Jag tänkte att jag inte skulle skriva föregående text. Tänkte att om jag gör det så blir det väl krångel igen. Sen kom jag fram till att jag var fjantig och att man ju visst ska skriva om framgångarna också. Well. nu flaskvägras det och skriks vid vänster bröst igen. Dessa två fenomen verkar med andra ord hänga ihop.
Imorgon blir det bröllop och jag ställer mentalt in mig på att inte kunna närvara på festen speciellt mycket.

Lugnet

Och så plötsligt äter hon från flaska igen, äter problemfritt även från vänster bröst, somnar utan gallskrik. Så där bara.
Det är helt enkelt lugnt och harmoniskt här just nu. Nåja, lugnt och lugnt- med vår Agnes är det sällan riktigt lugnt eftersom hon är en flicka som tycker att det ska vara action och hända spännande saker mest hela tiden. Men med tanke på att vi har en energisk och temperamentsfull flicka är det lugnt i våra mått mätt.
Nu njuter vi av detta så länge lugnet varar. För hur länge det varar vet ju aldrig.

Utmanad

Christa utamnade mig att svara på vilka tre vardagliga eller stora saker  jag skulle vilja göra innan det är för sent?

 Dessa tre är några jag kom på sådär spontant:

1. Jag vill specialisera mig inom mitt yrke. Jag vet dock inte vilket fysioterapeutiskt område ännu, men jag har några alternativ. Vad det blir beror antagligen mest på framtida arbetsplats.

2. Lära mig spela gitarr såpass bra att jag åtminstone kan spela enkla barnsånger för Agnes.

3. Besöka Nya Zeeland

De som känner sig sugna att anta utmaningen och fundera ihop tre saker ska självfallet göra det. Jag är dock lite extra nyfiken på vad som är Toschas, Mias och Marias tre....

Från noll till 100

Åh, dendär känslan av att ha varit uberslö och helst bara velat lägga sig och sova i några timmar eller dega i soffan resten av dagen men ändå lyckas ta tag i sig och dra iväg på tuff träning- den känslan är så fruktansvärt skön. Nu efteråt alltså. Jag har gått från noll till hundra i energinivå och känner mig som en helt ny människa.

En länk i regnet var det tänkt eftersom jag inte joggat på flera veckor igen pga av att jag ännu har känningar efter foglossningen. Då jag dragit på mig kläderna såg jag dock att det ösregnade och tanken på att springa med våta, kalla muskler gjorde tröskeln lite väl hög. Istället bör jag om, gick ner i källaren och körde 6000m (30min) på roddmaskinen, 11min planka + solhälsningar på det.

Man borde banne sig ta sig tid att träna varje dag. Så småningom ska jag nog få till det igen men ett bra tag framöver får jag nog vara glad och njuta av de några gånger i veckan det finns tid, möjlighet och ork.

Smakprov

Agnes har fått smakportioner nu i två veckors tid. Ja, jag skrev ju att jag tänkt helamma till 6 månader men jag hade inte riktigt fattat att det innebär att man inte ger någonting annat än bröstmjölk. Huvudsakligen amma fram till 6 månader kan man alltså säga istället.
Den första veckan testade vi batat. Jag valde batat eftersom den är rätt söt och sött är tydligen nåt som ska vara poppis hos bebisar. Nåja, bataten blev inte precis poppis. Det mesta, om inte allt, kom nog ut tillbaka under varje försök. Samma sak var det med nästa smak, potatis. Ja, hon till och med rös och grimaserade en av de första gångerna hon smakade potatis. Men sen plötsligt, efter 3 potatisdagar, började hon gapa stort efter mera och åt verkligen upp det hon fick i munnen istället för att spotta ut. Och så har det varit sedan dess. Hon gapar efter mera och jag vågar inte riktigt ge henne så mycket som hon skulle vilja ha.
Idag var det premiär för morot och även denna gång fick jag sätta stopp före Agnes var nöjd. Hon fick äta sig mätt på mjölk efteråt istället.
Det känns jätteroligt att hon verkar tycka om mat och äter med god aptit. Vi ska hoppas att det fortsätter så.

Såhär roligt är det att äta potatis!

 

 

Nu har det föresten gått bättre med nattningarna både på dagarna och kvällarna. Hon har inte skrikit hysteriskt på ett par dagar nu så vi njuter och hoppas att de goda rutinerna håller i sig. Bröstvägran håller i sig men jag har lyckats lura henne att äta från vänster genom att ändra ställning så att hon ligger på min vänster sida istället för framför kroppen. Liknande position för henne som när hon äter från höger alltså. Får se hur länge det tar före hon fattar att jag "lurar" henne. Flaskan vägrar hon fortstättningsvis...

Sockerbakis

Jag blev återigen påmind varför jag äter godis så sällan. Idag vaknade vi båda med värsta socker-bakisen. Det lär definitivt inte bli godis nästa "sockerdag". Nä, inte på ett bra tag. Nästa gång jag äter nåt sött tror jag faktiskt att det är bröllopstårta jag äter. Närmare bestämt inkommande lördag. Det ser jag fram emot. Bröllopet alltså, inte så mycket tårtan (även om nu bröllopstårta också är trevligt förstås.)
Vi tog oss upp ur sockerbakisen med hjälp av en familjepromenad i det fräscha vädret och turvis träning före söndagsbastun. Vi har haft ytterligare en lugn och skön dag.

Midsommardagen

En ganska grå midsommardag har firats med en familjepromenad, god mat och så fick jag fnatt och tvättade fönstren. Jag kunde inte se på dem mera utan gjorde ytterligare ett försök. Denna gång endast med vatten, lite diskmedel, en skrapa och tidningspapper. Ut med alla fönsterputs och specialtrasor för detta, helt basic grejer, fungerade helt klart bäst.
Då lillflickan har somnat, vilket hon torde göra inom den närmaste halvtimmen, kryper vi upp i soffan med lite lösgodis och några avsnitt modern family. Inte en helt traditionell midsommardag precis men riktigt skönt har vi haft det ändå.

En midsommarhälsning

Jag måste börja med att tacka er alla fina läsare för kommentarerna! Ni kom som vanligt med fina råd och uppmuntrande ord. Efter en ganska trött och jobbig dag kändes det genast lite bättre. 

Idag har vi haft en bättre dag trots att lillpluti sovit väldigt lite. Vi har firat en lugn midsommar med grill i närmaste parken med nära och kära.

Agnes tyckte att gräset var mycket spännande.

 

 

Sen kom vi hem en sväng och gymnastiserade en stund. Kusin visade Agnes hur hon ska göra för att ta sig framåt. Det var, som ni ser, roligt! Sen drog vi ut igen i det vackra vädret. Det ordnas midsommarfest vid den närliggande koloniträdgården så vi var där en stund, Frank åt en plätt och Agnes tittade nöjt på alla människor och sprattlade till musiken. På hemvägen höll ögonen på att gå fast så vi hade show för att hålla henne vaken. Väl hemma, efter pika pyjamasbyte och mat, skulle hon dock ha en ordentlig gymnastiksession i sängen före hon somande. Då hade hon varit vaken hela 3,5h (vanligtvis brukar var trött efter 2h). Idag kom vi undan nästintill utan hysteriskt skrik. Jee!

Nu är innerfilén framplockad och jag tror bestämt vi vuxna ska fira midsommar en stund till. Trevlig midsommar kära läsare!

om nattandet igen.

..och ännu en grej gällande tillbakagång. Ett tag somnade Agnes ofta bra för sig själv i sin säng eller med lite hjälp så att nn av oss satt brevid och höll handen på hennes huvud eller vyssjade lite. Men som sagt också alldeles själv utan att nån var i rummet.
Nu funkar inte detta alls utan hin skriker hysteriskt varje gång hon ska sova. Både på dagen och på kvällen. Jag fattar återigen ingenting. Vad hände liksom? Era bästa nattningstips kunde gott vara på sin plats här. Tack på förhand.
Vår kvällsrutin ser ut som så att det blir pyjamasbyte ca en dryg halvtimme före det är tänkt att hon ska läggas ner för att sova (kring kl 20, beroende på när hon sovit sin sista eftermiddagslur). Pappa gör oftast kvällstvätten och klädbytet, sjunger och skojar samtidigt en god stund på skötbordet. Sen brukar oftast jag sjunga några sånger och läsa kvällssaga före hon läggs ner i sängen för att sova. Iställer för att sova skriker hon alltså nu vilket i praktiken betyder att vi turvis går omkring med henne tills hon lugnar ner sig och försöker lägga ner henne igen. Om hon bara protesterar lite får hon ligga kvar i sängen men när hon skriker hysteriskt, som hon alltså börjat med den senaste tiden, tar vi upp henne för att lugna ner.

Det känns verkligen som att vi går bakåt på många fronter för tillfället.

Regression

Vi har tydligen nån sorts regression på gång här. I ca två veckor harjag varit så gald över att hon ätit mycket och bra. Ja, för första gången under hennes livstid så har hon oftast ätit från båda brösten under samma måltid istället för bara den ena. Hon har således också hållit sig mätt dryt 3h. Detta gjorde att jag inte tyckte att det att hon börjat flaskvägra var en så stor katastrof utan var helt enkelt så glad över framgången med ätandet sådär annars så att det helt klart övervägde det negativa med att flaskätandet slutat funka. Det borde jag tydligen inte ha varit för nu har vi nån typ av matvägran igen. Eller rättare sagt vägran att äta från vänstra sidan och börjar också ofta skrika då hon äter från högra. Jag får fnatt och fattar ingenting. Just ju, i denna stund, är jag riktigt trött på allt amnings och matkrångel! Jag hade planerat att helamma till 6 månader och därefter delamma till cirka året om det skulle funka men nu börjar jag nästan tänka om. Det tar otroligt på krafterna och humöret att ha en bebis som hysseskriker varje gång det ska ätas.
Det känns som att jag borde förstå, kunna lista ut vad som är problemet men jag förstår verkligen inte. Det gör i sin tur att jag känner mig som en riktigt usel morsa i det här avseendet. Det känns som att jag vi det här laget borde kunna läsa av henne och hennes signaler såpass bra att jag skulle veta vad som är på gång.

Edit: "Riktigt uslig morsa" var kanske dagens överdrift men roligt känns det definitivt inte.

Edit2:  Jag skrev nog lite fel gällande det där att helamma inser jag nu eftersom det ju betyder att man inte alls ger någonting annat än modersmjök. Agnes har nog fått ersättning några gånger och vi började också med smakprov för 1,5 veckor sedan. Jag tänkte mera som så att hon i princip får hela sitt energibehov täckt av modersmjölken då hon knappt sväljer nåt av de små skedar smakprov hon får. Jag hade alltså missförstått vad som riktigt menas med att helamma. My bad.

Ny säng

Igår hämtades sängen och nu sover hon in det inför första natten i "stor" säng. Sova går det tydligen alldeles utmärkt att göra i den men de senaste par dagarna har hon fått för sig att man ska skrika som en vilde före man ska sova. Både på dagen och kvällen. Undantaget är då hon somnar i vagnen. Hoppas det är ett påhitt som fort går över.

 

Det finns plats för såväl Agnes som hela arsenalen av mjukisdjur. Dinglisarna, zebran och elefanten, som ligger på var sida av huvet är obligatoriska att gnugga huvudet och ansiktet i före man kan börja sova. Hon har även en mini-giraff i vagnen.

Vi får se hur länge det tar före hon inser att det går att rulla runt i den nya sängen.

Sockerberoende

Jag blev varnad för att bli fikaberoende som mammaledig. Jag skrattade lite och sa att "nej, nej det blir nog inga problem. Jag tycker ju inte ens så mycket om sötsaker. Inte bullar och bakverk iallafall". Well, nu är det väl bara att krypa fram och bekänna att jag under hela förra veckan åt godsaker varje dag. Efter dopet hade vi en hel massa gott kvar och det var helt enkelt så lätt att ta fram en liten bit toscakaka till eftermiddagskaffet*. Och framförallt gott! Franks toscakaka är fantastisk. Precis sådär knäckig som den ska vara ovanpå och mjuk och fluffig under. Nåväl. Det finns alltså inte så många bitar kvar i frysen mera. Rättare sagt en stackars bit. Förutom toscakakan lyckades jag även sänka en hel massa tranbärskex. Och jag som nästintill aldrig äter kex! de var med andra ord också ovanligt goda. Eller så var det bara jag som plötsligt drabbades av sockercravings.
Då Frank kom hem med en stor platta mörk choklad  som han hade fått var jag helt enkelt tvungen att ta tag i saken och bestämma att nu får det banne mig vara slut på smaskandet. Visst tycker jag att man kan äta lite godsaker nu som då men inte varje dag. För mig blev det förvånansvärt fort en dålig vana. Men nu är vanan bruten. Intressant dock att märka att jag måste kämpa lite mot att inte ta den där chokladbiten till kaffet. Men jag vet samtidigt att om några dagar går det utan problem.

Att inte äta en massa socker och annan ohälsosam mat varje dag ser jag som ett sätt att ta hand om mig själv och min hälsa. Att ta hand om mitt eget välmående har fått en helt ny mening sedan Agnes anlände. Jag vill vara frisk, pigg, hälsosam och leva länge för henne. Detta gör också att jag igen har fått mera ork för träningen. Det känns ytterst motiverat att träna för att må bra och ta hand om mig själv av de tidigare nämnda skälen förutom alla de andra skäl jag ju gör det för.


* jag har äntligen vågat börja dricka kaffe igen vilket jag lämnat bort pga Agnes magont.

Om att blogga

Många gånger har jag genom åren tänkt att jag ska sluta blogga. Det känns ibland som om man borde satsa stort, alltid ha nåt intressant att komma med och definitivt alltid bifoga en snygg bild med varje inlägg. Jag har egentligen aldrig varit ambitiös då det kommer till bloggen utan den liksom bara hänger med av gammal vana. Jag skriver nu som då om vad som händer i vardagen utan att satsa speciellt mycket tid på att fundera över vad jag ska skriva eller hur jag ska formulera mig. Bilder har jag kanske blivit lite duktigare på att bifoga under det senaste året men fortsättningsvis saknar ofta inläggen bilder. Mycket på grund av ren och skär lathet. Ja, man måste ju för det första ta bilden men sen ska man gräva fram usb-sladden, överföra bilden till datorn samt överföra den till bloggen. Som sagt, ren lathet från min sida.
Den senaste tiden har jag ingen funderat på att ge upp bloggandet. Tänkte att det redan finns alldeles tillräkligt med bebisbloggar för folk att följa med och det är ju inte precis så att denna sticker ut på nåt vis och är den orginellaste av mamma-bloggar. MEN sen, här om dagen, då jag gick tillbaka i bloggen för att kolla upp några saker började jag läsa om vad jag skrivit precis före Agnes föddes och den första tiden hemma.märkte jag hur mycket små saker jag redan hunnit glömma bort; hur jag kände och hur vi hade det då. Och oj så roligt det är att ha lite av det dokumenterat! Det motiverar att fortsätta skriva om vardagen med Agnes. Jag vet att det kommer att vara värdefullt längre fram. Dessutom är det otroligt roligt med alla kommentarer, råd och tips från både kända och okända läsare. Ni har hjälpt denna nybörjarmamma många gånger!

Så, inte heller denna gång går bloggen i graven!

För att fira det bjuder jag på två bilder jag nyss hittade. De är tagna av Frank  för 2 veckor sedan under vår österbottenweekend.

Helgen sammanfattad

Vi har njutit av en fantastiskt skön helg. Här i Helsingfors var det underbart varmt och soligt vädret igår och vi njöt genom att vara ute mest hela dagen. Under förmiddagspromenaden ringde vi upp Toscha och hörde om han ville mötas upp någonstans. Det ville han. Han tog med sig fröken och mötte oss på fölisön. Fölisön var som vanligt mysigt bortsett från tokiga fåglar som flög obehagligt nära och betedde sig allmänt aggressivt. Jag har normalt ingen fågelskräck eller obehag för fåglar men detta var riktigt äckligt. De lämnade oss dock fort ifred då några turister drog fram brödpåsar och började mata dem . Hur svårt kan det vara att förstå att man inte ska mata fåglarna!?
Bortsett från fåglarna hade vi det alltså mycket trevligt på fölisön. Agnes talade i ett och var allmänt glad och nöjd.

 

 Sen traskade vi hem igen, duschande och åkte vidare till Drumsö på grillkalas. Dock blev en liten tös både hungrig och trött efter ett par timmar så vi beslöt oss för att åka hem och lägga henne för natten. Vi hann trots allt umgås med finisar och äta god mat ett tag.

Idag har det regnat mest hela dagen och helst hade vi suttit inne under en filt och slöa. Sån feelis har jag haft- slöasöndagsfeelisen. Men vi tog tag i våra slöa bakar och drog iväg till Ikea för att införskaffa en spjälsäng. Det var tydligen många andra som tyckte att Ikea är ett bra ställe att spendera en regnig söndag på för det var äckligt mycket folk där.  

Jag hade tänkt oss denna säng på basen av förarbetet jag gjort på nätet.

 

Väl på plats tyckte vi ändå att modellen nedan var snyggare. Dessutom tänker jag att det kanske är lite lugnare och mera ombonad känsla då det inte är spjälor i ändorna. Båda modellerna har löstagbar sida  så vi köper en liten kant som vi fäster vid sidan i det skedet som hon själv kan börja ta sig in och ut ur sängen. Bilderna är lånade från Ikeas hemsida.

Då vi skulle plocka upp paketet insåg vi dock att det inte kommer få plats i bilen om man inte fäller ner baksätets ryggstöd. Det blev alltså inget sängköp idag utan Frank åker och plockar upp den i veckan istället. Med oss hem kom iallafall en madrass, lakan, skedar och matskålar. Allt till Agnes förstås.

På hemvägen plockade vi upp burritos från en ny restaurang nära oss. Konstaterade att vi nog kan fixa godare själva. 

Efter ikea-tripp och mat tog slöhetens klor tag i oss igen men vi övervann det på olika vis. Frank drog iväg och spelade badminton och jag själv drack lite starkt kaffe och fick besök av fina Camilla. Sen orkade jag till min egen förvåning iväg på ett träningspass före det var dags för en av veckans höjdpunkter, söndagsbastun. Mormor kom som vanligt och skötte Agnes under tiden.

Sammanfattningsvis har det varit en rätt vanlig men alldeles underbart skön helg. Vi har helt enkelt njutit av livet och känt oss mycket lyckliga över att vara precis där vi är, precis just nu.

Fönstertvätt

Frank och Agnes drog iväg på grillfest idag på kvällen tillsammans med Franks tidigare kollegor. Jag stannade hemma och tänkte göra lite nytta och slappa lite på egen hand. Det började bra med att jag dammsög. Inga konstigheter. Men sen skulle jag tvätta fönsterna. Till saken hör att både jag och Frank har gett oss på fönsterna tidigare med båda gångerna har det slutat i frustration och icke-färdigt tvättade fönster. Jag var säker på att det var utrustningen det var fel på så jag gick och köpte en ny skrapa och en duk som ska användas just precis för fönstertvätt. Behöver jag säga att denna gång inte slutade bättre än de tidigare gångerna (?) Nä. Efter mycket kämpande gav jag upp. Jag fick för mitt liv inte fönstren att bli fina och blänkande utan ränder eller fula märken.  Jag vet inte vad jag ska skylla på annat än migsjälv. Lite konstigt dock eftersom jag ju faktiskt har tvättat fönster med framgång tidigare. 

Det enda positiva med detta nederlag var att jag blev så frustrerad att jag var tvungen att ta ut det genom ett ordentligt träningspass.

Resten av familjen hade i varje fall haft det trevligt på grillfesten. Agnes hade varit nöjd och glad, festprisse som hon ju är. Väl hemma blev det pjamasbyte, mat och sen somnade hon på studsen.

Nattning av bebis

Agnes somnar oftast kring kl 20.00. Det är en superb tid tycker jag eftersom vi efter det har ett par timmar på tumis. Dock har hon den senaste veckan protesterat högljutt varje gång hon ska sova så det har ju varit mindre festligt. Idag var det dock andra bullar som gällde. Eftersom hon tog sig en mycket sen eftermiddagslur lade vi ner henne i sängen först kl 21.00. Där låg hon sedan och hade livlig gymnastik och talade med sina snuttedjur i 1,5h före hon så småningom somnade på egen hand. Nu som då gick jag in till henne för att ge henne tutten och fick stora leenden som svar. Jag gav henne en puss och sa "gonatt, jag älskar dig" och sen fortsatte hon nöjt med sitt eget kvällsprogram.
Även om jag föredrar att hon somnar tidigare så var detta mycket lätt nattning. Eller rättare sagt så nattade hon i princip sig själv även om det tog länge. Väldigt underhållande att lyssna på de söta ljuden då hon höll låda i sängen. Plötsligt kändes det som att hon vuxit massor där hon låg och lekte och underhöll sig själv.

Yogan

Vi chansade och jag cyklade iväg till yogan idag (de kom alltså inte med till Hagnäs). Agnes hade flaskvägrat trots att hon varit utan mat i 4h. Dock hade hon varit glad och nöjd, förutom då Frank försökt mata henne, så det var ju huvudsaken. Hon slurpade nöjt i sig då jag kom hem. Inte hade det gått någon nöd på henne. Dock vet jag inte om vi ska chansa på att hon kommer vara lika nöjd flera gånger så vi måste fundra om jag ska kunna gå på yogan nudå eller inte...
Dessutom hade vi ju tänkt gå på bröllop på tumis, jag och Frank, om ett par veckor. Men det funkar ju inte heller om hon vägrar flaskan. Kanske det går över tills dess. Hoppas!

Yogan var iallafall underbart skön. Eller skön och skön. Det var riktigt förbannat tungt och jag var lika vig som en älg men det kändes bra och jag kunde verkligen fokusera. Hoppas, hoppas, hoppas jag kan fortsätta gå på timmen under sommaren. Visst går det ju att yoga hemma på egen hand, och det ska jag också försöka göra, men det är ändå annat att gå på en ledd timme.
Vi får hålla tummarna.

Den första trotsåldern?

Hittills har Agnes ätit från flaska utan problem. Bortsett från de allra två första gångerna vi prövade. Men nu plötsligt totalvägrar hon och ska absolut inte äta från flaska. Jag hoppas verkligen att det är en fort övergående fas. Vi hade precis kommit överens om att jag ska få gå på en yogatimme varje onsdag under sommaren men om detta fortsätter kommer det inte att funka eftersom hon oftast fortfarande äter så ofta och att cykla till timmen, yoga 75min och cykla tillbaka tar ungefär 3h. Visst hinner jag med egen tid ännu, då hon blivit lite större, men det hade varit så skönt att ha fått den stunden i veckan... Idag lovade Frank iallafall att de kommer till Hagnäs, där yogan är, så att jag kan mata henne strax före/eller efter beroende på hur hon har ätit. Men det kommer vi inte att göra varje gång eftersom det inte funkar med kvällsrutinerna (äntligen har vi fått in en rutin som innebär att hon oftast somnar för natten vid kl 20.00-20.30).

Eventuellt är hon inne i nån tidig trotsfas för även med insomnandet har hon plötsligt börjat krångla. Hon somnade rätt bra själv här ett tag men nu ska det protesteras högljutt före varje sovpass. Man blir minsann inte uttråkad med denna bebis iallafall- det är ständig förändring. Men så ska det väl vara.

På tal om ständig förändring så inser jag nu att hon plötsligt har sovit 1h 15min, och sover ännu, istället för de 30-45min hon oftast sover på förmiddagen.

Vår underbara lilla pluttfia

Träningshjulet

Jag har återupptäckt ett fantastiskt träningsredskap som bara legat i skåpet ett bra tag. Effektivt och enkelt. Det behövs inte speciellt många upprepningar för att det ska kännas ordentligt vilket ju också betyder att det inte tar speciellt mycket tid. Nu, efter flitig träning av planka + lite andra bålstabiliserande övningar, tar jag in detta hjul i hemmaträningen. 

 Förutom bålstabilitet tränas också rygg, bröst, axlar och armar. Många flugor i en smäll med andra ord!

 

Testa! men var noga med tekniken. Det är nämligen lätt att man börjar svanka om det blir för tungt så var noga, noga med att bara göra så många som går med en bra teknik.

Dagen efter

Agnes sov från kl 18.15 till 7.30. Galet! Har aldrig hänt förut. Ja, inte i ett sträck dock utan åt 3 gånger. Men ändå. Vi började dagen med hotelfrukost med en del av gårdagens dopgäster. På hemvägen diggade Agnes till Kanye West i sina nya solbrillor.

Agnes Edith Linnéa

Det var meningen att Agnes skulle bli döpt i mars men av olika orsaker var vi tvungna att inhibera det datumet och skjuta på hela dopet framåt.

 Idag kom äntligen dagen hon officiellt fick sitt namn; Agnes Edith Linnéa. Edith fick hon från min sida av släkten och Linnéa från Franks. Agnes är alldeles eget. Dopet var litet tillsammans med den närmaste familjen.

Agnes tyckte att det var roligt och spännande med fest. Den här tösen gillas nämligen då det är action.  Det ska helst hända saker hela tiden. 

 

Men man blir tydligen trött av att festa. Hon slocknade under festen, kring 2 och sov i 2,5h. Nu sover hon plötsligt lite längre på kvällen igen, somnade för en timme sedan så nu börjar jag fundera om jag borde väcka henne så vi inte har party fram till midnatt...

Att skötas av andra

Bröllopsdagen firades med middag ute på tumis. Första gången vi båda två var ifrån Agnes alltså. Lite spännande samtidigt som det kändes bra att lämna henne med moster.

Jag tror nog det är hälsosamt för alla att vi, jag och Frank, får tid bara för oss två nu som då och att Agnes vänjer sig vid att skötas av andra än bara mamma och pappa. Hittills har vi övat på det en timme varje söndagkväll då mormor sköter då vi har bastutur. Då är vi ju dock i samma hus så det är kanske inte riktigt lika spännande men övning trots allt.

För tre år sedan..

Vad vi gjort

Det känns knepigt att hitta tid för bloggen just nu.
I helgen var det studentfest i Karleby för hela slanten. Agens gillade festen men tåget var ganska tråkigt och hon krävde mer eller mindre konstant underhållning. Veckan började med babyträff i kampen och idag har vi haft 4-månaders läkarkoll. Agnes är nu 65cm lång och väger 6370gram.
De senaste två dagarna har Agnes somnat klockan 20.00 så det firade jag idag med en kvällslänk. Träningen som jag kom igång med rätt bra har nästan inte existerat den senaste månaden. Jag har helt enkelt känt mig trött. Också fysiskt. Det känns som att kroppen inte riktigt fixar hård träning med så lite sömn så jag har försökt lyssna på den men ändå försökt köra plankor och  smala push-ups så gott som varje dag. Joggingen kändes iallafall bra, bortsett från grymt spända höftböjare, så jag ska försöka komma igång med träningen så smått igen. Sommarens onsdagar är iallafall vigda för yoga med favoritinstruktören.