uppskjuten sömnskola och Astrid

Och så insåg vi att vi inte riktigt är förberedda till 100% för sömnskola ännu idag. Eftersom vi ska göra det ordentligt och inte ungefär så ska bi båda läsa boken (ännu en gång) och sätta upp en ordentlig strategi och plan. Vi laddar.

Om nåt helt annat så måst jag tipsa om dokumentären Astrid som sänds från svt. Jag tittar mycket sällan på tv men för ett par kvällar sedan satt jag av en händelse och sökte nåt intressant att se på och råkade knäppa på SVT1 två minuter efter att dokumentären börjat. Mycket, mycket sevärd och intressant dokumentär. Den är i tre delar, den andra kommer på tv imorgon men de kan troligen ses via nätet också skulle jag gissa.
Extra intressant kändes dokumentären kanske för att vi sett på en hel del Astrid filmer under julen. Agnes fick både en jul-DVD med blandade korta klipp ur Pippi, Vi på saltkråkan, Lotta på Bråkmakargatan, Ronja Rövardotter, Emil i Lönneberga och Kajsa Kavat. Dessutom en samlings Box med Pippi. Agnes har precis börjat intressera sig för barnprogram, har hittills knappt sett på nåt överhuvudtaget vilket jag har tyckt varit bra och har också gjort ett medvetet val att inte ge henne möjlighet till att se på tv (/skärm) speciellt ofta. Under dessa dagar med magsjuka i tur och ordning har det dock varit extremt tacksamt att hon varit intresserad av att se några avsnitt om dagen. Dessutom märkte jag hur roligt det är att själv se de gamla Astrid Lindgren filmerna igen! Bästa barnprogrammen som finns.

Rekordet

Och så fick vi en bra natt =sonen sovit lite före 20-8.30!!!!! Jag satt i tutten två gånger före kl 2 då det var vilda protester, jag lade mig på madrassen i hans rum med honom bredvid, gav mjölk och värkmedicin mot bråkande tänder, sov till 5.45, gav mera mjölk varefter han för ovanlighetens skull somnade om och sov rekord morgon. Trots att jag ju varit vaken många gånger har det varit korta stunder och inte 1-2h vakande som vi i regel gjort om nätterna ett bra tag. 

Jag känner mig som en ny människa och livet så otroligt mycket skönare. Tänk vad lite sömn kan göra!

Idag är planen att köra igång med sömnskola voltyp5. Denna gång regelrätt enligt Wahlgren. Tutten bort och hela faderullan. Känns inte som att vi har nåt att förlora. 

Nytt försök nästa år (?)

Jag såg så väldigt mycket fram emot dessa fem lediga dagar. Fem lediga dagar att ladda energi. Mycket ledig tid, lite trevligt program, träffa människor jag bara träffar några gånger om året. Efter två riktigt, riktigt tunga månader hade jag längtat enormt. Jag behövde det. Trodde jag. Sen kom magsjukan 17.12 och sedan dess sugit ur den sista musten jag inte ens trodde fanns kvar.
Jag är så arg, ledsen och besviken. Men framförallt trött. Jätte trött.

Julen hittills

Julen hittills kommer rätt nära bottennapp eftersom Agnes började spy 10 minuter före vi skulle börja äta julmiddag. Trots allt bara nära bottennapp och inte rakt av bottennapp eftersom vi hann njuta av en otroligt skön förmiddag ute tillsammans hela familje, bastubad och julkyrka fören det började gå utför. Måste försöka tänka positivt annars begravs vi i negativa aspekter som detta spyende för med sig,
Så, god jul! Hoppas verkligen att alla läsare firar på trevligare vis.

Mera Agnes

Eftersom bloggen int vill samarbeta och sätta in de bilder jag ville publicera i förra inlägget kastar jag in lite bonusbilder här. Fortsättningsvis från sensommar och tidig höst. Borde helt klart fota mera.

Om Agnes

Agnes blir snar tre år. Helt galet hur fort de första åren har gått!
De senaste dagarna har det slagit mig hur omtänksam hon är och hur fint hon kan uttrycka vad hon tänker och känner.
Igår frågade hon Frank, då han var på benen en stund på kvällen; "Hur mår du pappa? Mår du bättre nu?"
Igår vid middagen då jag fort hade gjort en akut middag i form av omelett med potatis, lök och paprika utbrast Agnes: "Vilken god mat mamma, det här kan vi laga igen!"

Självklart har vi också stunder av meningsskiljaktigheter och minde omtänksamma stunder men i det stora hela är Agnes en riktig njutning att umgås med.

 Och så några tidigar opublicerade bilder från senhösten av vår fina tjej.

I väntan på nåt otrevligt

Vi har fått otrevligt besök av magsjuka i huset. Hittills är bara Frank sjuk med tyvärr så har ju magsjukan en tendens att skörda många offer. I tur och ordning. Så det är väl bara att hoppas att Frank hinner tillfriskna före jag blir däckad så vi kan turas om med att hålla oss flytande. 

Halva gårdagen och hela dagen idag är jag tvungen att stanna hemma för att sköta barnen. Än så länge mår jag och småttingarna bra och det njuter vi av-speciellt jag som kan ana vad som väntar bakom hörnet... Igår och idag har vi varit ute flera timmar och njutit av de enorma mängder snö vi har fått. Det går förvånansvärt bra att vara ute i snön med Edwin trots att han har stora svårigheter att ta sig fram eller över huvudtaget göra nåt annat än krypa omkring och doppa ansiktet i snön. Idag skottade jag snö och fixade i 1,5 h utan att någon gnällde. Edwin satt förstås i vagnen en stor del av tiden för att inte få kallt. Det var tydligen intressant att följa med då jag jobbade. Att Agnes underhöll sig själv är i sin tur inga konstigheter då hon fortsättningsvis är fantastisk på att leka och underhålla sig själv.

Själv blev jag genomsvettig av snöskottningen och avslutningsvis pulkadragning. Skönt! Min träning är som bäst icke existerande så jag njuter extra mycket av all vardagsmotion jag får in. 

Mitt fina, glada sällskap.

Ettåringen

Edwin blev ett år i söndags. Ett lite längre inlägg gällande honom ska jag försöka få ihop inom kort. Tills dess måste jag dokumentera att han plötsligt, sen igår på eftmiddagen, börjat gå mycket mera. Ja, man kan nog säga att han går mera än kryper nu. Dessutom härmar han mera ord dock säger han nästan inga andra ord än "mamma" tydligt (försöker fortfarande säga katt, anka, Cafu). Och på tal om Cafu så leker grabbarna jättefint tillsammans. Edwin tar Cafus leksak och vill leka, busa och kasta tillsammans med honom. Cafu är som vanligt jätte duktig. Fint att se.

Äntligen, efter en utdragen förkylning och urusla nätter sov han igen en hel natt förra natten. Vi hoppas verkligen att vi får flera goda nätter ett tag framöver nu för vi börjar bli riktigt slitna båda jag och Frank.

Agnes och Edwin leker oftare och oftar på tumis tillsammans. Det är alldeles underbart att höra hur de fnissar och tjoar tillsammans från lek- eller arbetsrummet. Båda riktigt skiner upp om morgnarna då de ser varandra. Men visst finns det knepigare stunder också. Agnes kan bli riktigt irriterad på lillebror som kommer och "förstör" hennes lekar men för det allra mesta går det bra.

Och några suddiga actionbilder på syskonen ❤️

söndrig rygg och gardiner

En månad hann jag jobba före jag flög med cykeln. Jag har cyklat mycket och visst har jag fallit många gånger också eftersom jag cyklat året om. Alrig har jag stött mig så att jag varit tvungen att bli sjukskriven. Men det gjorde jag nu. Med en rygg det inte går att lyfta med går det inte heller att jobba med det jag gör så nu är jag hemma en vecka med muskelavslappnande och värkmedicin och håller tummarna att det är en muskulär skada/skada på ligament.

För att distrahera mig från hur den förbannande ryggen känns så har jag satt en del tid (då Frank stack iväg med barnen så att jag skulle få vila ordentligt. Alltså denna man, jag har sagt det förut men han är bäst!) på att söka efter gardin inspis. Vi hängde temporärt upp ett par gamla i vårt sovrum och ett par i vardagsrummet i samband med lillajulspyntandet för att få en högre mysfaktor. Även om gardinerna i fråga inte känns helt optimala så lever de upp till syftet att öka på mys-faktorn. Jag blev därför, åter igen, inspirerad att fixa gardiner till köket och äntligen tror jag att jag hittad det tyg och den modell som skulle funka. Marimekkos puutarhurin parhaat! Själva gardinerna tänker jag i princip ska se nästan identiska ut med dessa. Kommer bli hur snyggt som helst. Frågetecknet som återstår är vem som ska sy....

Dagens finaste

Edwin har varit riktigt pappas pojke hela eftermiddagen och kvällen och har helst varit i pappa famn mest hela tiden.
Frank försökte sig på lite hemmaträning under kvällen och Edwin ville absolut delta. I pappas famn. Då jag tog upp och bort honom blev han riktigt ledsen och arg. Då kom Agnes mot honom med armarna utsträckta och sa " jag tränar inte, du får komma i min famn".

november

Här händer det inte så mycket nytt. All ork och tid går till att jobba och umgås intensivt med barnen. Dessutom har vi alla varit förkylda den här veckan och Edwin has sovit uselt, vakat mellan 3 och 6 flera nätter. Hoppas verkligen att vi sover bättre då han tillfrisknat helt. 

Annat som hänt i veckan är att jag slutat amma helt. Edwin har kvällsmat i ca en månad men nu har han själv trappat ner på det och nu slutat helt. Skönt att det gick rätt smidigt men samtidigt känns det förvånansvärt vemodigt för min egen del. Slut för alltid liksom och bebisen är inte längre bebis. 

November är som vanligt en motig och tung månad men som tur är det bara en vecka kvar av november nu. Det kommer vi förstås att fira med ettårskalas! Det blir en fin ny tradition att få ha fest sista november och i samma veva ta fram ljus och lite pynt. 

För lite roligare info om vad som sker hemma hos oss om dagarna rekommenderar jag Franks blogg! 

livet just nu

Två veckor jobb bakom mig. Kan konstatera att jag fortfarande varken hinner eller orkar med nånting  annat än jobb, några timmar umgänge med barnen och sen är jag mer än redo att sova själv.

första veckan

Jag har överlevt den första arbetsveckan. Hujedamig så tungt! Jobb, småbarn, dåliga nätter, förkylning i kroppen = utmanande som bara den. Tacka vet jag fantastiska Frank som haft matn färdig på bordet då jag har kommit hem, storhandlat och veckostädat. Efter jobbet har jag umgåtts intensivt med barnen fram till deras läggdags och själv har jag stupat kring kl 21.30 varje kväll. Jag hoppas verkligen att det lättar. 

Två steg

Idag tog Edwin sina två första steg. Hurra! Han passade dessutom på att göra det efter att jag kommit hem från jobbet så att jag fick se det.

Lillgrabben som nyss föddes! Snart springer han.

Första arbetsdagen

Första dagen på jobb avklarad för min del idag. Hujedamig så trött jag blev av all information- och då hann vi inte alls komma in på patientarbete. Jag ser fram emot att lära mig det grundläggande gällande hur allt fungerar så jag kan börja fokusera på det "riktiga" arbetet fort.
Det känns, som väntat, roligt men jag skulle helst inte jobba heltid då dagarna blir så långa. Kortare dagar vore perfekt. Synd att man inte precis är välbetald som fysioterapeut.

Gänget hemma hade haft det bra. Jag njöt till tusen av timmarna hemma med familjen efter jobbet. Jag uppskattar verkligen alla vardagliga saker på ett helt annat sätt då tiden tillsammans blir så begränsad.
Här har Frank för övrigt startat en blogg för att dokumentera vad som händer på hemmafronten.

MammaMage, igen.

En del av er kommer kanske ihåg att jag skrivit om magmuskeldelning här, här och här och mina funderingar om min egen mage. Att jag haft på känn att jag har så bra kontroll på magmusklerna så att jag har kunnat manipulera magmusklerna att gå ihop då man testar om man har en diastas. Detta bekräftades idag. Jag träffade Johanna som har gått MammaMage utbildningen i Stockholm och hon kunde konstatera att jag har en ordentlig delning och även ett ordentligt djup (som ju alltså betyder att bindväven inte har återhämtat sig). Precis som jag själv har tänkt alltså men inte riktigt vetat om det faktiskt är så här eftersom jag kunnat "lura" testet. Hon konstaterade också, vilket jag ju själv också analyserat mig fram till, att jag kompenserar men mina starka ytliga muskler.
Det känns skit. Riktigt jobbigt faktiskt att min mage tagit så mycket stryk och återhämtat sig så dåligt trots att jag jobbat jäkligt hårt för att jobba upp styrkan och kontrollen inifrån. Samtidigt känns det bra att fått bekräftat att jag inte har varit helt ute och cyklat och att det inte bara varit hjärnspöken och en fix ide.
Nu backar jag då tillbaka riktigt rejält igen, back to basics, med magträningen. Övningarna jag fick av Johanna ska jag göra tre gånger om dagen och sen hoppas vi på att nånting har hänt om ett par veckor då vi ses igen.

Och på tal om träning så kan jag informera om att jag haft total paus från träning i kring två månader nu. Vi har sovit så dåligt och jag har varit så förfärligt trött. Kroppen har inte orkat, bara sagt stopp då jag försökt mig på nåt som kan klassas som nåt ens nära träning. Tudelat eftersom träning ju är nåt jag brukar få ork och energi av. Men nu sover vi hyfsat igen och jag hoppas försiktigt att så småningom komma igång med träningen igen.  Jag försöker (och har) leva som jag lär och lyssna på kroppen.

Ett nytt skede

Lunchen är äten. Barnen säger tack, tack och jag säger "nu får ni  och greja en stund". Och det är precis det de då gör; leker och grejar för sig själva åtminstone så länge att jag hinner städa undan bombnedslaget efter maten. Vi har sannerligen nått ett nytt, skönt skede. Och det blir så konkret att den blir lättare, småbarnstiden.

Edwin 10 månader

Tiden går så fruktansvärt fort att Edwins 9månaders uppdatering uteblev. Nu är han ju redan, eller närmare bestämt imorgon är han, 10månader!

Det händer otroligt mycket med vår lillkille just nu. På alla plan. 

                                    

Motoriskt har det hänt massor den senast månaden. Då vi var i Helsingfors i slut av augusti började Edwin krypa. Knappt 9 månader alltså. Efter det har han börjat stå, gå långs möbler och lite med gåvagnen. De senast dagarna har han också börjat släppa stödet med händerna då han står så snart tänker han tydligen försöka gå utan stöd... 

De första dagarna han lärde sig att stå föll han konstant handlöst och det var ett enda vaktande. Jag hann redan tänka att det blir en tung tid framöver, att en vuxen kommer vara tvungen att vara nära honom hela tiden ett tag framöver eftersom han föll så mycket och inte verkade ha någon som helst uppfattning om sin egen förmåga att stå och inte heller ha någon självbevarelsedrift. Som tur gick den vingligast fasen över på bara några få dagar. Balansen och skickligheten utvecklades otroligt fort och han lärde sig snabbt att sätta sig på rumpan för att ta sig ner igen. 

Edwin har varit en relativt tyst bebis (då jag jämför med storasyster som talade många ord redan vid 10mån). Men i ungefär ett par veckor har nu talet utvecklats massor. Man ser och hör att han försöker formulera ord. Mamma är tills vidare det enda han säger riktigt tydligt. Katt (ka), bok (bbh), boll (bboh), lampa (..pah) är ord man tydligt märker och hör att han försöker säga. Också pappa, men hur det låter varierar alltid lite. Jag tycker att språkutvecklingen är otroligt rolig och spännande att följa med. Skoj att föra dialoger med honom, då han riktigt pratar och babblar till svar. Super gulligt. 

Edwins temperament har kommit fram på ett alldeles nytt sätt den senaste månaden. Han skriker och maskar sig ofta vid påklädning och på skötbordet. Han visar minsann då han inte är nöjd! Samtidigt så är han ändå rätt nöjd för det mesta. Han är en hejare på att underhålla sig själv, kryper ofta iväg till lekrummet på egen hand och leker sina egna lekar långa stunder. Agnes har ju samma förmåga och leker ofta mycket själv men hon gjorde det inte i samma utsträckning som Edwin i samma ålder. Det kan förstås delvis bero på att hon kanske inte fick möjlighet utan vi avbröt henne mera. Detta uppmuntrat vi självklart. Fantastiskt med barn som klarar av att underhålla, leka och pyssla på egen hand. Leker de på tumis blir det dock fort konflikter eftersom Edwin förstås är nyfiken på vad Agnes leker med och Agnes är i regel inte så villig att dela med sig av sina lekar (leksaker) och dessutom bygger hon mycket ofta med duplo vilket ju lillebror kommer och "förstör" . Typiska konflikter alltså men det går i regel bra ändå och Agnes har blivit bättre på att dela med sig eller leta rätt på nån alternativ leksak hon brukar erbjuda Edwin. 

                                                           

 

Edwin tycker mycket om musik, att lyssna, sjunga och spela. Vi borde musicera mera än vad vi gör för han njuter verkligen av det. Läsa böcker han han inte riktigt tålamod med men korta stunder läser vi varje dag. Han verkar ha en förkärlek för katter. Katt är ju ett av de första orden han försökt säga och han lyser alltid upp då han träffar en riktig katt. Kärleken till katter verkar vara nåt genetiskt från Franks sida av släkten, hehe. 

                                     

                                               

Äter gör han väl båda bra och dåligt. Han vägrar i princip att bli matad med sked utan vill plocka i sig allt själv. Detta kräver förstås lite extra kreativt tänkande av oss föräldrar så att han ska få i sig tillräckligt med näring och energi. Det blir mycket majs, avocado, makaroner, potatis, kokta grönsaker, kött, fisk, ägg, bröd...ja, vanlig mat som lämpar sig för en mun med endast två tänder. Tar gärna emot era bästa plockmats tips! Mat med mycket energi. För jag tror inte riktigt att han får i sig tillräckligt ändå. Jag har precis slutat att amma på dagen men han vägrar alla sorter av ersättning. Det betyder alltså att han går miste om energin han har fått i sig under två amningstillfällen. Några nätter har jag nu övergett principen att inte amma honom före kl. 5 och istället ammat nån gång mellan kl 3 och 4 och då har han ätit massor och sedan sovit vidare ett par timmar till (istället för att vara vaken en, två timmar!!!) före han vill ha morgonmjölk . Han verkar alltså verkligen hungrig på natten och jag vet int riktigt hur vi ska lyckas få i honom mera energi under dagen. Han har helt klart slankat till sig mycket den senaste månaden också. 

                                               

                                          

Sovandet ja. Nätterna har varit ganska horribla de senaste ca tre veckorna. Han vaknar ofta men framförallt brukar han vakna kring kl 2, 3 och då ska han bara stå, stå, stå. Ställer sig upp, gnäller och skriker. Jag lägger ner honom otaliga gånger tills han somnar om. Det tar mellan en och två timmar (!) Jag har trott att det bara är en utvecklingsfas med tanke på allt han lär sig just nu men nu tror jag, som sagt, att han faktiskt (också) är hungrig. Utmattande är det oavsett. Men jag kommer framöver att amma honom tidigare på natten om det funkar lika bra som det gjort de senaste nätterna. Det är definitivt värt att ta tillbaka nattamningen (men hålla det vid en gång) istället för att vaka flera timmar varje natt. Framför allt ska ju Edwin inte behöva vara hungrig!!

Somnar gör han kring kl 20. Vi sitter brevid honom vid sängen, ibland med en hand på ryggen, ibland räcker det att bara sitta brevid. Lämna honom själv funkar inte just nu. Så vi gör det som funkar. Han somnar i regel rätt fort ändå. Morgon brukar det vara mellan 7.30 och 8. Lite beroende på när Agnes vaknar också förstås.

Sovandet på dagen går däremot bättre än nätterna. I en dryg veckas tid har vi äntligen fått in en riktigt tydlig och bra rytm för dagssovandet. Ca kl 10 sover han mellan 1,5-2h och kl ca 15 sover han igen ca 1,5-2h. Precis samma sovrutin som vi hade med Agnes i samma ålder. Jag älskar att ha rutin på dagssovandet då jag tycker att hela resten av dagen funkar så mycket bättre då man vet rätt exakt när det sovs. Dessutom är det fantastiskt då han äntligen sover långs stunder istället för snuttar eftersom han blir så utvilad och på gott humör av det. Denna rutin hoppas jag håller bra fram till stt det är dags för bara en dagssömn. 

                                                 

Edwin har blivit en bestämt kille. Han är fortfarande mjuk och gosig och tycker om att vara i famnen och mysa men har inte lika mycket tid och ro för det mera. Man måste ju upptäcka världen! Han är busig och skrattar mycket. Han är förvånansvärt självständig och visar redan mycket vilja att göra saker och ting själv, utan hjälp. Bebistiden är helt klart förbi och vi har nu en liten pojke. Hur kunde tiden gå så fort!(?)

                                        

Sliten

Två snoriga och slemmiga barn i kombination med en man som jobbar kväll och natt är ingen höjdare. Och då har jag bara klarat av kvällen. Får se vad natten ännu för med sig för utmaningar...

Nattliga utmaningar har vi för övrigt haft alldeles tillräckligt med de senaste veckorna. Edwin tränar ofta nån timme mellan tre och sex. Alternativt vaknar han ofta, ofta och behöver hjälp att somna om. Trött och sliten är väl ett lindrigt sätt att beskriva nuvarande tillstånd.

Tankar om den framtida träningen

Efter att haft rätt bra system på träningen så är jag igen i en svacka efter att jag har haft lite halsont och förkylningskänsla i kroppen ett tag. Alltid lite svårt att få upp farten igen efter att jag tvingats pausa.
Börjat fundera på hur jag ska få in nån träning då jag börjar jobba. Träna på eftermiddagen är uteslutet eftersom jag kommer att prioritera att vara med barnen efter jobbet eftersom de bara är vakna 3-4h efter att jag kommer hem (!)
Jag har på känn att orken inte kommer att räcka till så mycket träning efter en heldag på jobbet och intensiv samvaro med barnen så tror jag kallt kan räkna bort sen kväll som realistisk träningstid. Dessutom vill man kanske umgås med sin respektive på tumis nån gång. För att inte tala om kanske vara helt för sig själv en stund nu som då. Och dessutom ska man väl plocka i hemmet ibland för att förhindra total kaos. Och storhandla har jag på känn att kommer göras under sen kvällstid. Huh. Det kommer helt klart att bli ett helt annorlunda vardagspusslande.
Kvar finns väl tidig morgon för jobbet då med andra ord. Jag borde väl i princip hinna rätt bra om jag stiger i på kl 6, vilket ju inte alls är huvudlöst tidigt. OM vi får sova om nätterna vill säga. För tillfället gymnastiserar Edwin i regel nån timme mellan 4 och 6. Hoppas innerligt att det är fas som går över inom kort för jag har ingen aning om hur jag ska orka med kommande livsförändringen annars.

Och på tal om livsförändringen så insåg jag precis att vi måst börja göra ändringar då det kommer till amningen. Jag ammar fortfarande Edwin ett par gånger dagstid, på kvällen och på morgonen. Amningen dagtid måste självklart bort och troligen också morgonen. På kvällen har jag tänkt fortsätta ett tag till om nu inte mjölken tar slut helt då vi slutar med resten. Känns nog lite trist att den nästan känns som att jag måst stressa lite med att dra ner på amningen pga kommande jobbet. Optimala vore kanske att jag hade börjat jobba ett par månader senare... Men nog ska det väl gå bra såhär också. Hade kanske inte räknat med att amma så mycket så länge men eftersom amningen fungerat så oproblematiskt så har det varit så lätt att fortsätta amma mycket. Inte behövt greja med flaskor och värmande alls. Det var ett sidospår.

Men tillbaka till tränandet. Hur gör ni, som prioriterar träningen, för att hinna få in det i vardagsrumban? Alla fiffiga tips tas emot.

Jag börjar jobba!

Om knappt två månader börjar jag jobba (!) . Det har varit planen hela tiden, att jag ska börja jobba ungefär då Edwin är ett år och Frank stannar hemma. Nu råkade jag få ett sex månaders vikariat som börjar då Edwin är 11månader. Perfekt alltså.
Även om det ska bli riktigt roligt att, efter tre år hemma, jobba igen så känns det samtidigt vemodigt. Framförallt känns det jobbigt att jag bara kommer hinna träffa barnen några få timmar om dagen. En enorm omställning! Men jag vet ju att de kommer att ha det bra tillsammans med Frank. Det ideala vore att jobba korta dagar men under den tid som Frank är hemma är det förstås inte ekonomiskt möjligt. Sen då vi båda jobbar får vi utvärdera situationen på nytt och förhoppningsvis kan vi omfördela arbetstimmarna på ett annat sätt då.
Stora förändringar på kommande inom kort alltså. Jag kommer definitivt att njuta till fullo av tiden tillsammans med barnen de sista veckorna nu!

Foton som aldrig hittar ända hit

Tog några foton idag som jag hade tänkt lägga upp på bloggen. Men eftersom det inte går att överföra bilderna till paden så blir det inte av. Jag orkar inte sätta bilderna på Franks dator, synka bilderna i picasa med nätet för att sedan blogga. Detta är orsaken till att jag nästan aldrig orkar lägga upp bilder, det är så krångligt. Nå, i ärlighetens namn så är ju bloggen nästan död ändå så knappast hjälper några bilder.

Om föräldraskap

Jag är både dålig på att blogga och på att läsa bloggar för tillfället men nyss trillade jag över ett blogginlägg om föräldraskap som jag tyckte att var intressant. http://petrakrantzlindgren.se/2014/08/25/alskade-barn-jag-lovar-att-alltid-forsoka-vara-din-van/

Edwin 8 månader

Edwin blev åtta månader för ett par veckor sedan. Åtta månader som gått otroligt fort men samtidigt känns det som att han funnits med oss längre än så.
Åtta-månaders kollen var vi på i veckan och Edwin väger nu 8940gram och är 71,2cm lång. Han har bara gått upp 140gram på två månader men vuxit 3cm så han har slankat till sig rätt ordentligt. Han ligger fortsättningsvis lite över medel och enligt  hälsovårdaren och läkaren är det vanligt att vikten inte ökar så mycket just vid den här tidpunkten då barnet börjar röra sig massor och är väldigt aktivt.
Och aktiv är han minsann. Han gymnastiserar konstant under sin vakna tid känns det som. Han ålar omkring med fart överallt, tränar hela tiden i krypställing men kryper inte ännu. Tränar också väldigt mycket björnställning-stark är han! Han sätter sig upp och sitta själv och ställer sig också på knäna och börjar smått klättra uppåt. Igår ställde han sig upp och stå i sängen för första gången. Hög tid att jag sänkte sängbottnen idag.... Edwin är nöjd på golvet långa stunder för sig själv. Delvis följer han med vad Agnes och Cafu gör men ofta grejar han nog på med helt egna saker. Han verkar ha ett ganska långt tålamod och blir inte frustrerad så fort även om saker inte riktigt går som han tänkt sig.

Han äter helst själv och vi ger honom så mycket fingermat som möjligt. Att mata med sked är svårt om han inte får plocka i sig nåt annat samtidigt. Ändå äter han nog nästan allt man bjuder honom. Mellan målen, han äter morgongröt, lunch (grönsaker och kött/fisk), middag (grönsaker) och kvällsgröt (ibland ett mellanmål mellan lunch och middag), ammar han så han ammas fortfarande kring fem gånger/dygn. Nattätandet är, tack och lov, borta!
Att dricka själv är också roligt och han dricker gärna och utan problem ur pipmugg själv.

En tand har han nertill. Den andra hårt på kommande men verkar inte ha så farligt ont för om dagarna är han lika nöjd som vanligt men de senaste par nätterna har varit lite mera oroliga än tidigare vilket jag tror beror på tandsprickningen,.

Edwin pratar inte så väldigt mycket. Hej! Säger han men annars säger eller härmar han egentligen inga ord vi kan identifiera. Fast Frank hävdar bestämt att han försökte säga "gräsklippare" härom dagen. Höhö. De senaste par dagarna har han dock börjat babbla mera så ska bli intressant att följa med bur talet utvecklas kommande månaderna.

Edwin är fortsättningsvis en nöjd kille men det känns samtidigt som att han nu börjar visa mera temperament. Han är nu så stor att man oftast förstår varför han är missnöjd och det brukar vara lätt att åtgärda en missnöjd situation. 

Äntligen har vi lite mera fason på dagsrutinerna. Efter att det blivit lite svalare ute har han börjat sovs längre sovpass. Oftast sover han 1,5h på förmiddagen, från nån gång mellan 10 och 11. På eftermiddagen sover han ofta 40min men ibland också (och allt oftare) 1,5h. Han orkar vara vaken kring 3h åt gången förutom före natten då han ofta är vaken kring 4h.

Relationen mellan syskonen blir bara finare hela tiden. Edwin ser helt klart upp till Agnes och söker kontakt. Agnes, som kanske varit lite mera reserverad, verkar ha börjat uppskatta och njuta av brorsans sällskap mera den senast tiden. Hon har har alltid varit duktig och snäll med honom men nu börjar hon visa en mera beskyddande och omhändertagande sida. Det är härligt att följa med deras relation och se hur mycket glädje de har av varandra.

Edwin är en väldigt fysisk typ. Med det menar jag både det att han tycker om stt kramas och gosa men också att han gärna känner och pajar på människor han träffar. Fysisk kontakt, även men nya människor, verkar vara viktigt för honom. (Klart fysisk kontakt är viktig för alla och alla barn, men jag tycker att han verkar extra fysisk av sig. Åtminstone då jag jämför med storasyster) 

Edwin är lätt att få kontakt med och han har alltid nära till ett stort härligt leende. Han är en riktig solstråle!

Jag märker nu att jag varit riktigt dålig på att fotografera den senaste tiden. Imorgon ska jag fota lillkillen lite! Tillsvidare får ni nöja er med några relativt ny familjebilder.

Tillbaka till vardagen

Som så många andra inleder vi vardagen idag då pappa i huset återgått till jobbet efter semestern. Starten kunde knappast börja bättre då vi senast nätter sovit från 20.30 till 9.00 endast för att vakna för morgonmjölk vid kl 5. Inatt sov vi från 20.00 till 8.00, vaknade kl 3.30 för att sätta i tutten och nästa gång kl 6.30 för morgonmjölk.  Det är knappt så man tror att det är sant. Vi hoppas på att det fortsätter i samma stil.

Själv är jag både pigg och jättetrött. Kroppen är på nåt vis i chock. Men fortsätter jag få denna sömnmängd kan jag återuppta träningen vilken jag pausar från ett pat veckor nu. För kroppen stopp för allt annat än det absoluta nödvändiga. Jag sa motvilligt okej och har vilat och vet att det varit det vettiga beslutet i det här läget. I väntan på nya tider.  Nya tider som verkar komma fortare än jag vågat hoppas på.

Den första tanden

Idag har lillkillens första tand spruckit fram. Inföll samtidigt som avvänjningen av nattamningen. Som tur verkar han inte ha besvärats så mycket av tanden.
Fyra nätter utan amning har vi bakom oss. Jag har sovit två i systers gästrum, två i eget gästrum. Edwin var jätte arg första natten och skrek 2 + 1,5h. Stackarn. Men pappa fanns där och tröstade. Andra natten var han vaken 15min kl 00 och 10min 3.30. Tredje natten har vi båda tydligen förträngt i tröttheten,  en gång var han vaken en liten stund i samband med att Agnes var vaken iallafall. Fjärde och förra natten var han vaken en gång, kl 1.30, och tog honom ca 20min att somna om.
Han har somnat ca kl 20 varje kväll och vaknat för morgonmål vid ca 5.30. (Till en början känns det helt ok att amma första gången mellan 5 och 6 vid behov för att förhoppningsvis sova nån timme till efter det) Två senaste nätterna har han somnat om efter första morgonmålet.
Sånt sysslar vi med här.

Vår grabb har ju faktiskt blivit 8 månader också! Ett 8mån inlägg på kommande.

Mammaradare

Det är helt sjukt vilken mamma-radare vår gosse har. Då jag går och lägger mig tar det kring två minuter innan han vaknar efter att jag kommit in i sovrummet. Han somnar a l d r i g om utan en slurk mat. Ikväll nattade Frank honom. Jag tog en liten kvällspromenad med hunden och Edwin hade sovit gott under stunden jag var ute. Ungefär två minuter hann jag vara inne i huset (nej, inte ens samma rum som honom) innan han vaknade.

Från och med imorgon är grabbarna ensamma ett par nätter. Agens sover hos sin fammo och jag intar gästrummet i grannhuset. Håll tummarna att det hjälper!

Inredningsinspiration

Igår hälsade vi på bekanta i deras egenhändigt planerade och byggda hus. Med havsutsikt. Det var ofrånkomligt att bli sugen på ett splitternytt hus där man själv planerat planlösning och valt alla material. Jag har redan hunnit totalrenovera badrummen, hjälpköket, köket i mitt huvud. Det är ju saker vi tänkt göra i framtiden men nu blev jag så sugen så sugen på att göra allt riktigt fint. Genast! Tillsvidare får jag fokusera på att försöka göra det trevligare här hemma genom inredning och mindre dyra små förändringar. Att så småningom få upp nåt  väggarna och fixa gardiner kunde ju vara en bra start...

Hälsningar från dimman av trötthet

Alla tips om hur man får en bebis att somna om utan att bli matad hit nu. Tack! Detta insomnande har bara blivit värre istället för bättre och grabben kan numera i princip aldrig somna om om han inte får mat.
Jag vet, jag vet att denna otroligt dåliga ovana måste brytas av oss vuxna (läs mig) men jag önskar ändå att det skulle finnas en easy fix för jag skulle verkligen, verkligen inte orka ta tag i saken. Men jag orkar heller inte amma tre, fyra, fem gånger om natten mera.

Svackan

Har haft en riktig svack-vecka här. Frank har varit borta många hela dagar, Agnes har haft intensiv trots period, Edwin har sovit knas pga värmen och jag har mest fokuserat på att försöka hålla skeppet flytande. Hemmet är ett kaos, jag har inte tränat en endaste gång förutom mammamage träningen, tålamodet har stundvis varit icke existerande och trots extrem trötthet har jag legat sömlös till kl 02 flera nätter och vridit mig av frustration.
Så kan det också vara ibland och det är helt okej. Jag känner att vi redan är väg upp ur svackan. Jag sov bättre inatt, vi har haft en skön familjedag på villan (först på eftermiddagen bröt trotskalaset lös), vi har kramats mera, bråkat mindre. Imorgon ska vi träffa vänner på stranden, planera in träning för såväl Frank som mig. (Det märks då vi inte får våra träningsdoser! Träningen behövs för att orka, inte bara fysiskt utan energinivån, humöret och tålamodet blir så mycket bättre och stabilare då vi får in träningen. Det märks tydligt.) Städa huset. Planera mat (åter igen), storhandla och fylla skåpen. Snart, snart är semestern här vilket innebär mera tid för allt. Inte bara flyta med nöd och näppe.

Familjeförberedelse

Ikväll berättade jag och Frank om våra erfarenheter av graviditet, förlossningar och föräldraskap för stadens föräldraförberedelse grupp. Jag hoppas vi inte skrämde upp dem för mycket, stackarna. 

Dagens träning

Det är intressant detta med vad man lägger upp för bilder och statusar på instagram och Facebook. Som bekant tränar jag flera gånger i veckan. Det är nåt jag väljer att prioritera att sätta min tid på för jag känner att det är en investering i mig själv och i min hälsa och mitt välmående. Win-Win för alla i familjen. Men av nån anledning känns det ofta som att det inte riktigt är okej att skriva om eller lägga upp instagram bild av träning. Man blir liksom lite jobbig. Kanske till och med skrytsam. Eller är det bara jag som inbillar mig?
För min egen del är träningen en självklar del av min vardag och jag behöver inga hejarop eller kommentarer om att jag varit duktig. Det är inte därför jag ofta träningsinstagrammar utan därför att det är det jag ofta gör med min tid. Ändå lämnar jag ofta bort träningsrelaterade statusar eller bilder för att det känns mindre okej att dela det än att tex dela vad jag ätit till middag eller smaskat i mig för lördagsgodis. Visa vad jag köpt för inredningsprylar eller nya kläder. För att inte tala om alla bilder på barnen.

Nu inser jag att jag inte har nån aning om vart jag försöker komma med dessa tankar. Det var bara en observation. Eller kasnke det bara, som sagt, är jag som inbillar mig.

Då jag ändå är igång kan jag informera er om att veckans tredje styrkepass tränades utomhus på altanen idag. Först kände jag mig fånig över att träna ute så att grannarna kan se. Sen sket jag i vad andra kanske tänker och glömde bort att känna mig fånig. Det blev ett bra pass. Skönt att vara ute och altanen var ett superbt träningsredskap då jag gjorde step-ups och knäböj på ett ben.

Tumistid med Edwin

Frank och Agnes är i Åbo över helgen. Att vara ensam med Edwin har hittills varit super chill. Och så mycket man får gjort med bara ett litet barn att ta hand om! Hittills har jag städat huset, organiserat mitt klädskåp, trimmat hunden, varit på café med en vän,  varit på loppisrunda, tagit en långpromenad, umgåtts med syster och systerdotter och dessutom förstås gosat och lekt massor med Edwin. Ett nöjt barn är nästan som inget barn.
Det är konstigt tyst i huset när yrvädret är borta. Lite svårt är det nog att njuta helt av lugnet och tystnaden, för jag saknar ju dem båda. Men jag njuter samtidigt nog. Och jag njuter av att få ge Edwin all uppmärksamhet för ovanlighetens skull. Det känns som att han har börjat tala mera under dryga dygnet som vi har varit på tumis. Kanske är det för att han äntligen får taltur. Eller kanske är det jag som lyssnar bättre.

Snart ett år

Snart har vi bott i Jakobstad ett år. Det har gått jättefort. Samtidigt känns det som att det är länge sedan vi bodde i Helsingfors. 

Nyligen fick jag frågan om jag börjat trivas bättre. Svart är väl nog ja. Jag trivs med var och hur vi bor. Jag trivs med vardagen och jag är tacksam över min familj.

Men samtidigt  så känner jag egentligen ingenting för staden i sig. Jag har svårt att se den som min hemstad. Men det kommer kanske med tiden.

Och visst kan jag känna mig ensam. Under hösten sprang jag ju på en hel del aktiviteter med Agnes men sedan Edwin föddes har jag inte tagit mig ut speciellt mycket med båda barnen. Dagarna försvinner i ett huj och det känns som att det är svårt att hitta tid, och delvis ork, att ta initiativ till att träffa människor. 

Några besök och träffar har vi dock hunnit med de senast par veckorna och det har varit jättetrevligt. 

Troligen kommer det att kännas annorlunda då jag börjar jobba. Då kommer jag ut bland människor och är också delaktig på ett annat sätt. 

Lilla fröken nej

Agnes har börjat somna oftare om dagarna igen. Jag vet inte om det är en bra grej för igår höll hon låda i sin säng fram till klockan 21.30 och för tillfället, klockan 20.55, ligger hon och pratar om bastustuga och myggmat. Hon har sovit dagssömn båda dagarna. Kalla mig självisk men jag tycker det är mycket skönare då det omedelbart blir knäpptyst då man lämnar hennes sovrum nån gång mellan 19.30 och 20.00.
Nå, så länge hon inte härjar och skriker ska jag väl inte klaga. För härjande och skrikande har vi ändå nog om om dagarna av fröken "nej, int!".

Dessa nätter

Våra barn är ganska olika på många sätt men en av sakerna de har gemensamt är att ingendera sovit många timmar i ett kör utan mycket jobb och krångel bakom. Vår kära gosse, som hela i tiden ätit ganska ofta om nätterna, har börjat äta ännu oftare. Inatt var det nog rekord. Kring 8 gånger tror jag han ätit. Och då försökte jag först ge tutt, klappa rumpa, paja huvet, what not, före jag gav mat. Men mat fick han till slut. Varje gång. För han blev så förbannad att storasyster alldeles säkert hade vaknat hon också om maten inte hade serverats. (Hon vaknade i och för sig kring fyra hon också och sov bara snuttar efter det, men det är en annan historia och beror på saker som förhoppningsvis är fort övergående så vi snart har iallafall har ETT barn av två som sover gott om nätterna)".
Jag börjar känna att vi måste börja göra nånting snart för att vi alla ska få sova men jag vet inte riktigt vad vi ska ha för tillvägagångssätt. Att han protesterar då han plötsligt inte får mat som han brukar är väl rätt självklart men det går inte att ha honom att protestera så mycket med flera barn i huset.
Jag njuter väldigt mycket av småbarnslivet just nu. Även om det är hektiskt, alltid stökigt, tvååringen trotsar och tiden aldrig vill täcka till så njuter jag mycket av vardagen och av våra fina barn. Jag vet att jag kommer att sakna den här tiden senare i livet så jag försöker verkligen ta vara på den. Men denna sömnlöshet, den kommer jag verkligen inte att sakna. Jag fattar faktiskt inte hur det går att fungera som normala människor efter så lite sömn som jag och vi levt på de 2,5 senaste åren (med undantag för knappa halvåret före Edwin föddes). Men det går tydligen.

Fotproblem

För några veckor sedan testade jag jogga lite försiktigt för första gången sen hösten  2012. Tre kilometer på spånbana i lugn takt. Det kändes bra och jag hade gärna joggat lite längre men jag hejdade mig. Efteråt kändes det rätt okej men inte hundra eftersom det nog provocerade fram foglossningsbesvär så väntar jag lite till med joggingen.

Det jag insåg under den lilla rundan är att jag är i akut behov av nya skor. Idag slog jag slag i saken och åkte till grannstaden på jakt efter joggingskor (grannstaden eftersom jag hade en rabattkupong på 40% till en sportaffär där och dessutom köpte jag äntligen två barn speglar till bilen från biltema). Väl framme stötte jag på ett oväntat problem; mina fötter har ändrat en hel del efter graviditeterna. Efter Agnes märkte jag inte av någon förändring men nu plötsligt är fötterna inte bara större utan storleksskillnaden fötterna emellan har också ökat. Vänster fot är nu en hel storlek större än höger fot! Det är med andra ord omöjligt att hitta skor som passar, jag borde köpa olika stl för höger och vänster. Eftersom jag har på känn att det inte kommer att bli så mycket joggande ännu på ett tag så köpte jag sist och slutligen ett par skor som är lite mera allround än rena löpskor men som ändå kan fungera som ok joggingskor till en början då jag gör korta testrundor. 

Nu hoppas jag bara att det ska fungera att sätta en tunn sula i höger sko...

Edwins mått 6mån+

Jag skulle egentligen ha några saker till att tillägga i samma tema som de senaste två inläggen men ni får väl fel i huvet med mig och kommer aldrig tillbaka hit så jag avstår. Ska försöka hålla mig en dag eller två innan jag skriver om mage eller träning igen. Hehe.

Istället ska jag berätta att vi numera har en liten klimp på 8,8kg (!) och 68cm. Vår grabb växer minsann så det knakar. Allt var bra på rådgivningen, där vi var igår. Han utvecklas som han borde. Vi ska introducera kött och så ska vi försöka få bort nattätandet. Det senare projektet tar vi tag i ordentligt då Frank har semester. Tänkte också börja så smått med fingermat eftersom han nu sitter så stadigt i matstol.
Han tar sig nu framåt med fart. Tidningsställningen är absolut favoriten just nu. Hoppa är en av de nya stora intressena och dessutom verkar han, till min stora förtjusning, vara en liten läslus precis som sin storasyster. Jag vet, jag vet att man inte ska truga på barn sina egna intressen men jag kan inge låta bli att tycka att det är roligt att de tycker om böcker för jag älskar ju att sitta och läsa tillsammans med barnen.

Mellan varven lägger han sig ner och vilar några sekunder. Sen tar han sats och det är full fart igen!

Ännu mera om mage

Gällande funderingarna angående magträningen är jag ännu tvungen att tillägga att jag inte är expert inom det här området. Visst har jag en utbildning som ger mig mycket grundläggande kunskap och därtill har jag läst så mycket jag i princip har hittat då det kommer till post-gravid träning, magmuskeldelning och navelbråck. Men klinisk erfarenhet har jag ej. Så om nån bättre vetande reagerar på att nåt av analysen inte håller kan det hända att det är så. Men ge gärna feedback isåfall! Mera kunskap hitåt, tack! 

Idag kikade vi lite på min mage tillsammans med tränaren för mamma bootcamp. Hon tyckte att magmusklerna gått ihop bra och det är ju också det jag har kommit fram till då jag själv har testar. Då jag lägger till aktivering av djupa musklerna vid testet blir det dock rätt brett glapp. Varför det blir så fattar jag inte riktigt och hittar inte heller bra svar på nånstans. Min logik tycker att en aktivering av djupa magmusklerna inte ska sära på raka magmusklerna....eller(?) Jag är överanalyserar kanske nu men jag tycker att det är så intressant så jag kan inte sluta läsa och fundera.

Testade att planka lite försiktigt på dagens bootcamp och märkte att min träning har gett resultat. Jag har bättre koll på djupa magmusklerna, jag kan jobba med dem mera fokuserat och övningen blir därmed tyngre. Kommer dock inte att lägga till plankan i min träningsrepertoar ännu på ett tag. Den får vänta och jag fortsätter jobba på stenhård fokus och kontroll. 

En liten träningsanalys

Det här med magmusklerna efter graviditet och förlossning är nu verkligen en kapitel för sig. Hur ska man träna? Hur ska man inte träna? Hur ska man för de första hitta dem och aktivera dem utan att aktivera ALLA muskler, djupa som ytliga. 

Efter Agnes förlossning tränade jag inte så mycket vare sig magmuskler eller andra muskler till en början. Eller jo, bäckenbotten tränade jag flitigt. Däremot promenerade jag. Massor (jag tränade alltid bäckenbotten och djupa magmuskler aktivt under mina promenader) Skulle vara roligt att veta hur många kilometer jag gick i genomsnitt om dagen Agens första år. Jag gissar på väldigt många. Och även om jag absolut kunde ha, och borde ha, tränat mera styrka så återhämtade min kropp sig väldigt fort. Även magmusklerna. Så Småningom började jag träna mera styrka och hann ändå träna en hel del före jag blev gravid igen. Den sista graviditeten tränade jag väldigt lite på grund av den förbannade foglossningen. Styrkan i kroppen störtdök samtidigt som jag gick upp nästan 20kg i vikt. Magmusklerna och bukhinnan gav efter fort den här gången och magen blev stor fort.

Jag var mycket medveten om att min kropp hade fått utstå enorma förändringar de senaste dryga par åren och bestämde mig för att verkligen jobba hårt och jobba upp stabilitet och styrka från grunden. Verkligen ta hand om kroppen och ge den alla förutsättningar att läka och återhämta sig så bra som möjligt. Jag bestämde mig för att följa styrkedelen av Olga Rönnbergs bok Träning för nyblivna mammor (mat och cardio har jag inte följt) 

Jag tyckte att jag började lugnt. Jobbade mycket på muskelkontakt och att fokusera på tekniken. Och väldigt mycket gjorde jag nog rätt och bra men jag skulle nog ha gått framåt ännu långsammare. Framförallt borde jag ha inte ha plankat som en tok så fort. Visst visste jag, och vet jag, att plankan är en krävande övning men jag tänkte ändå att det är en trygg övning eftersom jag kände att jag hade kontroll på tekniken. Det jag inte riktigt fattade var att det kanske inte är bra  (detta är man väl lite oense om ..) att jobba så hårt med de ytliga musklerna även om de jobbar statiskt. Tvärtom kan även hård plank träning förvärra en muskeldelningen.

Min egen analys av min träning och mage är att jag plankat min delning värre och även gjort mina raka magmuskler överaktiva vilket gjort att jag automatiskt använt mig för mycket av ytliga musklerna även i andra övningar då de egentligen inte behöver jobba. De har tagit över en hel del av djupa musklernas jobb. Att jag dessutom har en slapp och svag bukhinnan och problematik med navelbråcke gör kanske att jag borde ha varit ännu mera försiktig från början. 

Sedan jag började träna enligt mamma mage-programmet (jag tränar minst två gånger om dagen, +smygträning så ofta jag kommit ihåg) har jag insett att jag troligen aktiverat djupa magmusklerna FÖR mycket. Jag är van att ta i för kung och fosterland då jag tränar och det har jag också gjort då jag tränat bäckenbotten och magmuskler men detta har också gjort att jag oftast aktiverar djupa musklerna OCH ytliga. Nu jobbar jag på att hitta ännu bättre kontroll och koppla bort de senare för att ge min delning en chans att läka och gå ihop ordentligt.  Under dessa veckor jag tränat enligt appen har det faktiskt skett en förändring! Jag kan nästan kalla mig frälst. Alla nyblivna mammor borde veta om den här tränings appen! Den här träningen vill jag faktiskt kalla rehabiliterande träning. Så långt som jag har hunnit (har inte hunnit med alla nivåer ännu) kan jag skriva under allt. 

Nu kommer jag inte att dissa Olgas program. Nej, jag har fortsättningsvis hennes träningsprogram som bas i hur jag bygger upp min träning. Men jag anser nu att många av övningarna i program 1 är för tuffa för nyförlösta. De andningsövningar som finns i boken är bra men jag tycker att de inte är tillräckligt utan man borde absolut träna på att hitta och aktivera musklerna ännu mera före man kan sätta igång med första programmet. 

Sen kan man ju tycka att hur många orkar nu egentligen träna så här grundligt efter att man har fått barn, kvinnor verkar ju återhämta sig riktigt bra ändå.

Och javisst, många återhämtar sig säkert helt okej utan att sätta desto mera tid och energi på att träna eller träna rätt. Men sen finns det en hel del som får problem också. Om inte genast så kanske längre fram. Hur man gör eller inte gör är upp till var och en men personligen känns det viktigt för mig att ta hand om mig på bästa möjliga sätt. Speciellt efter täta graviditeter, mycket foglossningsproblem och en vikt som gått +13, -18 +18, -16kg (stackars, stackars kropp alltså!) Jag känner verkligen att det har slitit på kroppen.

Det så fruktansvärt frustrerande att ha satt massor med tid och energi på att träna på ett sätt jag trott är bra med så visar det sig stt jag ändå gjort missar. Men nu ska vi tro att jag är på rätt spår igen och får resultat som jag jobbar hårt för.

Mamama

"Mammama" har Edwin börjat säga idag. Det firar vi med några bilder för det har det sannerligen varit dåligt med ett bra tag.

Inne i magen

För att fortsätta på mag-temat så måste jag tipsa om receptet jag följde idag. Jag gjorde daal enligt detta recept och det blev supergott! Extra roligt förstås att Agnes åt upp sin portion och dessutom satt vi och tittade och doftade på kryddor och ingredienser under och efter måltiden. Av nån anledning har jag lite glömt bort att använda linser ett bra tag även om det är en favorit så det var faktiskt första gången Agnes åt röda linser. Hon tittade med stort intresse på okokta och kokta linser, doftade på gurkmeja och färsk ingefära. För att inte tala om färsk koriander som faktiskt var ingrediensen jag utgick från då jag funderade på vad vi skulle äta idag.

Vi får en låda ekologiska grönsaker varje vecka den här sommaren. Lådan innehåller lite olika saker varje vecka beroende på vad som är färdigt just då. Vi vet alltså inte vad vi kommer att få på förhand utan det blir en överraskning. Jag som för det mesta har dålig inspiration då det kommer till matlagning såg det här som en möjlighet att få en liten kick och det har verkligen fungerat så här långt. Färsk koriander och libbsticka är två av produkterna som fanns med i den senast lådan. Jag skulle själv aldrig få för mig att köpa någondera av dessa. Det är roligt att använda, för mig nya, ingredienser och jag har redan hittat flera nya recept och rätter som ska testas. Hoppas inspirationen håller i sig.
Att allt i lådan är ekologiskt och närproducerat gör det hela ännu bättre. Kanske jag börjar tycka lite bättre om matlagning ännu på "äldre" dagar.

Plankan

Själv har jag tränat plankan mycket efter båda graviditeterna. Speciellt senaste. Jag är definitivt en av de som blivit plank-hjärntvättad och har tänkt att det är en trygg övning även ganska fort efter förlossningen. Just nu håller jag på och omvärderar plankan.

Läs det här så förstår du varför:

http://mammamage.se/sa-plankan-tranar-inte-djupa-muskler/

Edit: närmare funderingar och reflektioner om vad och hur jag tänker på kommande.

Edwin 6 månader

Tiden går i rasande fart och Edwin har redan hunnit bli sex månader! Jag njuter massor av bebistiden den här gången. Mera än första gången. Det beror väl delvis på att vi är så mycket lugnare gällande det mesta andra gången. Vi tar saker mera som de kommer och stressar mindre. Största livsförändringen skedde helt klart med första barnet. Med andra så blir vardagen ännu mera intensiv och flera bollar att ha i luften men det är ändå rätt samma basic grejer som man ska försöka få att fungera.

Amningen har fungerat löjligt smidigt och även om han ätit ofta så har vi knappt haft några kriser med Edwin. Edwin har varit en rätt nöjd typ redan från början och nöjdare blir han hela tiden. Han har till största del sovit relativt långa pass om dagarna, inte bara snuttar vilket A gjorde väldigt länge och vilket är tröttsamt. 

Nu har vi nått den tidpunkt då jag kände att det vände riktigt ordentligt med A. Från halvåret blev det bara roligare och roligare. Ska bli spännande att se hur vi upplever det denna gång.

Till Edwin. Han har de senaste två veckorna börjat få gröt och smaka på grönsaker. Idag fick han också lite plommon för första gången. Han växte ju bra bara på bröstmjölk men eftersom han verkade så intresserad av vad vi åt så kände vi att det var dags att han får smaka. Och han älskar mat! Det är lite knepigt att mata honom eftersom han själv vill hjälpa till och trycka såväl sked som sina båda händer i munnen. Nu har den klottiga fasen börjat med besked. Tre dagar har han fått öva att sitta i matstol vid måltiderna. Jätteroligt tycker jag eftersom vi nu alla kan sitta tillsammans kring bordet. Tanken är också att börja med fingermat ganska fort men vi måste nog öva lite mera på såväl ätande och sittande i stolen före det.

De senaste dagarna har han lärt sig att ta sig framåt. Först gjorde han det som en mask; tryckte upp baken högt, högt och drog framåt med armarna. Nu, börjar han fatta att det går enklare att hjälpa med benen växelvis. Före han lärde sig att ta sig framåt hade han en period då han inte orkade vara så länge på golvet eftersom han blev frustrerad så fort. Nu är han igen nöjdare, förstås. Måste vara fantastiskt att äntligen kunna röra på sig själv!

Sover gör han mellan ca kl 21 och kl 8. Tyvärr äter han flera gånger om nätterna. Kring kl 4 brukar jag vara  så trött att jag tar honom bredvid mig och där får han sedan sova resten av natten. Trots att han nästan sover lugnast bredvid mig vill jag gärna att han sover första delen av natten i egen säng eftersom jag inbillar mig att det kan bara en god vana och rutin att hålla fast vid. Inga hela nätter i sikte ännu alltså.

Dagssömnen håller på att ändras en del just nu. Från att i regel sovit en kort (30-40min) +en lång (2-3h) +kort tror jag att vi håller på att komma in i rutinen med två sovstunder. Vi hade riktigt varmt här för en dryg vecka sedan och då det var varmt och han plötsligt skulle sova utan sovsäck sov han bara korta lurer, tre eller fyra gånger 30min, om dagarna. Så nån riktigt tydlig rutin har vi inte just nu men senast dagarna har han sovit 2h + 2-3h vilket är en rutin vi ska försöka hålla fast vid framöver. Vore verkligen en superskönt rutin med två långa pass. Fårse hur det går.

Edwin är nöjd och glad mest hela tiden. Lite gnälligt blir det egentligen bara då han är trött eller hungrig eller inte orkar jumppa på golvet. Men nu som då visar han ändå att han har en stark vilja men han ryter bara till ordentligt vid väl valda situationer. Jag bar på känn att vi har att göra med en riktig envis grabb men det har inte riktigt kommit fram så tydligt ännu.

Han är en riktig liten livsnjutare som tycker om att vars med då det händer. Bäst fortfarande är förstås storasyster, den stora idolen. Han tycker om musik och att sjunga och dansa. Extra roligt är det att sjunga och dansa framför spegel. 

Han är lätt att tycka om, vår Edwin. 

Vår lilla gubbe

Idag blir har sex månader vår fina lilla gullegubbe. Detta första halvår har minst sagt gått fort! Mera om vår halvårsbebis kommer så fort jag hinner skriva.

Mamma-mage och navelbråck

Då det kommer till träning efter graviditeten har jag verkligen försökt att skynda långsamt. Varit noga med att först träna muskelkontakt, hitta och långsamt stärka djupa muskulaturen som minsann har varit med om stora påfrestningar de tre senaste åren.
Jag har långt följt råden i Olga Rönnbergs bok. Och tränar fortfarande styrka enligt hennes upplägg. Tycker att det har fungerat bra så här långt. Eller, rätt så bra. För några veckor sedan insåg jag, mha fysioterapeuten som instruerar folkhälsans mamma-jumppa, att min bindväv inte har återhämtat sig. De som vet hur man testar om man har delade magmuskler vet att man ofta talar om att man ska känna efter hur bred och lång delningen (eller avsaknad av delning) är. Mina ytliga magmuskler är knappt alls delade vid detta test. Jag har ändå haft på känn att magen inte alls återhämtat sig så bra som den enligt detta test gjort. Nå, det som gått mig förbi är ju att även djupet vid linea alba bör testas för att kolla bindvävnadens återhämtning. I mig kan man föra fingrarna rätt djupt vilket alltså betyder att bindväven är slapp.
Nå, träna bindväv kan man ju inte utan den behöver tid. Förhoppningsvis återhämtar den sig mycket ännu. Det jag däremot måste vara ännu mera noggrann med är att inte träna magmusklerna för hårt för fort eftersom det kan bromsa eller till och med förvärra återhämtningen. Nu har jag bestämt mig för att gå back to basics då det gäller mag-övningar och vara ännu mera nitisk gällande tekniken. Det ska vara full fokus och kvalitet på övningarna.
Hittade faktiskt en app som heter mamma-mage som verkar super. (Även nätsidan, mammamage.se , är informativ och bra) Det är meningen att man ska kunna börja träna enligt den direkt efter förlossningen så de första övningarna känns kanske lite väl basic. Men må så vara. Nu tar jag det från början igen och är riktigt, riktigt petnoga.

En orsak till att jag försöker vara extra försiktig och noggrann då det gäller träningen av magen är att jag fick navelbråck efter min första graviditet. Och det har blivit värre efter senaste graviditet. Navelbråck kan man inte träna bort utan det måste korrigeras kirurgiskt. Jag gör dock mitt allra bästa nu för att det inte ska växa ytterligare utan hållas som det är tills jag förhoppningsvis opererar det i framtiden. Min läkare i Helsingfors hade redan konsulterat en kirurg och jag hade fått operera bråcket där. Då jag tog upp saken med läkaren i Jakobstad såg hon frågande på mig och sa att hon aldrig konsulterat någon gällande navelbråck och aldrig varit med om att det skulle opereras överhuvudtaget. Så, får se om det blir att fixa det privat senare i nåt skede.

Fränt

Ibland gör Agnes språk att jag glömmer att hon bara är 2år och 4månader.

Då hon idag assisterade vid Edwins blöjbyte var en av hennes kommentarer "det luktar lite fränt".

Jag understryker

För att fortsätta på föregående inlägg. Jag har haft en riktigt lugn kväll. Båda barnen sov lite efter kl 21 och Frank var på gymet. Tänkte att nu ska jag passa på att läsa lite bloggar och samtidigt lyssna på  podden men Märta Tikkanen så lär vara bra. Nå, jag hann inte "lyssna" mera än knappa 10 minuter innan jag insåg att jag inte har en aning om vad de pratat om. Jag kan alltså inte läsa bloggar och lyssna på podd samtidigt. Nu har jag konstaterat det igen.
Kanske jag kan börja lyssna då jag står och vagnar lillkillen om dagarna. Super dagssovaren har nämligen blivit en snuttsovare sedan värmen kom.

Poddar

Jag insåg precis att jag troligen är världssämst på det här med att lyssna på poddar. Jag förstår inte riktigt när folk lyssnar!? Skulle jag jobba och tex sitta i buss till och från jobbet, eller kanske promenera arbetsvägarna skulle de tidpunkterna ju vara perfekta. Jag har försökt mig på att lyssna på Snakk ett par gånger då barnen råkat sova/vila samtidigt på dagen men då plockar/äter/läser/städar jag ju samtidigt och jag kan banne mig inte fokusera! Plötsligt hör jag hur de skrattar eller säger nåt som gör att jag inser att allt de sagt senaste minuten gått mig förbi och så får jag spola tillbaka. Det hände inte bara en gång. Jag vet inte om jag bara har en ovanligt trög hjärna, om det är sömnbristen, amningen eller alla i kombination med varandra som gör att jag inte fixar att göra saker och aktivt lyssna på samtal samtidigt. Göra många saker samtidigt klarar jag däremot.
Nu slår det mig att jag aldrig heller, då jag var yngre, kunnat koncentrera mig på att plugga eller laga läxor och lyssna på musik samtidigt.
Börjar mer och mer luta mot att nån väsentlig del av den normala hjärnan aldrig utvecklades i min.

Härliga grannar

Ett stort plus med att bo just där vi bor är att vi har många väldigt trevliga grannar. Man talas alltid vid lite om man ses ute, inte bara en kort hälsning (om ens det) som i trappuppgången i Hfrs. 

Grannhunden och Cafu busar alltid lite då vi råkar vara ute samtidigt och jag frågar ofta trädgårdstips av hon som bor närmast oss. Agnes fick en rundvandring och presentation av grannens blommor härom dagen och då vi såg hur stor hennes rabarber redan var sa jag att "rabarber borde vi också skaffa". 

Igår kväll då jag nattade barnen hade grannen lämnat rabarber att plantera på vår trappa! 

  

Jag och Agnes började dagen med att plantera och vattna plantan. Nu hoppas vi den ska växa fint så vi kan baka pajer och laga saft av egen rabarber!

Grannskapet blir dessutom ännu bättre om några veckor då min äldsta syster med familj flyttar in i huset mitt emot oss! 

Vårförkylning

Att ha två små barn betyder full rulle mer eller mindre konstant. Det är vardag att inte gå på toaletten ifred eller äta den egna maten i lugn och ro. Att ta en dusch i lugn och ro utan att en sitter och tittar på i sitter eller en annan bankar på dörren klassas som lyxig egentid. Och det är helt okej. Det är intensivt nu och det visste vi att det skulle vara. 

Men då man själv är sjuk skulle det faktiskt vara underbart att få lägga sig under täcket, sova hela dagen eller ligga och dricka te och slötitta på nån serie. Nå, tillsvidare får man bara hoppas på att krya på sig fort. 

Edwin fem månader

Edwin blev fem månader för en vecka sedan. Idag besökt vi rådgivningen igen för den vanliga kollen. Under den senaste månaden har han gått upp 560gram och väger nu 7970gram. Längden har ökat med 2cm vilket betyder att han är 66cm.
Han växer alltså bra bara på bröstmjölk och jag kunde gott fortsätta att helamma honom lite till. Ska se lite hur vi gör, om vi tar in lite gröt och rotsaker här ändå inom kort eller om vi kör endast bröstmjölk några veckor till. Det handlar mest om att jag är lat. Amningen fungerar så löjligt lätt just nu så det känns som att det vore enklast att njuta av detta okomplicerade matande ett litet tag ännu. Däremot känns det som att han är intresserad av annan mat så jag känner mig lite fräck som undanhåller honom en massa gott. Eventuellt skulle nätterna bli lugnare om han fick annat än mjölk. Men det blev de ju inte med Agnes så det vågar jag inte riktigt hoppas på.

Annars var allt bara bra. Han utvecklas som han borde. Han svänger sig i regel till mage så fort han läggs på golvet och övar sen flitigt på att trycka upp såväl övre kroppen på raka armar som upp med rumpan . Dock inte båda samtidigt ännu. Han snurrar runt som klockan och tränar hårt på att komma framåt. Fortsätter han i samma stil tar det knappast länge före han ålar. Han greppar leksaker som alltid ska föras till munnen för att smakas på. 

Före förra veckans resa sov han i regel 30min + 2-3h +30min om dagarna. Vaken är han ganska exakt 2h mellan sovpassen bortsett från sista vakenpasset som ofta blir över 3. Men sen resan är sovrutinerna lite rubbade och tex idag har han sovit 2,5h+1,5h. Men vi får väl nog rutin på det så småningom igen ( och så småningom börjar det kanske bli dags för två lurer istället för tre..) På kvällen somnar han kring klockan 21 och sover till ca 8. För ett par dagar sedan fick han flytta från korgsängen till spjälsäng, vilket har gått riktigt bra. Det som däremot förändrat insomnandet på kvällen och även på natten är att han helst skulle somna och sova bredvid mig efter att ha fått göra det två nätter i Helsingfors. Det var tydligen jätteskönt tycker han. Jag har dock inte lust att lägga mig kl 21 varje kväll så har fått kämpa lite senaste kvällarna för att han ska gå med på att somna i egen säng. I nåt skede på natten har han fått flytta över med mig -för det är ju så mycket enklare att mata och slumra samtidigt (och jag kan äntligen ligga på sida utan att foglossningen stör för mycket!:)). Dessutom är det ju jättemysigt att sovs bredvid snusandet bebis. Jag tror vi fortsätter med nån sorts kombo av samsovning och sova i egen säng.

Han börjar ha koll på vem han känner eller inte känner. För de senare kan han han vara lite reserverad, speciellt om man kommer för nära för fort.

Glad är han mest hela tiden. Då han inte är trött eller hungrig. Agens är det bästa som finns och han har även fattat intresse för Cafu. En riktig liten solstråle är han, vår fina Edwin. 

Bild från tågresan i lördags.