sömnkvoten

Efter att ha sovit ca 11h nätter under en dryg veckas tid är tydligen sömnkvoten fylld. Jag har försökt somna i två timmar men är fortfarande pigg som en mört. Kanske borde jag börja stiga upp tidigare än 9.30 framöver.

Rådgivning nr 6

Idag var det vägning och mätning som gällde igen. Sf-måttet håller sig precis ovanför den nedre kurvan men hade ökat från 25 till 28cm under de senaste två veckorna. Så hon växer helt okej enligt sin egen kurva. Troligen ingen stor typ alltså, men man vet ju aldrig. Sf-kurvan är ju definitivt inget absolut mått.

Även jag hade vuxit till mig, höhö. Lite väl mycket. Enligt denna vägning skulle jag ha gått upp över 800gram/vecka de senaste två veckorna! Senast hade jag gått upp 800gram/ 1 månad (4 veckor). Enligt mätningen hemma nu på kvällen, efter 1,5h promenad och 45min vattenjumppa har jag dock gått upp 300gram/vecka vilket ju är mera än 1kg skillnad än vad vågen sa på förmiddagen. Så jag vet inte, kanske jag jumppade bort extra svullnad eller så visar vågarna bara väldigt olika. Jag kan tydligen inte vara så avslappnad gällande vikten som jag skulle vilja vara. Tyvärr. Men jag vet ju att jag inte har frossat i mig onyttigheter utan har ätit ganska bra trots viktuppgången. Så kroppen har kanske haft en samla på sig period efter att jag var sjuk. Eller nåt.
Intressant ska det iallfall bli att se var det slutar med tanke på att vi åker till österbotten på torsdagen och där brukar det minsann bjudas på godsaker överallt. Sen har jag födelsedag följt av Franks födelsedag. För att inte tala om jul och nyår....

Nåväl, det som självfallet överväger alla kg jag lägger på mig är att lilla knyttet vuxit bra. Även mina andra värden var bra, rr 110/67 och hb 127. Så nu är det slut klagat över petitesser en stund igen. Jag får alltid lite bättre perspektiv då jag klagat av mig lite.

övertaggad?

Vad roligt att så många delar med sig av sina erfarenheter gällande förlossning smärtlindring! Jag blir faktiskt bara mer och mer nyfiken på vad som väntar.

Sista gången av mammakraft, som jag för övrigt rekommenderar varmt för kommande mammor om kursen ordnas igen, var intressant och jag blev ytterligare inspirerad inför förlossningen. (Jag borde kanske sluta skriva om hur intressant jag tycker att det ska bli med förlossning så jag inte jinxar det hela och det slutar i en dålig upplevelse istället.) Vi fick även pröva på frigörande dans och jag shakade förstås så mycket att jag knappt kunde gå efteråt. Å vad jag ser fram emot att slippa denna foglossning.

Imorgon blir det vägning och mätning igen. Nu orkar jag faktiskt inte bry mig så mycket om hur mycket jag lagt på mig sen sist. Däremot hoppas vi på ett "bra" sf-mått, att skruttlisa vuxit som hon ska. Åtminstone bökar hon på som en liten mullvad.

Några tankar till

Jag har funderat lite på det jag skrev om smärtlindrig, att inte planera så mycket. Det stämmer delvis, samtidigt inte. Jag har många planer i mitt huvud och tror att det är viktigt med mental förberedelse. Att gå igenom alternativa scenario, inte minst då det gäller sin egen reaktion. Kommer jag bli paralyserad, kommer jag kunna fokusera och ta det lugnt, eller blir jag alternativt alldeles livrädd och hysterisk? Och vad har har för redskap att klara av de olika alternativen. Sånt funderar jag på hela tiden. Den mentala förberedelesen är i full gång med andra ord. Det jag dock fokuserar mest på är att gå in i det med en positiv inställning och försöka ta reda på mina rädslor före för att förhoppningsvis kunna släppa dem. Att se det hela som en stor utmaning (i positiv bemärkelse).
Det jag kanske menade med att "ta det som det kommer" är att jag inte vill planera enligt en plan för detaljerat och för att inte bli handfallen och besviken om det inte går enligt just den planen.

Som bäst läser jag denna bok. Har dock inte kommit så långt så att jag kan säga bu eller bä. Det kan jag kanske ikväll, eller imorgon då den lär vara färdig läst.
Ikväll ska jag iväg på sista träffen med min "mammakraft" grupp, vilken jag nämnt tidigare. Vi ska bland annat diskutera förlossning.
Jag befinner mig alltså i förberedelese-mode. Så det lär nog komma flera tankar inom detta tema ännu.

Smärtlindring eller inte

Det kom ett önskemål gällande vad och hur jag funderar då det gäller smärtlindring och förlossning. Jag har funderat lite hit och dit, tagit reda på vad det överhuvudtaget finns för alternativ, och kommit fram till en ganska enkel lösning; jag kommer att se hur långt jag klarar mig utan smärtlindrig och därefter ber jag om att få det som är fiffigast i just den situationen. Inte krångla till det helt enkelt och inte bestämma nånting på förhand. Jag har verkligen ingen aning om vad jag har att vänta mig och inte heller nån aning om hur jag kommer att reagera då det gäller. Även om jag tror mig ha en rätt hög smärttröskel så är jag nog medveten om att detta kommer att vara nåt helt utöver det jag hittills upplevt i mitt liv och litar inte på att min nuvarande uppfattning om min smärttröskel kommer att vara up to date i detta sammanhang.
Jag satsar alltså inte stenhårt på att försöka klara hela vägen utan någon smärtlindring alls men jag utgår inte heller från att använda allt som finns tillgängligt så fort som möjligt. Jag ska försöka lyssna på kroppen och på mig själv och sen får vi se vad som behövs eller inte.

Ni med erfarenhet, har ni haft en klar plan på förhand gällande vad ni vill ha/inte vill ha för smärtlindring. Och har det gått enligt planen?

En liten säng

Idag flyttade en liten säng in hos oss. Rottingsängen införskaffades då min andra syster föddes, år 1976, och sen dess har många småttingar sovit i den. Även jag själv har jag för mig.


Jag har köpt ett spjälsängsskydd, vilket jag genast insåg att är alldeles för långt. Men det kan kanske användas dubbelt...eller kapas av. Får se. Korgen kan lyftas ur ställningen vid behov.


Ett av hjulen sitter lite löst så det måste fixas till, annars är sängen i finfint skick! En liten madrass måste dock införskaffas. Men var hittar man pyttemadrasser,38x86cm, med rundade kanter? Eventuellt blir det att köpa den minsta vi kan hitta och klippa till den så att den ryms i korgen.


Nu börjar de mest väsentliga vara införskaffat. Förutom tvättmaskin och skötbordssystem. Jag börjar bli otålig.

Lillajul hos the Fellmans

Jag har aldrig varit ett fan av mycket julpynt hemma hos mig. Jag har alltid haft extremt lite pynt hemma och de har jag tagit fram sent. Runt min födelsedag strax före lucia. Men i år tyckte Frank att vi minsann ska pynta till det lite till lillajul så vi drog fram den lilla jullådan från källaren. Och jag måste erkänna att visst är det riktigt mysigt med mycket ljus!


En av mina favoriter är betlehemsstjärnan jag har fått av min mamma. Den åker upp varje år och ger ett varmt och mysigt sken. Inte så rosa som det ser ut på bilden utan ett mycket mra mörkrött sken.

I lådan hittade vi en traditionell ljusstake i vitt som aldrig blivit uppackad tidigare. Den fick plats i arbetsrummet.


Vårt vita "Tro, hopp och kärlek" har vi fått av Franks mamma och får nu lysa upp vårt vardagsrum. Lite dramatik blev det då vi skulle hänga upp det eftersom alla lampor föll i golvet och gick sönder. Andra försöket gick bättre.


Vi hittade även ett par juldukar i lådan som aldrig tidigare varit i användning. Den ena passade perfekt till matbordet, den andra till kistan. Lyktan på bilden står oftast i tamburen och hälsar gäster välkomna. Tulpanerna köpte vi från Plantagen där de hade ett super-erbjudande- 3knippen, 7tulpaner/knippe, för 10€. Maka er dit och köpköp! Tyvärr hade de inte mörkröda eller vita så vi körde på en annan favoritfärg.


Vi var en sväng till IKEA och plockade upp lite smått och gott, nya överdrag till våra stora kuddar, salladsslunga, kollade på babystuff. Dessa glasljus fick följa med hem i bara farten. Även dessa liksom betlehemsstjärnan ger egentligen ett mycket mera mörkrött ljus. Hjärtat man kan skymta samt tomtarna har vi fått i gåva.

Cafu fick en svart, mjuk bädd samt ett lurvskinn ovanpå. Han blev genast förtjust. Nu ligger lurvet redan på vardagsrumsgolvet istället för i bädden.

Resten av kvällen läs jag njuta av ljusen och den höga mysfaktorn. I soffan med ett glas kall mjölk och choklad.

Let´s do it!

Igår besökte vi kvinnokliniken för att bekanta oss med utrymmena och veta få veta vad som kommer att ske var. Jag var rädd att jag skulle bli nervös och stressad av besöket men istället blev jag grymt taggad och hade lust att sätta igång på momangen. Lite roligt var att Frank hade precis samma reaktion. Let´s go already liksom. Ännu är dock väntan ca 8 veckor lång...

Shopping

Idag skämde jag bort mig själv med lite shopping. Förutom det som finns inne i påsarna köpte vi det gröna sängöverkastet. Färgen gör sig dock inte till rätta på bilderna.
I påsarna fanns svarta tights, gråa strumpbyxor, en Bravado-bh som jag hört att ska vara grymt skön (men borde jag ändå köpt svart istället för naturvit undrar jag nu), samt pyjamasbyxor.

Ett par naturvita kuddar från hemtex fick också följa med hem.
Polarn och pyret byxorna ser ut såhär med mudden uppe....
..och såhär med mudden nere. De är grymt sköna! jag tror bestämt jag kommer ha på dem mera eller mindre konstant den närmsta tiden. Jag funderade även på att köpa övre delen, amningslinnet, i samma mönster men jag ska ännu fundera lite på saken och se om jag matchar byxorna med ett blått eller vitt linne istället.

Efter shoppingen träffade jag fina Jenny över en stor kopp varm kakao. På henne har jag dock ingen bild eftersom jag tänkte att jag ju inte har men nån kamera och jag alltför för sent fattade att jag ju faktiskt har en kamera i telefonen.
En riktigt bra dag har jag med andra ord haft!

Sjusovaren

De senaste två nätterna har jag sovit 11timmar. Per natt. Ganska duktigt vill jag påstå. Om det beror på att jag återhämtar mig från två veckor med väldigt lite sömn eller om det är novembermörkrkret som gör sitt återstår att se. Kanske är det både och.
Trots mycket sömn är jag riktigt slö idag och får ingenting gjort. Snart ska jag dock på iväg och vattengymnastisera för första gången efter flunssan. Skönt att äntligen kunna göra annat än ligga och hosta och snörvla.

Skötbord

Jag skrev nyligen om att en tvättmaskin kommer att bli nästa investering i detta hushåll. Jag är inte speciellt inspirerad över den kommande maskinen men det känns som en nödvändighet. En annan nödvändighet är att införskaffa nåt typ av skötbord. Då vår lägenhet trots allt är ganska liten så tänkte jag slå ihop dessa två nödvändigheter. Jag har alltså försökt hitta nåt trevligt skötbordssystem att ha ovanpå maskinen. Först tänkte jag att vi satsar på nåt basic underlag som verkar finnas i var och varannan babybutik men sen hittade jag den här:

Bilden lånade jag från belmas nätsida.

Dock kostar denna variant många gånger mera än tråk-alternativen. Menmen, det är ju så mycket finare med en i trä! Kanske julgubben är givmild i år? eller kanske vill nån hjälpa mig att snickra själv?

Fixa och greja

Söndagsbrunch måste väl vara något av det trevligaste som finns! (?) Vi blev glada då vi märkte att ett absolut favoritställe då det gäller brunch, Dylan, finns ett par kvarter ifrån oss. Tidigare har vi besökt Dylan vid arabiastranden. Vi åt tills det inte rymdes mera. Jag klarade av att äta mycket mera än jag trodde skulle rymmas i min mage. Nuförtiden brukar det nämligen inte rymmas speciellt stora mängder åt gången.
Tyvärr glömde jag kameran hemma men jag rekommenderar att gå in på Dylans sida och kolla in maten. Mycket gott!

Efter det har vi fixat och grejat med smått och gott här hemma. Bland annat fört ner lite grejer till källaren samt hämtat upp vinterskor och kläder samt jullådan. För ovanlighetens skulle ser jag faktiskt fram emot att julpynta lite här hemma. Det ska bli mysigt med ljus, betlehemsstjärnan och vår vita tro, hopp och kärlek i fönstren. Men ännu väntar vi nog lite med julpyntandet. En bit in i december tror jag bestämt vi väntar före vi draru pp grejerna från lådan.

Då jag ändå var i farten med att fixa med smått och gott så gjorde jag det jag gör alldeles för sällan, nämligen tvättade mina sminkborstar. Jag har inga rutiner då det gäller att tvätta dem utan det brukar gå alldeles för länge mellan gångerna. Det är egentligen ganska äckligt då man tänker på vilka bakteriehärdar de blir då de inte tvättas. Dem sätter man sen i ansiktet! Tvättar ni era sminkborstar ofta eller är det bara jag som har denna äckliga ovana att tvätta för sällan?

Lite färg

Igår då jag såg mig i spegeln och såg mitt förbaskade hår kände jag att jag inte kan vänta en dag till på att fixa till färgen lite. Akut läge liksom. Så jag gick till närmaste butik och köpte mig det mildaste tonande schampo jag kunde hitta. Till min stora förvåning så blev färgen helt okej. Speciellt i jämförelse med hur det såg ut innan. Nu borde jag ju ha en före bild här också för att ni riktigt skulle se skillnaden, men det bilden tog jag aldrig.
Jag känner mig omedelbart mycket fräschare. Tänk vad lite färg kan göra!



Cafu ville inte riktigt vara med på bild idag trots att han är grymt söt i sitt fluff. Nu ska vi iväg och fixa lite julkort med mina jobbkompisar. Ja, Cafu ska med. Första aktiviteten utanför lägenheten på två veckor!

Hålla koll

Vad är riktigt grejen med att det inte finns nåt vaccinationsregister i Finland? det är ju totalt idiotiskt att informationen inte finns någonstans. Jag insåg detta först för nåt år sedan- att det är mitt eget ansvar att hålla koll på vilka vaccinationer jag fått när. Behöver jag tillägga att jag inte har nån aning om när jag fått vad? Det har jag nämligen inte. Som liten fick jag alla "standard" vaccinationer och under studieåren fick jag en (stelkramp kanske?) + hepatit (men var det nu havrix eller tvinrix jag tog...?don´t remember) före jag åkte till Indien.
Inga vaccinationskort har jag ju kvar heller.
Är det bara jag eller finns det andra som liksom jag inte riktigt fattat detta med att man själv borde hållit koll på sina vaccinationer?

Perspektiv

Idag har jag fått perspektiv på saker och ting igen. Nu har jag ynklats tillräckligt över min flunssa. En flunssa, även om den håller i sig flera veckor, är ingenting. Inte då man får höra om att ett litet liv som väger dryga 600gram kämpar för fullt. Idag är mina tankar hos min vän, hennes familj och det lilla livet som var tvungen att komma till världen alldeles för tidigt.

Det jag ser fram emot

Jag börjar känna mig bättre men ser väldigt mycket fram emot att inte behöva rensa luftvägarna 1h om mornarna. För att inte tala om hur mycket jag ser fram emot att få sova (några veckor till).

same old story

Det skulle vara så väldans skönt att sova. Ja, redan klockan 21.30 kröp jag under täcker för att jag längtade så efter en god natts sömn.
Men jag bara hostar och hostar och hostar.

Näskannan

Eftersom flunssa symptomen mer och mer förflyttar sig mot luftvägarna så har jag beslutat mig för att ta tag med hårdhandskarna och göra allt jag kan för att bli frisk fortare/förebygga eventuell luftvägsinfektion.
Därför har jag idag; vilat (som alla andra dagar under veckan), druckit kopiösa mängder te, andats varm ånga, gjort pupu (pullonpuhallus) övningar samt köpte mig, och har använt, en näskanna.

Näskannan tycker jag är lite obehaglig men nu fightas jag banne mig med alla medel jag kan komma att tänka på.

Den lilla magen

Den "lilla" magen ser idag, v 30 + 2, ut såhär:

Jag känner mig minsann inte liten, men liten är bevisligen relativt.

Vägning och mätning

Idag var det alltså rådgivning igen. Jag var lite nervös över vikten som vanligt men till min stora förvåning hade jag bara gått upp 800gram under den här månaden. Jag hade gissat på en hel del mera. Så jag fick inga skällor denna gång (heller, förra gången fick jag ju faktiskt inte heller skällor men den där ena gången har som ni märker svetsat sig fast i minnet).

Det andra som förvånade mig,var att livmodermåttet, sf-måttet, var ganska litet, bara 25. Jag som har tyckt att min mage är enorm! det är den tydligen inte enligt kurvan. Den är liten men tydligen inte oroväckande liten.

Nu ska jag dock lägga på ett litet kål gällande ätandet och försöka få i mig lite morgonmål/lunch trots att matlusten fortsättningsvis är på noll. Sen fortsätter den seriösa vilan.

Jag hoppas...

...innerligt att jag snart ska sluta läsa bloggar om nätterna. Ja, detta nattugglande börjar räcka nu tycker jag. Eller det tyckte jag egentligen för många nätter sedan.
Jag hoppas snart jag får fira en natt utan att vakna och behöva försöka hitta på tusen trick för att tappa känseln i halsen.
Nu har jag föresten också börjat hosta som en liten tok. Så att Frank helt säkert inte heller ska få sova.

Då jag blir frisk

Så fort jag är frisk ska jag boka tid för att fixa mitt hår. Ett tag funderade jag ju på att göra nåt riktigt dramatiskt och klippa superkort hår igen men nu är jag mera inne på att klippa upp riktigt ordentligt men ändå spara en del längd samt färga det i en djup brun färg. Jag fundrar på en frisyr som Scarletts, i Evas färg.

Ännu om att ligga stilla

Jag kom precis på att jag detta liggande stilla i en veckan tid har gjort att jag känner av väldigt lite smärta i SI-leden. Alltid något.
Men imorgon ska jag på rådgivning och då lär det ju visa sig vad stillaliggandet gjort för viktkurvan. Å ena sidan har det varit knepigt att äta pga monstret i halsen, å andra sidan har glass varit en av de få saker som gått riktigt bra att få ner...
Till imorgon borde jag också fylla in en frågeformulär som mäter mammans sinnesstämning, som screening och hjälpmedel för att fånga upp depression antar jag. Då jag senast träffade hälsovårdaren och fick blanketten så sa hon att jag kan basera svaren på veckan före vi ses. Det vill säga veckan som gått. Haha. Jag undrar nog vad svaren baserade på denna vecka skulle ge för utslag.

grisen

Inatt har jag bara varit uppe en gång. Yey. Framsteg. Dock har jag hostat som en tok och då jag har sovit har jag tydligen snarkat som en liten gris eftersom jag sovit med munnen öppen för att kunna andas. Det måtte sett komiskt ut att se mig snarka på min lilla tron, ja jag har en massa kuddar under ryggen för att höja upp övre kroppen just för att underlätta andningen. Nu känns det som att monstret i halsen skulle ha öppna sår.
En veckan har jag i princip varit i vågrätt läge nu. Nu måste det värsta väl banne mig vara genomlidet...!

Jag har hittat läslampan jag vill ha. Bilden lånade jag härifrån. Nu återstår bara problemet att hitta en liknande någonstans ifrån..

Positivt tänkande

Det är intressant att hur knasigt man mår efter en knapp vecka med extremt lite sömn. Hjärnan går minsann på lågvarv. Som tur har jag inga viktiga uppdrag att fixa under dagarna utan har legat i sängen, alternativt i soffan hela veckan, med undantag av en sväng via jobbet för att föra läkarintyg samt gårdagens sväng till hälsocentralen) .
Det får mig att tänka på hur intressant det blir att se hur man fungerar sen då lillknodden kommer. Jag har nämligen ställt in mig på att det blir extremt lite sömn då. För säkerhets skull. Vissa knytt sover tydligen helt okej, men det känns som att det är bäst att förbereda sig på ett lite mera utmanande scenario. Om det funkar bättre än förväntan så är det bara en bonus.

Denna helg hade jag tänkt träffa mina tidigare kollegor. Vissa har jag inte träffat sen jag slutade i Esbo för ett år sedan. Idag skulle jag fira min vän som blev 30 år häromdagen. Det blev inte riktigt så utan jag ligger fortsättningsvis under filten och håller på att bli smått tokig. Men för att inte bli alldeles för sur och irriterad över att jag ligger här istället för att träffa vänner försöker jag hitta på roliga projekt.
Inför nästa helg planerar jag inrednings-shopping! Det betyder att jag kommer ha nåt konkret, roligt att fundera på och planera i veckan. Surfa runt och söka inspiration samt konkreta produkter och priser. Nu ska vi äntligen hitta oss en vardagsrumslampa, läslampa, sängöverkast, kuddar till soffa och säng, skoställning...åtminstone. Samt lite babystuff.

amputation som sista utväg?

Sleepless natt 5. Vad ska man säga i detta skede? Det känns som att det aldrig ska ta slut. Aldrig i mitt liv har jag varit med om nåt liknande. Jag börjar känna mig redo att amputera halsen.

svaret då?

Som väntat så visste inte hälsovårdaren mera än vad jag själv redan visste och som pappa-doktorn antagit via telefonkonsultation. Antagligen är det ett jäkligt virus men svalgprov togs för säkerhetsskull. Dock vet vi inget mera före måndagen, om det behövs medicin eller ej alltså, och i det skedet hoppas jag verkligen att läget ska gått mot det bättre.

Nu ska jag försöka få i mig dagens första mål mat. Vad ska man äta då man har ett monster i halsen? glass? jag tror jag försöker mig på glass.

Visa monstret

Ja, jag ringde till hvc och beställde tid för att via upp mitt halsmonster. Om en timme sitter jag där och gapar och får antagligen höra att det är en virusinfektion som kommer gå om. Nån gång. Men vem vet, kanske det trots allt är en äcklig bakterie som kräver hårdare tag. Snart vet jag mera.
Känns liksom bara så fånigt att söka hjälp för halsont. Å andra sidan, detta är somsagt inte vilken halsont som helst. Det är ett monster.

Monster i halsen

Sleepless på grund av flunssan vol 4. Alltså detta är den grymmaste halsonten i historien. Visst har jag haft halsont otaliga gånger tidigare men vad ÄR detta? Det började på måndag kväll men har de två senaste dagarna eskalerat till ett obarmhärtigt monster. När ska man riktigt börja söka hjälp på grund av ont i halsen?!

skållad

Förra natten var det febern som höll mig vaken, inatt halsen. Min halsont är så brutal att det på inget vis går att sova. Jag försöker lösa problemet genom att dricka skållhett te i förhoppning att jag tappar känseln i halsen en stund och hittar sömnen.

Dagens blogginlägg

Jag har, som ni kan läsa, inte gjort speciellt mycket idag förutom att försöka vila, äta och bli frisk. Men det jag faktiskt hunnit och orkat med är att slösurfa runt på en del bloggar. Det mest tankeväckande inlägget denna dag är helt klart Malin Klingenbergs tankar om Cupcakemorsor och Karriärkvinnor.
Just nu ett mycket aktuellt ämne för mig, saker jag funderar en hel del över. Jag vet inte hur vi kommer ordna saker och ting efter att min mammaledighet är över. Vem som ska vara hemma när och hur vi ska få saker och ting att gå ihop. Hur vi VILL att vardagen ska se ut. Jag har ingen aning om hur jag kommer att trivas med att vara hemma i längden så att först se hur det känns lär nog vara en viktig faktor gällande hur vi planerar framtiden efter det. En annan viktig faktor är självfallet pengarna. Att köpa lägenhet i Helsingfors, som vi ju nu gått och gjort, är inte precis billigt och att leva på en lön (socionom eller fysioterapeut-lön vill säga) är knappast fungerande i längden. Ja, och sen så gillar jag ju faktiskt att jobba och har svårt att se mig vara borta från arbetslivet i många år...
Vi får se. Känna efter och fundera över vad vi vill. Det löser sig.
Min poäng var i alla fall att jag tycker Malins skriverier är bra formulerade och mycket tankeväckande.

sjukstugeupdate. igen.

Det händer inget dramatiskt här i sjukstugan. Eller, jag mår helt klart bättre och har orkat vara uppe en del. Dock behövde jag sova 1,5h efter att ha varit ute och kastat kong ( hundleksak) med Cafu i 15 min. Jag promenerade ca 700m. Så på topp är man ju inte precis ännu.
Mamma kom hit på dagen med en påse godsaker och tidning. Det var sött.


Nu väntar jag på att Frank ska komma hem med mera halspastiller. Halsen blev bättre där ett tag men nu är det åter igen en pina att svälja.

Imorgon är det meningen att jag ska infinna mig på familjeförberedelsekurs. Vi ska tala om förlossning och allt vad det kan innebära. Det vill jag inte missa! men hur fasen ska det gå till?

sjukstatus dag 2

Natten var jobbig och jag har febermaskat (ni vet då man fryser och svettas om vartannat, det är omöjligt att ligga stilla utan man byter ställning en gång i minuten i försök att hitta ro) mig hela natten och hållit Frank vaken. Hunden har tydligen blivit sympatisjuk och har spyttat 4 gånger inatt.
Nu känns det dock som att det värsta kanske är över, febern har sjunkit flera grader utan värkmedicin och hunden åt ett litet mål specialmat och ligger nu och knorrar nöjt vid fötterna. Nästa projekt är att få i mig lite mat också. Två stora tekoppar och en halspastill har jag fått i mig så här långt. Lite mera energi behöver nog båda jag och lillskruttan för att må bra och för mig att bli frisk. Men det är bara så svårt att äta då matlusten är på noll, eller snarare på minus samt att jag nog blev lite traumatiserad efter gårdagens erfarenhet.

Jag tror dock bestämt att vi börjar skymta ljuset i tunneln.

Sjukstatus

Jag tar tydligen det här med sjukskrivning på största allvar; är man sjukskriven ska man verkligen vara riktigt jädrans sjuk.
Tidigare då jag skrev att jag kände mig crappy visste jag inte innebörden av vad crappy verkligen kan kännas som.
Jag orkar nu sitta upp en stund (sitta upp i sängen) tack vare värkmedicinen som kickat in. Jag har legat i halvkoma hela dagen, endast stigit upp ett par gånger för toalettbesök. Ni vet då man är så slut och feber yr att man inte kan läsa, inte kan ligga i tv-soffan och slötitta utan man måste verkligen ligga och blunda och försöka sova i timtal även om kroppen är feberöm och man bara blir förbarmad med små sömnsnuttar åt gången. Mitt på dagen försökte jag mig på att äta lite soppa men magen vände sig ut och in och jag fick lov att ligga på badrumsgolvet en stund istället för i sängen. Tjohej. Då blev jag faktiskt lite orolig och ringde till hälsovårdsrådgivningen för säkerhetsskull ifallomatt man som gravid borde reagera då man har nån konstig variant av feber och magsjuka. Det behövde man tydligen inte.
Tempen var för en dryg timme sedan 38,1 som för mig är högt med tanke på att jag normalt har en temp på under 36. Så, jag har legat och feberfrossat hela dagen och önskat att nån kom och räddade mig. Frank gjorde sitt bästa genom att komma hem tidigare från jobbet med limsa, yoghurt och soppor. 6 timmar senare jag jag fått i mig 2dl jaffa och gör nu ett långsamt försök att peta i mig lite yoghurt.

Nu börjar orken ta slut efter 10 minuter av sittande. Dags för vågrätt läge igen. Håll tummarna för en bättre dag imorgon. Och för att min kropp snarast inser att jag inte behöver vara sängliggande-sjuk de kommande 5 veckorna bara för att jag är sjukskriven.

Edit: förutom Frank som gjort sitt allra bästa för att få mig att ha det möjligast bra så har vår hund varit alldeles underbar hela dagen. Jag släpade mig ut en sväng vid 11.30 då den första värktabletten kickat in och jag fixade gå på en 5min runda för att han skulle få utföra sina bestyr. Frank har självfallet gått ut med honom på eftermiddagen men annars har Cafu legat tätt intill mig från morgon till kväll. Han vet helt klart att jag inte mår bra och viker inte från min sida. Han värmer mitt hjärta den där lilla hunden vår.

feeling crappy

För nån vecka sen konstaterade jag att jag nästan aldrig är sjuk nuförtiden och skröt lite smått på min motståndskraft. Nu kom straffet. Inatt vaknade jag med en helvetisk halsont. Ni vet då det känns som att hela halsen är uppsvälld och det är en pina varje gång man måste svälja.
Nu ligger jag under täcket med stegring, huvudvärk, halsont och hoppas att hunden inte vill ut på många timmar ännu.
Oj, vad jag önskar jag fick dricka en kopp finrexin. Det får jag inte. Istället har jag en gigantisk tekopp på nattduksbordet, men den innehåller ju inte den magiska kombinationen smärtmedicin och koffein..

Måndagsmat

Jag älskar soppor. Gärna puré soppor. Idag blev det dock inte purésoppa utan het bönsoppa. Ja, jag älskar även bönor.


Soppan är gjord på lök, purjolök, tomatkross, lite potatis, morot, vitlök, en hel del chili, lite tomatpuré, buljong och en blandning av de bönor man gillar, idag blev det kidney- och vita bönor, kikärter och haricot verts.
Till soppan åt vi lite bröd med färskost och avocado. Grymt enkelt, gott och dessutom nyttigt. Ja, och relativt billigt också. Eller, soppingredienserna i sig är billiga men avocadon jag promt ville ha på brödet idag var inte i det billigaste laget, men den kan man ju gott skippa- ja, brödet till behövs ju egentligen inte alls utan soppan går riktigt bra att äta helt utan tillbehör.

Nu då jag kommer vara ledig så långe tänkte jag att maten är ett projekt jag ska ta tag i. Då menar jag att jag ska försöka planera god och hälsosam mat för några dagar/ca vecka i taget. Nu finns det faktiskt inga ursäkter! jag kan ju inte precis skylla på att jag inte har tid att planera, handla och laga mat... Och kanske blir jag till och med riktigt inspirerad. Hoppas det!

Slut jobbat

Jep, det är det nu för mig. Idag insåg jag att det inte längre är säkert för patienterna att ha mig som fysioterapeut. Har såpass ont i höften och nu också rygg att jag själv inte vågar lova att jag klarar av krävande patienter eller plötsliga, oväntade situationer.
Så jag gick till hvc och väntade mig kanske nån vecka sjukledighet igen, men läkaren tyckte att det låter onödigt att skriva små snuttledigheter och sjukskrev mig, till min förvåning, fram till att moderskapsledigheten börjar.

Inget mera jobb för mig alltså för en lång tid framöver. Det känns knasigt. Konstigt. Ganska sorgligt faktiskt. Speciellt sorgligt då jag vet att jag antagligen inte kommer jobba med mina nuvarande kolleger igen. Tudelat känns det. För samtidigt som det känns jätte tråkigt att det nu är slut för mig på det nuvarande jobbet så känns det som att det nog är vettigt att sluta nu. Kroppen säger ju helt klart stopp.

Nu är jag alltså ledig fram till att lillknodden kommer, Drygt 10 veckor! det känns hur konstigt som helst.

Söndagsstatus

Söndag betyder normalt gym och bastu på kvällskvisten. Min SI-led + ländrygg ( ja, nu har den tydligen också börjat bråka, antagligen pga spänningar och försök till kompensation av att haft ont i "fogarna" så länge.) Så jag får lov att hoppa över gymmet idag eftersom även mindre extension av ryggen gör ont.
Istället tänkte jag försöka få upp humöret med hjälp av shopping här. Några behån ska klickas hem bara jag kommer fram till vilken storlek man borde införskaffa. Inte det enklaste då det ju lär ske ytterligare förändring efter att lillen kommit...
Sen funderar jag hårt på att eventuellt köpa en gördel. Har nån erfarenhet? är det ytterligare en onödig grej att införskaffa eller hjälper det verkligen kroppens återhämtning?

Samla krafter

Idag har jag varit helt slut. Har gjort fruktansvärt lite, bara försökt vila upp mig och få upp energinivån igen efter en jobbvecka som minsann tagit på krafterna.

Jag fortsätter kvällen i samma anda. Just nu är det soffa, filt, en kall (alkoholfri) cider och så mycket bättre som gäller.

29+0

Nu inleds vecka 30. Idag alltså 29 + 0.

Här ser ni hur magen såg ut i samma "outfit". Det har minsann hänt en hel del. Och det är inte precis bara magen som vuxit...

Jag blir riktigt tokig gällande mitt hår. Jag hade redan nästan bestämt att jag inte vill färga det under graviditeten men det börjar se såpass gräsligt ut så det ändå lutar mot ett frissabesök inom kort. Har ni tips på mer skonsamma hårfärger om man så långt som möjligt vill undvika starka kemikalier?

Det trevliga..

..vi gjorde var att hämta FPA-lådan. Det var mysigt att öppna den och titta på alla små kläder vi fått.
Cafu var nyfiken och hittade genast en mössa med tofsar som han tyckte verkade som en rolig leksak.


Överlag tyckte jag att kläderna i årets låda var riktigt bra och kommer med säkerhet i användning.

En av de plutiga plaggen såg ut såhär.

Om ca 11 veckor har vi en liten skrutt som antagligen ännu kommer vara för liten för alla de små kläderna i lådan! :)

Dendär energin

Jag kan tyvärr meddela er om att den tidigare nämnda energin inte berodde på nåt fantastiskt energiskt skede av graviditeten (eller så vad det ett ytterst kort skede) utan snarare på att jag var ledig och hade möjlighet att sova mycket och göra saker och ting i ett mycket lugnare tempo.
Nu har jag jobbat tre dagar och jag är kaputt. Slut. Äckligt trött. Energin är som bortblåst. Eller, energin går till jobbet, men efter arbetsdagen finns det ingen kvar.
Jag som så innerligt hoppades på att den härliga energin kommit för att stanna.

Nu ska jag dock orka med nåt mycket trevligt. Jag återkommer med rapporten lite senare...