Ännu en

Det skulle ju inte bli några flera bilder. Well, här kommer en till trots allt. Nu inleds alltså vecka 42(!). Suck och stön. Om ni tycker att jag ser fed up ut på bilden så är det precis det jag är. Alldeles sjukt fed up. Kom ut nu!!

Fed up 41+0

Revenge

Eftersom jag den senaste tiden har varit jobbigt rastlös men haft svårt att fokusera så tänkte jag i början av veckan att jag skulle söka upp en tv-serie att fördriva tiden med. Jag har sett en hel del reklam om serien Revenge men tyckte inte den verkade speciellt fängslande. Dock läste jag att min vän Toscha tipsade om serien och konsulterade honom gällande om det är värt att ge den ett försök.
Jag gav den en chans vilket slutade i att jag under tisdagen och onsdagen sänkte alla 13 första avsnitt. Helt klart ett ypperligt tidsfördriv. Tillräckligt spännande för att fånga min uppmärksamhet och underhålla mig flera timmar i sträck.

Nu är det dock slut på avsnitt samtidigt som jag faktiskt känner att jag igen eventuellt kunde klara av att fokusera på en bok igen. Tre nya böcker väntar nu på att bli slukade.

Sista gången

Rådgivning #12 blev tyvärr av. Tyvärr eftersom bebisen alltså inte kommit ut ännu. Dock var det, som jag antog, det sista rådgivningsbesöket med baby i magen. Allt var ok. Sf-måttet hade minskat från 34 till 32 och hälsovårdaren tyckte det kändes som att huvudet är ordentligt fixerat.

En bra sak med min rastlöshet nu är att jag inte orkar vänta på bussen. Jag missade precis bussen både på väg till och från hvc och jag bara orkade ju inte stå och vänta 15 min på nästan utan använde istället apostlahästarna och promenerade en dryg timme. Hur bra som helst. Ska fortsätta på promenadtemat inom kort med en promenad efter böckerna jag beställt från adlibris. Tänkte ta en omväg så att Cafu får springa lös och busa i snön. Förhoppningsvis sätter lite extra promenerande fart på lillan också. En vecka till får hon på sig att komma ut på "egen hand", sen tas det till andra medel. Men vi ska hoppas det inte blir till det.

efter 13 dagar

Imorgon är det förresten rådgivning som gäller igen. Jag som verkligen hoppades att #11 skulle ha varit den sista gången hoppades förgäves- om det inte sätter igång inatt vill säga. Men #12 torde alltså vara den sista gången eftersom man enligt praxis bokar in en övertidskoll 13 dagar efter bf vilket för min del alltså är fredagen nästa vecka, 3.2. Knappast nån mera rådgivning efter morgondagen alltså.
Men nu ska vi banne mig hoppas att det inte går 13 dagar över utan att den envisa typen kommer ut utan igångsättning.

Träningslängtan

Varje onsdagkväll kikar jag nuförtiden på Jutta ja superdieetit och blir grymt träningstaggad. Jag kan inte påstå att jag tycker att det är snyggt att vara extremt muskulös, varken som man eller kvinna, utan det är mest träningen i sig jag blir sugen på då jag ser på programmet- att träna riktigt, riktigt hårt. Det börjar nämligen vara länge sedan sist. Visst har jag försökt träna och röra på mig de senaste 9 månaderna, men jag kan inte påstå att jag tränat hårt då jag med att träna hårt menar att man tar ut sig, kör på till 100%. Nej, jag har tränat på en moderat nivå, med en puls på max 160 och vikter och repetitioner som inte ökar muskelstyrkan utan förhoppningsvis bibehållit så mycket som möjligt. Försökt variera träningen och röra på mig mångsidigt, massor av promenader, yoga och pilates så länge det funkade, styrketräning, vattengymnastik..
Jag vet att det ännu kommer att ta ett tag före det blir tal om hårdträning för min del igen. Men det närmar sig.

Om nu bara den där bebisen skulle komma ut nån gång också....

Den dagliga promenaden

Efter den dagliga promenaden på 1,5h är jag som en ny människa igen.

Tålamodsprövning

Tålamodet håller på att sina. Idag skulle jag gärna sova hela dagen i hopp om att tiden skulle gå fortare. För nu går tiden verkligen i snigelfart och för varje dag som går över bf blir jag lite mera besviken. Samtidigt som jag försöker vara aktiv, hitta på annat att tänka på så är det otroligt svårt att fokusera. Jag kan tex inte fokusera på att läsa en bok, kommer knappt igenom dagstidningen i ett kör.

Som tur har vi en hund som kräver aktivering och långa promenader. Det är med andra ord bara att dra sig upp och ut i snödrivorna igen.

Stl 50

Eftersom jag fått höra att det är rea på polarn och pyret för tillfället kikade jag in i butiken i Kampen i hopp om att de skulle finnas kvar av de underbart sköna byxorna i rött. Mina blåa älskar jag nämligen. Det fanns tyvärr inte kvar några rödrandiga byxor men "istället" köpte jag en vit ärmlös samt en svart långärmad amningsblus. Båda nedsatta med 50%. Basic plagg som jag tror kommer vara i flitig användning. Visst klarar man ju sig med vanliga blusar också, men jag har på känn att det kan vara trevligt att ha några riktigt praktiska blusar också.



Då jag gick och tittade på alla söta plagg de hade insåg jag att jag faktiskt inte köpt några bebiskläder alls, förutom ett par små vantar och tillhörande sockor. Vi har helt enkelt fått så mycket kläder att det har känts onödigt att köpa ännu mera före vi märker vad vi eventuellt kan behöva. Idag kunde jag dock inte motstå en liten outfit i storlek 50. Nu hoppas vi bara hon vill komma ut och prova alla sina söta kläder snart!

Det första inköpet!

Inget nytt

Nej, det händer fortfarande ingenting. Jag var tvungen att plocka bort babytickern nu eftersom jag blir stressad varje gång jag ser den.

Försöker hålla igång och ockupera tankarna med annat än väntan på att bebisen ska känna för att komma ut. I helgen har vi sprungit på stan- det om nåt tänkte jag att skulle hjälpa för hur typiskt skulle det inte vara om vattnet skulle gå mitt i Stockmann under värsta lördagsrusningen(?) Min taktik fungerade dock inte. En hel massa promenader i snödrivorna har vi hunnit med i helgen, haft besök, varit på besök hos vänner, badat bastu...

Just nu borde jag sova, vila och samla krafter. Klockan är trots allt 2 på natten. Men nån sömn får jag inte tag i och kan konstatera att tiden känns alldeles extra lång på natten då man inte sover.

Dan före dan

Eller bestämt dagen före beräknade dagen, vecka 39+6, ser magen och jag ut såhär. Jag hoppas verkligen att denna bild är den största (=sista) jag kommer bjuda på.


Jag inbillar mig att det faktum att jag vaknat pigg kl 7 idag (normalt brukar jag kravla mig upp efter 9) och att jag var hungrig redan efter förmiddagspromenaden kl 11.30 (för det mesta äter jag lunch runt kl 14) är tecken på att nåt är på gång. Men helt ärligt så känns det inte som att nåt är på gång överhuvudtaget.

Spanx del 3

Idag ringde postiljonen på dörren och överlämnade mig mina Spanx. Snabb funktion måste jag säga. Speciellt med tanke på att jag ju bad dem ändra produkt. Jag öppnade med spänning paketet och kunde konstatera att det hade blivit alldeles rätt. De hade fixat mitt klåperi, bytt ut den felaktiga produkten till den jag egentligen skulle beställa i rätt färg och storlek OCH dessutom gett mig lite rabatt. Jag är inte sponsorerad men efter en så bra service tycker jag att företaget MyTights har förtjänat lite reklam. Jag kommer handlar gärna av dem igen.


Gällande spanxen i sig kan jag förstås inte säga bu eller bä. Jag får återkomma med den rapporten så fort magen tillåter mig att ens pröva dem.

Förbaskade brownies

Jag har som bekant inte speciellt fullt upp för tillfället. Fyller tiden med ett och annat smått och gott. För ett par timmar sedan fick jag idén att baka brownies att frysa in. Jag gjorde samma recept för ett par veckor sedan och förde dem till jobbet. Eftersom brownisarna blev supergoda då körde jag med samma recept men till min förskräckelse blev de torra denna gång! Efter ett tags funderande på varför de blev så olika kom jag på att jag ju senast tog ut dem ur vår effektiva ugn 5 minuter tidigare än vad som stor i receptet vilket antagligen var orsaken till att de blev ju perfekt kladdiga senast och torra denna gång. Vad jag nu ska göra med dessa brownies är alltså dagens största problem. Egentligen är det inget direkt fel på dem men man vill ju helst bara bjuda på sånt som är riktigt gott då man får gäster. Kanske grädde eller glass vid servering kan rädda dem... Viktiga saker att fundera på som ni märker. Man kan helt klart konstatera att nu börjar jag ha väldigt lite att göra.

Här är det förbaskade kakorna. En hel låda finns det av dem.

Rådgivning #11

Idag började jag dagen med det förhoppningsvis sista rådgivningsbesöket. Eller många rådgivningsbesök lär det ju bli framöver men jag menar förstås det sista då det är jag som blir vägd och mätt. I fortsättningen hoppas jag på att den är lilla knyttet som bli mätt istället.

Knyttet ja, pulsen var 127slag/minuten. Lägst hittills men alldeles okej. Sf-måttet har ökat med 3cm på en vecka(!) och är nu plötsligt hela 34cm och når nästan upp till "medelkurvan" istället för den undre där det hållits under hela graviditeten. Det blir minsann intressant att se hur liten eller stor typen därinne sist och slutligen är. Huvudet kändes enligt hälsovårdaren fixerat.
Själv hade jag ett blodtryck på 109/66 och vikten gått ner 817gram sen förra veckan. Min viktökning verkar alltså ha stannat upp, gått lite upp och lite ner de senaste veckorna men är i princip den samma som för en månad sedan. En total viktökning på ca 12,5kg alltså vilket tydligen är en ytters normal ökning för min längd och utgångsvikt. Och mycket långt från min skräck att gå upp 30kg som tur (ja, jag såg verkligen det som det som ett möjligt scenario ett tag där fram till mitten ungefär då jag insåg att det nog inte blir fullt så många kilo ändå).
Edit: Egentligen så vore det lika ok att ha gått upp hälften mindre eller dubbelt upp i vikt. Allas kroppar är olika och huvudsaken är ju att man sköter om sig så att man själv och barnet mår bra. Tyvärr blev jag mycket påverkad av hälsovårdarens kommentar rätt tidigt under graviditeten då hon tyckte att jag gått upp för mycket. Efter det har det känts trist att stiga upp på den där vågen varje gång trots att jag har vetat att jag har ätit bra och skött om mig själv. Nu i "efterhand" känns det trist att jag inte totalt kunna skita i vad hälsovårdaren ska säga nästa gång. Jag önskar jag kunde ta det hela lite mera som Emma gjorde.

Jag fortsatte dagen med en timmes promenad i snöyran. Tungt var det att plumsa fram, men tänkte att det kanske sätter fart på babyn. Det gjorde det tydligen eftersom hon bökat på som en vilde efteråt, men ut verkar hon inte vilja.
Sen blev det en sen frukost bestående av mina nuvarande favoriter: en smoothie och två skivor sesam ryvita. Det gäller att komma ihåg ett bra och näringsrikt energiintag nu så att kroppen är laddad..

Cravings

En av de vanligaste frågorna jag fått som gravid är om jag har haft några cravings. Tidigare har jag skrivit om ryvita sesamknäckebröd som jag rätt länge åt varje dag. Det hänger fortsättningsvis med till viss del, men jag äter det inte varje dag. Nån enstaka skiva nån dag i veckan äter jag typ nu. I början hade jag också ett större behov av kolhydrater överlag; gärna fiberrik pasta eller rågbröd. Jag som nästan aldrig äter pizza har ätit Koti-pizzas Zorbas (med paprika, rödlök, feta och oliver) fyra gånger under denna graviditet så det kan nästan klassas som en craving, heh. Rätt länge ville jag inte ha nåt sött överhuvudtaget men efter att den perioden släppte hade jag ett par veckor av daim-sug då jag åt lite daim nästan varje dag.
Men, de senaste ca två månaderna har jag varit inne i en seriös citrus-frukt period. Det började med att jag åt massor med mandariner och övergick småningom mera till apelsiner. Det börjar de med sig lite nu men ett tag kunde jag lätt äta ett halvt kilo mandariner eller tre stora apelsiner om dagen.
Det allra nyaste är smoothies. De senaste mornarna har jag börjat dagen med en smoothie gjord på massor av bär (hallon och blåbär), naturell eller vaniljyoghurt, kvarg och lite apelsinjuice. På kvällen har jag ätit yoghurt-bär"glass" som jag gör genom att mixa frusna bär och lite vaniljyoghurt. Jag kunde äta hur mycket som helst om jag tillät mig. Hur gott och fräscht som helst!

Kvällsmålet, en apelsin och yoghurt"glass" gjord på jordgubb, hallon, blåbär och lite vaniljyoghurt. Mums!

Väntan fortsätter

Frank mår bättre, har ingen feber mera. Jag själv känner inte av några symptom på att bli sjuk så vi får hoppas vi kom undan med blotta förskräckelsen.

Annars händer inte så mycket annat än att vi väntar och väntar. Jag tillbringar fortsättningsvis förmiddagarna med att promenera med hunden. Dock blir promenaderna långsammare och aningen kortare hela tiden eftersom det stundvis känns som att blygdbenet går sönder. Det gör det som tur inte, men behagligt är det inte. Jag har läst ut ytterligare en bok, den sjätte eller sjunde boken under sjukledigheten och modeskapsledigheten så här långt torde det vara, och har nu endast en oläst som väntar på tur. Därför bokshoppade jag lite på nätet igår och väntar nu bland annat på ett par böcker av Camilla Läckberg. Egentligen har jag aldrig varit så intresserad av kriminalare men efter att ha blivit totalt uppslukad av "Tyskungen" ville jag pröva på ett par till och se om de har samma effekt. Det känns verkligen lyxigt att ha haft tid och ro att läsa skönlitteratur (ja, och lite facklitteratur har det också blivit i och för sig).

Tre dagar kvar står det på tickern. Just nu känns det på nåt vis som att babyn aldrig kommer att komma ut. Att jag kommer att vara gravid med enorm mage för all evighet.

Spanx del 2

Jag skrev ju nyligen om mitt inköp av ett par Spanx. Typiskt nog lyckades jag beställa fel modell trots att jag trippelcheckade min beställning före jag skickade iväg den. Först dagen efter, på lördagen, märkte jag mitt misstag då jag kollade igenom orderbekräftelsen. Jag mailade genast företaget och undrade om de möjligen kan ändra beställningen alternativt häva den så att jag kan göra en ny. Idag förmiddag fick jag svaret att beställningen har blivit ändrad och att de hoppas att detta inte har ställt till för mycket besvär för mig. För mig! det kallar jag trevlig service. Kunden kan inte se till att beställa rätt produkter och företaget ber i princip om ursäkt. Det väntade jag mig inte. Dessutom ser det ut som att jag får leveransen gratis. Jag tackar så mycket!
Nu hoppas jag att de kommer fram till rätt adress, att det verkligen är rätt produkt som anländer. I såfall kan jag verkligen rekommendera företaget .

Hoppas hon väntar lite ändå

Från att ha hoppats att knyttet ska komma så fort som möjligt hoppas vi nu att hon väntar med sin ankomst lita trots allt. Orsaken är att the father to be har fått feber. Nu håller vi alltså istället tummarna för att Frank tillfrisknar fortare än fortast och att jag inte blir sjuk.

39+0

Idag påbörjas vecka 40! Jag och kameran kom inte alls överens idag därav två suddiga magbilder.

Magen går ju dock inte att missa trots suddigheten.

Även jag undrar

Att vara någons fru frågar frågorna jag ställt i mitt huvud varje gång jag sett den helmysko reklamen. Wtf liksom? Finns det NÅN som fattar grejen?

Spanx

Jag brukar inte impulsshoppa. Speciellt inte på nätet. Men det har jag precis gjort. Jag har under den senaste tiden läst om Spanx på många olika ställen. Alla verkar endast ha gott att säga så jag blev nyfiken och klickade hem ett par byxor med hög midja och semi-långa ben. De lär nog komma väl till pass efter att bebisen kommit ut, speciellt de gånger jag kanske vill klä upp mig och ha på mig nåt fint utan att bebiskilona är det allra första man lägger märke till. Det är i alla fall min förhoppning, att de kanske hjälper till att få en lite snyggare siluett även om storleken är större. För större får man ju faktiskt vara i lugn och ro efter att man burit på en bebis i 9 månader. Men man vill ju ändå känna sig så fin som möjligt.
Så, nu är det bara att vänta och se om de är så fantastiska som så många säger.

Vägning och mätning #10

Dagens rådgivning i sin korthet. Babyns puls 135, Sf-mått ligger oförändrat på 31 och kommer enligt dagent hälsovårdare troligen inte att öka mera utan eventuellt rent av minska lite. Huvudet har sjunkit långt ner men inte ännu fixerat.
Mitt hb sjunkit från 127 till 118, rr 108/65 och vikten ökat med 470gram denna vecka.
Inga konstigheter.

Annars är jag grymt trött idag. Vaknade precis från en 1,5h powernap och känner att jag gärna skulle fortsätta sova lite till. Istället ska jag dra mig ut på café en stund. Förhoppningsvis sover jag bättre i natt än förra natten då jag låg och vred och vände på mig och var uppe nån timme mellan varven. Kanske är det kroppens sätt att börja vänja mig vid vad som komma skall.

Nie dagar?

De ringde precis från hvc och sa att hälsovårdaren är sjuk. Vill jag ha en ny tid nästa vecka eller vill jag gå till nån annan imorgon? Självklart vill jag gå till nån annan för jag har ju sett fram emot att få lyssna på lilla hjärtat igen. Nästa vecka hoppas jag dessutom att hon är ute! men det tror jag samtidigt inte. Inget tyder på att hon kommer behaga komma ut på ett bra tag ännu- bortsett från att det står 9 dagar på babytickern.

Dagens middagstips

Jag försökte mig, som sagt, på att laga färsbiffar till middag idag. En del vet att jag nyligen börjat äta kött igen efter en 13-års paus. Hittills har jag dock gjort väldigt lite kötträtter själv, jag har nästan uteslutande försökt mig på kycklingrätter, utan har mest ätit då Frank lagat och några gånger ute på restaurang. Men idag fixade jag kött alldeles själv och det blev till och med gott! Jag rekommendera verkligen det här receptet.
Det går antagligen inte att misslyckas eftersom jag lyckades. Jag skippade dock gräddsåsen denna gång och gjorde tzatsiki istället.
Maten hann inte ens fångas på bild före den var i våra magar.

Onsdagen hittills

Det har börjar bli extra knepigt att sova om nätterna nu. Redan länge har foglossningen stört sömnen en del men nu börjar även magen vara så stor att jag inte vet hur jag ska ligga. Jag brukar försöka tvinga mig upp en någålunda vettig tid trots att jag oftast är trött då jag stiger upp. Idag bestämde jag mig dock att tillåta mig ligga under täcket och slumra så länge jag hade lust. Jag menar, nu om nånsin borde jag väl ta vara på möjligheten. Snart kan det vara slut på sovmornar för en bra tid framöver. Det hela slutade med att jag steg upp kl 10.20! Jag åt lite joggis och sen direkt ut på den långa morgonrundan- trodde jag. Det blev en brutal väckning då vi kom ut. Äckelregnigt ruskväder gjorde att vi tog en lite kortare runda än vanligt. Det var extra skönt att komma in igen efter en knapp timme i dyblött väder.

Förmiddagsslumrandet gav mig dock tydligen energi. Då jag kom in och åter igen såg de överblivna pepparkakorna ligga i sin skål, vilket de gjort sedan julen och inte minskat avsevärt, tänkte jag att nu banne mig ska jag väl hitta på nåt med dem före de till slut hamnar i komposten. Jag hade ju dessutom gjort dem själv, degen och allt. Det hela slutade med att jag gick ett varv till butiken och rörde ihop en cheeskake men pepparkaksbotten. Så nu har vi en cheeskake i frysen som väntar på att nån ska komma hit och äta upp den.

Dessutom, hör och häpna, har jag som inte är särdeles förtjust i matlagning planerat dagens middag. Det blir köttfärsbiffar med fetaost, sallad, tzatsiki (vilken jag fixade före cheesekaken), och klyftpotatis eller mos beroende på vad vi känner för på eftermiddagen.
Jag känner mig sov värsta husmodern. Vad är det som händer? Who is this person? Kanske jag helt enkelt har lite väl mycket tid för tillfället.

Skåpet då?

Eftersom det fanns några stycken som gav sin åsikt gällande skåpet så känner jag att jag är skyldig en uppföljare gällande hur det riktigt blev.
Idag åkte vi igen, för typ 5:e gången på en månad, iväg till Ikea. Vi hade efter mycket velande bestämt oss för det vita skåpet. Dock ändrade vi oss omedelbart då vi stod framför skåpen i Ikea. Det bruna var verkligen mycket snyggare i sig så vi bestämde på 2 minuter att vi tar risken. Det vita hade ju med säkerhet passat, men det kändes helt enkelt för tråkigt.
Efter lite skruvande ser det nu alltså ut så här i vårt badrum. Helt galet blev det ju inte trots allt tycker jag.

Framförallt är det ljuvligt att ha mera förvaringsutrymme i badrummet!

Resten av dagen har gått till att städa och organisera. Jag tror bestämt att vi är inne i den där nesting-perioden man har hört så mycket om.
Ja, och en underbar solskenspromenad han vi med på förmiddagen också. Jag tycker att det är härligt att det äntligen kommit snö och minusgrader! Så glad man blir av att det är vitt och vackert istället för grått och mörkt.

38+0

Idag står det förresten 2 veckor på babytickern. 14 dagar! Crazy. Det är ju nästan ingenting oavsett om det blir lite tidigare eller lite senare. Vi inleder alltså vecka 39 nu och det ser ut som följer.

Bröstpumpar

Ja, jag vet att jag är mycket insnöad i mina baby-förberedelser just nu. Det är bara att gilla läget eller sluta läsa.
På tal om bröstpumpar i förra inlägget så måste jag tillägga att då jag tog fram den och alla tillhörande delar hade jag inte en aning om vad hälften ska användas till. Jag blev tvungen att kolla upp en stor del av delarna på nätet (instruktionsboken där jag antar att de är presenterade har tydligen kommit bort på vägen). Jag lovar, detta med bröstpumpar, amning och amningstillbehör är en helt ny värld! Det finns tex hur många tutt (napp)-delar som helst till flaskan. Jag har kommit fram till att de har tydligen åtminstone har olika flow. Eftersom jag slängde alla nappar som kom med "låne"grejerna köpte jag ett par nya idag så att det finns hemma vid behov även om jag inte planerat börja mata med flaska på ett bra tag ännu. Himmel detta utbud! Jag satsade på "newborn" oavsett om babyn kommer vara newborn eller ej vid första användningen. Sen finns det ventilar och silikonmenbran och alltmöjligt och omöjligt. Nu tror jag att jag har relativt ok koll på de delar som jag har här hemma (som jag lånat) förutom Teat travel pack. Jag fattar liksom inte vad denna grej är och hur den ska användas.

Sånt sysslar jag med om lördagkvällarna nuförtiden.

Impulsköp

Idag har vi fortsatt våra inköp inför babyns ankomst. Nu har vi en lila ihopvikbar badbalja, en liten madrass till sängen, madrasskydd (vi hittade plast med tyg/frotté liknande material på ena sidan vid Etola som kan köpas enligt önskad storlek. En motsvarande tyg/plastbit kom med i FPA-lådan, men vi tyckte det kan vara bra att ha två).
Det blev även ett spontanköp av en sterilisator. Jag hade kikat lite på dem tidigare men tyckte det kändes som en onödig utgift då man lika väl kan koka nappar/flaskor/bröstpumpsdelar osv. men då jag råkade se att den var nedsatt med 40% så slog vi till. Jag har precis provsteriliserat alla flaskor och tillbehör som hör till bröstpumpen jag fått låna av min syster och kan direkt konstatera att det är mycket behändigt.

8 år

På söndagen firar jag och Frank 8 år tillsammans. Ikväll tjuvstartade vi firandet med en fyra rätters middag på Mange Sud.


Ett mycket trevligt ställe och maten var god. Till min egna förvåning var min favorit faktist efterrätten vilken var fantastisk!
Jag rekommenderar helt klart stället om man vill satsa lite extra vid nåt speciellt tillfälle. (Själv khade jag "fyndat" fyra rätters middagen på City Deal vilket gjorde kalaset relativt förmånligt).

Beslutssvårigheter

Denna uppköpsdag blev inte riktigt så framgångsrik som jag hade hoppats. Stockmann i Hagalund hade inte badbaljan vi skulle ha, jag glömde måtten på madrassen så det blev det inte heller (dessutom hade Etola antagligen stängt idag). Efter att inte fått uträttat nåt alls i Hagalund drog vi vidare till Ikea och köpte iallafall sköt"bord", små handdukar, korgar och lite annat smått.

Vi köpte helt vanligt halkskydd, som normalt framförallt används under mattor, och har det mellan maskinen och skötbordssystemet. Verkar mycket bra, det blev mycket stabilare än utan halkskyddet. Och ja just det, tvättmaskinsåbäket på bilden kom i onsdags så nu kan vi tvätta så mycket vi bara orkar.

Vid Ikea var vi fem före att köpa någondera av dessa badrumsskåp

Det är alltså samma skåp i olika material. Vi blev dock osäkra på om det verkligen ryms i badrummet och vågade inte köpa före vi mätt utrymmet igen. Nu kan vi konstatera att det ryms, i hörnet till vänster, som vi tänkt men nu kan vi inte riktigt bestämma oss för vilket skåp vi ska köpa. Det bruna tycker jag i princip är snyggare men det andra funkar kanske ändå bättre i just vårt badrum. Nu får ni gärna tycka till, alla måste rösta på sin favorit!


Badrumsgolvet är alltså mörkgrått men annars är det mycket vitt. Duschväggen är frostat glas (precis som det första skåpets dörr). Det vita skåpet skulle ju helt klart funka, men är det får tråkigt? Blir det mörka av trä för stor kontrast och bara konstigt?

Sista förberedelserna

Jag har kommit in i ett sista-förberedelse-skede under eftermiddagen. Plötsligt har jag kännt ett enormt behov av att fixa alla de sista små sakerna. Jag har kokat napparna, tagit fram värmedynan, blåst upp jumppabollen som jag tänkt att kanske är skön att pomppa på före vi drar till bb, kollat att bb-väskan är ok (packat ner lite smått och gott år Frank också). Jag har lust att organisera och ordna i en massa skåp också, föra ner en del grejer till källaren och sånt men det får vänta till morgondagen.
Nu sammanställer jag inköpslistan inför imorgon då vi ska införskaffa de sista sakerna som den ihopvikbara badbaljan, regnskydd till vagnen, en ny madrass (jag är inte nöjd med det jag fixade till av Kela-madrassen och skummgummibitar) , mjuka korgar till badrummet, små handdukar och så det där skötbordet som var slut senast. Sen fundrar jag på vilka sköselgrejer vi borde köpa hem. I FPA-lådan fanns det en erisan fuktighetcreme och så har vi zinksalva, babyolja, topsar. Septidin, ceridal, miniblöjor kanske vi borde skaffa..nåt annat man kommer att vara i akut behov av då man kommer hem?

Jag kan inte påstå att jag skulle känna att nåt är på gång men plötsligt har jag liksom fattat att det verkligen kan vara dags när som helst.

Att ha haft sig en spa dag

Idag har jag tillbringat tre timmar på spa. Galet skönt! Jag fick ett presentkort som födelsedagsgåva och jag hann nästan bli lite nervös över om jag skulle hinna använda det. Behandlingen var nämligen avsedd för just gravida. Eller behandlingen och behandlingen-snarare behandlingarna snarare. Jag fick pedikyr, helkroppsmassage, ansiktsbehandling och hårbottenmassage. Sen fick jag stanna kvar och bada bastu och bubbelpool om jag ville. Tre timmar av heaven. Jag kom hem och var så avslappnad att jag somnade en liten stund (+ kombinationen av väldigt få sömntimmar förra natten gjorde förstås också sitt). Då jag ändå kommit igång med ett hedonistiskt leverne så fortsatte jag eftermiddagen med en stor bit kladdkaka.
Alla borde gå på spa. Ofta!

Antiklimax

Jag har varit grymt trött hela dagen och nästan längtat efter att få gå och sova. Äntligen blev det sovdags men då plötsligt finns det ingen chans att somna. Efter att ha vridit och vänt på mig i nån timme bestämde jag mig för att ge upp för ett tag, surfa lite och läsa min bok. Jag har iallafall sällskap av en liten skrutt som inte heller vill sova utan tycker tydligen att det är en bra tidpunkt att böka.

Rådgivningsrapport #9

Det börjar kanske bli lite tjatigt med dessa rapporter men jag väljer att fortsätta då jag en gång börjat.
Nu ska det alltså vägas och mätas en gång i veckan. Allt var ok. De strategiska siffrorna var: Sf-mått 31, vilket är en ökning med 1 cm sedan förra veckan, p. 135, RR 107/61 och min vikt -350gram. Ja, denna gång hade jag gått ner i vikt igen. Min viktkurva är minsann lustig.
Nästa fredag är det #10 som gäller. Om hon inte kommit ut före det...

Lite om hur jag har mått som gravid

Jag fick frågan hur jag orkat humörmässigt och fysiskt under graviditeten. Mitt spontana svar är: mycket varierande!
Runt vecka 5-6 började jag må illa. Riktigt illa. Det kändes som att jag var fem före att spy mer eller mindre från morgon till kväll. Jag kastade dock sällan upp. Jag mådde illa varje dag till ca vecka 25, och mår fortfarande illa varje vecka men intensiteten har minskat gradvis och illamåendet jag har nu kan knappt jämföras med hur det var de första månaderna. De första knappa 4 månaderna var jag extremt trött och illamående. All energi jag hade gick åt till jobbet, efter arbetsdagen sov jag oftast ett par timmar. Frank fick i princip ta allt ansvar för hem, hund, matinköp och matlagning. Det var svårt att hålla uppe humöret då jag mådde så dåligt fysiskt.
I slutet av sommaren var illamåendet en aning bättre, det höll inte i sig konstant under dagen utan varierade ofta mellan att vara sämre antingen på morgon/dag/kväll. Det betydde att jag fick stunder då jag på ett annat sätt kunde fokusera på annat än att må illa. Jag började tex träna så smått igen efter en total paus på dryga 3 månader. Att börja vattegymnastisera, styrketräna lite, ta långa promenader, träna lite yoga och pilates gjorde mycket för mitt psykiska välbefinnande. Att jag igen kunde röra på mig gjorde det lite lättare att handskas med de fysiska förändringarna. Jag kände mig tidigt enorm (även om jag nu ser på bilder och kan konstatera att jag var långt ifrån så stor som jag kände mig) och tyckte att det var ganska jobbigt då kroppen förändrades så fort.
De fysiska förändringarna blev lättare att handskas med och kändes mera ok efter att jag började känna fosterrrörelser kring vecka 20. Då blev det konkret på ett helt nytt sätt att det finns en liten människa där inne vilket gjorde det enklare för mig att acceptera att min kropp ofta inte riktigt känns som min egen. Ett tag är den ju faktiskt inte bara min.
Ganska tidigt fick jag ju även besvär med foglossning. Redan i vecka 14(!) började jag tidvis känna smärta kring högra SI-leden. Runt vecka 22 är smärtorna kring SI-leden ibland så svåra att jag inte kan flytta tyngden till höger utan att det hugger till. Hur tunga patienter och hur stressigt det är på jobbet påverkar helt klart hur mycket smärta jag hade. Att ha ont mest hela tiden påverkade helt klart humöret negativt. Från och men vecka 29 blev jag sjukskriven för resten av graviditeten eftersom jag hade så ont och fixade inte längre ett fysiskt krävande jobb. Det kändes trist eftersom jag trots allt trivdes bra på jobbet men jag började fort må mycket bättre eftersom smärtan blev lindrigare och jag fick mera energi och ork. Frank märkte genast skillnad i mitt humör och sa att jag blev mycket gladare.
Nu har jag alltså varit sjukskriven i drygt 8 veckor och det är nog under den här perioden jag mått som bäst. Illamåendet har varit lindrigt, foglossningsbesvären i och för sig jobbiga men jag har ändå haft möjlighet att vila mycket och undvika de saker som provocerar smärtan mest. Jag har kunnat njuta av att ta dagarna i lugn takt och tänka mycket på vad som väntar oss, vem det lilla pyret månne är och hur hon kommer påverka våra liv. Jag har förberett mig mentalt och kännt mig ganska stabil och harmonisk i humöret.
Nu, men 18 dagar kvar till beräknad ankomst så börjar jag bli mera otålig och lite mera lättirritabel. Jag är mera rastlös och har tappat lite av det lugn jag haft de senaste två månaderna. Fysiskt känns det tungt. Det är jobbigt att kravla mig upp ur sängen flera gånger per natt, att det gör ont i höften och blygdbenet varje gång jag vänder mig i sängen och varje gång jag stiger upp och gå efter att ha suttit en lite längre stund. Det är frustrerande att känna mig begränsad, magen är ofta i vägen och jag får sammandragningar (sammandragningarna började redan efter v 20 och har gradvis ökat) så fort jag böjer mig en aning framåt, vid lättare ansträngning, så fort jag blir lite kissnödig etc. Längtan efter att få ha den lilla människan i famnen snarare än i magen är starkare än någonsin. Men jag försöker psyka mig genom att tänka positivt, att lilla knyttet mår bra och det gör ju även jag i det stora hela. Men det som nog hjälper allra mest är att känna de små rörelserna där inne. Det är mysigt och rogivande och ger ork att fixa det sista.
Det som hände i slutet av november då min vän födde sin lilla pojke alldeles för tidigt, han klarade sig inte, påverkade mig en hel del mot slutet av graviditeten. Händelsen gjorde att jag mot slutet kunnat fokusera bättre på de positiva bitarna med graviditeten. Den gav mig perspektiv.

Summa summarum tycker jag inte att det har varit någon hit att vara gravid. Det har varit såväl fysiskt som psykiskt tungt och det känns som att det har varat i en evighet. Visst har det samtidigt varit en häftig upplevelse att följa med hur en liten människa växer inne i mig. Nu känner jag mig dock redo för denna upplevelse att var slut för denna gång! Jag är grymt taggad inför nästa upplevelse- förlossningen samt framför allt att få träffa den lilla typen som ju är poängen med att gå igenom allt detta.

Det finska språket

Jag har tillbringat en stor del av min förmiddag med att ringa runt och försöka fixa saker på finska samt skrivit mail. På finska. Till min förargelse så går det så mycket knaggligare igen än för bara några veckor sedan.
Då jag jobbade talade ja ju och skrev på finska dagarna i ända (kämpigt även då, men det gick på nåt vis) men nu talar, skriver, läser eller hör jag knappt språket mera. Inte alls bra för jag vill ju inte starta från noll igen den dagen jag börjar jobba på nytt.
Hur ska jag göra för att upprätthålla min usla finska? läsa på finska, ja jag vet det borde jag göra och det är nåt jag i praktiken kan göra också men jag vill gärna prata också. Familjecafé på finska då skutten anlänt kanske vore nåt.
Frank brukar säga att jag ska tala finska med babyn och han svenska. Hur många gånger har jag inte drömt om att själv vara tvåpråkig, att jag hade fått finskan "gratis" som så många av mina vänner istället för att genom åren kämpa, gråta, angsta, skämmas över finskan som min hjärna nog aldrig riktigt kommer att klara av. Tyvärr kan vi inte ge vårt knytt privilegiet att få två språk hemifrån men jag tänker helt klart göra mitt bästa för att hon ska bli bekant med språket i ett tidigt skede. Hur jag sen ska få till det i praktiken har jag inte riktigt luskat ut ännu..

Torni

Som sagt så hade vi ett chill nyår hemma i år. Lite god mat, trevligt sällskap och spel. Kvällens mest spännande spel var helt klart torni. Alla var maximalt fokuserade...










....jag förlorade. Crap.

Vardag?

Måndag och vardag för de flesta antar jag. Jag vill inte påstå att jag har en vardag för tillfället utan jag har hittills varit ute på promenad med hunden 1,5h, tvättat lite kläder och kladdat mud-mask i ansiktet. För resten av veckan har jag planerat in program varje dag för att dämpa otåligheten som kommit smygande.