Att pröva,pröva,pröva

Vetni, jag blir så glad över era tips och råd! Er respons betyder mycket för denna nyblivna mamma. Sen vet jag ju att man själv måste pröva sig fram till vad som funkar just för oss, men att få höra vad ni har tyckt att funkat/inte funkat hjälper mig att leta mig fram till det som passar hemma hos oss.

Föresten så har vi haft en riktigt bra natt inatt! Tösen sov har sovit mellan kl 23 och 07 med två matpauser (+ två blöjbyten) och endast alldeles lite gnällande i ett skede.
Gallskrek gjorde hon i 20minuter efter klockan 20 på kvällen.
Det vi ändrat på är att vi började använda cuplaton igår samt att jag har rapat henne en del mera än tidigare. Fårse om det bara är ett sammanträffande. Det lär ju visa sig.

Kolik?

Här har vi haft seriös skrikfest inatt. Fruktansvärt jobbigt att ha en tröstlös liten flicka som skriker för allt hon är värd i flera timmar. Det gör ont i hjärtat.
Jag börjar nu befara att det är kolik det handlar om eftersom denna gråt börjar vara återkommande just sent på kvällen/natten.
Nu sover hon dock så det ska jag också passa på att göra.

För att fira 2 veckor

Jag får ännu inte sitta på en halv vecka pga läkande stygn (ursäkta känsliga läsare). Att inte få sitta på två veckor är förvånansvärt jobbigt. Det gör att jag ligger i sängen en hel del, ammar liggande eller ibland stående, och att ligga i sängen så mycket får mig nästan att känna mig sjuk. Att jag dessutom inte varit ute på knappt två veckor gör inte saken bättre. Men snart, på söndagen ska vi ta vår första promenad (håll tummarna att det inte är svinkallt) och jag ska njuta av att få börja sitta på min rumpa igen, hehe. Jag tänkte fira genom att beställa mig en amningsdyna och har kikat lite på denna. Den är relativt förmånlig i jämförelse med andra jag kikat på på nätet och dessutom är den "inhemsk". Har nån erfarenhet av V-modellen eller kanske rent av av just denna dyna?

Den finns tydligen att köpas från Prisma också märkte jag nu om man vill spara in på leveranskostnaden på 10€.

Förlossningen

Jag såg ju som bekant fram emot förlossningen och tyckte att det skulle bli en intressant utmaning. Utmaning blev det minsann. Det var helt klart tuffare än jag hade kunnat föreställa mig.
Ni får berättelsen i korthet.

Jag började få smärtsamma värkar på fredag eftermiddag och de höll i sig hela natten. Att sova var en omöjlighet. På morgonnatten klingade värkarna dock av och under lördag förmiddag kom de bara sporadiskt för att sedan börja igen vid 16-tiden. Lite före tre på natten ringde jag till Kvinnokliniken och hörde och vi borde åka in, då kom värkarna med ca 6minuters mellanrum och var ordentligt jobbiga. De tyckte jag skulle ta 1gram paracetamol och ringa igen om det inte alls hjälpte. Det hjälpte inte och vi åkte in vid 4-tiden på natten.

På vägen i taxin hade jag knappt några värkar alls så jag tänkte att de säkert skickar hem oss, att det är falskt alarm. Men det var det inte, förlossningen var igång och vi fick lov att stanna kvar. Värkarna tilltog fort i täthet och styrka dock tog öppningsskedet länge. Kl 13 på eftermiddagen hade jag endast öppnats 3cm på 8 timmar! fram till det hade jag använt mig av lustgas i några timmar men kände i det skede att jag behöver effektivare smärtlindring eftersom värkarna kom så tätt och inte gav mig några andningspauser alls. Jag kunde inte slappna av mera. Frank har berättat för mig att timmarna före klockan 13 var jag knappt kontaktbar men den biten har jag till viss del redan förträngt. Klockan 13 fick jag alltså epidural och det var rena rena himmelen! bedövningen gjorde att jag till och med kunde vila lite och samla krafter före jag igen började känna att värkarna tilltog. Efter epiduralen gick öppningsskedet rätt fort, krystningsskedet började kl 16 och 27 minuter senare var lillan ute. Krystningsskedet och krystvärkarna var faktiskt helt okej i jämförelse med öppningsvärkarna eftersom det var så konkret vad man själv skulle göra och målet var så nära. Dock blev hjärtljuden dåliga mot slutet och det blev bråttom att få ut henne. Men allt visade sig sist och slutligen vara ok då hon kom ut.

Det var helt klart jobbigare än vad jag hade tänkt mig men samtidigt en fantastisk upplevelse att vara med om och helt klar värt all smärta nu då man har det lilla underverket hemma och allt gått bra.

Men jag är definitivt inte en av de kvinnor som känner att "det här skulle jag kunna göra om när som helst". Nä, roligt var det definitivt inte men vi klarade det.

Natten som var

Ingen favorit i repris inatt utan vi har faktiskt sovit skapligt. Tösen har sovit som en igel vid min sida, ätit sisådär tre gånger och sen slumrat in igen. Haft lite bök i magen ett par gånger men det har gått om rätt fort. Ja, och ett par pika-blöjbyten. That´s it. Lyxnatt med andra ord.

För tillfället tycker jag att två basic grejer är knepiga. Det första är i vilken ordning vi borde byta på henne, genast då hon vaknat eller efter att hon ätit. Om vi byter först så är det i princip helt säkert att hon inom kort skriker som en tok efter mat men äter hon först så spyr hon antagligen under bytandet. På bb fick vi rådet att byta först, mata sen men jag är osäker...
Det andra är det där med rapandet. Nu i efterhand så har jag kommit på att vi ju aldrig gick igenom desto mera gällande de på bb. Jag har inte riktigt koll på vilka grepp som är de bästa och sen så vaknar hon ju till då man rapar henne efter maten vilket oftast innebär att hon vill ha ännu mera mat och då hamnar man ju i en ond cirkel.
Vad göra?

Gonatt

Klockan är 20.40. Lilltösen somnade, efter två timmar innefattande kvällstvätt och byte till pyjamas, kvällsumgänge och mat x2 (då hon vaknade och före hon somnade). Nu vågar jag tro att hon sover minst två timmar, förhoppningsvis tre, före det är dags för mat igen. Bäst att ta natten själv då med andra ord eftersom man aldrig kan veta vad som väntar oss denna natt.

På tal om umgänge så har hon idag varit vaken och umgåtts i sammanlagt 3,5h och då räknar jag inte med ätande och blöjbyten utan vakentid då vi hunnit umgås, ligga på golvet och jollra eller i famnen och diskutera. Det är roligt att märka att det händer så mycket under en så kort tid. För några dagar sedan var hon inte vaken för annat än att äta och då man böt på henne. Å andra sidan var hon ännu i magen för bara 8dagar sedan...

Dendär maten

Ofta har man fått höra att man knappt hinner äta själv den första tiden efter att babyn fötts. Jag kan nog skriva under det. Men det som påverkar mitt dåliga ätande mest är att jag inte haft någon som helst matlust sedan förlossningen utan varje måltid jag äter äter jag för att jag måste få i mig näring och energi. Nån hunger eller matglädje har jag inte sett röken av på en dryg vecka. Mycket konstigt tycker jag eftersom jag tycker att det borde vara precis tvärtom eftersom kroppen behöver mycket energi då man ammar.
Vatten får jag helt ok i mig eftersom jag har en flaska bredvid sängen som en konstant påminnelse. Men maten är som sagt ett tvingande att få i mig. Aldrig har jag upplevt nåt liknande. Visst har man haft dålig matlust nu som då om man varit sjuk eller likande men detta är en helt ny upplevelse.