Nöjd

Vi hämtade vår nya vagn igår. Aldrig trodde jag att man nästan kunde bli lite hög av att skutta en vagn! haha! med det blev jag. Ja, jag vågar nästan säga att vi nästan blev det båda två. Den är helt fantastisk i detta väder.
Och tur var det att det var snabba ryck med både inköpet och hämtande av vagnen för jag och Agnes hade omöjligt tagit oss till massagekursen idag med den lättare vagnen. På vissa ställen hade det blåst upp kring 15cm snödyner som vi var tvgna att ploga oss igenom. Men vi tog oss allså problemfritt dit och tillbaka med den nya vagnen. Och 10+ får den för att man kan dra ner vagnsuffletten ända ner och skydda babyn från regn, eller som idag, snöyra. Grymt bra så behöver man inte fixa och greja med tyg och knipsor som skydd. Helt klart dagens high. Dagens självklara low var att Agnes skrek sig igenom massagekursen. Hon tyckte inte alls att det var det minsta kul. Men då har vi prövat det.
Nu ska jag lägga mig under filten och se om jag får vila lite före en bebis, som numera sover mycket lite om dagarna, tänker vakna.

Vagn nr 2

Nu har vi ropat hem en armégrön Emmaljunga city cross med mjuklift för ett par hundralappar. Den råkar dessutom finnas ca en km från var vi bor så det blir smidigt att hämta hem den. Hurra för huuto.net som enkelt gör det möjligt att köpa begagnat!
Om vi inte vunnit auktionen hade jag också ögonen på en Brio happy som nästa alternativ, men det blev alltså emmaljungan denna gång. Nu får vi hoppas att den är i bra skick och att den smidigt tar oss fram i snön och kommande snöslask tills vi kan plocka fram den lättare vagnen igen.

Fyra veckor

Älskade lilla Agnes är fyra veckor gammal idag. Fyra intensiva, omtumlande, underbara veckor har vi haft hittills.

Fyra veckor har vi firat med solskenspromenad, gymnastik på golvet och städat hemmet. Dessutom ska Agnes ta ett kvällsbad och sen chilla (förhoppningsvis) med mormor då mamma och pappa badar bastu.

Ett dygn

Ett drygt dygn höll flytet i sig. Nu har vi skrikfest igen men även lite mera energi i väntan på att de nöjda dygnen ska bli flera.

Flyt

Agnes har varit en nöjd bebis i ett dygn nu! Hon säger förstås till då hon är hungrig eller om hon tycker att ställningen hon befinner sig är obekväm men inget skrikande och allmänt gnällande. Hon tittar nöjt omkring sig då hon är vaken, ja hon har till och med suttit nöjt i sittern för sig själv då vi tex ätit. Vi tror inte att det är riktigt sant. Kan livet med en liten bebis vara på detta vis? Dessutom så åt hon idag ett helt mål ut flaska som om hon aldrig gjort annat-utan problem alltså. Så nu har vi möjlighet att vid behov ge mera mat om kvällarna om det behövs och dessutom kan nån annan vid behov ge henne mat om mamma inte finns till hands eller eventuellt vill sova en hel natt nån gång.

Just nu har vi alltså en hel del flyt. Jag räknar förstås inte kallt med att detta ska hålla i sig men detta dygn har gett mig en otrolig energiboost och massor med ny ork.

...ja, och dessutom sover hon just nu i sin egen säng!

Fredagsmys

Så här ser fredagsmyset ut hos oss. Agnes har varit konstigt nöjd under kvällen och vi har njutit av härlig vakentid utan skrik.

Favoriter x2

Håller tummarna för att magonten inte sätter in då hon vaknar nästa gång vilket hon borde göra vilken sekund som helst...

Flaskmatning

Det var tydligen inte det enklaste det här med att få bebisen att fatta att det kan komma mat ur en plastnapp också.
Vi försökte ge lite pumpad bröstmjölk från med flaska igår kväll för att testa om hon skriker för att hon är hungrig. Att mata en hysseskrikande bebis med flaska visade sig vara nästintill en omöjlighet. Man borde förstås träna flaskmatning i en lite lugnare situation först... Frank fick iallafall i henne en liten aning, hon sög en liten stund men fortsatte sedan att skrika hysteriskt. Så ja, jag vet inte. Vi borde väl som sagt träna att äta ur flaska under lite lugnare omständigheter så att hon lär sig tekniken före jag kan säga bu eller bä gällande eventuell hunger.

Sova sittande

Inatt sov gullungen ca 5h i ett kör! jag trodde inte det var riktigt sant. MEN hon sov i min famn(!) efter x-antal försök, som alla slutade med att hon vaknade och skrek ett tag till igen, att lägga ner henne gav jag upp. Jag fixade med kuddar för att kunna sitta i halvliggande ställning och slumrade sedan med en bebis i famnen fram till första matstunden. Och, ja jag vet att detta var en dålig idé. Vänjer hon sig vid att få sova i famnen även på natten så har vi riktigt knepiga tider framöver.

Trots en nästintill sömnlös natt för min del (tack och lov för de fantastiska hormonerna som ger en superpowers!) tog jag, efter rådgivningen, babyn och hunden på en timmes promenad i tövädret och snöhögarna. Konstaterade att det nog kunde vara fiffigt med en redig, stabil vagn i det här föret i alla fall. Vår nuvarande är lätt, smidig, lätt att ta med i bilen, rymms bra i bussen och kommer att vara underbar då snön smälter. Men som det ser ut nu lär det ta ett tag före dessa snömassor är väck.
Jag funderar på en vagn typ i stil med emmaljungas city cross...(?) Har ni tips på en stabil vagn som fixar oplogade snövägar och ordentligt ojämnt underlag?

Nu ska jag försöka lägga ner en sovande liten tös som snusar sött på armen...

Den där sömnen

Efter nästan 6 timmar av hysteriskt skrikande gick natten som tur helt bra. Agnes somnade fort om efter sina matpauser.

Trots att jag känner mig grymt sliten idag lyckades jag få ut migsjälv babyn och hunden ut i solen fär lite frisk luft. Jag som längtat efter mildare väder har ju fått min önskan uppfylld men det jag inte tänkt på är att det är nästintill omöjligt att ta sig fram med vagn i dessa snömassor. Vi fick helt enkelt gå fram och tillbaka längs med samma väg ett par gånger eftersom de flesta cykelvägar inte är plogade utan består av en nertrampad stig. Nåväl, även om själva promenaden var lite enformig och trist så var det skönt att vara ute. Agnes somnade ganska fort i vagnen och jag hoppades på att hon skulle forsätta sova ett tag då vi kom in men nej så fel jag trodde. Vi umgicks ett tag men sen blev hon helt tydligt supertrött och man kunde riktigt se hur hon kämpade för att hålla sig vaken. Men sova skulle hon inte. Det tog nästan ett par timmar och mycket gnäll före hon tills slut somnade- i bärsjalen. Hennes lilla säng används mindre och mindre eftersom det är super svårt att lägga ner henne utan att hon vaknar och lyckas man så sover hon oftast bara en liten stund. Bäst sover hon i famnen eller riktigt nära kroppen och tydligen även i bärsjalen. Jag har försökt att få henne att somna i vagnen även inomhus, tänkte att det borde väl funka rätt bra eftersom hon somnar rätt fort då vi går ut, men det fungerar inte alls.

skräp

Jahapp. Det bästa dagen hittills (nästintill noll skrik) följdes då av en kinkig dag och skrikfest 2000 från ca kl 17 och fortgår fortfarande nu, klockan 21.40. Frank har pass nu och jag andas lite före det blir skiftesbyte igen.

Det är nästan ännu jobbigare att se och höra henne skrika hysteriskt i flera timmar nu efter att ha sett hur det kan vara då hon inte har ont utan är nöjd och tillfreds. Det var ju så härligt att kunna umgås med henne på ett alldeles annorlunda sätt än då nästan all vakentid går till att skrika.

Förhoppningsvis går det över om några månader. Jag nämligen börjar tappa hoppet att nåt av alla tusen saker vi försöker med ska fungera...

Å andra sidan sa zonterapeuten att det kan bli mera skrik ikväll och natt, en reaktion av behandlingen. Skrik är det alright. Vi lär ju se om det är en reaktion eller om det bara är så här vi ska ha det ett bra tag fram över. Just nu vågar jag inte riktigt tänka positivt.

Zonterapi

Igår var vi på den första zonterapi-behandlingen. Agnes var nöjd och verkade njuta under själva terapin. Och hör och häpna, vi har haft vårt första dygn utan skrikfest! Jag var lite nervös då Agnes var så lugn och nöjd hela kvällen igår, tänkte att nu blir det säkert magont och skrik på natten igen istället. Det blev det inte utan hon sov gott hela natten, åt som vanligt med 2 timmars mellanrum, men inget magont eller skrik. Man tror knappt att det kan vara sant att få ha det så här.
Idag mitt på dagen har hon igen varit lite gnällig och haft en aning magknip men har inte skrikit hysteriskt som hon gör då det är som värst.

Nu hoppas, hoppas, hoppas jag att det inte är en tillfällighet utan att zonterapin verkligen hjälper! Idag ska vi på andra behandlingen..

vida världen

I helgen har vi vågat oss ut lite bland folk. På lördagen var vi på en liten shoppingrunda i Sello och igår började vi dagen med brunch. Agnes sov sig exemplariskt igenom båda aktiviteterna- bortsett från hemfärden från Sello eftersom hungern blev stor.

Jag, med en mindre bra hairday, och tomten Agnes på brunch.

Förmiddagrna har alltså varit ganska gemytliga här men eftermiddagarna och kvällarna har vi haft seriös skrikfest. Jag tänkte att jag kanske gett för många D-vitamin droppar för fort och hade en pausdag med dropparna igår. Agnes var lugn och glad hela dagen och kvällen-fram till kl 22 då skrikfesten började och höll på till 04 ungefär. Svärmor/farmor har vaggat som en tok och vi har varit extremt glada över den extra famnen. Det har varit en enorm hjälp.

Idag har vi börjat dagen med den första sessionen zonterapi. Agnes njöt åtminstone under behandlingen. Imorgon ska vi på andra behandlingen och en tredje om en vecka. Det ska bli intressant att se om det alls hjälper. Hoppas, hoppas!

Dagens bedrift

Igår hade vi skrikfest i endast en timme. En timme för mycket i och för sig eftersom målet ju är att det normala ska vara att inte alls ha ont i magen varje kväll. Dock är en timme mycket mindre än föregående dagens 4 timmar. Så även om natten som vanligt innebar mat nästan exakt med 2 timmars mellanrum så känner jag mig som en helt annan människa idag än dagar då det har varit seriös skrikfest föregående kväll och natt.
Agnes har nu två mornar tyckt att det är dags för ett vakenpass då pappa stiger upp och far till jobbet vilket hon ju gott kunde fortsätta med eftersom det ger en bra grund för en vettig dygnsrytm och rutiner. Dessutom har hon ett fantastiskt morgonhumör så man kan inte bli annat än glad av att börja dagen med en glad, gosig bebis.

Eftersom jag idag har varit förvånansvärt pigg tänkte jag försöka mig på att fredagsstäda lite. Inte det enklaste dock med en liten tös som numera mest bara trivs i famnen. Jag bestämde att pröva bärsjalen igen, vilken hon hittills inte varit speciellt förtjust i och bara trivts några minuter åt gången, och hör och häpna- hon trivdes riktigt bra! Hon somnade i sjalen efter ca 10minuter av nöjt tittande och sov sig igenom dammsugning, golvtvätt, wc-städning och städning av Agnes städskåp. Jag hoppas verkligen att hon fortsätter gilla sjalen för det skulle minsann göra det enklare att få gjort lite mera här hemma om dagarna.

Det att Agnes mest bara vill vara i famnen är även orsaken till de få bilderna på bloggen nuförtiden. Det går ju inte att fotografera en bebis, eller nåt annat heller för den delen, med en bebis i famnen. Men jag har bestämt att hon ska få vara i famnen så mycket som möjligt eftersom hon verkar njuta av det. Jag vet att det är viktigt att inte bara var i famnen, med tanke på den motoriska utvecklingen, men hon är ju bara knappa tre veckor och jag tror inte att en bebis kan få för mycket närhet. Dessutom ser jag nog till att hon ligger och jumppar lite på golvet varje dag.

Snart kommer farmor/svärmor hit och stannar några dagar. Det ser vi fram emot! en extra famn är ju inte heller helt fel.

Dagens höjdpunkt

Dagens höjdpunkter hittills var definitivt vagnpromenaden på 40minuter. Härligt att äntligen kunna vara ute lite mera även om det minsann är en utmaning att ta sig fram med vagn på vissa ställen. Bra träning för mig som var alldeles svettig efter promenaden.
Just nu njuter jag av att lyssna på Frank och Agnes som har sång- och min- business på gång. Agnes har varit nöjd mest hela dagen och jag tycker att hon plötsligt har börjat fokusera blicken på våra ansikten på ett nytt sätt.
Plötsligt känns sömnbristen lite mindre påtaglig och dessa härliga stunder med vår lilla dotter gör att batterierna laddas igen för en eventuell tuff kväll och natt igen.

Nästan tre veckor

Igår hade vi skrikfest mellan 21.30 och 02.00. Efter det var det förstås mat som gällde med 2h mellanrum som vanligt.
Som tur vaknade hon på gott humör kl 9 och gick med på att jumppa lite på magen. Nu sover hon och jag ska se till att försöka vila lite jag också. Jag börjar känna mig lite som en urvriden trasa efter 3 veckor av max 2h sömn åt gången. Men på nåt intressant vis så fixar man det ändå.
Eller fixar och fixar. Just nu går min energi åt till att sköta Agnes. Allt annat är on hold.

Det vi sysslar med

Idag har vi varit till rådgivningen. Vi kunde konstatera att Agnes älskar att åka bil! Hon satt och tittade med stora ögon en lång stund, småningom slumrade hon in.
Jag var lite spänd att se hur hon växer eftersom hon numera för det mesta äter väldigt fort, oftast på ca 10min. Dock men nästan exakt 2h mellanrum och på kvällarna vill hon dessutom ofta äta nästan varje timme. Detta tyckte inte hälsovårdaren var några konstigheter utan tyckte att jag ska låta henne äta i den rytmen. Hon hade i varje fall gått upp 240gram på knappt 1,5vecka. På längden hade hon i teorin vuxit från 47cm (födelselängd) till 53,5cm men detta hade vi nog alla lite svårt att tro. Fördelselängden var högst sannolikt mera än 47cm men det kan ju vara lite knepigt att mäta dem då de precis kommit ut.
Nu ska vi börja med D-vitamin droppar vilket gör mig lite nervös. D-vitamin dropparna ger ju ofta ytterligare magbesvär och det känns inte som att det är nåt vi behöver just nu. Vi prövar på D-vitamin droppar i kombination med Rela-droppar och håller tummarna att situationen inte blir sämre. För ont i magen har lilltösan mer eller mindre varje dag. Vi masserar mage och fotsulor, bär, rapar, pompar på gymnasikboll, pussas och kramas, låter henne sova mycket på mage på våra magar (alltså bara då vi har total uppsikt över henne, annars sover hon på rygg), jag undviker choklad, lök, kål, bönor, apelsinjuice, starka kryddor etcetc dock inte uteslutit mjölk ännu. Hälsovårdaren tyckte att jag inte ska göra det ännu iallafall, vi följer med lite till före jag testar mjölkproteinfri diet.
Jag har som sagt bokat in oss på en zonterapi/babymassage kurs om ett par veckor men funderar även boka tid till zonterapeut före det.
Så sånt gör vi här. Samt att vi försöker sova lite mellan varven och så njuter vi till fullo de stunder då magknipet är frånvarande.
Det känns så trist att hon ska behöva ha ont!

Lilla magen

Magonten fortsätter. Igår var det gnäll och skrik mer eller mindre mellan kl 21 och 02. Det är jobbigt att känna sig så hjälplös då hon har så ont.
Idag anmälde jag oss till en babymassage-kurs som även integrerar zonterapi till viss del. Om dryga två veckor ska vi testa den kursen men jag hoppas ändå lite försiktigt att magen ska bli bättre före det och att vi kan gå på kursen och bara njuta av den som beröringsterapi.

Matlusten

Igår kom matlusten tillbaka. Knappa två veckor känns det som att jag har tvångsmatat mig själv eftersom jag inte haft någon matlust överhuvudtaget. Jag undrar om det varit nån typ av chockreaktion.
Men igår, som sagt, kände jag mig plötsligt hungrig och såg till och med fram emot att äta. Det var riktigt roligt att gå till matbutiken på kvällskvisten och köpa mat och lite fredagsgott i from av sorbet.
MEN nu har jag ju dock följande problem; vad ska jag våga äta/inte äta med tanke på Agnes mage. Hon har helt klart tendens att få mycket gaser i magen men det känns lite drastiskt att genast lämna bort allt som eventuellt kan göra saken värre. Lök, paprika, starka kryddor, kål, bönor är sånt jag skippar men jag vet inte riktigt om jag genast ska börja lämna bort mjölkprodukter...

Namnet

Hon har ju faktiskt ett namn tösan; Agnes

Vi har bestämt oss för hela namnet men mellannamnen väntar vi lite med att avslöja...

Röra på kroppen

De senaste två kvällarna har jag gått en kort promenad på ca 15minuter med Cafu. Idag hade Frank en kort arbetsdag och kom hem precis då tösen ätit och somnat. Perfekt tillfälle för mig att ta en lite längre promenad i dagsljus. Det blev kring 40minuter och jag njöt av varje sekund! Förutom att få frisk luft och röra på mig så är det fantastiskt skönt att kunna gå normalt och inte känns mig som ett mumintroll! Otroligt skönt att få känna mig smidig och kunna gå i ordentlig rask takt. Och efter att inte kunnat gå i trappor på ett bra tag pga av foglossningen så njuter jag även av att gå upp och ner för trapporna istället för att ta hissen!

På tal om smidig och inte känna sig som mumin så är jag otroligt imponerad över hur fort kroppen kan återhämta sig efter en graviditet. Redan efter en vecka hade min mage dragit ihop sig massor. Extra av både fett och hud finns förstås på magen och kring höften, men inte alls så mycket som jag hade väntat mig bara knappa 2 veckor efter förlossningen. Vad jag väger har jag ingen aning om, vi har ingen fungerande våg, och det spelar egentligen ingen roll heller men lite nyfiken är jag nog. En dag efter förlossningen hade jag gått ner hela 8kg! Jag jobbar nu hårt på att träna upp bäckenbottenmuskulaturen samt djupa magmusklerna genom att helt enkelt aktivera dem aktivt flera gånger om dagen.

Nu håller jag hårt tummarna för att vädret blir mildare fort så vi kan börja ta dagliga vagnpromenader.

Bebis Fellman

Idag har vi haft en jättebra dag. En hel del antagligen tack vare en bra natt. Tösan hade skrikfest mellan kl 20.00 och 20.20. I 20minuter alltså. Sen sov 23.00-07.00 med två matningar. Jag kände mig som en ny människa och har för första gången sedan förlossningen orkat fixa och greja ordentligt här hemma. Jag har städat hemmet (och oj så skönt att kunna dammsuga utan foglossningsbesvär! och bra att märka att tösen sover hur gott som helst trots att dammsugaren brummar på för fullt). Jag passade även på att städa klädskåpet, städa undan graviditetskläderna.
Sen fick vi besök av moster och kusin som kom och fixade lunch och hade med sig följande present


Bilden ville på inga vis samarbeta, den vände sig alla vägar förutom den rätta.

Hon har faktiskt gott med på att suga på napp ibland, korta stunder. Bäst går det om det inte är mamma som erbjuder.

Mera kiva besök fick vi under eftermiddagen men det avslutades med total skrikfest, dock bara under 10minuter. Gnällig och lite magknip har hon dock haft mera eller mindre hela kvällen hon har även sovit mycket lite under eftermiddagen...hoppas lite i smyg att hon kanske kunde ta igen de sömntimmarna inatt. Det lär visa sig.

Att pröva,pröva,pröva

Vetni, jag blir så glad över era tips och råd! Er respons betyder mycket för denna nyblivna mamma. Sen vet jag ju att man själv måste pröva sig fram till vad som funkar just för oss, men att få höra vad ni har tyckt att funkat/inte funkat hjälper mig att leta mig fram till det som passar hemma hos oss.

Föresten så har vi haft en riktigt bra natt inatt! Tösen sov har sovit mellan kl 23 och 07 med två matpauser (+ två blöjbyten) och endast alldeles lite gnällande i ett skede.
Gallskrek gjorde hon i 20minuter efter klockan 20 på kvällen.
Det vi ändrat på är att vi började använda cuplaton igår samt att jag har rapat henne en del mera än tidigare. Fårse om det bara är ett sammanträffande. Det lär ju visa sig.

Kolik?

Här har vi haft seriös skrikfest inatt. Fruktansvärt jobbigt att ha en tröstlös liten flicka som skriker för allt hon är värd i flera timmar. Det gör ont i hjärtat.
Jag börjar nu befara att det är kolik det handlar om eftersom denna gråt börjar vara återkommande just sent på kvällen/natten.
Nu sover hon dock så det ska jag också passa på att göra.

För att fira 2 veckor

Jag får ännu inte sitta på en halv vecka pga läkande stygn (ursäkta känsliga läsare). Att inte få sitta på två veckor är förvånansvärt jobbigt. Det gör att jag ligger i sängen en hel del, ammar liggande eller ibland stående, och att ligga i sängen så mycket får mig nästan att känna mig sjuk. Att jag dessutom inte varit ute på knappt två veckor gör inte saken bättre. Men snart, på söndagen ska vi ta vår första promenad (håll tummarna att det inte är svinkallt) och jag ska njuta av att få börja sitta på min rumpa igen, hehe. Jag tänkte fira genom att beställa mig en amningsdyna och har kikat lite på denna. Den är relativt förmånlig i jämförelse med andra jag kikat på på nätet och dessutom är den "inhemsk". Har nån erfarenhet av V-modellen eller kanske rent av av just denna dyna?

Den finns tydligen att köpas från Prisma också märkte jag nu om man vill spara in på leveranskostnaden på 10€.

Förlossningen

Jag såg ju som bekant fram emot förlossningen och tyckte att det skulle bli en intressant utmaning. Utmaning blev det minsann. Det var helt klart tuffare än jag hade kunnat föreställa mig.
Ni får berättelsen i korthet.

Jag började få smärtsamma värkar på fredag eftermiddag och de höll i sig hela natten. Att sova var en omöjlighet. På morgonnatten klingade värkarna dock av och under lördag förmiddag kom de bara sporadiskt för att sedan börja igen vid 16-tiden. Lite före tre på natten ringde jag till Kvinnokliniken och hörde och vi borde åka in, då kom värkarna med ca 6minuters mellanrum och var ordentligt jobbiga. De tyckte jag skulle ta 1gram paracetamol och ringa igen om det inte alls hjälpte. Det hjälpte inte och vi åkte in vid 4-tiden på natten.

På vägen i taxin hade jag knappt några värkar alls så jag tänkte att de säkert skickar hem oss, att det är falskt alarm. Men det var det inte, förlossningen var igång och vi fick lov att stanna kvar. Värkarna tilltog fort i täthet och styrka dock tog öppningsskedet länge. Kl 13 på eftermiddagen hade jag endast öppnats 3cm på 8 timmar! fram till det hade jag använt mig av lustgas i några timmar men kände i det skede att jag behöver effektivare smärtlindring eftersom värkarna kom så tätt och inte gav mig några andningspauser alls. Jag kunde inte slappna av mera. Frank har berättat för mig att timmarna före klockan 13 var jag knappt kontaktbar men den biten har jag till viss del redan förträngt. Klockan 13 fick jag alltså epidural och det var rena rena himmelen! bedövningen gjorde att jag till och med kunde vila lite och samla krafter före jag igen började känna att värkarna tilltog. Efter epiduralen gick öppningsskedet rätt fort, krystningsskedet började kl 16 och 27 minuter senare var lillan ute. Krystningsskedet och krystvärkarna var faktiskt helt okej i jämförelse med öppningsvärkarna eftersom det var så konkret vad man själv skulle göra och målet var så nära. Dock blev hjärtljuden dåliga mot slutet och det blev bråttom att få ut henne. Men allt visade sig sist och slutligen vara ok då hon kom ut.

Det var helt klart jobbigare än vad jag hade tänkt mig men samtidigt en fantastisk upplevelse att vara med om och helt klar värt all smärta nu då man har det lilla underverket hemma och allt gått bra.

Men jag är definitivt inte en av de kvinnor som känner att "det här skulle jag kunna göra om när som helst". Nä, roligt var det definitivt inte men vi klarade det.

Natten som var

Ingen favorit i repris inatt utan vi har faktiskt sovit skapligt. Tösen har sovit som en igel vid min sida, ätit sisådär tre gånger och sen slumrat in igen. Haft lite bök i magen ett par gånger men det har gått om rätt fort. Ja, och ett par pika-blöjbyten. That´s it. Lyxnatt med andra ord.

För tillfället tycker jag att två basic grejer är knepiga. Det första är i vilken ordning vi borde byta på henne, genast då hon vaknat eller efter att hon ätit. Om vi byter först så är det i princip helt säkert att hon inom kort skriker som en tok efter mat men äter hon först så spyr hon antagligen under bytandet. På bb fick vi rådet att byta först, mata sen men jag är osäker...
Det andra är det där med rapandet. Nu i efterhand så har jag kommit på att vi ju aldrig gick igenom desto mera gällande de på bb. Jag har inte riktigt koll på vilka grepp som är de bästa och sen så vaknar hon ju till då man rapar henne efter maten vilket oftast innebär att hon vill ha ännu mera mat och då hamnar man ju i en ond cirkel.
Vad göra?

Gonatt

Klockan är 20.40. Lilltösen somnade, efter två timmar innefattande kvällstvätt och byte till pyjamas, kvällsumgänge och mat x2 (då hon vaknade och före hon somnade). Nu vågar jag tro att hon sover minst två timmar, förhoppningsvis tre, före det är dags för mat igen. Bäst att ta natten själv då med andra ord eftersom man aldrig kan veta vad som väntar oss denna natt.

På tal om umgänge så har hon idag varit vaken och umgåtts i sammanlagt 3,5h och då räknar jag inte med ätande och blöjbyten utan vakentid då vi hunnit umgås, ligga på golvet och jollra eller i famnen och diskutera. Det är roligt att märka att det händer så mycket under en så kort tid. För några dagar sedan var hon inte vaken för annat än att äta och då man böt på henne. Å andra sidan var hon ännu i magen för bara 8dagar sedan...

Dendär maten

Ofta har man fått höra att man knappt hinner äta själv den första tiden efter att babyn fötts. Jag kan nog skriva under det. Men det som påverkar mitt dåliga ätande mest är att jag inte haft någon som helst matlust sedan förlossningen utan varje måltid jag äter äter jag för att jag måste få i mig näring och energi. Nån hunger eller matglädje har jag inte sett röken av på en dryg vecka. Mycket konstigt tycker jag eftersom jag tycker att det borde vara precis tvärtom eftersom kroppen behöver mycket energi då man ammar.
Vatten får jag helt ok i mig eftersom jag har en flaska bredvid sängen som en konstant påminnelse. Men maten är som sagt ett tvingande att få i mig. Aldrig har jag upplevt nåt liknande. Visst har man haft dålig matlust nu som då om man varit sjuk eller likande men detta är en helt ny upplevelse.

Nätterna

Tösen på just över veckan har visat sig ha temperament minsann. Får hon inte bröst inom ett par minuter efter att hon vaknat blir det minsann en skrikfest man inte kan missa. Skrikfest hade vi även från klockan 00 till 5 inatt, orsak troligen magknip. Förhoppningsvis på grund av att jag åt en chilistark middag igår. Vi håller tummarna att det inte blir en vana iallafall. En riktgit bra natt har vi haft så här långt då hon har vaknat 3 gånger och somnat nästan genast efter att hon fått mat. Resten av nätterna har det nog blivit nån timme av kånkande, vaggande för att få lillan att komma till ro.
Jag känner mig mycket välkomnad till världen som spädbarnsförälder.

Nu sover lillstumpan och jag ska också försöka sova lite. Frank har börjat jobba idag så det gäller att planera in wc-besök och matintag noga de stunder hon sover men även försöka sova lite själv då man får chansen.

Hörni mammor och pappor, ge mig gärna era bästa tips och trix (gällande alltmöjligt spädbarnstids-relaterat) ni kommit fram till då barnen varit riktigt små.

Edit: But don´t get me wrong, hon är alldeles underbar vår lilla tös. Aldrig har jag varit med om nåt som kunde jämföras med denna kärlek. Hon är fantastisk, ett litet underverk.

Första veckan

Vår lilla skrutt fyller en vecka idag. Det är helt otroligt hur mycket vi har varit med om denna vecka.
Vår lilla tjej är en baddare på att äta men det har även visat sig att hon helst skulle vilja ligga och smutta på bröstet mer eller mindre konstant, hela dygnet trots att hon uppenbarligen inte längre är hungrig. Det få mamma inte bara att känna sig som en mjölkbar utan även en levande snuttefilt och napp. Hennes sugbehov är verkligen enormt och igår bestämde vi oss för att testa om en napp kunde underlätta situationen en aning. Men napp ville hon inte ha. Hon blev nästintill bestört och verkade lite sårad över att mamma och pappa ens kommit på en så befängd idé. Eventuellt prövar vi ännu på en annan modell.

Hon är även extremt duktig på att förbruka blöjor och på att sova. Sover gör hon oftast ca 2 h åt gången och sen är det dags för mat och smuttande igen. Även på natten. Eller rättare sagt så har hon hittills envisats med att vara vid bröstet flera timmar åt gången om nätterna- fram till inatt. Inatt har det ätits 3 gånger och somnats om rätt fort vilket betyder att även mamma känner sig någålunda levande idag.

Vi lever i vår lilla kokong här hemma för ut kan vi ju inte gå ännu på ett bra tag eftersom vintern ju kommit med besked. Så vi fortsätter att äta, sova, byta och njuter av de korta stunder som hon är vaken och umgås.

Mjölkfabrik

Det känns fortfarande overkligt att vår lilla dotter är här nu. Två nätter har vi hunnit vara hemma nu. Både dagar och nätter består till största del av att äta, äta, sova,sova, byta. Idag har hon haft sin första lite längre vakenhetsperiod på en dryg timme då hon nöjt umgåtts med oss och tittat omkring sig. Det råkade dessutom infalla tidpunkten då hälsovårdaren kom på besök och hon var riktigt nöjd med att bli avklädd, vägd och påklädd UTAN att få mat. För mat tycker hon minsann om. Hon äter massvis vilket också vågen visade. Hon hade gått upp hela 240gram på tre dagar! Inte konstigt att jag känner mig som en mjölkmaskin.

När hon inte äter ser hon oftast ut så här,


Jag vet att många är nyfikna på hurudan förlossningen var och jag ska nog berätta så småningom..

Välkommen lilla hjärtat

Efter en lång väntan kom hon äntligen, vårt lilla hjärta. På söndagen 29.1 kl 16.27 fick vi träffa vår lilla tös. De strategiska måtten var 3198gram och 47cm.
Idag har vi kommit hem och allt känns surrealistiskt men fantastiskt.