Agnes 3 månader

Vår lilla Agnes är idag 3 månader gammal. Dessa tre månader är helt klart de mest intensiva månaderna i mitt liv. Så fort de har gått, samtidigt känns de som en mindre evighet. 

 

Speciellt den senaste tiden tycker jag att Agnes personlighet börjar komma fram mera och mera. Hon är inte längre den lilla bebisen som mest bara sover, äter, skriker utan hon följer nyfiket med omgivningen, "pratar"  och kommunicerar. En av de härligaste sakerna är att hon numera nästan är glad hela tiden då hon inte är trött eller hungrig. Detta är en stor förändring eftersom hon tidigare mest var missnöjd då hon var vaken. Nu ligger hon också nöjt på golvet mycket längre stunder än förut.

 

På dagarna äter hon fortsättningsvis oftast med 2 timmars mellanrum. Ibland så ofta även på nätterna men oftast sover hon mellan 3 och dryga 4h mellan nattmålen. Några gånger har hon sovit hela 6 och 7h  i sträck men det är ännu ytterst sällsynt. Hon är vaken mellan 1,5h till 2h åt gången om dagarna. Rutiner har vi ännu inga även om jag några gånger trott oss ha en rutin som innebär att hon sover ett 45min pass på förmiddagen, ett sovpass på ca 2h mitt på dagen och ett kring 45min på eftermiddagen. Så har vi det ibland, men ibland kör hon plötsligt ett superlångt sovpass tex på förmiddagen eller sover bara så snuttar hela dagen. Idag har hon tex sovit fem 40min pass. Så som sagt-inga rutiner i siktet ännu.
Kvällsskriket vågar jag faktiskt säga att vi nu har sluppit (!!!!) Visst kan hon gråta en stund före sängdags men inte längre hysteriskt gråt för att hon har ont i magen utan helt klart trött-gråt som oftast bara varar några minuter- om hon alls gråter. I regel somnar hon faktiskt äntligen en vettig tid numera, oftast kring kl 21. Hon sover numera också i egen säng nätterna igenom. På morgonen, om hon vaknar riktigt tidigt, brukar jag amma henne i sängen eftersom hon oftast somnar om då och ger oss (läs:mig) en timme sömn till.

Vårt lilla, underbara hjärta.

Köpa manduca?

Vi har fått låna en babybjörn bärsele som jag nu har använt en del. Dock tycker jag att jag inte lyckas få den att kännas riktigt bekväm. Den känns för stor trots att jag justerat den till att vara så liten som möjligt.
Nu har jag därför börjat fundera på att införskaffa en manduca istället. Många rekommenderar den, säger att den sät superskön även då babyn väger lite mera. Man kan tydligen använda den rätt mycket längre än babysbjörnen. Men, kan man ha babyn vänt med ansiktet utåt från ens egen kropp men manducan? hittar ingen info eller bilder som visar att det går att använda den så också... Ni som har erfarenhet av någondera eller kanske till och med båda, vad säger ni, köpa eller inte köpa manduca?

Fysioterapi

Dagens fysioterapi var riktigt intressant. Vi gick igenom och prövade olika ställningar och sätt att bära och lyfta bebisen som främjar den motoriska utvecklingen. Även om jag själv är fysioterapeut så är inte små bebisar precis mitt starkaste område eftersom man går igenom så ytligt inom grundutbildningen. Jag gjorde dock en barn-praktik men även då hade jag väldigt lite att göra med riktigt små bebisar. Så, roligt och intressant var det. Jag tycker att det är super att Helsingfors stad ger alla föräldrar möjlighet att delta i dessa grupper.
Sen gick vi igenom en del om bäckenbottenmuskulaturen och djupa mag- och ryggmuskler. Ingen ny information för min del här. Det som har med pre- och post graviditet att göra då det gäller bäckenbotten och djupa mag-och ryggmuskler att göra torde jag kunna utan och innan vid det här laget. Både i teorin och praktiken. Jag har tränat dessa muskler som en liten galning både under graviditeten men kanske framförallt efteråt- jag började redan på bb. Och det har tydligen gett resultat då eftersom dagens fysioterapeut också konstaterade att magmuskulaturen har återhämtat sig mycket bra.

Ur gängorna

Vi är lite ur gängorna här idag. Jag har ätit glass till lunch och Agnes bara sover hela förmiddagen. Hon tar väl igen sig från igår. Själv har jag ingen ursäkt.
Om några timmar ska vi iväg till familjeförberedelsekursens gemensamma fysioterapi. Det ska bli intressant för mig såväl som i egenskap av mamma som fysioterapeut.

Dagens utflykt

Agnes och jag hängde med pappa Frank på jobbet idag. Frank hade hembesök i Borgå och Lovisa så vi passade på att springa runt på stan under tiden. I Borgå shoppades det lite nya kläder till Agnes samt den minsta lilla simdräkt jag kunde hitta. Den lär, trots att det var det minsta som fanns, ändå vara för stor ett tag framöver. 

Före vi drog vidare till Lovisa passade vi på att inleda terassässongen. Jag köpte mig en pommac och insåg ganska fort att det antagligen såg ganska konstigt ut då jag satt med ett ciderglas (med pommac i- men det såg ju ut som cider...) och en minibebis på uteserveringen mitt på förmiddagen.

  

 

Jag hade aldrig varit i Lovisa tidigare och tyckte att det var en riktigt fin stad! Många gamla, vackra byggnader. I Lovisa hann vi inte med så mycket annat än febrilt försöka hitta ett passande ställe att amma en vrålhungrig, skrikande bebis på samt äta lunch. Det kunde jag konstatera med både Borgå och Lovisa- att det är stressigt att inte känna till städerna så att man vet vart man kan gå och sätta sig för att amma liten bebis. I Lovisa slutade det hela med att jag satt mig ner på en av de få bänkar jag kunde hitta och satt och ammade mer eller mindre mitt i en korsning brevid torget. Nöden har ingen lag. 

Jag och Agnes hann dessutom in till centrum (Helsingfors) efter dagens utflykt för att träffa mina systrar x2 och Agnes söta kusin på Café. Agnes orkade umgås förvånansvärt länge. Det är helt klart roligt då det händer grejer.

Trött blev hon dock av dagens program och somnade precis i pappas famn, redan klockan 20.00.

Somna själv

Trots regnet drog vi ut på den dagliga promenaden kl 12. Det var sist och slutligen fräscht och skönt med en rask promenad i regnet. Agnes vaknade, som hon ofta gör, efter 40min men somnade om efter bara några minuter. Då vi kom hem trodde jag hon sov djupt och tänkte att "yes, nu hinner jag fixa lunch och äta i lugn och ro". I nästa sekund slog hon upp ögonen och var jätteglad och såg grymt energisk ut. Jag tog av henne utekläderna och lade ner henne i sängen så länge jag tvättade av hunden. Då jag kom tillbaka såg det ut såhär!

Kaputt

Inatt har det ätits med 2h mellanrum igen. Detta var regeln de två första månaderna, och det gick då förvånansvärt bra. Nu har jag hunnit vänja mig vid att få sova åtminstone ett 4h pass om natten så idag känner jag mig helt kaputt. Agnes har som tur varit på sitt strålande morgonhumör hela morgonen, jumppat på golvet och talat med sina leksaker. Nu sover hon en liten förmiddagslur och jag borde verkligen göra detsamma.

Törnrosa

Agnes sov hela 3 timmar på eftermiddagen. Mycket ovanligt att hon sover så länge numera. 

 

Såhär mojsig var hon då hon vaknade.

 

        Och så här glad efter att man vaknat ordentligt och fått mat i sig.

Mera om ätandet

Grattis Agnes, 12 veckor gammal idag! Tänk att vi var på kvinnis för knappt tre månader sedan. Känns som en mindre evighet sedan.

Här i Helsingfors njuter vi av ett fantastiskt väder! Hela 12grader har vi hos oss idag, i solen alldeles säkert ännu varmare. Denna ljuvliga söndag har vi börjat med att tillbringa hos gammelmormor som fick träffa Agnes för första gången. Agnes sov under lunchen men var utöver det rätt gnällig och ville bli kånkad på. Gnälligheten berodde antagligen åtminstone delvis på hunger men hon ville inte äta utan skrek istället då jag försökte ge henne mat. Hemresan gick i skrikets tecken, Agnes var vrålhungrig och flyförbannad. Som tur var det lugnt på vägarna och vi kom oss fort hem från Esbo. Väl hemma åt hon, efter ytterligare lite protestskrik, som en hungrig varg och somnade sedan som en liten ängel då vi satte henne i vagnen och gick ut på långpromenad i solskenet.
Det här med skrik vid bröstet har ökat avsevärt den senaste tiden och jag har inte riktigt koll på vad det riktigt är frågan om. En teori är att hon nu har svårare att koncentrera sig på att äta om det händer för mycket runtomkring henne eller om vi befinner oss på ett nytt ställe. Det blir för mycket att hålla reda på på samma gång helt enkelt, hon behöver lugn och ro. Alternativt har hon märkt att det där med flaska var mera kiva än bröstet. Men det senare har jag svårt att tro då hon blivit flaskmatad så få gånger...
Jobbigt är det iallafall de gånger hon gallskriker vid bröstet trots att hon helt säkert borde vara hungrig (och hungrig borde hon helt säkert vara då det gått närmare 4h sen senaste mål med tanke på att hon fortfarande oftast äter med dryga 2h mellanrum.)

Lite nervös blir jag också av hennes skrik-vid-bröstet med tanke på att de närmaste veckorna är ganska fullbokade. Jag märkte här om dagen att jag bokat in program nästintill varje dag den närmaste månaden men om kinkandet maten fortsätter kan det hända att det blir att avboka en del. Hoppas på att det bara är nåt övergående.

Föresten, för er som undrar hur Frank och Agnes klarade gårdagen på tumis så kan jag informera att de klarade det utomordentligt bra. Förstås. Och jag kunde faktiskt njuta av träningspasset utan att fundera på hur det månne går där hemma. Dock kunde jag inte hålla mig från att ringa då jag var påväg hemåt..

Nervöst

Om en timme drar jag iväg på ett träningspass i centrum. Det innebär att Agnes och Frank kommer vara ensamma några timmar vilket de inte varit förut. Eller visst har de varit ensamma men då har vi alltid planerat in enligt Agnes ätande, jag har alltså stuckit iväg genast efter ett mål och vågar vara borta max drygt 1,5h. Men det funkar ju inte nu då jag ska vara på en viss plats en viss tid.

Jag tror bestämt att jag är den som är mest nervös. Samtidigt känns det otroligt roligt att få åka iväg ensam.

Flaskmatning

Nu behöver jag era bästa tips och råd igen. Ni som matar/har matat barn med flaska vad är det fiffigaste tillvägagångssättet att värma mjölken? Agnes har ätit från flaska relativt få gånger men har dessa få få gånger tyckt att det känts lite bökigt att värma under rinnande vatten alternativt i vattenbad då man måste stå och hålla i flaskan under vattnet så flaskan inte flyter upp- samtidigt som man har en hungrig flicka som helst ska ha mat på sekunden. Vad är det vi liksom inte har fattat? för det känns som att vi inte riktigt snajat hur detta görs smidigast.

Edit 15.53:  Ja, vi hade tydligen för mycket vatten i kärlet tidigare för idag behövdes inte flaskan tryckas ner under vattnet. Helt klart betydligt enklare då. Agnes åt duktigt igen. Imorgon ska pappa och Agnes var på tumis i flera timmar. Jag är nog den som är mest nervös.

Babysim

Jag var sent ute med att ringa och anmäla oss till babaysim. Först förra veckan tog jag tag i saken och ringde upp folkhälsan. Jag hade nästan räknat med att vi inte skulle få plats under våren men vi hade tur och fick den sista platsen till fredagsgruppen till det ställe vi helst ville (närmast oss). Så i maj blir det simning varje fredag. Ska bli mycket intressant att se var lillpluti säger om saken.

Midnatt råder

Jag borde inte ha skrivit att kvällarna blivit lättare och att hon numera somnar tidigare. Kvällarna har i och för sig generellt blivit bättre speciellt i jämförelse med skriktiden men nu är jag rädd att de tidiga kvällarna bara var en tillfällighet och att vi nu är tillbaka till att kånka runt fram till midnatt.

chokladen

Idag har jag haft en crazy dag. Ingen chans att få fixat ihop nån lunch så jag kikade i kylskåpet för att hitta nåt energirikt att äta i farten. Jag såg på hyllan där en hel del choklad samlats de senaste månaderna och tänkte att "äh, kanske hon inte ens reagerar. Jag gör ett försök". Så jag åt lite choklad och jag kan nu konstatera Att det tycker inte Agnes mage om. Tillbaka på listan som jag inte kan äta alltså.

Hur gör föresten ni med småttingar för att lyckas få i er vettig lunch. Jag kan inte komma på en enda gång under dessa tre månader som jag har hunnit tillaga och äta en ordentlig (som kräver lite mera tillagning än fixa en smörgås typ) lunch utan att behöva pausa x-antal gånger eller slänga i mig maten snabbt som bara den. Tacka vet jag mellanmålskex och sojamjök.

11 veckor

Den övertrötta bebisen somnade till slut kl 22 igår och gjorde ett sovrekord på 7h oavbruten sömn! kl 5 åt hon en ordentlig slurk och sov sedan vidare till kl 8. Sådana nätter kunde man gott vänja sig vid men i det här skedet tror jag nog bara vi ska uppskatta dem som sköna undantag.



Idag har denna 11veckor gamla tös sovit som en normal bebis igen; ett ordentligt sovpass på 3h och två kortare lurer. Hon har varit en riktig solstråle, skrattat och pratat massor. Dessutom somnade hon utan problem i sin egen säng kl 21 (!) De senaste 5 kvällarna har hon plötsligt somnat för natten mellan 20.30 och 22.00. Fram till för en knapp vecka sedan somnade hon tidigast 22.30 men oftast runt midnatt så denna förändring är mera än välkommen och vi hoppas att det håller i sig!

Sovstrejk

Idag har Agnes sovit 45 + 40 min + ett par minilurer på ca 15min. Gissa vem som är galet övertrött (?)

För att förtydliga

För att förtydliga. Visst har jag fina vänner i Helsingfors också. Det jag menade var att 99% av vännerna i Helsingfors inte har små barn och är hemma om dagarna. För det är ju just om dagarna då alla andra är på jobb som är den tid jag främst kan vara aktiv med Agnes. Kvällarna har hittills varit skrikiga/gnälliga och nu är de vigda för att försöka få nån sorts fungerande kvällsrutin.
Och sen vet jag ju att jag själv inte var alldeles överdrivet intresserad av att diskutera ämnen som har med småbarnsliv att göra före jag själv fick barn så dessa ämnen försöker jag babbla av min med andra föräldrar då jag får chansen. Som tur kan jag skriva av mycket via bloggen och det är dessutom superkul att få så mycket respons av er läsare.

Poängen är alltså att jag inte glömt vännerna här i Helsingfors.

Fängslad

Jag brukar inte vara speciellt intresserad av deckare men trots detta har jag blivit totalt fängslad av Camilla Läckbergs böcker. Jag lånade en av böckerna av en vän då jag var sjukskriven under graviditeten och blev genast såld. Jag köpte de två första böckerna men då Agnes anlände har jag inte tagit mig tid att läsa böcker. Under påsken hann jag dock (tack vare bilresorna till och från österbotten) läsa de två första i serien och nu överväger jag att klicka hem resten av böckerna också...
När jag ska hinna läsa dem är dock en annan fråga. Jag älskar nämligen att försjunka mig totalt då jag läser en bok men det funkar inte precis just nu.

föresten

Ja och föresten så verkar det som att Agnes klarade sig undan biverkningar av gårdagens vaccin. Skönt! Extra skönt känns det på nåt vis eftersom jag var inställd på magont. Det blev inget magont utan istället var hon på solskenshumör mest hela dagen och kvällen och somnade rekordtidigt, redan kl 22.00! Hon vakande i och för sig för att äta ytterligare en gång klockan 22 men somnade omedelbart om efter maten.

Nytt försök

Idag prövade vi på babyrytmik. Före babygruppen hade det varit musiklek för lite större barn och det var kaffe och saft mellan grupperna. Vi kom mitt i saftdrickandet/lekandet och Agnes tittade med stora ögon på barnen som sprang omkring och lekte och stojade. Dock blev hon rätt fort trött av alla intryck och ljud och hann bli lite smågnällig passligt till att vår grupp började. Dessutom var hon nog lite väl liten även för denna grupp. Så jag vet inte, kanske vi ännu väntar med att motsvarande aktiviteter lite.
Det känns bara så trist. Jag skulle gärna gå på nån trevlig aktivitet med henne inte minst för att jag själv skulle ha möjlighet att lära känna andra i motsvarande situation. Ingen i umgängeskretsen är hemma med små barn och det börjar kännas lite ensamt . Ganska surt känns det också att flera goda vänner i österbotten har barn nära Agnes ålder. Just nu skulle jag gärna befinna mig där...samtidigt är jag ju inte alls sugen på att flytta upp. Jag vill ha det bästa av två världar men det går inte.

Första vaccinet

Idag, 10 veckor och 3 dagar gammal, konstaterade vi att hon nu har spräckt 5 kilos gränsen. Idag väger hon 5205 gram och är 59cm lång.
Hon fick även det första rotavaccinet så nu inväntar jag magont de närmaste dagarna. Hoppas dock i smyg på lindriga biverkningar men är mentalt inställd på seriöst skrik. Vaccinet i sig tyckte Agnes smakade illa.

Så här trött blev liten en av rådgivningsbesöket.

Skallig

Om jag fortsätter tappa hår i den här takten är jag snart skallig.

Inte som planerat

I fredags drog vi iväg till österbotten. Därav bloggtystnaden. Vi var nog lite nervösa inför bilresan men nervositeten visade sig vara onödig eftersom i princip sov hela resan upp och ner bortsett från ett par stopp för mat och blöjbyte. Vi kom oss både upp och ner på ca 6h vilket var över all förväntan! jag hade ställt in mig på att det skulle kunna ta hela dagen. Åka bli är helt klart en favortisysselsättning.
I övrigt blev resan inte riktigt som planerat eftersom vi alla blev förkylda efter två dagar och kunde därmed inte träffa vänner eller släktingar. Jag hann bli riktigt frustrerad och besviken där ett varv eftersom jag sett fram emot att träffa kära vänner som vi ju umgås med så sällan nuförtiden. Sen var jag tvungen att inse att situationen inte blir bättre av dåligt humör så jag ryckte upp mig, försökte tänka postitiva tankar om att vi ju ses i sommar (...) och sen bestämde vi oss för att inte stanna över påsken utan åka hem och krya på oss istället.

Igår kom vi hem igen. Nu funderar vi över hur vi riktigt ska fira påsken. Antagligen blir det riktigt lugnt med lite god mat, promenader och njuta av att även Frank är ledig och hemma i många dagar.
Jag tror nog det blir helt okej trots allt.