Hur vi gått till väga

Jag vet att det är flera av er som undrar hur vi har gått till väga för att nå målet att sova gott om nätterna. Man ska ju inte ropa hej för tidigt och vi är inställda på att det kommer sämre nätter ännu, speciellt med tanke på att vi kommer att flänga runt de kommande par veckorna. Men. Det är så väldigt tydligt att de förändringar vi har gjort har varit effektiva och vi känner att vi har hittat redskap som fungerar för oss.

Den främsta inspirationen fick jag av att läsa Elizabeth Pantleys bok, Sova utan gråt, och Anna Wahlgrens bok "Sova hela natten". Visst har jag läst massor med andra tips och råd på nätet under snart ett års tid, men det är dessa två böcker som kanske främst står som grund för hur vi tänkte då vi planerade vår strategi.
Jag var, som de flesta säkert läst, sugen på att köra en regelrätt "kur" enligt Wahlgren men vi kom fram till att det inte är vettigt precis före våra resor. Istället fixade vi ihop en egen mix. Mål 1 var att Agnes skulle somna själv på kvällen. I botten hade vi också en mycket tydlig dagsrutin med fasta mat och sovtider.

Vi bestämde oss för en nattningsramsa (som båda skribenterna förespråkar). Vår lyder; Godnatt Agnes, sov så gott". En av mina systrar kallade ramsan för trygghetsramsa vilket jag tyckte var en bra benämning eftersom det är just precis trygg som jag vill att Agnes ska känna sig då hon ska somna.Hon ska veta att vi finns i närheten om hon behöver oss. Att vi kommer om hon gråter och är ledsen av någon anledning. Men hon ska känna sig så trygg i att somna på egen hand att hon av den anledningen inte ska behöva gråta efter oss.
Efter kvällsrutinerna (gröt, kvällstvätt och pyjamasbyte, tand- och hårborstning. Nattsaga och mjölk i fåtöljen i egna rummet) läggs Agnes i sin säng, på sidan eftersom hon nästan alltid sover på sida, och vi säger ramsan första gången. Om hon protesterar håller vi handen på baken/höften/ryggen antingen stilla med tung hand (ska kännas tryggt) eller buffa/gunga lite på baken (vi buffar inte enligt Wahlgrens teknik utan på ett sätt som vi gjort ända sedan hon var liten, mera gungar). Då hon lugnat ner sig och är avslappnad upprepar vi ramsan samtidigt som vi går ut. Hon ska veta att vi går så att hon inte behöver bli överraskad (och ledsen ) då hon upptäcker att hon är ensam.
Börjar hon gråta då vi går ut väntar vi en liten stund och lyssnar in gråten. Lugnar hon inte ner sig på egen hand upprepar ramsan vid dörren. Väntar och ser om hon lugnar sig. Om inte går vi in, lägger henne till rätta, och upprepar proceduren.
Under natten då hon vaknat har vi gjort likadant som jag beskrivit ovan.
Vi försöker gå ut så fort som möjligt då hon lugnat sig  och undviker att stå och buffa/hålla handen på henne längre än nödvändigt.

Vi har även fokuserat en hel del på HUR vi säger ramsan och vilken attityd vi utstrålar. Då jag läste "Sova hela natten" insåg jag att varit osäker då jag nattat Agnes. Jag har liksom på förhand tänkt att det inte kommer att fungera, hon kommer att vara ledsen, hon kommer att vakna, jag kan inte, jag vet inte hur jag ska bära mig åt, etc. För så har det ju varit- det HAR ju inte fungerat! Inte konstigt att man blir osäker. Nå, Agnes har alldeles säkert känt av min osäkerhet och hur trygg känner man sig månne då? Nä just det, det blir en ond spiral. Vi har alltså psykat oss till att tänka att det fungerar. Inget snack om saken. Det ska sovas. Punkt. Inget som behöver diskuteras. Det ska vara en självklarhet att sova om natten och genom att genomföra vår plan, som vi på förhand lagt upp tillsammans, så kommer det att fungera. DET har vi haft i målsättning att utstråla. Mental utmaning, I tell you. (För egentligen visste vi ju inte alls om det skulle funka eller inte...)

Att somna själv på kvällen började mirakulöst fungera nästan direkt. Ett par gånger går vi oftast in igen före hon tycker att det är ok att somna själv men hela proceduren tar oftast inte mera än 5 minuter. De första nätterna sprang vi nog in till henne en hel del men vi märkte fort att gångerna minskade i snabb takt och vi började också höra att hon var vaken några gånger under nätterna, talade för sig själv eller bökade på och gnällde lite smått, men somnade fort om på egen hand (tidigare grät hon ALLTID då hon vaknade på natten). Ett par nätter före hon nu, natten efter sin födelsedag, sov en hel natt utan att behöva hjälp att somna om igen behövde vi endast gå en en gång under natten. Så trenden var gradvis positiv under veckan som vi prövat detta.

Så här har vi alltså i korthet gått till väga. Det har tydligen fungerat bra för oss just nu. Förhoppningsvis fortsätter det att fungera även fram över också. Vi njuter i varje fall av att äntligen få sova lite mera. Hoppas det varar!

Wohoo!

Födelsedagsflickan avslutade födelsedagen med att sova från 19.40 till 6.30 - utan ett knyst. Vi har alltså sovit en hel natt för första gången!!

Dessutom firade hon även natten innan genom att nästan sova en hel natt. Jag var då inne hos henne en gång, kl 4.30, vände henne till sidan och så gonattramsan varefter hon genast somnade om.

Sovandet har gått från klarhet till klarhet sedan vi påbörjade sov-projektet för en vecka sedan. Nästa mål är självfallet att detta ska bli normaltillstånd. Regel istället för undantag.

Jag är så glad, så glad, så sinnessjukt glad över att vi hittat ett system som fungerar!

Grattis Agnes!

För ett år sedan skrev din pappa; Nu är hon här! En liten mörkhårig trollunge med mycket hår och temperament. Världens finaste såklart!

Håret har blivit ljusare men i övrigt stämmer raderna fortsättningsvis in mycket bra på dig, vår underbaring.

GRATTIS AGNES PÅ 1-ÅRS DAGEN!

Då man flyger

Vi åker till Stockholm denna vecka. Det blir första gången Agnes flyger. Första gången vi har en vagn med som bagage. Jag insåg precis att jag inte alls har koll på hur man borde packa vagnen smartast. Man kan ju inte precis dra med sig en låda för vagnen på resan. Hur har ni gjort?

Imorgon ska vi hämta en manduca som vi får låna av min kusin. Babybjörnen börjar vara för liten för Agnes och framförallt otroligt obekväm att använda nu då hon närmar sig en vikt på 10kg. Tänkte först att vi tar med bärsjal att använda på flygfältet för att inte behöva kånka på Agnes i famnen men då vi en gång låna en manduca så passar vi på att testa. Tycker vi om den så kanske vi till och med köper en egen.

Luggen

De första månaderna efter att Agnes föddes tappade jag massor med hår. Det var även orsaken till att jag fick infallet att klippa håret kort. Jag tyckte det var så äckligt med mina långa hårstrån överallt i lägenheten. Nå, det var inte precis trevligare med korta hårstrån överallt och dessutom var det väldigt mycket mera opraktiskt med kort hår. 

Efter ett tag började jag få nytt hår igen. Men alltså, det ser ju inte riktigt klokt ut!  "Luggen"på bilden nedan är alltså nytt hår. Jag försöker dölja håret genom att dra det till sidan under det längre håret ovanpå men i vänstra "hörnet" spretar ändå alltid mer eller mindre korta hårstrån fram. Frank kommenterade här om dagen min frisyr som väldigt 90-tal. Tack för den. 

 

Om jag ska tänka positivt så sa frisören jag gick till nyligen att alla inte har sådan tur att håret växer tillbaka. För en del som tappar mycket hår efter graviditet/under amning växer det inte ut nytt hår igen. Så egentligen borde jag väl vara glad och tacksam över min lugg.  

Fortsättningen..

Super-fredagen fortsätter i samma stil.

http://instagr.am/p/U6tEUNiENY/

Super-fredag

Vi gör nog annat här än sover. Eller ska jag säga inte sover. (Sover snart?) Anyway. Den här veckan började musikleken igen och idag var jag och Agnes och sjöng, dansade, lekte och Agnes åt massor av gurka. Dessutom sjöng alla barnen för Agnes inför 1-års dagen.  Agnes tyckte det var en jättebra förmiddag. Det tyckte jag också. På eftermiddagen ska vi simma! Vi har med andra ord en super-fredag på gång.

Sov-bloggen uppdaterar

Tre kvällar och två nätter har vi nu kört stenhårt på att verkligen låta Agnes somna själv och inte stanna kvar tills hon somnat. Det är speciellt svårt på natten eftersom man ju själv är så trött och så gärna vill att insomningen ska gå så fort och lätt som möjligt= vi har, fram till nu, suttit bredvid sängen och eventuellt hållit handen på henne tills hon somnat. Har man gått ut har hon blivit super arg och skrikit tills någon av oss gått in igen.
Vi har ännu inte börjat med en regelrätt "Sova hela natten"-kur eftersom vi ju åker på två resor de två inkommande veckorna men vi kör en liten blandning av det jag läst ur Panleys bok och Wahlgrens. I praktiken använder vi av oss av en ramsa som vi alltid säger då hon är lugn och vi går ut ur rummet så att hon ska veta att vi går ut och att hon förknippar det med insomningen. Tanken är att ramsan så småningom ska lugna henne även av att den sägs utan för rummet om hon vaknar till och förhoppningsvis sen inte alls om nätterna. Vi är även noga med att verkligen utstråla självsäker attityd, att nu ska det sovas och det är ingenting att diskutera. Bestämt men lugnt och vänligt.
Alla kvällar har hittills gått över all förväntan och hon har somnat själv inom några minuter (!!!) Första kvällen och idag har jag/Frank gått in en gång vardera och upprepat proceduren, andra natten behövdes den inte upprepas alls utan hon somnade genast efter första gången jag gick ut (utropstecken igen!!!:)). Första natten sprang jag, som väntat, in till henne stup i kvarten men förra natten var den bästa natten vi har haft sedan Agnes föddes! Hon somnade ca 19.40 men sov bara en dryg timme. Hon hade stegring efter dagens 1-års vaccination och fick panadol. Mellan 20.30 och 21.30 var hon ganska orolig, men efter det sov hon fram till kl 1 då hon inte hittade tutten, somnade genast om då hon fick den. Hon var vaken, låt och pratade i två etapper under natten, men hon somnade om helt själv (vilket är extremt ovanligt, hon brukar ALLTID gråta då hon vaknar på natten). Klockan 6.45 vaknade hon och var ledsen. Jag gick in och lade handen på henne och sa ramsan och gick ut varefter hon somnade igen och sov fram till 8.30. I vår bok en lyx-natt.
Nu ska vi ju dock inte ropa hej och tro att vi härefter får sova gott men jag kan ändå inte tro att det bara var ett sammanträffande att hon hade sin bästa natt någonsin i samband med vår nya approach. Vi fortsätter i samma stil och hoppas vi är inne på rätt spår.

Dålig timing

Nu har jag läst boken och är extremt taggad att sätta igång. Men kom på att vi ju åker iväg till Stockholm om en vecka och helgen efter det till österbotten. Så vi måste väl vänta tills efter det (?) Nå, vi ska oavsett genast börja jobba hårdare på att lära henne att somna själv om kvällarna igen. och så kör "kur" då vi är tillbaka i normal vardag igen.

Sova hela natten

Efter flera sjuhuukt jobbiga nätter fick jag nog. Jag skrev en status på facebook om varför det inte finns proffs som kommer hem och hjälper en få barnet att sova hela nätter. Till min stora förvåning blev responsen stor och folk informerade mig om att det faktiskt FINNS sådana personer.  Håller som bäst på att luska ut lite vem man kan ta kontakt med i Huvustadsregionen. I samma veva var det väldigt många som berättade att de blivit räddade, ja en kallade sig frälst, av Anna Wahlgrens metod "Sova hela natten". Jag köpte ju hennes bok "Barnaboken" då Agnes var riktigt liten och fick via den en introduktion till vad metoden går ut på. Dock tyckte jag att många av hennes tankar och ideer överlag var lite konstiga (men absolut inte alla, en del bra saker tycker jag trots allt att hon skriver) och därför kunde jag inte riktigt ta till mig hela hennes filosofi. 

Men efter den enorma responsen så har jag tänkt om och nu ska vi faktiskt ge det en ordentlig chans! Vi har ju faktiskt ingenting att förlora. Då jag nu läst lite mera om metoden så verkar den ju faktiskt riktigt vettig eftersom den, bland annat, går ut på att INTE låta barnet gråta sig till sömns. Det gör jag nämligen inte. Jag vill att Agnes ska känna sig trygg och veta att vi finns nära om hon behöver oss. Att somna utan gråt är en av de viktigaste sakerna jag vill att hon ska lära sig.

Jag insåg också rätt fort att vi har en bra grund för metoden eftersom vi kört hårt på fasta rutiner redan ett bra tag. Agnes äter och sover nästan exakt samma tider varje dag och vi har en mycket tydlig kvällsrutin.  Men det hon inte kan är att somna själv. Det gick bra där då hon var kring halvåret men efter att hon började krypträna så sket det sig och hon börjar skrika så fort man lämnar rummet. Så, det är nog den stora grejen- lära henne att somna själv för att även klara av att somna om själv då hon vaknar på natten. Det låter ju så lätt...

Vi kunde väl egentligen lika gärna köra Elizabeth Pantley´s metod för att nå samma mål och jag tycker faktiskt att de två metoderna är väldigt liknande (bortsett från den stora skillnaden att man i den sistnämnda uppmanas ta upp barnet ur sängen om det "behövs") Wahlgrens känns kanske lite tydligare. Eller så känns det bara så eftersom jag, med luddig hjärna, läste Pantley på finska. Huvudsaken känns nu att bestämma sig för EN metod som vi ger en ordentlig chans.

 

Dagens projekt var att få tag på boken "Sova hela natten". Till min stora förvåning hittade jag endast ETT exemplar i hela Helsingfors och Esbo. Jag sökte alltså via bibliotek och även alla bokhandlar jag kom på. Vi körde fort som bara den till iso omenas bibliotek och lade vantarna på boken.

Så mycket har jag hunnit sätta mig in i metoden före att jag redan ikväll började med vår ramsa och gå ut ur rummet. (Och ni som är insatta, jag vet att man inte får tjuvstarta men jag kunde bara inte låta bli...) Efter första gången var reaktionen som vanligt "vart tror du att du ska-skrik". Jag gick omedelbart in, lade henne bestämt men mjukt till sida, buffade baken kanske knappa minuten sade ramsan och gick ut. Gissa chocken hos oss då hon varit knäpptyst efter det. Det var 30 minuter sedan. 

Men nej, vi tror inte att detta var ett underverk utan snarare sammanträffande och nybörjartur. Vi fortsätter i samma stil och hoppas att på bättre nätter inom en nära framtid. Nu ska jag återgå till boken.

Namnsdag

För exakt ett år sedan var Agnes beräknad att komma till världen. Hon väntade dock en vecka till. Lustigt nog råkade den beräknade dagen infalla på hennes namnsdag. Grattis fina Agnes på Agnes dag!

Zombie

Det nya grejen här är att vara vaken om nätterna. Mellan en och tre timmar. De senaste två nätterna har Agnes haft cirkus mellan klockan 2 och 5. Om man trodde att vi trodde att vi var trötta tidigare så befinner vi oss nu i zombieland. Vad ÄR detta!? Att, efter ett år av minimalt med sovande, få en massa vaknätter gör att jag känner att jag nu går på energi och ork som egentligen inte existerar. Jag går för tillfället på påhittad ork.

Jag hoppas att detta är fort övergående inte minst för att vi har så mycket roligt inplanerat de kommande veckorna. Vore roligt att bara vara jättetrött och inte zombie.
I helgen var jag festfixare och firade att min bror och Frank nått 30-års strecket. På bilden nedan har allt precis blivit färdigt inför gästernas ankomst. Senare under natten och nästa dag var jag minsann glad över att det halva glaset välkomstdrink var det enda alkoholhaltiga jag drack  under hela kvällen.

 

Hej,hej zombie! På bilden är påsarna under ögonen är ganska bra kamouflerade.

Fredagsmyset

Frank träffar vänner, Agnes sover, jag har läst boken om hur vi ska få Agnes att sova hela nätter (men tror tyvärr inte den kan rädda oss eftersom vi rätt långt kör med rutiner och råd som står i boken- men en del tips har jag dock fått och ska göra lite justeringar i hopp om att det hjälper). Nu surfar jag klänningar inför bröllopet i februari och kan konstatera att jag är helt out. Jag har ingen aning om vad som gäller just nu och jag har ingen aning om vad jag är ute efter. Den enda jag vet är att den ska funka med mina skor. Ja, jag ska förstås lufta mina nya älsklingar.
Så kan man också fredagsmysa.

Biltvätten

Sedan vi införde en dagsvila istället för två har nattningarna gått väldigt bra. Agnes har somnat inom 15minuter och protesterat väldigt lite eller inte alls.
Idag tog nattningen 1h 50minuter. Dock med rätt lite protester.

Agnes låg och babblade och babblade. Hon hade helt klart mycket att berätta och var uppe i varv. Efter ett tag noterade jag att hon ju hela tiden viftar med armarna och gör konstiga rörelser med händerna och jag började fundera vad hon riktigt håller på med. Försöker hon visa nåt? har hon ont nånstans? Varför gör hon sådär!? Sen slog det mig; hon berättar och visar hur det var i biltvätten!! Frank och Agnes tvättade nämligen bilen under eftermiddagen och det var helt klart en så spännande upplevelse att hon måste ha långa utläggningar om hur det gått till och visa med armar och händer vad hon varit med om.

Passet

Jag och Agnes hämtade hennes pass idag. Nu kan kan vi åka vart vi vill! Jag är faktiskt lite sugen på en sista minuten resa....

Nå, först blir det Stockholm, sen får vi se vad vi hittar på. Men det känns onekligen som att man borde passa på att resa lite nu då vi skaffat pass, haha. 

 

Den sötaste passbild jag sett i mitt liv! Kan inte sluta titta på sötnöten vår. Men sen är jag ju inte precis objektiv heller. 

 

Upptagen

Jag är upptagen med att läsa denna bok.  

 

Jag hoppas lite försiktigt på goda råd men i ärlighetens namn har jag nästan börjat ge upp hoppet om att någonsin få sova en hel natt igen.

Även om nätterna fortfarande inte är så mycket att hurra för så kan jag informera om att vi numera har lugna nattningar. Detta efter att vi införde en dagsvila. I en dryg vecka har Agnes sovit mellan 1,5 och 2,5h en gång om dagen och slocknar på max 15 minuter om kvällarna, klockan 20. Oftast helt utan protester dessutom. Så lite medvind har vi faktiskt och det uppskattar vi!

Min mini-träning

Jag har blivit rätt duktig på att få in lite träning här, lite där. Helst tränar jag en längre stund åt gången, minst ca en timme, men har märkt att jag har svårt att få in dessa passa in så ofta som jag önskar. Därför har jag satsat på att få in mera mini-pass nu som då i vardagen . Plankorna har redan ett bra tag varit ett självklart inslag, inte varje dag, men flera dagar i veckan. Alla plankor görs inte nödvändigtvis på en och samma gång om utan kan göra sidoplankor + rak planka i många etapper under dagen. Men jag ska ha ett klart mål. 12 minuter planka brukar tex vara plank-minimum för dagen. Annat exempel är smala push-ups, målet brukar vara minst 3 x max (minst 25). Igår tog jag fram helveteshjulet, som min bror kallar det. Jag har skrivit om det förut men måste tipsa om det igen för det är ett super träningsredskap. Effektivt och tar väldigt lite utrymme. Dessutom är det billig att införskaffa. Igår körde jag 3x30 men hjulet och det känns minsann idag! Hade tänkt köra ett kort men effektivt kettlebell pass på 20 minuter idag men på grund av seriös träningsvärk i kombination med en usel natt skippade jag det och testade för skojs skull max tid i raka (basic) planka. Vid 6minuter 10sekunder kände jag att tekniken inte var vattentät så där bröt jag. Klart bättre resultat än förväntat.

 

Målet med min träning är just nu främst att bibehålla så mycket muskelstyrka (och gärna lite muskelmassa också) som möjligt. Bålstabilitet och styrka har jag satsat hårt på hela året och jag känner att det verkligen har gett resultat. 

Nu borde armarna, ben och bak få lite mera tid och uppmärksamhet. Speciellt de två sistnämnda. Mini-träning jag infört i vardagen för att ben och rumpa ska få jobba lite extra är utfall då jag går med vagnen, minst 50 + 50, och senaste tillägget är squats med Agnes som vikt- hon ääälskar ju nämligen att hoppa då vi är ute = sjukt bra benträning för mig.

Edit: Måste tillägga att jag inte försöker göra mig av med några sista-mamma kilon. Tvärtom är jag för tillfället skraltigare än jag någonsin varit i vuxen ålder. Nä, en stark och hälsosam kropp för att orka optimalt är vad jag eftersträvar med min träning. Några kilo muskler hitåt, tack!

Synen

I en dryg vecka har jag varit tvungen att använda mina fula glasögon. Jag trodde mig ha ett par månadslinser till då jag slängde det sista paret. Men det hade jag då inte. Idag kom äntligen mina nya linser och jag känner mig lite mera som mig själv igen.

 

 Då min hormonbalans hunnit stabilisera sig efter graviditet och amning ska jag köpa nya glasögon. Jag var i färd med att skaffa nya glasögon redan under graviditeten men optikern avrådde mig från att köpa före hormonerna är normaliserade igen eftersom synen tydligen kan variera lite från dag till dag så länge man är gravid eller ammar. Där lärde jag min nåt nytt.

Amningsberättelse

Då Agnes föddes var det många som frågade mig om jag ammar. Även personer som jag knappt kände. Det kändes mycket konstigt, vad ska andra med den informationen liksom? I något skede blev jag van och reagerade kanske inte så mycket på det men i nåt skede, där kring 8 månader kanske så blev ändrades frågan från "ammar du?" (jag uppfattade ofta frågan som "du ammar väl?") till "ammar du ÄNNU?". Helt tydligt har det varit att det minsann finns många åsikter om amning och det är ett laddat ämne.
Jag funderade om jag alls skulle skriva om detta ämne mera men eftersom jag minsann skrivit om det tidigare så kan jag gott skriva lite till. Skriva om hur det varit för mig utan åsikter om hur någon annan borde tänka, tycka eller göra.

I efterhand inser jag att jag hade haft nytta av mera information före jag var inne i amningsruljansen. För min egen del så började det hela rätt smidigt; mjölken rann till redan andra dagen på bb, Agnes hade ett bra grepp och jag hade aldrig ont. Har fortfarande kvar den svindyra Lanolin-krämen som alla sade att jag absolut kommer att behöva. Allt frid och fröjd så långt. Men snart insåg jag att den lilla varelsen ville äta mer eller mindre hela tiden. Dygnet runt. Visst hade jag förstått att det skulle matas en hel del den första tiden men jag hade verkligen inte förstått att en bebis kan behöva äta med 1,5h mellanrum, dygnet runt, i många månader. Stundvis var det jättetungt att vara matmaskin konstant.
Jag oroade mig också för att hon åt så korta stunder per gång. Oftast kring 5-10 minuter. Max ca 20minuter. Det var omöjligt att få i henne mera. Jag läste Anna Wahlgren om att ungen ska matas,matas,matas och jag blev skitstressad över att det inte gick att mata henne mera. Jag testade allt möjligt. Ungen vägrade. Långt senare insåg jag att det finns många som kan mata i en timme, eller mera, åt gången. Läsa böcker, se på filmer etc etc samtidigt. Det var långt ifrån min verkligen och jag började njuta av att hon åt effektivt och fort. I samma veva fick jag också höra om forskningar som visar att barn i regel får i sig den mesta mjölken inom de 10 första minuterna. Jag tackade för infon och stressade lite mindre.
Efter nån månad så var det dags för en ny erfarenhet- en bebis som amningsstrejkar. Periodvis bara skrek hon vid bröstet, jag hittade på olika metoder för att "lura henne att äta". Det var supertungt och jag funderade flera gånger på att ge upp. Men eftersom jag gärna ville amma lite längre kämpade vi på och det gick över. I samma veva, och ännu mera senare, började Agnes vänster-vägra. Jag fattade ingenting, hade aldrig hört om detta fenomen tidigare. I efterhand har det ju dock kommit fram till att det är hur vanligt som helst.
Egentligen var det det dryga första halvåret som var tyngst eftersom all/största delen av den näring Agnes fick var genom amningen. Efter att hon började äta mera fast föda kunde jag uppleva det som så många talat om; att det är så lätt och smidigt att amma. Ja, efter dryga halvåret var det lätt, okomplicerat och smidigt. Jag kände att jag hade kunnat amma hur länge som helst eftersom det fungerade så problemfritt. Men vid 10månader började Agnes oftare och oftare rata bröstet och vid 10månader och ett par veckor tackade hon för gott- hon var inte intresserad längre. Skönt att det gick så lätt och naturligt att sluta. Själv hade jag ju tänkt fortsätta ett tag till, men Agnes hade andra planer. Och bra så. Till min egen stora förvåning kändes det dock lite tudelat just då. Det var inte lika lätt och enbart skönt att sluta som jag hade tänkt att det skulle vara utan det fanns nog ett litet, litet sting av vemod blandat i lättnaden

Nu, en dryg månad senare, så känns det dock otroligt skönt. Även om de första månaderna var tuffa är jag glad över den erfarenheten och jag är tacksam över att de sista månaderna var en så positiv upplevelse. Överlag är jag tacksam över att det i det stora hela faktiskt fungerade rätt så bra trots några perioder av strejk och mjölkstockning några gånger (DET var åt av de värsta saker jag varit med om!) samt allmän osäkerhet rätt många gånger.

Det lär bli bättre

Det nya året började ju inte så bra i år med tanke på sjukstugandet men om planerna för de närmaste veckorna håller så lär året fortsätta en hel del bättre än det började. I kalendern har jag nämligen bokat in en 30-års fest, 1-års kalas, en resa till stockholm och ett bröllop. Dessutom en del träffar som ännu inte är fastslagna.
Vi betalade precis flyget fram och tillbaka till Sthlm och jag insåg i samma stund att Agnes ju inte har något pass! Så programmet för morgondagen blir att fotografera lillstumpan, hoppas på att det inte är sjuk kö vid polisen så vi får inlämnat en passansökan. Sen håller vi tummarna att hon hinner få det före avfärd!

För er som är intresserade av sovandet och icke-sovandet kan jag informera att Agnes nu har somnat utan protester, på kring 5minuter, de senaste två kvällarna. Det kan mycket väl vara en tillfällighet (eller så beror det på att hon sovit en gång, 1,5h  respektive 2h, under dagen...) men det lär visa sig.

Sovbloggen is back

Tack hörni super-läsare för era kommentarer igen! Vi ska helt klart försöka med att hålla Agnes vaken längre om kvällarna. Hittills har vi lagt henne efter att ha varit vaken ca 4h eftersom hon brukar börja verka trött, gnuggar ögonen och blir gnällig, redan efter 3h vakentid men som sagt så härjar hon ju ändå oftast på i över en timme före hon somnar.Vi får hitta på en massa roliga aktiviteter för att hålla henne vaken helt enkelt.
Vi kör på samma nattningstid, kring kl 20, men försöker justera dagsvilan (siktar på att minska till en den närmaste tiden) så att hon vaknar senast kl 15. Ska bli intressant att hur detta påverkar sovandet överlag.

På 4 minuter

Flickan somnade på 4 minuter idag. Tydligen ska man hålla henne vaken i 5,5h. Hur länge orkar/orkade era kring 1-åringar vara vakna åt gången?

Hemligheten är kanske att vi shoppade flera timmar under eftermiddagen. Ja, vi måste nog shoppa oftare. För insomningens skull.

Nya tag

Hej, hej från feelgood-bloggen.
Efter en riktigt dålig dag följde en bra natt. Agnes sov mellan 21.30 och kl 3. Två gånger hörde jag henne gråta till kort men hon somnade om själv. Mellan 3 och 5 var jag tvungen att springa och lugna ner henne flera gånger och blev till slut trött på springandet och tog henne bredvid mig varefter hon sov till kl 9! Själv sov jag typiskt nog inte så mycket eftersom det kändes som att jag höll på att bli magsjuk ett andra varv men den känslan gick som tur om på morgonnatten.

Då Frank tillfrisknat ska vi sätta oss ner och fundera på vad vi riktigt ska köra med för natt-metod. Och även rutinerna under dagen bör ses över. Från att i flera månader sovit två gånger 1,5h, vid 10-tiden och 15-tiden har hon den senaste tiden ibland bara sovit en gång och hon orkar tydligt vara vaken längre stunder åt gången än tidigare. Dessa förändringar har gjort att dagarna har blivit kaotiska och det är svårt att förutse och planera hur dagen kommer att se ut vilket jag inte tror att är bra för någon.

Igår grävde jag ner mig men idag är det nya tag som gäller. Ibland blir saker och ting inte som man tänkt och hoppats. Sånt är livet. Nu ser vi framåt istället.

Dagens morsa

Och då vi ändå är inne på priset för dagens morsa så har den här dagen verkligen fått mig att känna mig riktigt usel. Agnes somnade precis efter 1,5h av skrik och protestnattning. Igen. Det har nästan blivit regel att det tar kring 1,5h före hon somnar. Hon kämpar emot sömnen som en galning och jag fattar ingenting. Som vanligt. Det känns som att jag borde börja förstå vad jag gör fel, hur jag ska hjälpa henne på ett bättre sätt både gällande insomningen och gällande nätterna- som fortsättningsvis oftast är superskit och vi springer fram och tillbaka femtielva gånger ungefär.
Tack och gonatt säger alltså denna supermorsa med feelis på topp.

Förbannade magsjuka

...och så blev Frank magsjuk. Vi trodde redan att han kommit undan men man ska helt klart inte pusta ut för tidigt. Även om vi inte träffade mycket folk i österbotten så verkade var och varannan varit sjuk eller insjuknat i magsjuka kring jul och nyår så man borde tydligen ha gått omkring i skyddsdräkt för att inte bli smittad.
Idag är jag jätte arg och besviken. Av helt själviska orsaker. Det var nämligen meningen att jag skulle fira min vän Mias möhippa hela dagen idag men det satte alltså magsjukan stopp för. Jag hade sett fram emot den här dagen redan länge och det känns verkligen som ett riktigt ordentligt platt fall att sitta inne i sjukstugan. Jag vet att det inte är befogat att vara arg och egentligen finns det ju ingen att vara arg på. Men ändå är jag arg, arg, ARG! Jag kämpar verkligen med tålamodet och det hjälper inte att Agnes tyckte att det var morgon kl 5.30 och att hon i princip matvägrar just nu.Hittills har jag lyckats hålla tålamodet och humöret, så där på ytan iallafall, rätt ok i schack men jag lär definitivt inte vinna priset som dagens morsa idag.

Ynkliga flickan

Igår kom vi körande hem igen. Och även om vi haft en mycket trevlig jul så är det som vanligt otroligt skönt att komma hem igen. Alla höll sig friska under vår vistelse i österbotten (Ja, de andra två blev otroligt nog inte smittade av den förfärliga magsjukan som jag hade) men igår kväll fick Agnes feber så idag har vi haft en ynklig och ledsen liten flicka här. Vid sängdags ikväll visade termometern över 39 grader så vi räknar med en ynklig liten en även inatt.
Båda framtänderna är på kommande, den ena har precis spruckit fram och den andra lurpassar alldeles under ett mycket tunt hudlager. Så kanske är det de som bråkar. Kanske är det nåt annat. Oavsett är det usligt med en febrig dotter.