Mat lathet

Jag är (igen) inne i en fas då jag tycker att matlagning känns grymt tråkigt. Helst skulle nån annan få handla och laga min mat varje dag. Det skulle vara en perfekt kombination av näringsämnen och självfallet gott.
Nu är ju det dock så att jag, som de flesta av oss, inte har nån personlig kock som fixar detta utan måsta laga maten själv. Men nämnas ska att Frank faktiskt fixar mat i vårt hushåll väldigt ofta. Oftare än jag själv.
I mårse då jag steg upp fanns det absolut ingenting att äta till morgonmål. Kylskåpet stirrade tomt tillbaka på mig och jag suckade djupt. Påvägen till jobbet gick jag via en R-kiosk för att utvärdera morgonmålsutbudet men det bestod på sin höjd av majonäsmackor. Det hela slutade med att jag gick via sjukhuskafeterian och köpte mig en svindyr, torr rågbrödsmacka.
Dessutom åt jag gröt till lunch för andra dagen i rad efter vilket jag tänkte att nu får det banne mig vara nog! I eftermiddag vill jag ha god, näringsrik mat och imorgon ska det finnas valmöjligheter av morgonmål.
Efter jobber drog jag med mig Frank till matbutiken och fixade därefter tillsammans ihop middagen som bestod av en sallad på mozzarella, tomat, mycket basilika, lite sallad och gurka, ångkokt broccoli och morot samt varsin sojaschnitzel. Voilá!


Nu är vi mätta och belåtna. Dessutom blev det över till en lunchlåda imorgon.

För att väcka min matlagningsinspiration kommer vi på lördagen att besöka slow-food festivalen som ordnas i Fiskars.

hår-fin

Föresten så tycker jag att ni alla ska surfa in på Malenas blogg och kolla in de fantastiska frisyrerna som hon den senaste tiden fixat. Dedär systrarna har fantastiska hårmanar, jag önskar jag kunde önska mig sånt hår till julklapp ;) Eftersom det ju tyvärr inte är en så realistisk önskning kan man ju iallfalla delta i tävlingen som pågår just nu och kanske, kanske vinna sig en tidig julklapp.

incoming sjukstuga (?)

Höstflunssan försöker greppa klorna om mig. Eller så är det magsjuka. Eller kanske en kombination? Mår ytterst konstigt men kan inte precisera hur jag riktigt mår. Feber har jag inte, tempen visade 35,8 trots att jag känner mig "stegrig". Huvudvärk har jag haft största delen av dagen och har dessutom känns mig ovanligt hängig, trött och håglös. Illamåendet har varit ovanligt påtaglig idag. Lunchen fick inte stanna kvar i magen, vilket under alla dessa snart 24 veckor trots allt (rättare sagt- trots illamåendet) varit en ovanlig företeelse.
Tiden lär väl utvisa vad det riktigt ska bli av detta. Kanske är det som bortblåst imorgon..

Peptalk

Idag hade jag en ganska vanlig dag på jobbet. Ganska. Bortsett från att en sköterska tyckte att hon skulle berätta vilken oansvarig mamma jag redan är.

Som vilken annan arbetsdag som helst förflyttade jag ensam en vuxen människa upp ur sängen och från sängkanten till rullstol. Människan i fråga hjälpte ytterst lite till så förflyttningen gjordes mha av god förflyttningsteknik. Tungt? tja, just denna förflyttning gick mycket smidigt men visst kräver det en del styrka trots att allt gick enligt planen.
Nåväl, sköterskan kom in i rummet strax efter förflyttningen och blev nästan hysterisk. Hon undrade hur jag kan hålla på med sådana lyft!? vet jag inte att det är farligt för mig och att det mycket troligt kommer sluta med missfall om jag inte slutar med sånt. Hon babblade på om att det är hemskt sedan då jag börjar blöda och förlorar barnet and so on and so on. Allt framför flera patienter. Jag blev alldeles paff och chockad. Visst ska man vara försiktig med att lyfta tungt, men så länge jag jobbar så hör det till vardagen för mig och det är bland annat det jag är utbildad att göra.
Det var hemskt att bli påhoppad på det viset. Fick mig verkligen att känna mig som en usel mamma som inte tänker på sitt barns bästa. Jag lämnade verkligen med en känsla av osäkerhet.
Tack bara för det uppbyggande peptalket.

Autch

Ni verkar vara eniga om att tv-bordet ska bli vitt. Åtminstone lät det ju inte bli sämre. Jag ska försöka muta Frank att måla bordet inom kort (själv ska jag ju inte i detta tillstånd andas in målångor).

Det kan hända att Frank snart även får överta städ-ansvaret i detta hushåll ett tag framöver. Efter att jag i fredags dammsugit och tvättat golvet gjorde foglossningen sig till känna igen. Hittills har smärtan känts i SI-leden och en aning i ena ljumsken men nu känns det även vid blygdbenet och I tell you, jag börjar förstå dessa gravida kvinnor man tidigare sett som gått på de mest konstiga sätt. Ibland vet man liksom inte riktigt vartåt man ska luta och vart man kan lägga tyngden. 16 veckor kvar. Hur ska detta sluta? för en del så slutar det ju faktiskt med kryckor eller till och med i rullstol. Så extrema smärtor hoppas jag verkligen att jag slipper.

Inredning

Den här dagen har till stor del spenderats i inredningsaffärer. Vi köpte äntligen en lampa till sovrummet.


Lampan skall hänga en aning längre ner. I övrigt så har vi tänkt måla/tapetsera väggen bakom sängen, fixa en sänggavel, köpa nytt sängöverkast och byta färg på kuddarna. Nästa steg blir att komma underfund med vad vi ska göra med väggen så att vi därefter kan välja färger till textilerna som ska bytas ut.

Frank har länge pratat om en kista som soffbord. Jag tycker egentligen att det är trevligt att inte ha soffbord överhuvudtaget men jag har nog fått medge att det är lite väl opraktiskt.
Vi hittade denna kista som vi båda gillade. Jag tycker om att stilen skär sig mot den annars mera moderna och simpla stil vi har vi vardagsrummet. Men den för med sig ett problem...


Nämligen att den skär sig lite väl mycket med tv-bordet. VI har i och för sig tänkt byta ut tv-bordet i nåt skede med jag skulle helst inte göra det precis just nu då det finns så mycket annat vi borde införskaffa. Vad tror ni, kan vi rädda situationen genom att måla tv-bordet vitt?


Cafu funderar vad vi släpat hem för åbäke.

Sockerbelastning

Sockerbelastningen var inte en så horribel upplevelse som jag väntat mig. Sockerlösningen var visserligen äcklig men det var ju bara 3 dl så den svepte jag fort. Illamåendet söm följde var rätt lindrigt. Jag är nuförtiden van vid mycket värre och dessutom gick illamåendet över i en lätt trötthet ganska fort. De två timmarna jag måste sitta där gick ganska fort och eftersom jag inte har obehag för nålstick och blodtagning så gjorde det mig inte så mycket att de var tvungna att sticka mig 5 gånger och gräva lite i ådrorna före de fick tillräkligt blod.
En av de lättaste sakerna hittills under denna gaviditet.

Nu sitter jag och njuter av att det är fredag. Och att jag precis har städat vårt hem (ja, jag orkade inte med torsdagsstädning igår). Snart kommer Frank hem med rökt fisk och ikväll ska vi spela spel.

förbjuden frestelse

Imorgon ska jag börja dagen med att gå på sockerbelastning. Det ska alla gravida i Helsingfors göra som är över 25år.
Det betyder bland annat att jag inte får äta/dricka annat än vatten 12 timmar före belasningen vilket för mig betyder att jag inte fått äta sedan kl 20.00 idag. Jag åt lite kvällsyoghurt lite efter kl 19 och det borde jag sådär normalt vara riktigt nöjd med fram till morgonen. Men inte idag. Nu då jag inte FÅR äta nåt så är jag självfallet sugen på alltmöjligt jag vet att finns i skåpen. Framförallt gröna oliver.
Jag tror att det helt enkelt är bäst att gå och sova så slipper jag stå emot frestelsen.

Stödstrumpor

...för att ta fasta på nåt positivt denna dag så måste det vara bemötande och betjäningen hos Terttu Lilja som jag besökte för att skaffa mig stödstrumpbyxor. Ja, du läste rätt. Stödstrumpbyxor. Jag är lite smått obsessed då det kommer till förebyggande av åderbråck och har använt knä-stödstrumpor i flera veckor. Nu tyckte jag alltså att det var dags att uppgradera.
Jag blev dock tipsad om att även pröva stöd stay-ups eftersom de ju även kan användas efter graviditeten. Fick otroligt bra hjälp med att hitta storlek och tips och råd gällande alltmöjligt man kan ha nytta av som gravid. Dessutom fick jag en trevlig rabatt både tack vare mitt yrke och arbetsplats (vi rekommenderar ofta patienter att besöka butiken om de behöver tex stödstrumpor) och dels för att de inte hade svarta vilket jag hade föredragit.
Förvånansvärt glad blev jag av att köpa stödstrumpor. Jag lär nog återvända inom kort för att skaffa mig ett par strumpbyxor också.

Gråtmild

Det har jag varit idag. Det är tydligen en blandning av hormoner och att jag inte sovit som plötsligt gjort mig alldeles överkänslig och har flera gånger fått anstränga mig hårt för att inte låta känslorna ta över. Små saker som annars skulle vara irriterande som idag att det ösregnade då jag skulle gå till eftermiddagens skolning i kombination med att jag glömt paraplyet som jag annars haft med i väskan varje dag i flera veckor och att min ena skosula gått sönder vilket gjorde att min fot blev dyngsur. Dessutom var förmiddagen så stressig att jag inte hunnit äta lunch.

Orsaken till att jag knappt sovit inatt är att mina höften (SI-lederna) grymt sjuka. Varje gång jag vänt mig, framförallt mot höger har det huggit till. På morgonen kunde jag återligen knappt stödja på mitt högra ben. Det har blivit bättre under dagen men bra är det inte. Om det håller i sig/blir värre lär det inom kort vara en omöjlighet att jobba.

Nåväl. även om jag flera gånger under dagen kännt för att lägga mig ner och gråta har jag lyckats låta bli. Fram tills att jag kom hem då jag grät som en liten snorunge. Det var tydligen bra för nu känns kan jag skratta lite åt migsjälv igen och vilken dramaqueen jag varit.

Idag hade jag tänkt styrketräna men det tror jag att jag skippar ifall att jag plötsligt inte får oväntad energi från ovan. Istället ska jag krypa under filten, sova lite och kanske se en film. Ta det lugnt och njuta av det.

In i vecka 23

Söndag igen och helgen har gått alldeles för fort som vanligt. Vi har haft en skön söndag med promenad i höstsolen, lite chill, bärande av brorsans nya säng (jag bar inte utan hjälpte till genom att se på, hehe), och avslutningsvis obligatorisk söndagsträning och bastu. Idag körde jag hårt med mina armar och övre ryggen. Det är för övrigt armar och rygg jag mest fokuserar på då det kommer till styrketräningen. Nedre kroppen tränar jag försiktigt på grund av foglossningen.

Så här ser jag och magen ut numera. Den har vuxit med grym fart de senaste veckorna! Nu har vi inlett vecka 23.

Tack föresten till er fina som kommenterat och mailat gällande rådgivningsbesöket och viktuppgång. Det är fint att ni bryr er. Dock behöver ingen oroa sig över mig. Jag har nog kommit över den lilla svackan som besöket förde med sig och jag fokuserar nu, precis som tidigare, på att äta näringsrikt och bra och röra på mig så mångsidigt och så mycket som känns bra för mig. Sen får vågen säga vad den vill.

På tal om mångsidig träning så ser den inkommande träningsveckan mycket inbjudande ut. Jag har planerat in mag- ryggträning (mamma-gymnastik grupp) på måndagen, på tisdagen blir det vattengymnastik, onsdag pilates och ashtangayoga, söndag styrkesträning. Torsdag, fredag och lördag är tänkte jag få in nåt hemma-yoga pass, kanske ett styrketräningspass till och nån lite längre promenad.
Nu är illamåendet såpass lindrigt att det inte hindrar träningen alls och jag försöker att njuta av det fullt ut så länge jag kan (..vet ju aldrig när foglossning eller eventuella sammandragningar begränsar träningen igen).

Älskade hem

Före vi flyttade till vårt nuvarande hem bodde vi på 35kvm. Vi hade inte plats att bjuda in middagsgäster och övernattningsgästerna som på bäddsoffan i vardagsrummet/köket och det fanns inte mycket ledig golvyta att gå på eller ännu mindre umgås på. Vi sade ofta att när vi flyttar ska vi bjuda in vänner på middagar och njuta av att kunna erbjuda vänner och familj övernattning i gästrum. Visst brukar man säga att "finns det hjärterum så finns det stjärterum" men ärligt talat, efter 6 år i minimal läghenhet, så är det nog lite trevligare att träffas och umgås om alla har en stol att sitta på och det finns en liten aning mera space att umågs på.

Nu är bor vi äntligen i vårt nya hem, på välanvända 57,5kvm, och de senaste veckorna har vi verkligen börjat realisera våra tidigare tankar. Under de senaste dryga två veckorna har 7 personer sovit i vårt gästrum och 14 (edit: 16) personer ätit vid vårt matbord (oss två borträknade).
I love it! Tack till alla gäster för att ni förgyller vår vardag och välkomna igen.

...och ja, för er som har frågat så vi ska försöka fixa ihop en inflyttningsfest i nåt skede under hösten. Tiden har flugit iväg-men den kommer!

Det fixar sig

Vet ni, min moderskapsledighet inleds officiellt om exakt 3 månader och lillknyttet anländer ju ca en månad efter det. Det låter ju inte så farligt, eller hur.

Det här fixar vi nog!

Gästrummet

Oj, så glad jag är över vårt gästrum. Ännu gladare är jag dock över gästerna i det!

Dendär lunchen

Lunch-dilemmat fick iallafall en enkel lösning. Eftersom jag inte hade med mig nån egen lunch så var jag så illa tvungen att gå till lunchrestaurangen. Men efter att ha ätit upp knappt halva portionen blev jag grymt illamående och kände hur det började utsändras saliv i munnen sådär som det gör precis före man kastar upp. Det var bara att snabbt som sjutton föra bort maten och uppsöka närmaste toalett. Efter en stund gick det mest akuta illamåendet om och jag klarade av att gå till kansliet där jag lade mig ner med fötterna i vädret en stund före det var dags att åka iväg på hembesök. Kollegorna såg nog lite bekymrade ut men jag förklarade att det nu tydligen var min kropp som sa att "nu har du minsann ätit tillräkligt din lilla tjockis".

Efter jobbet blev det en timme pilates och 90min ashtangayoga. Jag kände mig som den heffaklump jag är men det var iallafall skönt att kunna träna rättså effektivt utan desto mera sammandragningar. Bara några gånger fick jag lov att ta ett par extra pauser.

Ganska low har jag varit idag men har gjort mitt bästa för att göra det bästa av dagen. Imorgon får vi som tur kärt besök!

Tjockis

Idag var vi på rådgivning. Jag brukar gilla rådgiviningen eftersom vi får höra knyttets hjärta.
Idag gillade jag inte rågdivningen. Jag har tydligen gått upp för mycket i vikt. Hälsovårdaren undrade om jag har ätit myckt godis och snask och såg inte övertygad ut då jag sa att nej, det har jag inte.
Det lilla godis och onödigt jag hittills har ätit lär jag nu i varje fall lämna bort helt och hållet men varifrån ska jag sen börja ta? Det är ju inte precis som att jag kan börja dra ut på löppass för att kompensera.
Det ser ut som att min rädsla för att bli riktigt fet nu kan bli sann trots allt. Folk brukar säga att nej, nej det blir du inte om du inte äter en massa onödigt. Det verkar tydligen inte stämma in på mig eftersom jag anser mig äta mycket normal mat i normala mängder.

Nu funderar jag på om jag månnde får gå på lunch eller ej eftersom det idag severas lasagne.

Usch detta var inte roligt alls.

Välkomna hem till oss

Sover man i vårt gästrum kan man räkna med att vakna till den här utsikten.

Det dåliga samvetet

Då man är gravid ska man flyga omkring på rosa moln av lycka. Man ska känna sig som urkvinnan, ett med sig själv. Rent av en bättre version av sig själv.

Så känner jag ofta att man borde känna. Att jag borde känna. Men som bekant så har jag ju inte direkt gjort det så här långt. Att säga att jag inte trivts med graviditeten, att det till stora delar varit tungt, att berätta att jag mått illa varje dag de senaste 17 veckorna, att jag tycker det är tufft med de fysiska förändringarna som innebär att jag har ont och begränsar mig- det är saker jag ofta känner att inte borde sägas högt. Det är liksom inte okej att känna de negativa sakerna för det positiva ska ju överväga det negativa. Och det gör det ju också. Jag är överlycklig över lilla hjärtat som växer inom mig. Hon är redan älskad, önskad och efterlängtad.

Jag behöver dock få känna att det är helt okej att inte tycka att det är hejsan hela tiden utan att för den delen vara en sämre människa, en sämre mamma.
För det mesta känner jag, och säger jag, precis som jag mår. Men ibland kommer det där dåliga samvetet smygande ändå..

Edit: Att veta att det finns andra som känner/kände lite likadant gör att jag känner mig lite mindre som en dålig människa. Så här skrev Tanja bland annat under sin graviditet.
Att "njuta", ja. Jag njuter av att känna lilla knyttet sparka och röra på sig. Jag njuter av att fundera på framtiden, på att få träffa henne och allt vad det innebär. Den biten njuter jag av.

Sparkar

Mina planer verkar ändrat stup i kvarten nuförtiden. Vi for in till centrum en sväng och passade på att äta middag ute. Min mage gillade tydligen inte kycklingen jag åt (eller kanske var det den konstiga såsen) för jag blev illamående och blev tvungen att skippa såväl träning som bastu. Så kan det gå.
Nu ska jag istället njuta av att känna hur lilla knyttet har kvällsjumppa på gång. Äntligen har jag börjat känna tydliga sparkar!

Hej foglossning

Den sköna lördagen blev till viss del en smärtsam lördag. Den långa promenaden eller kanske de tunga lyften på jobbet alternativt en kombination gjorde att jag igår kväll knappt kunde flytta tyngden till mitt vänstra ben under kvällen. Det smärtade som sjutton nere i ryggen (SI-leden) och även vid ljumsken. Jag vankade omkring som en anka. Att byta ställning inatt var rent ut sagt helvetiskt.
Idag har det lugnat ner sig lite även om det gjorde ont under dagens korta promenad.
Nu kan jag med andra ord säga hej till foglossning riktigt på riktigt. Känningar har jag ju gaft redan sedan vecka 14, men nu börjar jag inse vad foglossning riktigt kan innebära.
Hur jag ska fixa jobbet i detta tillstånd är för mig nu är ett mysterium.

Nåja, ännu är det helg och jag tänker njuta av den resterande ledigheten genom att äta lite frozen citrus-cheescake tillsammans med kaffegästerna som strax borde dyka upp. Senare blir det obligatorisk styrketräning (armarna lär få sig en omgång idag) före söndagsbastun.

Lovely Lördag

Just idag är en sån där dag som bara är riktigt, riktig skön utan nån speciell orsak. Det räcker gott med de enkla sakerna som att det idag är lördag och ledigt. Vi har haft sovmorgon följt av långpromenad tillsammans med fina Camilla.
En sen lunch bestående av rester från gårdagens middag. En middag som för övrigt var mycket trevlig-men annat kunde den knappast blivit med tanke på sällskapet.
Nu ska jag ligga och läsa tidningen en lång stund. Ja, så länge jag känner för. För idag har jag absolut inga planer! Det händer inte ofta. Det närmaste eventuella planerna är att se en film ikväll. Ah, denna sköna lördag!

Torsdag= städdag

Ni har väl kommit ihåg att städa idag? för det är ju faktiskt så, att torsdagen är den bästa städdagen. För tänkt så skönt det är att komma hem till ett fräscht och städat hem på fredagen, efter en lång arbetsdag och vecka. Helst ska även helgmaten vara inhandlad, eller så köper man lite smått och gott på vägen hem + lite fina blommor.
Komma hem, ta en dusch och byta om till fräscha kläder, lyssna på lite skön musik, ta ett glas vin (ni som kan), och laga i lugn och ro en härlig fredagsmiddag. I ett rent hem.
Därför är torsdagen den bästa städdagen- fredagen blir ju liksom extra skön då man slipper komma hem till ett hem som väntar på att bli städat.

Hemmet är för min del städat, fredagsmaten inhandlad (förutom två ingredienser som Frank plockar upp på vägen hem imorgon), cheescaken är gjord och stelnar i frysen. Imorgon förgylls fredagen av middagsgäster.

Terapihunden i farten igen

Jag tog mig upp ur vågrätt läge efter en timme av återhämtning ( med sällskap av lilla hårbollen Cafu som snusade i famnen) . Det är tydligen det jag behöver- en ordentlig stund av återhämtning efter jobbet före det ens går att tänka på att göra nånting. Sen orkade jag nämligen ut på en skön promenad med en mycket glad och energisk hund. Kunde inte annat än bli en liten aning energisk själv.

Den där planen

Dagens plan sket sig helt och totalt. Jag var dötrött då jag vaknade, trots många timmar av sömn, Vaknade till till ok medvetande nivå där jag klarade av att hålla mig till strax efter kl 14 då det blev en kamp att orka dagen till slut. Det var bara att inse mig besegrad, åkte direkt hem efter jobbet och lade mig på sängen. Här ligger jag ännu och har inte kommit mig upp.
Jag är i akut behov av ork! hur kan man vara så fruktansvärt kaputt?

Igen blir jag lite besviken över måendet i andra trimestern. Så många har sagt att "då kommer du må bra och ha energi". Jag är tydligen ett undantag för jag mår fortfarande illa (vilket blir värre då jag är trött) och trött och orkeslös.
Jag försöker klamra mig fast vid tanken att tösen mår bra. Det är ju det som i slutändan betyder nåt.

Vill ju vara med.

Jag vill så gärna göra en massa roligt, vara med överallt. Men jag orkar inte och jag blir så fruktansvärt frustrerad! De första jobbdagarna denna vecka har varit tuffa, kroppen börjar säga ifrån och jag gör mitt bästa för att inte ignorera den. Men jag vill ju så gärna göra roliga saker då jag inte jobbar och inte bara ligga hemma och vila.
Imorgon är det meningen att jag ska gå på pilates + yoga. Efter arbetsdagen. Vi får se hur det går. I sämsta fall får jag ge upp mitt i. I bästa fall orkar jag hela dagen och känner mig energisk då jag kommer hem-klockan 21.
Nu är klockan 21.15, jag har jobbat, vattengymnastiserat och legat på soffan (samt gett efter för ett mystiskt, plötsligt craving: franska potatisar. Känns mycket ofräscht i efterhand), och lekt med hunden. Nu tackar jag för mig denna dag och tar natten.

Inte längre byxlös

Den senaste tiden har jag som bekant haft lite byx-kris. Rättare sagt har jag inte haft några byxor som gått på mig. Igår köpte jag dock två par jeans. Idag lämnade jag tillbaka det större paret och åkte sedan iväg till min vän som hade några mamma-byxor hon gärna vilje sälja bort. Jag hade dock nästan räknat med att de skulle vara för små för mig men till min stora förvåning passade alla perfekt. Jag fick köpa tre par jeans för en billig penning och har nu plötsligt fyra par jeans att välja mellan! vilken lyx.



Två par blåa jeans i lite olika nyanser, ett par gråa och ett par riktigt ljusblå. Ljusblåa jeans har jag inte använt mig av på ett bra tag, men dessa var en aning större än de andra tre så de kan komma att vara räddare i nöden om jag plötsligt, i ett lite senare skede, inte längre kommer i de tre andra paren. Alla jeansen är klassisk rak modell som jag tror funkar rätt bra för min kroppsform. Jag gillar dock också riktigt smala jeans men de får en lättare att se ut som en stoppad korv om man inte råkar ha slanka ben.

Jeansen och magen

Ni ser, det växer...




Jag satsade på en rak och klassisk modell som förhoppningsvis kommer funka som ett bra par all-round byxor. De har såpass mycket stretch i sig att jag hoppas på att rymmas i dem ett tag framöver.

Plus och minus

Nu är hälften, 140dagar, av graviditeten är bakom oss hälften , 140, framför.
Jag har inte kommit in i den energiska fas som så många pratar om utan är fortfarande trött och dessutom fortsättningsvis illamående (om så än inte lika kraftigt och ofta som tidigare). Jag antar jag får dras med illamåendet graviditeten igenom. Höften är sjuka, känner ofta av det även då jag bara går nu.
Till det positiva, som ju faktiskt överväger alla de mindre trevliga effekterna av graviditeten är att vi i torsdags var på ultraljud och allt var som det ska. Lilla knyttet mår bra och morgongymnastiserade för fullt. Alla inre organ såg ut att utvecklas precis som de ska. Det är ny ett knytte på 300 gram och 20cm vilket verkligen börjar märkas på magen som växer i snabb takt.
Eftersom inga byxor mera går på mig och vi går mot kallare tider så köpte jag idag ett par jeans som förhoppningsvis rymmer rumpan, låren och förstås magen ett tag framöver. Knepigt var det att veta vilken storlek jag skulle köpa så jag köpte ett par ljusare, mindre och ett par mörkare i en stl större. Efter att ha prövat den mindre storleken under kvällspromenaden så kom jag fram till att de får duga ett tag framöver och de större returneras. Kanske jag inte alls är sugen på mörka jeans om en månad eller två. Mera shopping lär det ju ändå med tvång bli om några veckor igen för att köpa varmare tröjor/tunikor.
Bilder på jeansen samt magen kommer då kameran vaknar till liv. Batteriet är på laddning.