Inredningsinspiration

Igår hälsade vi på bekanta i deras egenhändigt planerade och byggda hus. Med havsutsikt. Det var ofrånkomligt att bli sugen på ett splitternytt hus där man själv planerat planlösning och valt alla material. Jag har redan hunnit totalrenovera badrummen, hjälpköket, köket i mitt huvud. Det är ju saker vi tänkt göra i framtiden men nu blev jag så sugen så sugen på att göra allt riktigt fint. Genast! Tillsvidare får jag fokusera på att försöka göra det trevligare här hemma genom inredning och mindre dyra små förändringar. Att så småningom få upp nåt  väggarna och fixa gardiner kunde ju vara en bra start...

Hälsningar från dimman av trötthet

Alla tips om hur man får en bebis att somna om utan att bli matad hit nu. Tack! Detta insomnande har bara blivit värre istället för bättre och grabben kan numera i princip aldrig somna om om han inte får mat.
Jag vet, jag vet att denna otroligt dåliga ovana måste brytas av oss vuxna (läs mig) men jag önskar ändå att det skulle finnas en easy fix för jag skulle verkligen, verkligen inte orka ta tag i saken. Men jag orkar heller inte amma tre, fyra, fem gånger om natten mera.

Svackan

Har haft en riktig svack-vecka här. Frank har varit borta många hela dagar, Agnes har haft intensiv trots period, Edwin har sovit knas pga värmen och jag har mest fokuserat på att försöka hålla skeppet flytande. Hemmet är ett kaos, jag har inte tränat en endaste gång förutom mammamage träningen, tålamodet har stundvis varit icke existerande och trots extrem trötthet har jag legat sömlös till kl 02 flera nätter och vridit mig av frustration.
Så kan det också vara ibland och det är helt okej. Jag känner att vi redan är väg upp ur svackan. Jag sov bättre inatt, vi har haft en skön familjedag på villan (först på eftermiddagen bröt trotskalaset lös), vi har kramats mera, bråkat mindre. Imorgon ska vi träffa vänner på stranden, planera in träning för såväl Frank som mig. (Det märks då vi inte får våra träningsdoser! Träningen behövs för att orka, inte bara fysiskt utan energinivån, humöret och tålamodet blir så mycket bättre och stabilare då vi får in träningen. Det märks tydligt.) Städa huset. Planera mat (åter igen), storhandla och fylla skåpen. Snart, snart är semestern här vilket innebär mera tid för allt. Inte bara flyta med nöd och näppe.

Familjeförberedelse

Ikväll berättade jag och Frank om våra erfarenheter av graviditet, förlossningar och föräldraskap för stadens föräldraförberedelse grupp. Jag hoppas vi inte skrämde upp dem för mycket, stackarna. 

Dagens träning

Det är intressant detta med vad man lägger upp för bilder och statusar på instagram och Facebook. Som bekant tränar jag flera gånger i veckan. Det är nåt jag väljer att prioritera att sätta min tid på för jag känner att det är en investering i mig själv och i min hälsa och mitt välmående. Win-Win för alla i familjen. Men av nån anledning känns det ofta som att det inte riktigt är okej att skriva om eller lägga upp instagram bild av träning. Man blir liksom lite jobbig. Kanske till och med skrytsam. Eller är det bara jag som inbillar mig?
För min egen del är träningen en självklar del av min vardag och jag behöver inga hejarop eller kommentarer om att jag varit duktig. Det är inte därför jag ofta träningsinstagrammar utan därför att det är det jag ofta gör med min tid. Ändå lämnar jag ofta bort träningsrelaterade statusar eller bilder för att det känns mindre okej att dela det än att tex dela vad jag ätit till middag eller smaskat i mig för lördagsgodis. Visa vad jag köpt för inredningsprylar eller nya kläder. För att inte tala om alla bilder på barnen.

Nu inser jag att jag inte har nån aning om vart jag försöker komma med dessa tankar. Det var bara en observation. Eller kasnke det bara, som sagt, är jag som inbillar mig.

Då jag ändå är igång kan jag informera er om att veckans tredje styrkepass tränades utomhus på altanen idag. Först kände jag mig fånig över att träna ute så att grannarna kan se. Sen sket jag i vad andra kanske tänker och glömde bort att känna mig fånig. Det blev ett bra pass. Skönt att vara ute och altanen var ett superbt träningsredskap då jag gjorde step-ups och knäböj på ett ben.

Tumistid med Edwin

Frank och Agnes är i Åbo över helgen. Att vara ensam med Edwin har hittills varit super chill. Och så mycket man får gjort med bara ett litet barn att ta hand om! Hittills har jag städat huset, organiserat mitt klädskåp, trimmat hunden, varit på café med en vän,  varit på loppisrunda, tagit en långpromenad, umgåtts med syster och systerdotter och dessutom förstås gosat och lekt massor med Edwin. Ett nöjt barn är nästan som inget barn.
Det är konstigt tyst i huset när yrvädret är borta. Lite svårt är det nog att njuta helt av lugnet och tystnaden, för jag saknar ju dem båda. Men jag njuter samtidigt nog. Och jag njuter av att få ge Edwin all uppmärksamhet för ovanlighetens skull. Det känns som att han har börjat tala mera under dryga dygnet som vi har varit på tumis. Kanske är det för att han äntligen får taltur. Eller kanske är det jag som lyssnar bättre.

Snart ett år

Snart har vi bott i Jakobstad ett år. Det har gått jättefort. Samtidigt känns det som att det är länge sedan vi bodde i Helsingfors. 

Nyligen fick jag frågan om jag börjat trivas bättre. Svart är väl nog ja. Jag trivs med var och hur vi bor. Jag trivs med vardagen och jag är tacksam över min familj.

Men samtidigt  så känner jag egentligen ingenting för staden i sig. Jag har svårt att se den som min hemstad. Men det kommer kanske med tiden.

Och visst kan jag känna mig ensam. Under hösten sprang jag ju på en hel del aktiviteter med Agnes men sedan Edwin föddes har jag inte tagit mig ut speciellt mycket med båda barnen. Dagarna försvinner i ett huj och det känns som att det är svårt att hitta tid, och delvis ork, att ta initiativ till att träffa människor. 

Några besök och träffar har vi dock hunnit med de senast par veckorna och det har varit jättetrevligt. 

Troligen kommer det att kännas annorlunda då jag börjar jobba. Då kommer jag ut bland människor och är också delaktig på ett annat sätt.