Bad hairday

...det har jag haft varje dag sedan jag gick och klippte mig på våren. Jag har verkligen vantrivts i mitt hår. Nu har det äntligen vuxit ut såpass mycket att man kanske kunde börja hitta på lite mera kreativa saker med det. Jag gjorde ett försök till att locka hela håret igår kväll. Det blev inte precis lyckat utan stod ut åt alla håll. I nacken är håret för kort för att jag skulle få till några lockar alls utan det blev bara konstigt. Nå, jag hade ju inte tänkt visa mig i min krull-frilla.

Idag vaknade Agnes 8.30 (tyvärr hurrar jag inte speciellt mycket över det eftersom natten var horribel). Jag tänkte först: Yey, hon sov så länge att vi kan gå på musikleken utan att det krockar med hennes sovande. Sen steg jag upp, såg mig i spegeln (då var klockan 9) och insåg att jag inte skulle ha tid att få på Agnes dagskläder, äta gröt OCH göra mig själv representativ på 30 minuter. Jag fixade förstås Agnes färdig och gjorde en tvåminuterssminkning på mig själv och drog sedan iväg i snöstormen och hoppades på att den skulle räta ut mitt hår ( för mitt hår blir ju alltid rakt då jag går ut de gånger jag vill ha kvar mina lockar). Resultatet blev detta:

 

Jag skämdes nog lite. Men mest skrattade jag lite inombords över att jag visade mig bland folk trots att det såg ut som att jag fått en rejäl elstöt. 

Trots allt blev jag lite sugen på att lära mig att fixa till snygga lockar bara håret blir en liten aning längre ännu.

Dagen till ära

10-månaders dagen till ära började Agnes ta sig fram med stöd av möbler. Allt händer tydligen på en gång nu.

Agnes 10 månader

Idag blir vår älskade lilla guldklimp 10 månader! Eller rättade bestämt vår långa, lilla guldklimp. I måndags var vi på 10 månaders koll vid rådgivningen och då var de strategiska måtten 9155gram och 76,5cm. Hon hade, som vi anat spurtat på längden.

Hon har, som bekant, börjat ta sig upp i stående på egen hand och att promenera runt med stöd är superskoj. Hon lärde ju sig även att krypa förra veckan men hon insåg fort att hon kommer sig fram fortare då hon ålar på mage så hon ålar fortsättningsvis mycket mera än kryper.

Favoritordet är fortfarande "gris" men hon övar också på nya ord och läten. Speciellt djur och djur ljud är roliga; det morras, gnäggas, brölas och bräks aktivt i vårt hem just nu. Härma ord och ljud är alltså en av de stora grejerna hos oss för tillfället.

Hon är överlag en aktiv, energisk och glad flicka med livligt temperament och stark egen vilja. 

Idag sover hon, för ovanlighetens skull, den första dagsvilan inomhus. De senaste veckorna har hon endast sovit ute på balkongen om dagarna, alternativt ute i vagnen då vi promenerat, eftersom det är så mycket lättare och snabbare för henne att hitta sömnen. Till min stora förvåning protesterade hon i knappa 5 minuter varefter hon lade sig till rätta för att börja sova.

Själv fick jag sovmorgon till klockan 9 eftersom Frank började jobba lite senare än vanligt. Dessutom fick jag frukost på sängen. Lyxigt värre!

Kris!

Jag har aldrig riktigt haft någon ålderskris. Fram till alldeles nyss. Jag hittade flera grå, nästan vita, hårrötter! Seriös 30-års kris inleds härmed.

Tyhmä

Idag berättade en tidigare kollega till mig att hon haft att göra med en patient som jag jobbat med i något skede av karriären. I min slututvärdering hade jag tydligen rekommenderat patienten "tyhmäliikunta". Jag bjöd mig själv på dagens skratt.

Fortsätting på följetongen

Alldeles nyligen skrev jag en kommentar gällande att jag under tiden som förälder blivit bättre på att styra fokus på de positiva sakerna, det som fungerar, istället för det som inte funkar så bra. Nå, nu blir det trots allt lite mera fokus på vårt problemområde- nattsömnen.

Jag borde inte ha skrivit att Agnes knappast vaknar så tidigt idag eftersom hon somnade sent igår. Efter 2,5h av nattning nummer 2 somnade hon äntligen klockan 23. Vaknade klockan 6. Mellan elva och sex var jag uppe med henne ungefär 10 gånger. Jag tänkte först att jag definitivt inte tänker stiga upp utan flickan få faktiskt underhålla sig själv en stund i sin säng. Det tänkte inte Agnes utan stod i sängen och skrek och tyckte att det var urtråkigt. Jag låg och tyckte synd om mig själv en liten stund, sen var det bara att inta en positiv inställning och börja dagen. 
Och tro det eller ej så har vi, mot alla odds, haft en riktigt bra förmiddag. För det är faktiskt så att vi har ganska bra flyt med allt annat just nu bortsett från nattsömnen. Det är viktigt att komma ihåg. För tänker jag bara på att jag inte sovit ordentligt på en mindre evighet, på hur trött jag egentligen är och hur mycket jag önskar få sova ens en halv natt utan att bli väckt så blir jag tokig. Så vi tänker inte på det utan tar en natt i taget och fokuserar på att uppskatta allt det som fungerar. Så gör vi.

Vad hände sen?

Efter den andra sömnen vaknade en liten solstråle. Och en liten solstråle vad hon fram till läggdags. I det skedet hade hon varit vaken så länge så att hon somnade bums jag lade ner henne i sängen. Det har inte hänt sen..ja, jag kommer inte ihåg när det skulle ha hänt senast. Det var en timme sedan, klockan 19. Jag har redan hunnit med en aning hemmaträning, en lång dusch och ännu har vi en hel del tid kvar före det blir sovdags. Känns ovant.

Här är solstrålen i färd med en av favoritaktiviteterna, ordna och greja med skorna. Det ska börjas tidigt. Favoritskorna är träningsskorna och högklackade pumps. Vi har med andra ord samma favoriter.

 

Ni som är observanta reagerar kanske på hur Agnes sitter. Så här har hon börjat sitta mycket de två senaste dagarna och är inte en ställning som man rekommenderar. Vad säger ni kolleger och andra insatta, hur illa är det att sitta som hon gör? Jag har ännu inte hunnit researcha desto mera- själv har jag ju inte jobbat med dessa småttingar.

Edit kl 21.35: Borde väl inte ropat "Hej"!... Efter 1h 40 minuter vaknade en jättepigg flicka. Just nu vrålar hon jag-vill-inte-lägga-mig! högt och bestämt. Lite rädd var jag nog då hon somnade strax efter kl 19 istället för mellan 20.30 och 21 som hon vanligtvis gör. Men om hon somnar vid typ vid midnatt borde hon inte vakna 5.30 igen. Kan man ju hoppas iallafall.

En sån dag

Idag tyckte Agnes det var dags att börja dansa igen klockan 05.30. Oh, joy. Hade redan hunnit bli lite bortskämd med att vakna mellan 7.30 och 8.00.  Av nån konstig anledning har jag, trots att jag är trött, svårt att somna om kvällarna nuförtiden. Som värst har det tagit upp till 3h. Hujedamig, hoppas detta går över fort.

Fast dansa gjorde Agnes inte så länge idag. Efter två timmar av frustrerande gnäll över att hon inte kan allt hon skulle vilja själv sov vi båda 1,5h till. Sen följde ytterligare några timmar av frustration och gnäll. Hon vill så mycket men blir så arg då hennes planer går i stöpet.
Jag har även insett att vi har ett ganska knepigt hem att bo i då man är en nybörjare i att stå. Vi har svåra möbler, lättare var det i Vasa.
Nu vaknar snart en liten flicka för tredje gången idag  (undrar hur vi ska få dagssovandet att gå ihop på ett vettigt sätt idag...). I väntan på det funderar jag på att ta mig en tredje kopp kaffe på raken. En sådan dag.

Party!

"Dansa, dansa" säger Agnes och står och dansar i sängen då det egentligen är sovdags.

Home sweet home

Nu är vi hemma igen efter en riktigt bra vecka i Vasa. Bilresorna upp och ner gick över förväntan med tanke på att Agnes är så otroligt aktiv just nu och helst bara vill röra på sig hela tiden. Av någon anledning orkade hon sitta stilla otroligt bra i bilen. Visst hade vi med hela leksaksarsenalen, men ändå!

Väl hemma insåg vi genast att nu är det en ny vardag som gäller. Hon ska upp, upp, upp och stå överallt, hela tiden. Även om det ju hör till att barn faller och slår sig så märker vi nog nu att vi har en del otroligt vassa hörn som vi tänker skaffa "hörnskydd" till.
Hunden fattar ingenting. Har stått och stirrat på oss och Agnes och undrar hur han riktigt ska bete sig nu då Agnes plötsligt står. Han lär väl nog vänja sig. Hunden var alltså inte med i vasa.

Sen vi kommit hem har vi hunnit packa upp, tvätta hälften av rese-kläderna, Agnes har sovit gott på balkongen,  vi har badat söndagsbastu hela familjen, sänkt Agnes sängbotten och nu håller hon på att somna i sin säng efter en hel del gymnastiserande. För oss vuxna blir det varsin bastu cider och solsidan så fort Agnes somnat. Känns skönt att vara hemma även om vi haft det super i Vasa.

Nu märker jag att bilderna blivit alldeles för stora då jag bloggat med telefonen. Ska försöka åtgärda det för framtida blogginlägg.

Krypa

Denna vecka har Agnes inte bara lärt sig att stå. Idag började hon även krypa. Helt galet hur mycket som har hänt under en så kort tid.

Stå, del 3

Hur i hela friden ska man natta en bebis som bara ska stå, stå, stå?!

Mera stående

Och så en bild på en nöjd bebis efter att ha ställt sig upp. Själv.

Svar på kommentarer

Av någon anledning kan jag inte kommentera mitt eget inlägg gällande öppna dagis så för att kunna.svåra skriver jag istället ett inlägg.
På basen av gårdagens erfarenhet av öppna dagis i Vasa påstår jag att det motsvarar familjecafeerna i hfrs (åtminstone stadens, bubbelcafe har jag ingen erfarenhet av. ) Min tanke var inte att jämföra utan bara konstatera att vi hade det trevligt och råkade ja turen att träff super trevliga typer. Men ska säga att vi absolut träffat trevliga människor i motsvarande sammanhang i hfrs. Tex träffas fortfarande mammorna och barnen i familjeförberedelse gruppen vi deltog i (stadens regi). Tyvärr ses vi numera rätt sällan men håller också kontakt via fb. Även i församlingens musiklek och luckans café har vi träffat många trevliga människor.
Det är kiva att märka att det ordnas  givande och trevliga samlingspunkter på många ställen i svenskfinland.

Stå

Och så plötsligt, trots att hon hittills inte varit speciellt intresserad av att ta sig uppåt, ställde hon sig upp och stå alldeles själv. Flera gånger.

Öppet dagis

Så här trött blev Agnes av att besöka öppna dagiset idag. Hur trevligt som helst! Inte minst att få träffa Pipsans energiknippe Liam. Jag och Agnes chillade och diskuterade med gänget tills tiden tog slut. Lite trist faktiskt att vi bör så långt från den gruppen för vi trivdes genast trots att vi var utbölingar.
Lite konstigt kan man ju tycka att gå till öppet dagis i en kommun man inte tillhör. Jag tänkte öppet dagis är väl öppet för vem som helst och jag och A behövde lite trevligt program.

Nu funderar jag på vad vi månne slå hitta på resten av veckan..

Reseuppdatering

Agnes sov en timme i början av resan, var vaken tre timmar och lekte nöjt. Blev rastlös och otålig passligt strax före juustoportti där vi pausade. Agnes åt mat och åkte rutschkana , vi drack kaffe och alla klappade kossan.
Nu har vi en dryg timme kvar till Vasa och Agnes somnade nyss. En minst sagt smidig bilresa med andra ord- en sån man i smyg hoppas på men inte riktigt vågar tro det ska bli.

Vasa, andra veckan

Sitter som bäst i bilen med en sovande tös bredvid. Vi har en vecka i Vasa framför oss igen.

Ett år

Idag skulle han ha blivit ett år, min väns lilla pojke som inte fick leva många dagar på vår jord. Idag är jag extra tacksam över vad jag har.

Skärpning

Haha! det är tydligen inte så lätt då man är nybörjare. Den enorma bilden i det förra inlägget är ju självfallet den gamla telefonen.
Jag får nog skärpa till mig ordentligt för att hänga med någålunda i den tekniska utvecklingen. Jag är ju heeelt lost då det kommer till appar och allt annat som är vardagsmat för alla andra. Bakom flötet redan före 28-års ålder bådar inte gott.

Testingtesting

Idag fick jag en tidig födelsedagspresent- en ny telefon. Det behövdes ju minsann med tanke på att min föregående nästan är i två delar. Eftersom jag inte haft nån smartphone tidigare har jag haft fullt upp med att försöka lära mig the basics. Fårse om jag lyckas blogga med bild och allt.

För er som gillar förlossningsberättelser

För er som tycker om att läsa förlossningsberättelser borde väl läsa den som hela halva bloggvärlden  troligen redan har läst . Ibland går det tydligen med fart. (Riktigt känsliga läsare ska bör kanske undvika pga av bilderna).

Gris

För några veckor sedan var Agnes favoritord ord som började på bokstaven t. Ord som tack, titta och tutt var ord hon gärna upprepade.
Nu är denna fas tydligen över och det är nya ord som gäller. Framförallt ordet gris. Det började igår då hon hela tiden ville titta på grisen i boken eller på Cafus angy-bird-gris leksaker (ja, han har flera) och säga gris. Idag har allt varit gris. Alla djur i boken heter och säger tydligen gris. Ja, det mesta hon sett och gjort har hett gris.
Behöver jag tillägga att vi har haft en mycket rolig gris-dag. Det är underbart roligt med ett barn som börjat säga sina första ord. Jag väntar med spänning på vad nästa fas blir. För att inte tala om hur intressant det ska bli då hon kan uttrycka sig så bra att hon kan berätta vad hon tänker på.

Jag har tappar mitt minne

Jag är riktigt glömsk nuförtiden. Mitt minne blev märkbart sämre redan under graviditeten och det har bara eskalerat, rakt neråt, efter det. Som jag skrev i senaste inlägger så glömde jag ju att köpa ingredienser till farsdagsmiddagen. HUR glömmer man det!? Eller ja, rättare sagt glömde jag att butikerna är stängda idag. Ett annat färskt exempel från dagen: Då jag skulle byta blöja på Agnes före beachvolleyn idag märkte jag, till min förskräckelse, att blöj neccesären och underlaget fattades ur skötväskan. De ligger troligen på golvet i Lukascentret (där vi sjöng i fredags). HUR glömmer man alla sina blöjbyteratiraljer på golvet i en församlingssal? Som tur hade jag trots allt med en extra blöja i skötväskan så Agnes behövde inte ha på sig en otrevligt våt en i flera timmar.
Det finns oändligt med exempel.

Nån gång har jag undrat om det kan vara möjligt att glömma bebisen på metron eller bussen. Hur hemskt skulle inte det vara! Så tankspridd ska vi dock hoppas att jag inte blir. Tvärtom hoppas jag att jag så småningom får tillbaka mitt minne och blir lite mindre tankspridd igen. Tills dess skriver jag upp precis allt som ska göras/hända i min kalender. Det som inte står där glömmer jag högst troligen bort.

Hur vi firade

Vi firade farsdagen med att spela beachvolley. Ja, du läste rätt- beachvolley i november. En stor fördel med att bo i Helsingfors är att man har möjlighet att spela här.  Supeskoj även om jag tyvärr inte är speciellt duktig.
I övrigt har vi haft massor med familjetid. Legat på golvet och lekt hela familjen. Badat bastu, ätit pizza (för att jag glömt att köpa middagsingredienserna!). Hade dock kommit ihåg att köpa ingredienser till efterrätt men ännu flera timmar efter pizzan är vi båda så mätta att vi sparar det söta till en annan dag.
Agnes somnade precis (utan protester för första gången på länge). Vi ska strax krypa upp i soffan, dela en bastucider och kolla veckans avsnitt av solsidan. 

Sover på soffan

Tog precis min kudde och mitt täckte, önskade Frank lycka till och ska nu bädda ner mig i soffan. Det känns onekligen mycket märkligt.

Om hur det går om nätterna

Tre nätter tog det innan Agnes slutade vara arg på natten. Hon verkar ha accepterat att det inte blir mat om nätterna mera. Hurra!
Nu håller vi tummarna att nästa steg ska vara att hon slutar vakna så ofta. Natten mellan torsdag fredag slutade jag att räkna då jag varit uppe, satt i tutten och pajat lite på hennes huvud (tagit upp henne i famnen två gånger)  8 gånger. Inatt har Frank haft natten och har varit uppe en gång i timmen efter klockan två. Problemet somna om på egen hand/hitta tutten själv kvarstår alltså. Men hey, nu är vi glada över att vi kommit ett steg framåt i alla fall.

Akta dig för vad du önskar

..för nu gick telefonen sönder. Som på beställning. Men ärligt talat är jag inte så glad eftersom jag egentligen inte alls har lust att sätta pengar på en telefon och skulle heller inte orka ta reda på vilken modell som vore den mest passande för mig. För som ni kanske har märkt så är det oftast ett projekt då jag ska köpa någonting. Jag sitter och surfar i timtal. Läser test och jämför priser tills jag blir tokig. Så blir det troligen denna gång också.

Materialisten

I somras funderade jag på att köpa en manduca men avstod efter att ha prövat den i butiken eftersom Agnes skrek som en galning i den. Vågade helt enkelt inte sätta så mycket pengar på nåt vi eventuellt inte skulle använda.
Men nu börjar jag fundera på en igen eftersom man med den kan ha bebisen på ryggen vilket ju kan vara en fördel om vintrarna med ett barn som torde börja ta sina första staplande steg någon gång under vintern. Tror bestämt jag ska hålla lite extra uppsikt över huuto.net framöver.

Just nu är det så många lite dyrare inköp på gång att jag fasar för att jag måste skjuta upp mitt kamerainköp. Söker nämligen också en begagnad stokke tripp trapp (försöker åtminstone hitta en begagnad före vi går och köper en ny) och en ordentlig vinterjacka till mig. Så småningom behöver vi väl också köpa en ny bilbarnstol... Ja, och så ska vi ju ännu köpa ett par lite större möbler till Agnes rum.
På "vill ha" listan finns det bland annat också en ny telefon, löpskor och pulsmätare.
Jag som inte anser mig vara en materialist får tydligen uppdatera min uppfattning om mig själv lite. Åtminstone känns samvetet lite bättre då vi försöker en hel del begagnat.


För er som undrar hur natten gick så kan jag informera att jag klarade av att inte ge henne mat alls under natten. Men vi var vakna i kring 8 repriser varav jag tog upp och lugnade henne i famnen fyra gånger. Arg var hon igen men hon lugnade ner sig betydligt fortare än föregående natt. Vi fortsätter i samma stil och hoppas det går ytterligare snäppet bättre nästa natt.

Att ta ansvar

Natten mellan söndag och måndag var jag uppe med Agnes minst 8 gånger.Kanske var det nån gång till, jag minns inte riktigt. Åt gjorde hon fyra gånger. Det var droppen. Jag kände att nu får det faktiskt vara nog. Nattätandet har nu blivit en ovana, hennes sätt att komma till ro och somna om. Eftersom jag har varit så trött, så trött den senaste tiden så har jag inte orkat stå emot den senaste tiden utan rätt fort erbjudit henne mat om nätterna. För man vill ju bara sova och hon somnar i regel nästan genast om bara hon får komma till bröstet en stund. 
Nu inser jag att det är dags att ta ansvar. Det är inte vår snart 10 månader gamla bebis som ska ta ansvar över sitt sovande. Det är mitt ansvar som förälder. Det är mitt ansvar att ge henne möjlighet att lära sig att somna om på egen hand.
Inatt fick hon alltså ingen mat och hon var minst sagt förbannad, vilket ju är förståeligt. Klart man blir arg då man plötsligt blir nekad nåt man är van vid att få. Vid 5, efter en hel del skrik, insåg hon dock att det inte blir nån mat/smutt och somnade.Hon sov till till  klockan 7, åt och sov till 8.

Nu gäller det bara att fortsätta köra på den hårda linjen vilket ju inte är det lättaste om nätterna när man ju helst bara vill sova. Men jag ska göra mitt bästa för att sätta gränser och ta mitt ansvar.

Puhdistus

Ikväll var jag på bio med en vän. Jag kommer inte ihåg när jag varit på bio senast. Riktigt skönt var det faktiskt att få ha några timmar för mig själv, koppla bort allt annat och få sjunka in i filmen. Dock kändes det inte så skönt efteråt utan var ganska trött och matt. Orsaken var att filmen vi såg, Puhdistus, var tung. Jag trodde mig vara förberedd på en ganska tung film, jag läste nyligen boken, men den var jobbigare än jag tänkt mig. Jag brukar inte vara en känslig person men många scener var verkligen så brutala att jag hade svårt att se.
Även om det är en tung film så är den välgjord och bra tycker jag. Men jag skulle inte se den igen. Läs boken och fundera sen om du vill se de jobbigaste delarna i boken visualiserade. Om inte- se den inte.

Träningsbloggen

Ja, tro det eller ej- det ska bli lite träningssnack.
Idag fick jag in (läs: orkade) ett ordentligt träningspass. Under helgerna brukar vi köra med systemet varsin sovmorgon. Idag var det min och jag sov till kl 9.20! Lite mera sömn känns genast i kroppen.
Jag började med att jogga knappa 40minuter. Jag har inte joggat på flera månader eftersom foglossningsbesvären gjorde sig påminda efter varje gång jag sprungit. Nu hoppas jag att jag ska slippa känna av lösa, sjuka fogar. Det lär visa sig.
Sen körde jag ett effektivt 30min gympass. Vanliga swings med 16kg, ryggträning, olika plankor och lite triceps hann jag med. Kan också, precis som Pipsan, konstatera att baken och benen blivit svaga och musklerna synbart mindre. Alla byxor är för stora på mig. Det är vanligt att man får svagare sätesmuskulatur då man är gravid eftersom tyngdpunkten förändras och man tenderar aktivera musklerna mindre. Att jag dessutom tycker att det är såå tråkigt att träna ben gör ju inte saken bättre precis. Träna armar, axlar och mage är ju de roliga enligt mig.
Nu ska jag skärpa mig och träna nedre kroppen mera men jag behöver tips på roliga övningar för jag har tappat inspirationen, kör alltid samma trista. Ge mig era roligaste och effektivaste ben- och bakövningar som inte kräver nån typ av maskin!

Shoppingen fortsätter

Den nya fåtöljen motsvarade som tur förväntningarna och jag kan pusta ut. Varje gång jag går in i Agnes blivande rum ser jag den och är nöjd över mitt infall. Nu ska vi bara ta oss i kragen och köpa hylla och myskuddar att ha på golvet så har vi nog tillräckligt för att fixa det så trevligt att hon kan flytta in.

På tal om shopping så letar jag kamera igen. Jag och min bror köpte ju en Canon 550D tillsammans för ett par år sedan men jag känner nu att jag behöver en egen. Det funkar liksom inte att ha delad vårdnad mera. Först tänkte jag att jag köper en likadan men vid närmare eftertanke så känner jag att jag kanske borde satsa på en mindre kamera just nu. I många fall har nämligen kameran fått stanna hemma på grund av att jag inte orkat ta med den eftersom den är så stor.
Jag vill dock ha en kamera som man kan påverka inställningar en del själv, inte köra på automatiska inställningar.
Nu behöver jag förstås era åsikter och erfarenheter. Vilken är den optimala kameran i liten förpackning?

Impulsköp

Vårt barnrumsprojekt har gått lite väl långsamt framåt. Främst på grund av den ständiga tröttheten . Vi har liksom inte riktigt orkat.
I måndags satt jag och surfade inspiration och planerade inköp till rummet. Jag snubblade över denna fåtölj som då var nedsatt ordentligt (tydligen fortfarande nedsatt men inte lika mycket som tidigare). Dock var det den sista dagen man kunde köpa stolen på rea och klockan var redan kring 20. Inte möjligt att gå och se på den eller provsitta den alltså. Jag frågade Frank var han tyckte. Han var mitt uppe i nåt eget fixande så han sneglade väl lite snabbt på bilden och mumlade typ  "den är väl helt snygg". Jag tolkade det som ett godkännande och klickade hem den.

Efteråt har jag nog varit ganska nervös över vad jag riktigt gått och köpt. Det lär visa sig idag eftersom den levereras hem under eftermiddagen.