Äta med sked

Jag som nyss skrivit att Agens mest bara äter med händerna får nog ta tillbaka de orden. Eller, det handlar tydligen inte om att inte kunna utan snarare om att inte vilja. Finns det hjortronglass i skålen går det nämligen tydligen galant att äta själv. Med sked.
Och efter att ha fått en ny gaffel med katt på så har det också blivit populärt att öva använda den. Om det är nåt tillräckligt gott på tallriken vill säga.
Vi har tydligen bara inte motiverat henne på rätt sätt. Hah.

Vecka 24

Jag har nästan inte alls bloggat om den här graviditeten. Det finns många orsaker till det. Delvis har flytten och allt vad den inneburit och innebär tagit sitt, delvis har jag mått ganska dåligt största delen av tiden så här långt. Och jag har inte haft lust att skriva så mycket om det jobbiga. I korthet så har det egentligen varit helt typiska grejer, inga konstigheter. Men ack så tungt det kan vara ändå.
Från vecka 20 har illamåendet äntligen lättat avsevärt och även om det fortfarande finns kvar är det nu mycket sällan och alltid lindrigt.
Det som nu helt klart är jobbigast är foglossningen. Att jag mer eller mindre har ont hela tiden och att jag känner mig så otroligt begränsad. Att ha ont och att inte kunna göra normala saker i vardagen tar också en hel del på humöret.
Men, det går ju över. Sen. Det är bara att bita ihop och tänka att det ju inte är farligt för vare sig mig eller barnet. För allt verkar annars riktigt bra. I går besökte jag rådgivningen och fick bekräftat att magen verkligen ÄR stor. Det är inte bara jag som inbillar mig att den är enorm. Sf måttet ligger nämligen över den övre normalkurvan och är nu,  v23+6, 24. Som jämförelse var sf måttet 19 i samma vecka med Agnes men då följde sf måttet också den lägre normalkurvan graviditeten igenom.
Min vikt hade, som jag anat, ökat en hel del de senaste veckorna men den här gången fick jag inga skällor av hälsovårdaren vilket var skönt. Men jag hoppas att takten avtar, som den gjorde med Agnes, för att inte sluta på groteskt höga siffror mot slutet.
Blodtryck var bra men mitt hb hade sjunkit en del.
Höjdpunkten, bebisens hjärtljud, var fina och rörde sig mellan 125 och 145.

Jag är glad över att denna gång ha en hälsovårdare som det fungerar jättebra med. Jag lär inte ha angst över varje besök som jag hade senast.

Och så en magbild på det. Tagen igår, vecka 23+5. Det ser ut som att jag redan är fem före förlossning.

Nystart

Nu har vi bott i Jakobstad en dryg månad. Många frågar hur det känns och jag konstaterar varje gång att jag inte riktigt vet ännu. Hittills har ju Frank varit ledig och vi har levt semesterliv. Vi har fixat och grejat i den takt vi haft lust med. Vi har träffat mycket folk, vi har njutit att ha ganska få måsten. Vi har haft massor med tid tillsammans. Så, det har ju varit jätteskönt med en semestermånad i eget hus och egen gård.
Men imorgon börjar Frank jobba och nu är det dags att hitta en vardag igen. Inte återgå till vardagen utan hitta en ny. Skapa nya rutiner, nya aktiviteter, skapa nya cirklar, hitta nya träffpunkter och människor. Ja, och dessutom bygga upp en vardag där Frank inte jobbar dagtid utan i tre skiften.
Ärligt så känns det ganska tungt och jobbigt att på sätt och vis börja bygga upp det nya livet nu. Samtidigt tror jag nog det kommer bli bra. Bara vi får en början.

Sämsta talkojobbaren

Är på talko.  Alla jobbar flitigt men jag insåg fort att det inte fanns nåt för mig på listan över uppgifter som ska göras.  Varje dag är jag frustrerad över att jag är så begränsad.  Igår var det tex för mycket för min foglossning att plocka vinbär vilket min värkande höft påminner mig om idag.  Små saker då man ser på helhetsbilden,  jag vet.  Men tungt ändå så man är inne i det.

Nå,  eftersom gräset som bäst klipps med högljudd minitraktor var nån ändå tvunget att traska iväg med en sovande Agnes.  Så lite nytta gör jag trots allt. 

Agnes 1,5år

För ett par dagar sedan, 29.7, blev Agnes 1,5år och jag tycker att det är dags för en liten uppdatering om vad som händer och vad hon kan just nu.

Hon är minsann ingen liten bebis mera utan en liten flicka med, fortsättningsvis, stark vilja och ett hett temperament. Hon är målmedveten, nyfiken, glad, envis, social, gosig och mer och mer trotsig.

Hon tycker fortfarande om att greja med små saker som tex peta med nycklar, pinnar eller likande i olika hål eller springor. Måla med kritor och generellt pyssla med småsaker som kräver precision och koncentration. Bygga med duplo är ett relativt nytt intresse. Att läsa böcker är, precis som tidigare, ett stort intresse. Det blir många böcker varje dag.
Under varma sommardagar blir det förstås mycket vattenlek. Både i lilla polen på gården och vid olika stränder. Vattenlek går det inte att få nog av. 
 

 

Äta med bestick är inte speciellt intressant utan hon använder för det mesta bara händerna. Och ätandet överlag går mycket varierande. Hon är för det mesta liten i maten och jag får allt som oftast testa nerverna och tålamodet med att inte truga eller göra för stor grej av ätandet, speciellt då det är dags för morgon- och kvällsgröt eftersom matande inte är nån favorit. Roligt är dock att hon tycker om mycket smak, vilket även vi vuxna i familjen gör. Hon äter gärna mat kryddad med tex cayennpeppar, vitlök, lök, pesto. Så även om hon ibland är kinkig med maten så äter hon ändå o princip allt- då hon själv har lust.

 

Prata gör hon mycket. Talet utvecklas enormt för tillfället. Hon har sedan länge sagt många ord med en stavelse och jag har läst mig att tolka hennes tal ganska bra, men för andra har det nog varit ganska svårförståeligt. Nu säger hon mycket hela ord och även ofta meningar med två ord. Här om dagen satt hon i bilen och funderade djupt och plötsligt sa hon: "Caffson (Cafu) jaga katten in i busken!" (vilket han hade gjort och hon tyckte att det var otroligt spännande) Det tog en liten stund att få fram orden men hon sa dem alla tydligt och i rätt ordning. Jag i min tur blev alldeles stum. Men normalt säger hon ett ord, ibland två. Ibland tre som då hon ville se på min puderborste, pekade och sa " titta på den". Det är otroligt spännande och roligt att följa med språkutvecklingen.

 

Sömnen då. Äntligen, äntligen har vi alla fått börja sova hela nätter. Agnes läggs vid kl 20. Somnar på egen hand - utan enorma protester vilket vi tidvis varit vana vid. Ibland tar det ett tag före hon somnar men man hör hur hon bökar lite och talar för sig själv. Ofta pratar hon om saker som hänt eller människor vi träffat under dagen. Det är så oerhört skönt att hon äntligen har lärt sig att komma till ro på egen hand utan att vara ledsen. Den senaste veckan har hon sovit fram till ca kl 7, 7.30 utan att vi behövt gå in till henne alls (förutom i natt då hon var jätte ledsen kl 5 och behövde lite tröst för att kunna lugna ner sig). Ibland hör man att hon gnäller till lite men hon somnar om av sig själv.  Nattningarna, nätterna och längden på nätterna är nu alltså alldeles underbara och vi förundrar oss vid varje nattning och varje morgon. KAN det verkligen vara så här!? Vi hade redan glömt hur det kändes att sova om nätterna och jag själv än nu plötsligt jättetrött hela tiden. Kroppen är säkert i chock över att plötsligt få sova.
På dagen sover hon en  gång, vilket hon gjort det senaste dryga halvåret. Hon sover alltid i egen säng om vi inte är på språng och då sover hon lika bra i vagnen. Hon somnar även bra på dagen. Somnar 13-tiden (lite beroende på hur tidigt hon vaknat på morgonen) och sover mellan 1,5h och 2h.

Agnes behöver, som ju 1,5åringar, gör mer eller mindre konstant tillsyn. Inte minst nu då det har blivit roligt att klättra. Men samtidigt går det nu att låta henne leka självständigt på ett alldeles nytt sätt på bekanta ställen. Å andra sidan kan det vara riktigt svettigt att vara med henne hos folk eller ställen med mycket saker (som kan gå sönder), branta trappor eller likande. För hon är ju så väldigt nyfiken och snabb och man måste ha sten koll på var hon är och vad hon gör.

 

Agnes, som aldrig tidigare varit mammig, har haft en riktigt ordentlig mamma-period den senaste dryga månaden. Det började lite före flytten så tror inte att det bara har att göra med det men säkert har den också påverkat en del. Ett tag var det bara mamma som gällde hela tiden och jag kunde nästan inte göra någonting utan att hon stod och drog i byxorna, ville upp och gnällde mammamammmammammaaa. Som tur har det avtagit en hel del de senaste par veckorna. Men fortfarande vill hon att jag ska bära på henne mycket vilket inte funkar speciellt bra med min foglossning. 

Att leva med en 1,5 åring är jätteroligt!  Det är fart och fläng mest hela tiden. Hon är jätte rolig, har kul humor och vi skrattar och busar mycket varje dag. Nu när vi också får sova om nätterna finns det faktiskt nästan ingenting som är riktigt tufft just nu. Rutinerna och dagarna fungerar i det stora hela väldigt bra. Det njuter vi av så länge det varar. Jag har på känn att det ordentliga trotset ligger alldeles bakom hörnet. Det lär visa sig.

 

Hon är helt fantastisk vår fina Agnes!

Pientä remonttia

Jag som tidigare nästan aldrig såg på tv sitter nu och tittar på pientä pintaremonttia varje kväll. Och alla andra renoverings och inredningsprogram som råkar komma. Jag blir så otroligt inspirerad och får massor med idéer. Men problemet, förutom begränsad budget, är att knyta ihop alla idéer till en bra helhet. Man kan ju inte bara måla en snygg färg här, köpa en fin möbel hit och en annan dit. Allt borde vara igenom tänkt och ha den där röda tråden. Och det är ju precis det som är så svårt! Vore otroligt roligt att ta hit ett proffs att få input av, bolla tankar med och få hjälp av.

Och så lite kaosbilder tagna första dagen i huset. Som tur såg det bara ut så här en dag. Vi packade upp och organiserade extremt fort och effektivt. Nu är allt i ordning men vi har, som jag tidigare skrivit, för lite möbler. Och det som jag vill får fixat så fort som möjligt är alla vardagsrums- och köksväggar vilka ni ju ser på bilderna. Och köksskåpen. Egentligen skulle jag vilja byta ut hela köket men det väntar vi nog med några år tills det är dags att byta alla maskiner. Tills dess skulle ny färg och eventuellt nya handtag fräscha upp köket. 

Sovmorgon

Före flytten till Jakobstad vaknade Agnes i regel mellan halv 6 och 6 och vaknade minst två gånger om natten då hon behövde hjälp att somna om. Efter flytten har hon sovit allt längre nätter och har dessutom sovit flera hela nätter.  Visst hör jag ibland att hon är vaken men hon klarar nu plötsligt nästan alltid av att somna om helt på egen hand.
Inatt sov hon mellan kl  20.00 och 8.30. Hela natten dessutom!!! Kl 3 var jag i och för sig uppe och kollade varför hon skrek NEEJ!  hysteriskt. Det var tydligen en vild dröm så jag la på täcket och lyssnade på hur hon snusade en liten stund. Men den gången kan man knappt räkna med.
Nu håller vi tummarna att denna trevliga trend håller i sig.

Tilläggas ska att vi, förutom flytten, kört ett system som har gått ut på att Frank har skött alla nattningar i nästan två veckor och han har varit konsekvent med att alltid köra precis samma system. Nu har även jag nattat enligt samma principer och efter att hon åter igen protesterade lite mera så verkar hon acceptera nattningarna då vi är extremt konsekventa och kör så exakt likadana nattningar som möjligt.

  

Filifjonkan på altaaanen, som hon säger, i sin favorit nyckelpige-klänningen.