De senaste dagarna har präglats av en tyngd, en dimma av sorg, många tårar, tankar om livet och döden. Mest har jag tänkt på Hennes familj och anhöriga. Mitt innerligaste deltagande till dem. Till er.

Personligen kände jag henne endast mycket ytligt men vi kommer från samma stad, umgåtts i tangerande kretsar. Jag  har följt hennes liv, och senaste åren hennes kamp, genom hennes bloggar, instagram och fb. Hejat på henne och inte ens tänkt annat än att hon ska bli frisk. Inte om utan när. Det skulle ju inte sluta så här.

Kom ihåg att ta hand om en och ta hand om varandra. Stanna upp och fundera på vad som är viktigt i livet. På riktigt.
Och kom ihåg att kolla era bröst.

Edit. Tog bort namn och blogglänk till Henne. Kände det mera respektfullt så. 

Bye, bye bråcket

Hej, hej från dagkirurgiska avdelningen. Idag har mitt navelbråck äntligen blivit opererat. Operationen gick bra och jag borde få åka hem om nån timme. Ömt och sjukt vid naveln är det förstås men annars mår jag bättre än jag förväntat mig med tanke på att operationen gjordes under narkos.

Nu är det fyra veckors "vila" som gäller. Vila från tunga lyft vill säga. Jag ska försöka vara igång så mycket som möjligt med promenader och rehab träning. Det ska bli SÅ skönt att slippa värken från bråcket och jag är även nyfiken på om korrigeringen kommer att påverka aktiveringen av mina djupa magmuskler. Återkommer gällande det. Återkommer också med före/efter bild om ni inte tycker att det är för äckligt? 

Här är mitt snygga handsmycke för dagen.

Edwin 2 år

För två år sedan föddes vår underbara lille Edwin. Galet intensiva år. Första dryga halvåret som tvåbarnsförälder upplevde jag att gick rätt smidigt. Edwin hängde med och var rätt nöjd även om nätterna inte de bästa. Sen svängde det och vardagen blev mera krävande. Mera missnöje, mera bärande, rätt oberäknelig.
Men nu, sen nån månad tillbaka känns det som att det sväng ordentligt igen. Självklart har det gått upp och ner de senaste 1,5 året också men den här gången ör förändringen annorlunda. Nu har han plötsligt blivit en liten pojke. Han kan uttrycka sig tydligare och är självklart nöjdare överlag så han kan göra sig förstådd bättre. Han har nog varit en ganska frustrerad liten kille...
Samtidigt som han är världens charmör som älskar att kramas, gosa, pussas, stå i centrum och flirta med folk omkring sig så kan han bli förbytt till en ursinnig liten människa. Då han inte får som han vill. Eller då man ska klä på honom kläder. Typisk tvååring vars favoritord för tillfället är "själv" och  "nej mamma!" .
Bakom oss har vi en period då barnen grälade konstant. Kändes som att vi knappt gjorde annat om dagarna än försöka lösa konflikter, avleda och försöka förhindra att de drar håret av varandra. Nu har den perioden lugnat sig lite och istället leker de till stor del bättre än någonsin tillsammans. Mellan grälen förstås. Som det ska vara.

Edwin är empatisk, gosig, temperamentsfull, livlig kille. Han älskar att lyssna på musik, dansa, leka med och imitera Agnes. Han orkar numera lyssna på långa sagor och plockar också ofta fram böcker själv vilka han sedan sitter och bläddrar i. Han älskar kossor över allt annat. Han älskar att läsa om kor, leka med sina koleksaker. Kor är det bästa som finns. Traktorer och maskiner kommer inte långt efter. Hjälpa till vid matlagning, smaka, röra, ja delta i allt beträffande matlagning är ett av hans stora intressen. Han kommer alltid rusande då han hör att nån börjar fixa mat.

Somnar gör han i egen säng men somn själv funkar inte utan den som nattar måste sitta bredvid och eventuellt nynna tills han somnar. Nån gång kring midnatt brukar han vakna och vägra sova vidare före han får sova bredvid mig. Den senaste tiden har han ändå sovit rätt okej bredvid mig så vi fortsätter sova tillsammans ett tag till även om min sömnkvalitet inte är den bästa.

Han kom in i våra liv som en liten filbunke och har förvandlats till en liten, underbar virvelvind. Vår älskade Edwin.

Jag hann inte göra ingenting

Ikväll var alltså planen att göra så lite som möjligt. Det slutade med att jag städade huset, for på liten knä-test länk och tränade hemma. Sen kom barnen hem igen. Hej bara vad tiden rusar då man än ensam.

Sjukdomsberättelser

Nej, det löser sig inte. Ingen gala för mig imorgon men däremot får jag några timmar för mig själv då barnens fammo tar med barnen på fest. Jag ska försöka ta till vara timmarna genom att göra så lite som möjligt.

Jag skrev tidigare att jag skulle uppdatera med träningsrelatrade inlägg eftersom jag haft sånt otroligt flyt och enorm träningsinspiration hela sommarn och hösten. Jag tränade ca fyra gånger i veckan. Ibland ännu mera. Sen blev jag sjuk. Och sjuk var jag i 1,5 månad men feber, hosta och andra förkylningssymptom. Äntligen är jag frisk men i samma veva (kanske under det allra sista träningspasset för jag blev sjuk) som jag blev ordentligt förkyld fick mitt vänsta knä fnatt. Jag har svårt att gå uppför trappor och alla rörelser då jag extenderar knät med lite belastning gör att det smäller i det och känns grymt obehagligt. Frustrationen är total. Jag har förstås träffat läkare, får fys remiss, väntar på tid, bokat extra tid, analyserat och testat själv, what not. Nu måste jag bara vänta på nästa steg i utredningen och hoppas, hoppas på att det inte är nåt allvarligare.
Nå, träna desto mera skulle jag ändå inte hinna göra för i början av december opereras äntligen navelbråcket och då får jag inte lyfta tungt på många veckor.

Det jag alltså borde jobba på nu är att ändra mina tankar till att inte fundera på allt jag inte kan göra och istället fundera ut vad jag kan och borde göra och träna för att rehabilitera såväl knä (svår förstås i det här skede då oklart vad det är för skada) som förbereda och rehabilitera magen. För övrigt ska det blir oerhört intressant att se om bråckoperationen alls påverkar aktiveringen av de djupa magmusklerna och diastasen.

Gala eller inte gala

Plötsligt blev jag grymt sugen på att vara med på bloggalan inkommande lördag. Kunde vara hur roligt som helst med lite fest och mingel. Ja, ju mer jag tänker på det desto bättre låter idén. Ett perfekt sätt att pigga upp denna hittills sunkiga höst.
Mindre perfekt att Frank jobbar i helgen. Kanske det löser sig.

firar ej.

Jag insåg nyss att jag snart fyller 31år och att jag aldrig lyckades få till en fest för att fira 30. Känns nästan lite sorgligt. Jag är urusel på att fira mig själv.
Nytt försök om 9 år.

Ta bort den!

Det händer mycket med Edwins språk just nu. Varje dag hittar han nya ord och plötsligt har han börja säga en del tvåordsmeningar. För ett par veckor sedan sade han till och med en treordsmening.

Vi satt vid kvällsmålet och jag försökte uppmuntra honom att äta av sin gröt, vilket kan just den kvällen inte alls var intresserad av. Efter att jag övergått från uppmuntran till att försöka mata och truga lite (han äter i regel alltid själv) fick han nog, tryckte tallriken ifrån sig i och sa klart och tydligt:  "Ta bort den!". 

Vi köpte tid

Muffin skriver om vardagspusslet och det ständigt dåliga samvetet över att aldrig riktigt räcka till här.

Jag slås av hur nöjd jag är över att det verkligen fungerat, som jag hoppades, att vi tack vare flytten skulle komma undan en hel del av vardagspusslandet då barnen är små. Hade vi stannat i Helsingfors hade vi båda, på grund av ekonomiska skäl, varit tvungna att jobba heltid för länge sedan. Här har vi råd att jobba mindre. Jag ser det som att vi köper oss tid. Tid tillsammans, för förhållandet, för oss själva, vänner. ÄNDÅ kan jag uppleva att tiden inte räcker till ibland. Hu! Jag lyfter på hatten till er alla som fixar småbarnsrumban med två heltidsjobbande föräldrar (för att inte tala om er som fixar det ensamma!).

Själv njuter jag, efter denna påminnelse, lite extra igen över att ha möjligheten att ha massor med tid med barnen nu när de är små.

Bada bastu i lugn och ro

Jag tycker att det på många vis är otroligt skönt att barnen börjar bli lite större. Att inte längre ha någon mini-bebis. Edwins språkutveckling har tagit ett ordentligt skutt framåt de senaste veckorna och plötsligt har han förbytts från att vara en rätt gnällig och missnöjd typ till att vara en riktig solstråle i princip hela tiden. Klart man vore en frustrerad  människa om man inte kunde kommunicera och göra sig förstådd. Helt klart nya tider nu. Skönt för oss alla.

Och på tal om nya tider så kunde vi idag konstatera att familje-bastubad numera är riktigt trevligt. Barnen leker nöjda i sina badbaljor, kommer nu som då in i bastun för lite bad, och sen ut igen och fortsätter underhålla sig själva och varandra. Superskönt!

Tunnan här, hej!

Under kvällen har jag suttit och surfat runt i jakten på ett par nya träningstights. Eftersom jag ofta har svårt att hitta rätt storlek på byxor, drar alltid med mig två olika storlekar då jag povar i butik, tänkte jag att jag för en gångs skull ska titta på storlekstabellerna och ta mina mått för att förhoppningsvis beställa hem rätt storlek vid första försöket. Gissa min förvåning då mitt midjemått visar att min stl kring midjan är två stl större än jag använder. What!? Vad hände där liksom? Mycket mystiskt. Dessutom är det ju nertill jag brukar ha problem att hitta rätt storlek, inte upptill. Trodde jag. Nu vet jag inte om jag lever i en stor förnekelsebubbla och allt jag har på mig ser sjukt konstigt ut utan att jag inser det själv (?) eller om...eh.. Ja, jag vet inte. Lite rädd blev jag nog nu över att jag ser ut som en tunna (vilket mina mått visar) utan att själv fatta det.

Tolka mig inte fel nu. Jag har ingen kroppsångest. Sånt har jag slutat med. Jag är mest förbryllad.

Tacka vet jag tv

Lagom efter att jag skriver att jag har bra rutin på träningen blev jag totalt däckad av dunderförkylning. Ni vet, då hela kroppen värker och man bara vill ligga i ett mörkt rum och försvinna tills det går över. Men att ligga stilla och sova sig frisk är ju inte precis det enklaste med två småttingar i huset så det är bara proppa sig full med värkmedicin och göra sitt bästa. Som tur är storasyster numera intresserad av barnprogram på tv så det underlättar en del.

Varför jag inte bloggar

Jag har funderat lite på varför mitt bloggande i princip har dött ut de senaste par åren. En betydande anledning är nog att jag tycker att det är mycket knepigare att blogga sen flytten. Att bo på ett ställe där man är mindre anonym och kretsarna små gör att jag mindre gärna skriver om privat- och familjeliv. Plus förstås art det funnits lite lust och ork att skriva. De senaste snart fyra åren har varit tunga och jag är sliten men orkar inte mera skriva om dålig sömn och trötta dagar. Det har jag redan gjort alldleles för många gånger.

Om jag blir inspirerad kanske jag ska ta och skriva lite mera om träningen istället för sömnbrist. För träningen går faktiskt riktigt bra just nu. Jag är inspirerad och motiverad och det känns super skönt med träningsflyt och ork. Motion och träning är ju för övrigt ett av bästa sätten att motarbeta höst-dippen.

Höst och ny vardag

Efter en lång ledighet har vi nu kört igång med höst och vardag innefattande jobb för Franks del och dagklubb två dagar i veckan för Agnes. Faktiskt riktigt skönt att komma igång med normala rutiner igen.
Första dagklubbsveckan började över all förväntan. Agnes verkar trivas mycket bra. Edwin trivs med lite mera ensamtid med mig (och/eller Frank som ju skiftesjobbar). Jag tror att dagklubben kommer att bidra till en lite mera harmonisk familj. Och på tal om harmoni och satsning på fysiskt- och mentalt välmående så planerar vi nu också in träning för oss vuxna x-antal gånger i veckan (mitt mål för kommande är 4 men vi får efter hand utvärdera vad som är realistiskt) .
Höstrutinerna innebär också skärpning gällande matplanering och inköp. Jag är också inspirerad att äta mera vegetariskt igen.
Välkommen hösten! Jag tror det blir bra.

Vi återhämtar oss

Alltså hörni, jag har varit ledig en hel månad nu! Jag tänkte att vi återhämtar oss, sover mycket och samlar kraft i två veckor och sedan hittar vi på en massa program och skoj och är grymt sociala, tränar massor, målar och tapetserar och fixar hemma. Nå, en månad har sagt gått och jag är SÅ slut. Fattar ej. Eller visst fattar jag delvis med tanke på hur minus energi- och orkeskontot varit samt att Edwin igen sover på mig största delen av nätterna. Men ändå förstår jag inte riktigt hur jag kan vara så slut av att göra så lite. Jag var tvungen att skjuta upp hfrs resan vi planerat inkommande torsdag för att jag kände att jag inte orkar.

Men. Det är skönt att vara ledig. Skönt att ha massor med tid med barnen. Slippa det konstanta dåliga samvetet som hängt över mig hela vintern. Nog blir det bra det här ännu så småningom.

mamma

Söndagen 31.5 hittade Edwin ordet Ma-ma och efter det har det varit i mycket flitig användning. Som jag har väntat! Äntligen.

tiden med barnen

Och plötslig insåg jag att om bara några veckor har jag massor med tid tillsammans med barnen igen. Inte bara några ynka, trötta, timmar om dagen. Timmar då jag nästan redan förbrukat all energi och ork som finns för dagen. Nej, jag kommer få för förbruka all energi tillsammans med dem. Snart, snart.

Ett tag kände jag mig tudelad inför att vara borta från arbetslivet igen. Jag är inte tudelad längre. Jag kommer att hinna jobba massor ännu under min livstid. Lära mig mycket intressant och bli riktigt duktig inom min proffession. Men tiden med barnen kommer aldrig, aldrig igen.

Sällan har jag varit så säker på nåt beslut som jag är gällande detta. Att stanna hemma lite till.

Livet återvänder (?)

Vi har, som ni säkert fattat, haft en riktigt tung vinter bakom oss. Mycket på grund av lite sömn alldeles för länge. Det i kombination med att jag jobbat heltid. Varit trött konstant. Haft dåligt samvete konstant för att jag har så få timmar med barnen och de timmarna är jag inte så glad, så energiskt, så närvarande som jag önskar vara. Dåligt samvete över att inte orka satsa och jobba på parförhållande som jag önskat och velat. För att inte tala om satsa på tid för mig själv.
Ibland har jag varit så slut att jag inte riktigt vetat hur jag ska fixa nästa dag. Mitt minne har helt klart blivit sämre. Likaså koncentrationsförmågan. Det senaste at trötthets och stressymptom är hjärtklappning och insomningssvårigheter (trots brutal trötthet.)
Men vet ni. Jag tror det vänder nu. Sakta men säkert. Edwin sover bättre och bättre sedan barnen började dela sovrum. Nu vaknar han oftast bara till alldeles kort ett par gånger varje natt. Ibland sover  han hela natten igenom.

Så. Nu då vi äntligen får sova lite mera har jag beslutat att satsa på mig själv och min ork. Det betyder förstås träning. Jag kommer framöver att gå på ledd yoga varje lördag, gå på ledd utomhusträning varje måndag och därutöver få in nåt yogapass hemma och träna enligt mamma mage appen dagligen.
Redan efter första yoga passet och uteträningspasset känner jag en helt ny ork och framförallt hur en viktig den av mig återvänder.
Lite orolig är jag över navelbråcket och stt det ska bli större men samtidigt kan jag ju inte låta bli att leva och träna på grund av det så länge det inte ger för mycket besvär. Måste helt enkelt se till att träna med god teknik och undvika övningar som ger för mycket buktryck.

Köpte äntligen nya löpskor i lördags (fyndade för halva priset, tjo!) De fick klart godkänt efter att blivit inkörda på dagens uteträning vilken för övrigt var det roligaste jag gjort på länge! En kombination av bla backträning, burpees pull- ups, löpning med bilringar och smala push ups kändes i kroppen och lär kännas flera dagar framöver. Precis vad jag tycker om.

syskonrum

Frank drog till Åbo förra helgen för lite egen tid och för att ladda batterierna. Jag fick fnatt och flyttade Edwins säng in i Agnes rum på fredag eftermiddag. Logiskt eller hur, flytta in en dåligt sovande pojke med sin fantastiskt sovande syster, kan väl antingen bli katastrof eller succé. Jag hoppades då det sista och var beredd på det förstnämnda.
Jag har länge önskat att barnen skulle sova i samma rum men har inte vågat prova med rädsla att Agnes goda nattsömn ska rubbas. Jag har tänkt stt vi testar sen då Edwin sover bra. Sen insåg jag att då Edwin sover bra kommer vi absolut inte våga riskera en god nattsömn. Så ska det prövas ska det prövas nu då han inte mera sover katastrofalt dåligt (skriker och är vaken i flera timmar varje natt) utan endast semi-dåligt (vaknar flera gånger varje natt vilket alltid slutar med att jag "sover" i gästrummet med Edwin på mig).
De fyra första nätterna har gått över all förväntan. Edwin han varit lugnare på kvällarna och somnat fortare, helt utan härj och protester. Han har sovit betydligt lugnare, jag har bara behövt gå in nån enstaka gång per natt, gett tutt och lagt ner honom i sängen. (En natt kissade han igenom alla kläder men somnade fint om efter alla byten). Agnes har haft svårare att somna eftersom jag suttit en stund i rummet vilket hon inte är van vid. Men hon har sedan sovit hur bra som helst. Har inte ens vaknat på morgonen då lillebror vaknat en timme före henne och hojtat efter mamma och pappa.
En natt har vi till och med sovit hela natten!
Jag har haft svårt att tro att det faktiskt kunde gå så här bra. Och inatt kom bakslaget. Edwin sov igen oroligt och jag tappade räkning gällande hur många gånger jag sprungit in för att läggs ner och lugna ner honom. Till slut började även Agens störas av honom och då tog jag killen med mig i arbetsrummet resten av natten.

Hoppas verkligen på att det var ett tillfälligt bakslag för jag börjar ha slut på idéer. Och slut på ork. Dessutom börjar jag glömma möten och händelser. Idag glömde jag att vi skulle få besök på eftermiddagen. Mindre roligt då både huset och jag själv ser ut som kaoset själv och dessutom inget förberett att bjuda på. Jag vet inte hur många gånger jag tror att min hjärnkapacitet troligen nått botten...tydligen går det att sjunka lite djupare ännu.

Som så många andra

Ibland känns det som att jag är den ända småbarnsföräldern som är riktigt, riktigt trött. Detta antagande på basen av vad jag läser och hör om vad "alla" små småbarnsföräldrar orkar och hinner göra. För det mesta orkar jag inte ens läsa om utan undviker medvetet att utsätta mig för andras vardagar. För jag vill ju så gärna orka och hinna jag också.
Men så lästa jag Dannis blogg häromdagen och på basen av alla tillhörande kommentarer så inser jag att det finns väldigt många andra trötta småbarnsföräldrar där ute också. Även om jag förstås inte önskar någon annan detta evinnerliga trötthetstillstånd så känns det ändå lite, lite lättare att veta att jag inte är den enda som inte fixar två småttingar, heltidsjobb, sömnbrist deluxe som en dans. Tvärtom, fixar det just och just.

Nu har jag iallafall fyra välbehövda lediga dagar. Edwin är flunsig, famnig, gnällig och sover PÅ mig om nätterna. Så, ja. Jag vet inte om ledigheten kom precis passligt eller opassligt.
Vi kämpar på.

Edwin och orden

Plötsligt börjar orden komma ur pojken som hittills haft ett ordförråd innefattande "jaaa"! "Grii" (gris) "ka" (katt/Cafu) , "pa" (lampa/pappa). Och så härmar han djurläten; ko, får, åsna, katt och hund.

Igår sa han tydligt ha-ba (ja, haba!! Haha, kolla in Franks blogg) , Sti-ki (stinky), och idag sa han katt första gången med tt . Han försöker sig på att ljuda och säga ord mycket mera än tidigare även om vi ännu inte alltid förstår oss på vad han menar. Men genom frågor och detektivarbete så gör han sig ändå rätt bra försådd. I samma veva har han börjat orka koncentrera sig på att läsa och lyssna på böcker länge stunder än tidigare.

Samtidigt som det förstås är jätteroligt att han börjar uttrycka sig mera verbalt, det blir ju så mycket enklar för oss alla,  så är det nog lit vemodigt att igen konstatera hur fort tiden går och att vår bebis inte längre är nån liten bebis mera.

Båda barn älskar att läsa och bläddra i böcker vilket vi uppmuntrar genom att ha alla barnböcker i vardagsrummet. Så här, och värre (bättre ?) ser det ut varj dag. Ofta är nästan hela bokhyllan tömd. Ibland sitter de långa stunder för sig själva, lyssnar på musik och bläddrar i olika böcker. Ljuvligt!

Och på tal om ljuvligt så är syskonen otroligt fina med varandra just nu och de leker ofta gemensamma lekar tillsammans. Bilden från är tagen i december.

Navelbråcket

Ja, detta med magmuskeldelning och navelbråck har jag ju skrivit om x antal gånger förut. Nu är det konstaterat, det jag anat (eller visste innerst inne men inte riktigt velat se ändå) att jag har ett ordentligt bråck som gör det omöjligt att träna ihop "hålet i magen". Inte konstigt att min frenetiska träning inte gett resultat. Nu återstår att se om kommunen går med på att operera skräpet eller om jag måste gå privat.
Känns riktigt jobbigt.

Annars så försöker vi typ överleva vardagen. Jag jobbar mest och är trött konstant. Känner att jag aldrig hinner träffa barnen och de få timmarna jag är hemma om dagarna är jag trött och slut och orkar inte alls vara den mamma jag önskar vara.
Edwin sover igen dåligt efter en kort lite bättre period. Jag har gått in i en helt ny nivå av överlevnads-mode.
Därav också tystnaden här.

Resa till solen

Denna blogg går nuförtiden mest ut på att jag skriver om hur förbaskat trött jag är alternativt behöver er hjälp. Nu handlar det om det senare, hehe.
Saken är den att vi troligen ska åka iväg på familjesemester inkommande höst. Och med familje så menar jag en stor del av min ursprungsfamilj. Så att resan säkert ska bli av så har jag börjat söka efter boende redan nu. Insåg fort att det är svårare än jag trodde. Det finns ju massor men hur ska man veta vad som är bra på riktigt? Jag känner även flera som blivit lurade då de har hyrt hus utomlands och blivit snuvade på rätt mycket pengar. Nu behöver jag alltså era tips på trevliga områden att resa till och gärna, gärna konkret boende/pålitlig sida att söka efter boende på.
Kriterierna är främst:
-ska rymma ca 16personer ( lite oklart ännu vem som kommer med. Troligen 4 barn. Minst 6 sovrum)  alltså antingen stort hus alternativt flera lägenheter i samma komplex.
-kort flygresa
-nära till sandstrand
-fräscht
-trevligt område överlag

Vart ska vi resa?

Lista

Läste listan på Mias blogg och blev för ovanlighetens skull inspirerad att ge bloggen lite liv.

Vad har du på dig?
Pyjamas 

Hur mår du?

Har ont i halsen och är trött av flunssa och ytterligare en nästan sömnlös natt (story of my life :P )

Vad önskar du just nu?

Att få sova börja sova någålunda normalt antal timmar i dygnet.

Vad har du ätit idag?

En banan, fisksoppa till lunch, quesadillas till middag, två tuc kex med brie till kvällsmat, två rotanmyrkky slickepinnar som jag doppade i pöyröö pulveri. Och tre koppar kaffe med vanilj-sojamjölk.

Vad ska du göra imorgon?

Jobba som vanlig (om jag inte vaknar ordentligt flunssig förstås). Och sen umgås intensivt med familjen då jag kommer hem. Vanlig vardag m a o.

Och på söndag?

Inga planer. Göra så lite som möjligt och njuta av att vara tillsammans utan att behövs stressa någonstans.

Senaste köp?

Halspastiller, melon och träningsgummiband från Lidl på väg hem från jobbet idag.

Vad skrattade du senast åt?
Barnen som hade flamenco show före läggdags.

Vad grät du senast åt?

En morgon förra veckan då jag kände mig totalt slut och inte fattade hur jag skulle orka igenom dagen. Sen skärpt jag mig, cyklade jag till jobbet, drack mitt morgonkaffe och klarade dagen. Som vanligt.

Vem sov du senast med?
Frank halva natten. Edwin från klockan 3 (eller nåja, blev väl int så mycket sovet med den senare förra natten)

Vad läser du just nu?
Ingenting.

Senast sedda film? 

Gone girl

Vilken svordom använder du mest?
Helvete

Vem var den senaste som ringde dig?

Min äldsta syster

Har du dejtat någon av en annan religion?
Nej

Senast 3 inkomna sms?

Pappa, syster Anna, Ellos 

Vad stod de i ditt senaste skickade sms?

Hej! Meddelar du när ni är på väg till nkby så vet vi när vi kan starta.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? 

Oj, jag tyckte om många! Historia, psykologi och biologi var favoriter. Och matematik (!!) minns inte vilken som var absoluta favoriten dock.

Vilken är din favoritfrukt?
Blodgrape 

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?

Kan inte komma på att jag blivit jämförd med nån kändis 

Vad är du rädd för?

Att nån nära ska bli allvarligt sjuk

En person du tycker är snygg?

Loreen

Blir du lätt svartsjuk?

Nej, väldigt sällan.

Din favoritkaraktär ur en serie?
Hm, spontant kommer jag av nån anledning att tänka på Rory i Gilmore Girls. 

Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Syster Anna igen :)

Vilket språk hade du velat lära dig?
Många! Men jag är kass på språk, tyvärr. 

Vad för sorts killar faller du för?

Hm, sort och sort. Tycker mig inte ha fallit för nån viss typ men några ytliga saker jag alltid har dragits till är mörka män, gärna brunögda och gärna musikaliska. 

Vart vill du åka just nu?
Till en varm plats med långgrund sandstrand. 

Vad önskar du dig i födelsedagspresent?
Sovmorgon? (Men gärna före det med tanke på att jag fyller i december, höhö) 

De som nu ska göra listan är:

Alla som känner säga inspirerade.

första natten utan Edwin

Hej, hej vi lever nog här. Livet är bara liksom rätt...intensivt. Tiden, orken, tankarna räcker i regel aldrig till för att komma så långt som till bloggen.
Idag, efter en lång dagsvila, åkte Edwin till sin farmor för att övernatta borta för första gången. Vi ville öva en gång före båda baren ska sova där sista helgen i januari då vi vuxna ska på bröllop.
Den resterande eftermiddagen och kvällen har vi spenderat genom att äta ute (att äta ute med Agnes är nästan som att äta ute utan barn. Hon sitter och äter och njuter långsamt. En timme tog det för henne att långsamt njuta av sin portion.) Sen läst jag och Agnes böcker i en timme och sen var det bara att kvällsrutiner, vilka gick hur fort som helst med ett barn, säga gonatt och sen har vi inte hört ett knyst av henne (som vanligt, men lillebror brukar ju knysta....) Vi vågade oss till och med på tumis bastu.
Känns mycket konstigt att Edwin är borta men efter att ha hört rapporten om hur nöjd han varit under kvällen och att han somnat på fem minuter kan även jag slappna av lite och förhoppningsvis ta vara på möjligheten att för ovanlighetens skull sova en hel natt. Och det har varit skönt att kunnat ge Agnes så mycket uppmärksamhet och tid. Imorgon förmiddag är han, vår fantastiska virvelvind tillbaka igen. Agnes saknade honom redan två minuter efter att han åkt. Fina syskonen.

Arbetsmängden med ett barn känns verkligen som inget barn. Rena rama semestern.