Det vi uppsakttar

Jag fortsätter på samma tema. Sömnen. Det börjar väl vara mitt specialtema vid det här laget.
 
För att väga upp det jag har skrivit om sovandet som inte fungerar så ska jag skriva om det som verkligen fungerar, nämligen dagssömnen. Ganska exakt (vi har överlag ganska exakta rutiner då det gäller mat- och sömntider) klockan 12 lägger jag ut Agnes i vagnen. Säger "sov riktigt gott", knäpper på babyalarmet och lämnar sen henne ute på balkongen. I 9 fall av 10 somnar hon utan att behöva "nattas" mer än så och sover sedan mellan 2 och 3 timmar. Så här galet lyxigt har vi haft det i flera månader och jag uppskattar det verkligen. Skönt med en så viktig del i vardagen som fungerar utan problem. Man måste se till att njuta så länge det varar.

Tilläggas bör också att Agnes somnade helt utan protester och skrik ikväll. Men så hade vi också gett henne lite panadol. Så mycket möjligt att det är tänderna som stört henne om kvällarna.

Mera sovande

"Kära lilla älsklingen, somna om!" Var min första tanke idag. Då var klockan knappt 5.30. Hon somnade inte om utan vi började, efter en timmes försök att få henne att fortsätta sova,  fredagsfirandet då. Denna morsa hade verkligen fredagsfeelis.
Igår började dagen kl.5.45. Så vi har verkligen en dålig trend på gång. Jag anser att dagen inte ska börja före klockan 7 men jag kan ju inte precis låta henne stå och gasta i sängen i 1,5 timme. Eller kan och kan- det gör jag inte.

Funderar över hur vi ska få framskjutet morgonen en aning. Få henne somna om verkar omöjligt. Väkca henne på dagen? Hon sover ju mellan 2 och 3 timmar under dagen så det finns ju att ta av men jag skulle helst inte vilja börja väcka henne. Dessutom har hon inte sovit längre nätter de dagar hon har sovit kort dagssömn så jag har svårt att tro att det skulle hjälpa.
Hon sover alltså från drygt kl 20 på kvällen så nätterna blir nu  knappt 10h långa vilket jag spontant känner att är lite lite för en ettåring. Eller?
Har ni några smarta tips och råd för att få lite längre nätter?

Avsluta med skrik

Efter en lite längre period med sköna kvällar, dvs smidig nattning, så är vi nu tillbaka till härjning och skrik ett bra tag igen före det tydligen går att börja sova.
Verkligen ett trist sätt att avsluta dagen på.

Att gå

NU kan man nog säga att Agnes går! Hon har övat, övat och övat i flera månader redan men det har tagit sin tid före hon vågat sig iväg helt på egen hand utan att nån tar emot henne. Jag hade länge på känn att sedan då hon börjar gå så då går hon också rätt bra. Och så är nu fallet. Hon har väntat på att bli så säker att hon nästan inte faller alls.
Det känns som att hon blev så mycket äldre plötsligt då hon traskar omkring istället för kryper/går längs möbler. Och oj vad det är skönt då hon själv går omkring i lekparken och grejar med vad hon själv vill istället för att bli buren hit och dit. Man ser verkligen hur hon njuter av den nya friheten.

Så här såg det ut igår på väg hem från lekparken:
http://www.facebook.com/photo.php?v=10151626820378023

Hemlösa

Sent på lördag kväll kom vår lägenhet till salu på nätet. Idag blev den såld. Minst sagt snabba ryck. Vi hann inte ens ha den första allmänna visningen utan ett par typer kom och såg på den igår och vi fick genast ett bud som vi, efter lite förhandling, godkände.
Även om det känns jobbigt att lämna vår lägenhet som jag tycker så mycket om så känns det skönt att försäljningen gick så här smidigt. Dessutom är vi mycket nöjda med priset.

Nu gäller det bara att hitta ett nytt, fint hem. Hittills har jag inte hittat många intressanta objekt, tyvärr. Man kan ju inte räkna med att det perfekta ska dyka upp genast men hoppas verkligen att vi hittar någonting inom de kommande månaderna så vi slipper ett tillfälligt hem och extra flytt.

Linns dag

Det är tydligen min namnsdag idag. Det kom varken jag själv eller nån annan ihåg. Men sen har jag aldrig firat namnsdag (kanske för att jag fram till på senare år inte ens haft en namnsdag) och jag uppmärksammar mycket sällan andras namnsdagar. Men då jag nu råkade lägga märke till att det är Linda och Linns dag idag så var jag tvungen att fira mitt namn lite ändå.
Fira med en blåbärssmoothe känns som ett passande vis att fira.

För att fokusera på det positiva

Kom precis på att vi äntligen kommer att ha möjlighet att ta vara på alla blåbär som finns ute på sommarstället i Larsmo. Det finns alltid enorma mängder blåbär där oavsett om det är ett bra blåbärsår eller ej. Det har varit jobbigt att lämna bären där i skogen varje år men det har aldrig varit mjöligt att transportera dem till Helsingfors utan att de skulle hinna bli mos på vägen. 
Men framöver ska det banne mig plockas blåbär.
Vi får se till att hitta ett hem med en stor frys.

Disco vid gigantti

Vår dammsugare gav upp. Jag ogillar verkligen att köpa dylika prylar, prylar som man måste ha men inte vill lägga pengar på. Men eftersom en dammsugare ju verkligen är en nödvändighet så det var bara att åka och köpa en ny.

Själva inköpsresan var dock mycket trevlig. Det kan liksom inte bli fel då man har sällskap av en 1-åring på strålande humör. Då vi kom ut från Gigantti stannade Agnes, som gick och höll mig i handen, plötsligt. Jag tittade ner på henne och såg att hon stod och dansade! Då först registrerade jag att de spelade discomusik på rätt hög volym vid ingången. Ljuvligt! Klart man ska stanna och dansa då man hör nåt bra.

Ett litet tips om man besöker Gigantti. De tar emot söndriga prylar som tex köksmanicker. Vi passade på att föra dit en gammal söndrig våg och vår gamla micro som legat och tagit plats i källarförrådet. Ja, och så den gamla dammsugaren. Mycket praktiskt. Det finns även insamling för batterier och små prylar som telefoner, kameror, rakapparater.

Att leka

Med risk för att vara tjatig. Kakkakaffe skriver om fri lek. Och det är ju precis det här som är en av de sakerna jag vill ge mina barn. Ge dem möjlighet att vara ute på egen hand, skapa sina lekar och fantasivärldar.
Visst kan man växa upp på andra sätt också. Det är inte det jag säger. Men att ge mina barn detta är nåt jag vill prioritera. Antagligen delvis pga av alla mina egna barndomsminnen och att en stor del av de fina minnena utspelar sig i skogen bakom vårt hus. Det var den bästa lekparken. Det fanns oändligt med möjligheter, lekar och äventyr i den.

Vi läser tillsammans

Det vi gör allra mest hemma hos oss just nu är läser. Agnes har alltid tyckt om att läsa men denna läsarglädje har nått en helt ny nivå. Hon väljer ut en bok, kommer med den i högsta hugg och säger "köh, köh" (jag har ännu inte riktigt luskat ut vad det är hon säger men innebörden är iallafall klar och tydlig). Sen säger hon "famp" vilket betyder famn och så ska det läsas. Men det räcker inte med den ena boken. Nej. Hon hämtar nya i all oändlighet (hon har oförskämt många böcker!!).
Jag vill verkligen uppmuntra hennes intresse för böcker så vi läser och läser. Många böcker, ofta. Jag räknar med att hon i något skede kommer att intressera sig för att läsa på egen hand också. 

Just nu hör jag hur hon sitter i sin pappas famn och läser. Lyssnar, härmar bläddrar. Ett mycket skönt sätt att avsluta min sovmorgon.

Cirkeln

Här fixar vi för fullt inför försäljning av vårt hem. Samt funderar och söker frenetiskt efter ett nytt. Jag önskar att vi skulle hitta nåt att köpa före flytten men räknar ändå med att det blir ett temporärt boende till att börja med så länge vi söker efter nåt att köpa.

Samtidigt har Agnes varit sjuk här i flera omgångar. Det känns som att hon bara varit frisk några få dagar mellan varven. Flunsa på flunsa på flunsa. Vi har tydligen hamnat i en ond cirkel. Just nu, efter dagar med hög feber, kämpar hon med konstant rinnande nästa och en riktigt besvärlig hosta. Vi håller tummarna att vi lyckas bryta cirkeln efter denna omgång.

Om varför vi flyttar

En flytt har varit på tapeten rätt länge. Vi har velat fram och tillbaka, funderat hit och dit.
Jag ska i korthet berätta om vilka saker som är viktiga för oss.

Miljön. Men det menar jag att vi kan låta barn springa ute och leka på egen hand i mycket tidigare ålder än vad jag skulle låta Agnes göra här. Själv började jag promenera från och till skolan, en knapp kilometer, då jag var 6 år. Det ger mera frihet för såväl barnet som föräldrarna. Det känns som att det är en tryggare miljö för barn än här även om jag förstås är medveten att det kan hända saker även på mindre orter.

Tidigare kände jag att det var jobbigt att alla mer eller mindre känner till alla i småstäder men nu kan jag känna att det är mera en positiv och jag tror att det kan göra att man på ett annat sätt ändå ser efter varandra. 

Avstånden är kortare och man behöver inte sätta många timmar av dagen på att ta sig till och från arbete och via daghem/skola. Efter att vi fick barn värdesätter jag tid på ett helt nytt sätt.

Ekonomin. Tyvärr är pengar en vägande orsak. Det ÄR billigare att bo och leva i österbotten. Jag längtar efter ett lite större hem med en liten gård. Det har vi inte råd med om vi bor kvar i Helsingfors - om vi inte flyttar långt ut i Esbo eller Vanda och det vill jag inte göra.
Eftersom det är billigare att leva och bo ger det möjlighet att jobba mindre då vi har små barn, vilket jag vill göra. Jag vill inte att vi båda ska vara tvungna att jobba heltid så länge vi har små barn. De få timmarna man har tillsammans på kvällarna känns alldeles för lite. Dessutom har vi möjlighet att dela upp vårdledigheter mera jämnt. I Hfrs är det F, med den högre lönen, som måste jobba även om han gärna hade varit vårdledig nåt han också.
Sommarstugor. Vi har en egen sommarstuga samt tillgång till min släkts sommarstuga vilja båda ligger på 20min avstånd från Jakobstad. Nu kommer vi att kunna njuta av dessa på ett helt annat sätt än då avståndet är 500km.
 
Och så det själklara; vi har många fina vänner i Jakobstad som vi ser fram emot att få umgås mera med. Förstås också vännerna i Karleby och Vasa. Svärmor och hennes man finns i Jakobstad och min pappa i Vasa.

Vi hade, som sagt, inte tänkt flytta ännu på nåt år men av olika orsaker så blev det aktuellt med ett jobb byte för Frank och då han blev erbjuden ett arbete i Jakobstad som passar honom perfekt så kände vi att vi nästan var tvungna att ta chansen. Så det gör vi nu.

But why?

Man kan ju fråga sig varför i hela friden vi ska flytta om det känns så tufft. Nå, det ska jag berätta. Sen då jag har lite mera tid. Det är mycket nu nämligen.

Stora saker

Det händer stora grejer här. Nu är det officiellt- vi flyttar upp till Jakobstad i sommar. Det är ett otroligt svårt beslut och jag har redan ångrat mig många gånger. Det är svårt att flytta från min familj, från vänner, från vår lägenhet, från Helsingfors. Det känns skittungt. Förnuftsmässigt vet jag att det är rätt och jag hoppas, räknar med, att känslorna hinner ikapp så småningom. Att det börjar kännas rätt så småningom.