösten  2012. Tre kilometer på spånbana i lugn takt. Det kändes bra och jag hade gärna joggat lite längre men jag hejdade mig. Efteråt kändes det rätt okej men inte hundra eftersom det nog provocerade fram foglossningsbesvär så väntar jag lite till med joggingen.

Det jag insåg under den lilla rundan är att jag är i akut behov av nya skor. Idag slog jag slag i saken och åkte till grannstaden på jakt efter joggingskor (grannstaden eftersom jag hade en rabattkupong på 40% till en sportaffär där och dessutom köpte jag äntligen två barn speglar till bilen från biltema). Väl framme stötte jag på ett oväntat problem; mina fötter har ändrat en hel del efter graviditeterna. Efter Agnes märkte jag inte av någon förändring men nu plötsligt är fötterna inte bara större utan storleksskillnaden fötterna emellan har också ökat. Vänster fot är nu en hel storlek större än höger fot! Det är med andra ord omöjligt att hitta skor som passar, jag borde köpa olika stl för höger och vänster. Eftersom jag har på känn att det inte kommer att bli så mycket joggande ännu på ett tag så köpte jag sist och slutligen ett par skor som är lite mera allround än rena löpskor men som ändå kan fungera som ok joggingskor till en början då jag gör korta testrundor. 

Nu hoppas jag bara att det ska fungera att sätta en tunn sula i höger sko...

Edwins mått 6mån+

Jag skulle egentligen ha några saker till att tillägga i samma tema som de senaste två inläggen men ni får väl fel i huvet med mig och kommer aldrig tillbaka hit så jag avstår. Ska försöka hålla mig en dag eller två innan jag skriver om mage eller träning igen. Hehe.

Istället ska jag berätta att vi numera har en liten klimp på 8,8kg (!) och 68cm. Vår grabb växer minsann så det knakar. Allt var bra på rådgivningen, där vi var igår. Han utvecklas som han borde. Vi ska introducera kött och så ska vi försöka få bort nattätandet. Det senare projektet tar vi tag i ordentligt då Frank har semester. Tänkte också börja så smått med fingermat eftersom han nu sitter så stadigt i matstol.
Han tar sig nu framåt med fart. Tidningsställningen är absolut favoriten just nu. Hoppa är en av de nya stora intressena och dessutom verkar han, till min stora förtjusning, vara en liten läslus precis som sin storasyster. Jag vet, jag vet att man inte ska truga på barn sina egna intressen men jag kan inge låta bli att tycka att det är roligt att de tycker om böcker för jag älskar ju att sitta och läsa tillsammans med barnen.

Mellan varven lägger han sig ner och vilar några sekunder. Sen tar han sats och det är full fart igen!

Ännu mera om mage

Gällande funderingarna angående magträningen är jag ännu tvungen att tillägga att jag inte är expert inom det här området. Visst har jag en utbildning som ger mig mycket grundläggande kunskap och därtill har jag läst så mycket jag i princip har hittat då det kommer till post-gravid träning, magmuskeldelning och navelbråck. Men klinisk erfarenhet har jag ej. Så om nån bättre vetande reagerar på att nåt av analysen inte håller kan det hända att det är så. Men ge gärna feedback isåfall! Mera kunskap hitåt, tack! 

Idag kikade vi lite på min mage tillsammans med tränaren för mamma bootcamp. Hon tyckte att magmusklerna gått ihop bra och det är ju också det jag har kommit fram till då jag själv har testar. Då jag lägger till aktivering av djupa musklerna vid testet blir det dock rätt brett glapp. Varför det blir så fattar jag inte riktigt och hittar inte heller bra svar på nånstans. Min logik tycker att en aktivering av djupa magmusklerna inte ska sära på raka magmusklerna....eller(?) Jag är överanalyserar kanske nu men jag tycker att det är så intressant så jag kan inte sluta läsa och fundera.

Testade att planka lite försiktigt på dagens bootcamp och märkte att min träning har gett resultat. Jag har bättre koll på djupa magmusklerna, jag kan jobba med dem mera fokuserat och övningen blir därmed tyngre. Kommer dock inte att lägga till plankan i min träningsrepertoar ännu på ett tag. Den får vänta och jag fortsätter jobba på stenhård fokus och kontroll.