Sista träningen

Jag blev akut rastlös på eftermiddagen och tänkte att ett sista träningspass för detta året skulle sitta perfekt så att det ryms lite mat i magsäcken på kvällskvisten. Nåväl, i minigymet fanns det två andra ivriga som svettades för sista gången i år. Jag märkte dock att dessa två typer sneglade på mig väldigt mycket och jag fattade först inte riktigt varför. Sen såg jag mig i spegeln och såg det här


Jag ser ju onekligen ganska lustig ut, svettig i tighta träninskläder. Det bjuder jag på.

Nyårsafton

Idag ska magen och jag ha oss ett lugnt nyår. Lite god mat och spel är inplanerat Ja, alltså det är inte bara jag och magen som ska äta och spela utan även Frank, en vän och en bror. Riktigt skönt. Vi kom nyss hem från matshoppingen vid prisma, nu sitter jag i soffan med dagstidningen och en mugg kakao och njuter av att vi städade lägenheten igår. Så småningon ska jag nog duscha och byta om till nåt lite festligare för det är ju trots allt nyår.

Nyårsafton till ära firar vi 37 fullgångna veckor. Knyttet kan i princip anlända när som helst men jag tror nog att hon stannar inne 3 veckor till, till fullgångna 40 veckor. Minst. Och om hon är liten, vilket sf-måttet ju tyder på (men man vet ju aldrig!) , så är det ju bara bra om hon hinner lägga på sig lite mera vikt ännu före hon anländer. Men hey alltså, vem tycker att denna mage ser liten ut!? Nä, jag tänkte väl det.

Ni som undrar vad jag har för mommo-strumpor på mig så kan jag informera att ja, det är mina höga stödstrumpor vilket jag rekommenderar alla gravida som har tendens till ens lite svullnad. De var speciellt sköna att använda då jag jobbade men även nu mot slutet av graviditeten är de sköna att ha mest hela tiden. Hittills har jag inte heller sett skymten av åderbråck vilket jag var helt säker på att skulle dyka upp med tanke på att det till viss del är genetiskt betingat. Men jag borde väl inte ropa hej ännu.


Tur att jag inte köpte större storlek byxor då kring vecka 20 för de jag köpte funkar fortfarande mycket bra med tre veckor to go.

Trötta dagen

Idag har varit en trött dag. Jag skulle vila ögonen lite efter att jag kommit hem från rådgivningen. Det slutade med att jag sov mellan 9 och 12! Vi drog iväg på eftermiddagsbio varefter jag kände mig redo att sova lite igen. Men, istället för att sova eller dega mig igenom kvällen drog jag till gymet, cyklade 30min och styrketränade ca 40min och efter det har jag äntligen varit energisk och pigg! Mera träning är vad som saknats helt enkelt. Min vattengymnastik har som bekant slutat och den här veckan har det inte blivit så många långa promenader pga äckel-väder. Imorgon fundrar jag kolla in Alberga simhall och plaska lite för att försöka hålla upp energinivån.

Såhär såg jag och magen ut i gymet. Min mage är egentligen inte alls deformerad som det ser ut som utan det är bara byxlinningen som korvat ihop sig upptill.

Vecka 36+5 idag alltså och jag kämpar ännu febrilt för att bromsa muskelförtvining. Svagare har jag nog blivit, speciellt benen kommer att behöva stärkas eftersom foglossningsbesvären gjort att jag nästan inte tränat benen alls de senaste månaderna.

Rådgivningsrapport, final countdown

Idag var det igen dags att vägas och mätas. Sf-måttet hade vuxit med 1,5cm och håller sig precis på den undre kurvan där den ju varit helta tiden. Så, no hätä. Läkaren trodde att den inte nödvändigtvis blir så mycket större de sista veckorna men att det inte är nåt att oroa sig för. Hon rör på sig massor och hjärljuden var bra.
Mitt eget blodtryck var som vanligt bra men min viktkurva är nog lustig. Senast hade jag ju gått ner i vikt men nu hade jag slagit viktrekord/vecka. Varken hälsovårdaren eller läkaren noterade det dock desto mera, säkerligen beror det på svullnad i kroppen (inga ordentliga svullnader har jag dock som jag ser eller märker av).
Nu kan knyttet i princip komma ut när som helst men vi ska väl hoppas, trots min otålighet, att hon stannar kvar och växer till sig ett par veckor ännu.

Sen julklapp nr 2

Jag har lekt med vår andra gemensamma julklapp hela kvällen; det trådlösa ljudsystemet jag skrev om tidigare. Äntligen har vi musik i vardagsrummet/köket. Om vi vill kan vi även bygga upp systemet så att vi har högtalare i flera/alla rum. Jag pysslar för fullt på med att bygga upp vårt spotify bibliotek.
En mindre "rolig", mera nödvändig julklapp samt en rolig införskaffade vi alltså oss själva i år. Nu är det dock slut med konsumerandet för vår del för att bra tag framöver.

och på tal om...

På tal om frissa- besöket så undrade hon om jag har "tehnyt lapsen viime aikoina" eftersom jag har så mycket korta, nya hårstrån.
För det första, säger man verkligen så på finska!? det låter ju totalt knasigt att fråga nån om de gjort barn den senaste tiden! Hon hade i och för sig en ganska kraftig dialekt, hon var tydligen hemma från uleåborg, så det är kanske ett dialektalt uttryck?
För det andra (eller det borde kanske vara för det första) så ser väl vilken mupp som helst att jag är gravid för tillfället. Jag vet inte om hon försökte vara finkänslig ifallomatt jag skulle ha nån sorts sjukdom som gör att magen sväller upp som ett klot, men situationen blev rätt lustig. Jag satt nog och stirrade på henne några sekunder först och funderade på om jag hört frågan rätt eller om hon skämtade. Sen var jag helt enkelt tvungen att fråga, anteeksi mitä?!! varvid hon till min stora förvåning verkligen upprepade frågan. Jag hade inte hört fel. Då jag informerade henne om att jag är gravid NU och har drygt tre veckor till beräknad tid verkade hon dock inte speciellt överraskad över själva graviditeten men dock över att det var så lite kvar.
Om hon verkligen trodde att det var flera månader kvar eller om hon bara sa så vet jag inte.

Imorgon ska det vägas och mätas igen så då får vi se om hälsovårdaren och läkaren tycker magen verkligen är liten för veckorna. Jag känner mig i allafall enorm och är extremt glad över att det inte är flera månader kvar.

Nåt kilo lättare

Igår var jag med in till lokala frisören då Frank beställde sig en klipptid. Av bara farten beställde jag en tid till mig själv samtidigt. Tänkte det kan vara fiffigt att få bort dessa torra toppar nu eftersom det det knappast nåt jag prioriterar i första hand då knyttet anlänt.
Jag var alltså tråkig och klippte bort det torra, inget mera radikalt. Men nu, efter några centimeter kortare frilla känns huvudet ett kilo lättare. Lustigt att så lite kan göra sån skillnad.

Årets julklapp

Julen ja. Den kom och den for. Trevligt hade vi och god mat har ätits. Bilderna finns förstås på den andra datorn och är för lat för att byta nu.

Frank är ledig mellandagarna och vi började den första lediga vardagen med att åka ut till Esbo för att införskaffa vår julklapp- tvättmaskinen. Tjohej så flög en hel del slantar iväg till nåt jag egentligen ogillar (eller det är ju tvättandet i sig jag starkt ogillar) men jag tror bestämt att jag skulle tycke det vore en hel del jobbigare att springa av och an till tvättstugan varje dag än tvätta i egna badrummet sen då knyttet anländer. Dessutom blir det ganska dyrt att tvätta halvfulla maskiner i tvättstugan. Halvfulla maskiner antar jag att det blir då det kommer både de ena och de andra kroppsvätskor på små kläder varje dag. Av samma orsak valde vi en maskin med hög energiklass (A+++) som väger tvätten och väljer därefter vattenmängd och tvättid. För de som är intresserad av detaljer kan kolla in maskinen här.

Dessutom skulle vi köpa skötbord och drog till IKEA för att köpa sköt(bord)-underlag att ha på tvättmaskinen (jag tänkte mig det här + det här + halkskydd under) men det var typiskt nog slut så det blir ytterligare en runda till Ikea de närmaste veckorna om jag inte hittar nåt annat fiffigt alternativ. För tyvärr blir det inte skötbordet i ek, som jag skrev om tidigare, trots att det var mycket snyggt. Priset kändes helt enkelt lite väl saftigt.

Så, skötbord och (vikbar)badbalja återstår. Sen torde vi ha införskaffat det nödvändigaste. Börjar vara på tiden eftersom tickern visar 3 veckor och 4 dagar kvar...

Was? julafton i övermorgon!?

Idag insåg jag att shit, snart är det ju faktiskt jul. Hög tid att införskaffa de där klapparna vilket jag skjutit upp eftersom jag helt enkelt inte orkat maka mig till centrum. Inte speciellt fiffigt att spara det kan jag meddela. Det var, som man kunde vänta sig, galet mycket människor på stan. Jag var dödstrött efter nån timme. Dessutom hungrig och irriterad över att vanka omkring som en pingvin. Smärtan vid blygdbenet är mer eller mindre konstant nu och har dessutom fått sällskap av ordentlig värk i vänstra höft/nedre ryggen/SI-leden (denna värk är mycket mera diffus än smärtan i högra SI-leden som jag haft problem med hittills.) Jag börjar seriöst längta efter att få ha babyn i famnen och inte i magen!
Jag fick i alla fall uträttat det jag skulle. Imorgon återstår det inköp av mat, vilket torde gå rätt smärtfritt trots att jag räknar med att en hel del andra också tänker befinna sig i Prisma- men i matbutiken är det enklare att vara strategisk och målmedveten än i Kampen där man dessutom måste ducka för alla försäljare som attackerar en på vägen till olika butiker. Dessutom ska det väl städas ett varv till, men städningen lär gå i ett huj. Tacka vet jag ett litet och nytt hem samt den återkommande torsdagsstädningen.

Jag envisas fortsättningsvis, trots att jag går som en snigel (eller var det en pngvin?), gå den dagliga 1,5-2h förmiddagsrundan med hunden kring golfplanen. Idag hade det kommit lite snö, det knarrade lite härligt under fötterna, en magisk dimma hade lagt sig över golfen och solen sken ett sagolikt sken genom dimman. Telefonkameran lyckades till viss del fånga lite av känslan.



Cafu tyckte det var grymt skoj att sniffa i snön. Tyärr lovas det dock +2 - +5 grader de kommande dagarna. Trist tycker jag och Cafu.

Vattengymnastik

Idag har jag varit på den sista vattengymnastiken för denna höst. Då jag tidigt på hösten anmälde mig till alla Folkhälsans kurser var jag faktiskt lite fundersam om jag verkligen skulle orka gå ända fram till 20.12. Men det har jag alltså kunnat göra. Jag har bara missat ett par gånger de veckorna jag var sjuk annars har jag plaskat varje tisdag, hela hösten.
Nu känns det nog lite trist att det är slut med såväl plaskandet som att få träffa andra gravida varje tisdag och tala om graviditetsrelaterade saker i bastun. Det har varit trevligt och jag kunde gott simma några veckor till känns det som.
Jag rekommenderar helt klart vattengymnastik för andra gravida. Speciellt nu mot slutet så har det varit extra skönt att få röra på sig i ett element där jag inte behövt känna mig enorm och klumpig. Dessutom har det fungerat förvånansvärt bra trots foglossingsbesvären.

Nu får träningen de sista veckorna bestå av de dagliga promenaderna med hunden och lite gymträning. Kanske även lite inomhuscykling i källargymet (om jag orkar-för det är ju så tråkigt!) Yogan skippade jag helt för några veckor sedan eftersom magen helt enkelt blivit för stor (för dynamisk yoga, nån annan lugnare typ kunde säkerligen fungera).
Jag funderar redan på träningsupplägg efter att babyn anlänt. Och ja, jag vet att man inte kan eller ska börja hårdträna före kroppen hunnit återhämta sig sisådär 3 månader. Dock kan man ju gott börja med bäckenbottenträning så gott som genast och även en del bålstabilitet rättfort. Och inte att förglömma vagnpromenader.
Sen ser jag grymt mycket fram emot att få börja träna ashtangayoga samt jogga igen!

Dagens hem

Idag är jag grymt trött. Energinivån på noll och har förutom ett varv till butiken inte fått gjort nånting. Jag bor på soffan idag.

För er som undrar om hunden inte fått uträtta sina bestyr kan jag informera att han varit med Frank på jobbet halva dagen och sedan sovit som död han också. Är det månne mörkret och det eviga regnet som börjar ta ut sin rätt?

Ljudsystem?

Jag vet att mina blogginlägg numera är mycket barn-fokuserade. Av helt naturliga orsaker. Mycket av min tid går ju till att fundera på saker som har med graviditet, förlossning och babystuff att göra.
MEN jag hinner faktiskt fundera på lite annat också. Till exempel högtalare. Ja, ni läste rätt- högtalare. För tillfället har vi inget ljudsystem i vardagsrummet vilket innebär att vi lyssnar på väldigt lite musik här hemma. Detta är jag nu trött på och vill ha mera musik i hemmet! Dock vill jag inte ha mera sladdar och jag vill att vi ska kunna lyssna på musik via datorn/mediasystemet. Ett alternativ är detta system från Sonos

Ska räkna slantarna och fundera om vi eventuellt skulle ha råd med en till julklapp förutom tvättmaskinen.

Bokshopping

Jag sitter som bäst och surfar runt på adlibris. Har hittills klickat hem en bok till mig och en till Frank. Jag tänkte köpa den omtvistade Barnaboken av Anna Wahlgren. Jag har sådär med ena örat följt med debatten gällande hennes metoder, främst sova hela natten-metoden, men har ännu inte hunnit skapa mig en egen åsikt då jag inte (ännu) är insatt i vad de sist och slutligen går ut på. Dock är jag nyfiken och jag har blivit rekommenderad att läsa boken, om än med rätt kritiska ögon och sunt förnuft. Den lär i varje fall innehålla en del praktiska tips man som ny förälder kan ha nytta av. Summa summarum köper jag den mest av nyfikenhet. Och för att jag älskar böcker.

Och just eftersom jag älskar böcker så tänkte jag passa på att klicka hem lite flera nu då jag ändå är i farten. Nu vill jag igen, kära läsare, ha era bästa boktips! Imorgon skickar jag iväg beställningen..

Edit: Nu blev jag också ytterst sugen på att köpa Ditt kompetenta barn av Jesper Juul som tydligen ska vara motsatsen till Barnaboken. Sådär för nyfikenhetens skull. Men hur råddig kommer jag månne bli om jag köper och läser alla barnuppfostringsböcker jag hittar..? kanske borde jag låta bli att läsa såna böcker överhuvudtaget och hoppas att det egna förnuftet räcker. Nu blev jag förvirrad.

Napp?

En fråga till till er som vet; när ska man ge napp (tutt kallar jag det egentligen men vi kör med napp så att ingen missförstår) åt babyn? (ska man ha en sådan redan på bb?) och är det skillnad på nappar och nappar?

Väskan

Jag vet att det är kring 5 veckor kvar men idag tyckte jag det var dags att börja packa bb-väskan. Men vad ska man riktigt packa? lite kläder till mig, toalettartiklar, kläder till knyttet då vi åker hem...vad ska man packa med för ätbart? ni som har gjort det här, vad är viktigt att inte glömma? Goda råd och era bästa tips, tack!

Lite råd och tips har jag letat upp på nätet där det ju finns hur långa listor som helst (!) (men vad är tex ett babyskydd??)
Nu ska jag dra iväg till butiken för at köpa en extra deodorant, tandborste, ansiktscreme, schampo (jag vet att det finns en hel del hygienartiklar på sjukhus men jag har inte koll på exakt vilka det finns att få på kvinnis och dessutom är det nog trevligt med så mycket egna prylar, tror jag) så att jag kan packa ner en extra neccesär redan nu.

Julfest

Jag har ovanligt få julfester inplanerade det här året. Ikväll är det dock middag med jobbkompisar och jag har försökt göra mig representabel. Ja, till och med försökt locka håret lite. Det lär väl dock vara rakt igen efter att jag stått ute 5 min och väntat på bussen. Att fixa sig festfin är inte det enklaste då man ser ut som ett mumintroll. Lite snyggare känner man ju sig förstås med snygga klackar men får se hur knepigt det blir att röra sig mot slutet av kvällenmen tanke på att foglossningen inte höga klackar.

Voilá! I give you mumintrollet in black!

Och håret ser förstås mest risigt ut. Jag skyller på ljuset och inbillar mig att det ser snyggare ut i verkligheten.

Julkalender

I år har vi infört en ny tradition. Vi har en julkalender som innebär att vi ger varandra små överaskningar som "luckor". Jag får mina luckor av Frank på ojämna dagar, Frank på jämna. Hittills har luckorna bland annat bestått av små saker som massage, choklad, skraplott, ishockeymatch (det fick JAG som lucka, haha!), se på förlossningsprofylax DVD (hehe), serverad frukost etc. En salig blanding med andra ord.

Igår var det Franks tur att ge mig en lucka. Han gav mig, som bekant, Peppe Öhmans bok Livet och Barnet som födelsedagsgåva i måndags...


Igår hade han knyckt boken och stämt träff men ingen mindre än Peppe för att få den signerad med en liten hälsning.

Det var mig en påhittig och finurlig lucka!

Rådgivningsrapport

Dagens rådgiviningsbesök innefattade ett par överraskningar. Jag hade räknat med att sf-måttet skulle ha ökat nån centimeter minst eftersom det känns, och enligt mig, ser ut som att magen vuxit en hel del. Dock hade det bara ökat med 0,5cm de senaste två veckorna och ligger nu v 34+3 på 28,5cm. Jag blev genast lite orolig och undrade om man borde göra mera undersökningar men här måst jag ge min hälsovårdare credit för att hon var grymt lugn och saklig och tyckte inte alls att det var nåt att oroa sig för eftersom bebisen rör sig mycket och hjärtljuden var bra, p. 140. Hon lyckades lugna ner mig förvånansvärt bra. Om två veckor är nästa koll så då är det viktiga att hon inte stannat av att växa iallfafall. Men som jag skrivit tidigare så är hon troligen en liten krabat med ett sf-mått precis på normalfödelningens undre kurva.

Den andra överraskningen var att jag själv hade gått NER i vikt sedan förra besöket. Jag vägde plötsligt 1,2kg mindre än för två veckor sedan. Och jag som mentalt förberett mig på närmare 2kg+ med tanke på att jag ätit ovanligt mycket "extra". Det var tydligen inte heller nån fara att jag gått ner, troligen var jag svullen sist. Nu är jag alltså uppe i en total viktuppgång på ganska exakt 10kg sedan inskrivningsvikten vilket ju sist och slutligen är mycket normalt. Och normalt är ett ord jag gillar i detta sammanhang.

Så kan det gå

Jag kan meddela att min plan att kickstarta dagen med spinning sket sig totalt. Klockan 6 då jag skulle ha stigit upp hade jag bara sovit några ynka timmar så det var bara att konstatera att jag fick skippa planen. I normaltillstånd skulle jag gott kunna tvinga iväg mig och morgonträna tots mycket lite sömn men i det här skedet anser jag mig inte riktigt befinna mig i normaltillsånd.
Nåja, så kan det gå.

Hipp hurra för mig ida´!

Jag har haft en lugn och skön födelsedag. Jag har lunchat med äldsta syster, promenerat med hunden, chillat och haft kaffebesök på kvällskvisten.

Fina gåvor har jag fått, bland annat vackra tulpaner

och böcker. Frank har helt klart hållit koll på vilka böcker som det skrivits mycket om i den finlandssvenska bloggvärlden de senaste månaderna. (Wannabe och Livet & barnet)

Ett presentkort till spabehandlig fick jag också. Ah, så skönt det ska bli! Jag ska boka in behandlingen så fort som möjligt så jag hinner skämma bort mig före bebben anländer. Och på tal om anlända så ser jag ut som att hon kunde anlända när som helst. Kolla in denna mage!


Nu kan nog ingen påstå att den skulle vara liten mera. Jag känner mig gigantisk. Börjar nu även känna mig svullen och allmänt plufsig. Tog av mig ringarna idag så länge jag får bort dem.

Imorgon är det rådgivning och det ska bli intressant att se om magen vuxit så mycket som det känns att den gjort. Själv har jag antagligen vuxit mera än vad som rekommenderas per vecka. Det räknar jag med att ha gjort med tanke på att de två senaste veckorna innefattat österbottenbesök (= högre intag av mat och sötsaker) + att det även blivit mera sötsaker än normalt efter att vi kom hem. För en gångs skull kan jag säga att jag faktiskt ätit mera "gotta" än normalt då hon börjar skälla ut mig. Nåväl, bara bebisen mår väl så är allt bra. Min egen viktkurva lär nog vända om några veckor. No hätä.

Imorgon ska jag dock vara prutthurtig och kickstarta mitt 28:e år genom att sparka upp mig strax efter kl 6 och dra iväg på morgonspinning.

Aj.

Alltså, att vakna med kramp i vaden är riktigt obehagligt. Det har hänt flera gånger den senaste tiden. Förbannat ont gör det och vaden är ju sjuk flera dagar efteråt. (Du sku bara veta vad som väntar dig tänker säkert några av er nu). Tydligen ett vanligt preggo-problem.

För övrigt så är det min födelsedag idag vilket betyder att jag fått morgonmål och paket på sängen. Nu har jag läst dagens tidning och överväger att fortsätta fira mig själv genom att sova lite till.

Otålig

Vi är nu inne i vecka 35. Närmare bestämt 34+1. Nu börjar jag verkligen känna mig färdig med att vara gravid för denna gång. Jag känner mig uber stor och klumpig, det är jobbigt att röra på mig och foglossningen har tagit en ny nivå. Jag tog en bild igår jag tänkte lägga upp men just nu känns det för jobbigt att stiga upp ur soffan för att hämta kameran så det blir ingen bild. Dock har jag ju precis delat med mig av ett par smickrande barbamama bilder så det gör kanske inte så mycket att ytterligare en uteblir.

Bortsett från att jag känner mig som mumins syster, foglossningen och att det börjar kännas riktigt trångt för de inre organen så verkar allt vara bra. Som det ska. Lillskruttan bökar på, speciellt mycket om kvällarna. Hon börjar nå upp att sparka på revbenen nu.

Jag har en känsla av att det blir en lång dryg månad. Nu vill vi träffa den lilla människan!

Slukad

Det är härligt att bli riktigt uppslukad av en bok. Det är rätt länge sedan sist men nu kan jag bestämt konstatera att det hänt igen. Jag dök upp ur bokens värld efter flera timmar av sträckläsning och kände att "oj, så trött jag är- klockan är säkert över midnatt". Och det är den. Närmare bestämt var den 02.15.
Nu är jag på bokslukarhumör men väntar nog till morgondagen före jag sätter täderna i nästa bok.

Att vara lite galen

En vän frågade om jag hänger med på morgonspinning imorgon kl 7. Första reaktionen var självklart! men sen kom jag att tänka på att jag har en hel del program imorgon och har inte möjlighet att vila speciellt mycket. Eftersom jag inte vet hur jag riktigt reagerar på morgonspinning i det här skedet samt att jag haft en hel del sammandragningar den senaste tiden blev jag till slut tvungen att hoppa över spinningen och ta det en dag med mindre program. Jag blev dock extremt träningssugen och rastlös efter vår konversation och var tvungen att dra ner till gymet för ett litet pass. Klockan 21.30.

Voilá! tokfia och magen körde ett knappa 40min pass.

Home sweet home

Igår körde vi ner hem igen. Det var skönt med lite miljöombyte men även mycket skönt att komma hem igen.
Då vi packade ihop före vi drog oss hemåt igen insåg jag att min kamera inte varit framme alls under vistelsen i österbotten (!) Så inget bildregn har jag att bjuda på. Istället får ni en magbild tagen idag då struttar omkring hemma i sköna kläder och lillamy-hår.

Vecka 33+4 har vi hunnit fram till idag. Det närmar sig! Att vi träffade många bebisar under 6 månader under österbotten-vistelsen gjorde oss lite ännu mera lite mera otåliga. Samtidigt är det lite svårt att greppa att vi snart har en liten skrutt här hemma vi också.

På semester

Ja just det. Ursäkta, jag glömde informera att jag drog upp till österbotten i torsdags. Tog inte med nån dator eftersom det kan vara rätt skönt ibland. Att vara datorlös alltså.
Hittills har vi hunnit träffa en hel del små och stora (i bemärkelsen yngre och äldre) vänner. De små har gjort Frank mycket otålig på att få träffa vår lilla bökis som för övrig bökar mera än nånsin. Dessutom har vi under två dagar ätit gott och så mycket att jag antagligen har gått upp ett kilo per dag, hehe.
Vi har det med andra ord bra och njuter av att få ha en liten minisemester tillsammans.

sömnkvoten

Efter att ha sovit ca 11h nätter under en dryg veckas tid är tydligen sömnkvoten fylld. Jag har försökt somna i två timmar men är fortfarande pigg som en mört. Kanske borde jag börja stiga upp tidigare än 9.30 framöver.

Rådgivning nr 6

Idag var det vägning och mätning som gällde igen. Sf-måttet håller sig precis ovanför den nedre kurvan men hade ökat från 25 till 28cm under de senaste två veckorna. Så hon växer helt okej enligt sin egen kurva. Troligen ingen stor typ alltså, men man vet ju aldrig. Sf-kurvan är ju definitivt inget absolut mått.

Även jag hade vuxit till mig, höhö. Lite väl mycket. Enligt denna vägning skulle jag ha gått upp över 800gram/vecka de senaste två veckorna! Senast hade jag gått upp 800gram/ 1 månad (4 veckor). Enligt mätningen hemma nu på kvällen, efter 1,5h promenad och 45min vattenjumppa har jag dock gått upp 300gram/vecka vilket ju är mera än 1kg skillnad än vad vågen sa på förmiddagen. Så jag vet inte, kanske jag jumppade bort extra svullnad eller så visar vågarna bara väldigt olika. Jag kan tydligen inte vara så avslappnad gällande vikten som jag skulle vilja vara. Tyvärr. Men jag vet ju att jag inte har frossat i mig onyttigheter utan har ätit ganska bra trots viktuppgången. Så kroppen har kanske haft en samla på sig period efter att jag var sjuk. Eller nåt.
Intressant ska det iallfall bli att se var det slutar med tanke på att vi åker till österbotten på torsdagen och där brukar det minsann bjudas på godsaker överallt. Sen har jag födelsedag följt av Franks födelsedag. För att inte tala om jul och nyår....

Nåväl, det som självfallet överväger alla kg jag lägger på mig är att lilla knyttet vuxit bra. Även mina andra värden var bra, rr 110/67 och hb 127. Så nu är det slut klagat över petitesser en stund igen. Jag får alltid lite bättre perspektiv då jag klagat av mig lite.

övertaggad?

Vad roligt att så många delar med sig av sina erfarenheter gällande förlossning smärtlindring! Jag blir faktiskt bara mer och mer nyfiken på vad som väntar.

Sista gången av mammakraft, som jag för övrigt rekommenderar varmt för kommande mammor om kursen ordnas igen, var intressant och jag blev ytterligare inspirerad inför förlossningen. (Jag borde kanske sluta skriva om hur intressant jag tycker att det ska bli med förlossning så jag inte jinxar det hela och det slutar i en dålig upplevelse istället.) Vi fick även pröva på frigörande dans och jag shakade förstås så mycket att jag knappt kunde gå efteråt. Å vad jag ser fram emot att slippa denna foglossning.

Imorgon blir det vägning och mätning igen. Nu orkar jag faktiskt inte bry mig så mycket om hur mycket jag lagt på mig sen sist. Däremot hoppas vi på ett "bra" sf-mått, att skruttlisa vuxit som hon ska. Åtminstone bökar hon på som en liten mullvad.

Några tankar till

Jag har funderat lite på det jag skrev om smärtlindrig, att inte planera så mycket. Det stämmer delvis, samtidigt inte. Jag har många planer i mitt huvud och tror att det är viktigt med mental förberedelse. Att gå igenom alternativa scenario, inte minst då det gäller sin egen reaktion. Kommer jag bli paralyserad, kommer jag kunna fokusera och ta det lugnt, eller blir jag alternativt alldeles livrädd och hysterisk? Och vad har har för redskap att klara av de olika alternativen. Sånt funderar jag på hela tiden. Den mentala förberedelesen är i full gång med andra ord. Det jag dock fokuserar mest på är att gå in i det med en positiv inställning och försöka ta reda på mina rädslor före för att förhoppningsvis kunna släppa dem. Att se det hela som en stor utmaning (i positiv bemärkelse).
Det jag kanske menade med att "ta det som det kommer" är att jag inte vill planera enligt en plan för detaljerat och för att inte bli handfallen och besviken om det inte går enligt just den planen.

Som bäst läser jag denna bok. Har dock inte kommit så långt så att jag kan säga bu eller bä. Det kan jag kanske ikväll, eller imorgon då den lär vara färdig läst.
Ikväll ska jag iväg på sista träffen med min "mammakraft" grupp, vilken jag nämnt tidigare. Vi ska bland annat diskutera förlossning.
Jag befinner mig alltså i förberedelese-mode. Så det lär nog komma flera tankar inom detta tema ännu.

Smärtlindring eller inte

Det kom ett önskemål gällande vad och hur jag funderar då det gäller smärtlindring och förlossning. Jag har funderat lite hit och dit, tagit reda på vad det överhuvudtaget finns för alternativ, och kommit fram till en ganska enkel lösning; jag kommer att se hur långt jag klarar mig utan smärtlindrig och därefter ber jag om att få det som är fiffigast i just den situationen. Inte krångla till det helt enkelt och inte bestämma nånting på förhand. Jag har verkligen ingen aning om vad jag har att vänta mig och inte heller nån aning om hur jag kommer att reagera då det gäller. Även om jag tror mig ha en rätt hög smärttröskel så är jag nog medveten om att detta kommer att vara nåt helt utöver det jag hittills upplevt i mitt liv och litar inte på att min nuvarande uppfattning om min smärttröskel kommer att vara up to date i detta sammanhang.
Jag satsar alltså inte stenhårt på att försöka klara hela vägen utan någon smärtlindring alls men jag utgår inte heller från att använda allt som finns tillgängligt så fort som möjligt. Jag ska försöka lyssna på kroppen och på mig själv och sen får vi se vad som behövs eller inte.

Ni med erfarenhet, har ni haft en klar plan på förhand gällande vad ni vill ha/inte vill ha för smärtlindring. Och har det gått enligt planen?

En liten säng

Idag flyttade en liten säng in hos oss. Rottingsängen införskaffades då min andra syster föddes, år 1976, och sen dess har många småttingar sovit i den. Även jag själv har jag för mig.


Jag har köpt ett spjälsängsskydd, vilket jag genast insåg att är alldeles för långt. Men det kan kanske användas dubbelt...eller kapas av. Får se. Korgen kan lyftas ur ställningen vid behov.


Ett av hjulen sitter lite löst så det måste fixas till, annars är sängen i finfint skick! En liten madrass måste dock införskaffas. Men var hittar man pyttemadrasser,38x86cm, med rundade kanter? Eventuellt blir det att köpa den minsta vi kan hitta och klippa till den så att den ryms i korgen.


Nu börjar de mest väsentliga vara införskaffat. Förutom tvättmaskin och skötbordssystem. Jag börjar bli otålig.

Lillajul hos the Fellmans

Jag har aldrig varit ett fan av mycket julpynt hemma hos mig. Jag har alltid haft extremt lite pynt hemma och de har jag tagit fram sent. Runt min födelsedag strax före lucia. Men i år tyckte Frank att vi minsann ska pynta till det lite till lillajul så vi drog fram den lilla jullådan från källaren. Och jag måste erkänna att visst är det riktigt mysigt med mycket ljus!


En av mina favoriter är betlehemsstjärnan jag har fått av min mamma. Den åker upp varje år och ger ett varmt och mysigt sken. Inte så rosa som det ser ut på bilden utan ett mycket mra mörkrött sken.

I lådan hittade vi en traditionell ljusstake i vitt som aldrig blivit uppackad tidigare. Den fick plats i arbetsrummet.


Vårt vita "Tro, hopp och kärlek" har vi fått av Franks mamma och får nu lysa upp vårt vardagsrum. Lite dramatik blev det då vi skulle hänga upp det eftersom alla lampor föll i golvet och gick sönder. Andra försöket gick bättre.


Vi hittade även ett par juldukar i lådan som aldrig tidigare varit i användning. Den ena passade perfekt till matbordet, den andra till kistan. Lyktan på bilden står oftast i tamburen och hälsar gäster välkomna. Tulpanerna köpte vi från Plantagen där de hade ett super-erbjudande- 3knippen, 7tulpaner/knippe, för 10€. Maka er dit och köpköp! Tyvärr hade de inte mörkröda eller vita så vi körde på en annan favoritfärg.


Vi var en sväng till IKEA och plockade upp lite smått och gott, nya överdrag till våra stora kuddar, salladsslunga, kollade på babystuff. Dessa glasljus fick följa med hem i bara farten. Även dessa liksom betlehemsstjärnan ger egentligen ett mycket mera mörkrött ljus. Hjärtat man kan skymta samt tomtarna har vi fått i gåva.

Cafu fick en svart, mjuk bädd samt ett lurvskinn ovanpå. Han blev genast förtjust. Nu ligger lurvet redan på vardagsrumsgolvet istället för i bädden.

Resten av kvällen läs jag njuta av ljusen och den höga mysfaktorn. I soffan med ett glas kall mjölk och choklad.

Let´s do it!

Igår besökte vi kvinnokliniken för att bekanta oss med utrymmena och veta få veta vad som kommer att ske var. Jag var rädd att jag skulle bli nervös och stressad av besöket men istället blev jag grymt taggad och hade lust att sätta igång på momangen. Lite roligt var att Frank hade precis samma reaktion. Let´s go already liksom. Ännu är dock väntan ca 8 veckor lång...

Shopping

Idag skämde jag bort mig själv med lite shopping. Förutom det som finns inne i påsarna köpte vi det gröna sängöverkastet. Färgen gör sig dock inte till rätta på bilderna.
I påsarna fanns svarta tights, gråa strumpbyxor, en Bravado-bh som jag hört att ska vara grymt skön (men borde jag ändå köpt svart istället för naturvit undrar jag nu), samt pyjamasbyxor.

Ett par naturvita kuddar från hemtex fick också följa med hem.
Polarn och pyret byxorna ser ut såhär med mudden uppe....
..och såhär med mudden nere. De är grymt sköna! jag tror bestämt jag kommer ha på dem mera eller mindre konstant den närmsta tiden. Jag funderade även på att köpa övre delen, amningslinnet, i samma mönster men jag ska ännu fundera lite på saken och se om jag matchar byxorna med ett blått eller vitt linne istället.

Efter shoppingen träffade jag fina Jenny över en stor kopp varm kakao. På henne har jag dock ingen bild eftersom jag tänkte att jag ju inte har men nån kamera och jag alltför för sent fattade att jag ju faktiskt har en kamera i telefonen.
En riktigt bra dag har jag med andra ord haft!

Sjusovaren

De senaste två nätterna har jag sovit 11timmar. Per natt. Ganska duktigt vill jag påstå. Om det beror på att jag återhämtar mig från två veckor med väldigt lite sömn eller om det är novembermörkrkret som gör sitt återstår att se. Kanske är det både och.
Trots mycket sömn är jag riktigt slö idag och får ingenting gjort. Snart ska jag dock på iväg och vattengymnastisera för första gången efter flunssan. Skönt att äntligen kunna göra annat än ligga och hosta och snörvla.

Skötbord

Jag skrev nyligen om att en tvättmaskin kommer att bli nästa investering i detta hushåll. Jag är inte speciellt inspirerad över den kommande maskinen men det känns som en nödvändighet. En annan nödvändighet är att införskaffa nåt typ av skötbord. Då vår lägenhet trots allt är ganska liten så tänkte jag slå ihop dessa två nödvändigheter. Jag har alltså försökt hitta nåt trevligt skötbordssystem att ha ovanpå maskinen. Först tänkte jag att vi satsar på nåt basic underlag som verkar finnas i var och varannan babybutik men sen hittade jag den här:

Bilden lånade jag från belmas nätsida.

Dock kostar denna variant många gånger mera än tråk-alternativen. Menmen, det är ju så mycket finare med en i trä! Kanske julgubben är givmild i år? eller kanske vill nån hjälpa mig att snickra själv?

Fixa och greja

Söndagsbrunch måste väl vara något av det trevligaste som finns! (?) Vi blev glada då vi märkte att ett absolut favoritställe då det gäller brunch, Dylan, finns ett par kvarter ifrån oss. Tidigare har vi besökt Dylan vid arabiastranden. Vi åt tills det inte rymdes mera. Jag klarade av att äta mycket mera än jag trodde skulle rymmas i min mage. Nuförtiden brukar det nämligen inte rymmas speciellt stora mängder åt gången.
Tyvärr glömde jag kameran hemma men jag rekommenderar att gå in på Dylans sida och kolla in maten. Mycket gott!

Efter det har vi fixat och grejat med smått och gott här hemma. Bland annat fört ner lite grejer till källaren samt hämtat upp vinterskor och kläder samt jullådan. För ovanlighetens skulle ser jag faktiskt fram emot att julpynta lite här hemma. Det ska bli mysigt med ljus, betlehemsstjärnan och vår vita tro, hopp och kärlek i fönstren. Men ännu väntar vi nog lite med julpyntandet. En bit in i december tror jag bestämt vi väntar före vi draru pp grejerna från lådan.

Då jag ändå var i farten med att fixa med smått och gott så gjorde jag det jag gör alldeles för sällan, nämligen tvättade mina sminkborstar. Jag har inga rutiner då det gäller att tvätta dem utan det brukar gå alldeles för länge mellan gångerna. Det är egentligen ganska äckligt då man tänker på vilka bakteriehärdar de blir då de inte tvättas. Dem sätter man sen i ansiktet! Tvättar ni era sminkborstar ofta eller är det bara jag som har denna äckliga ovana att tvätta för sällan?

Lite färg

Igår då jag såg mig i spegeln och såg mitt förbaskade hår kände jag att jag inte kan vänta en dag till på att fixa till färgen lite. Akut läge liksom. Så jag gick till närmaste butik och köpte mig det mildaste tonande schampo jag kunde hitta. Till min stora förvåning så blev färgen helt okej. Speciellt i jämförelse med hur det såg ut innan. Nu borde jag ju ha en före bild här också för att ni riktigt skulle se skillnaden, men det bilden tog jag aldrig.
Jag känner mig omedelbart mycket fräschare. Tänk vad lite färg kan göra!



Cafu ville inte riktigt vara med på bild idag trots att han är grymt söt i sitt fluff. Nu ska vi iväg och fixa lite julkort med mina jobbkompisar. Ja, Cafu ska med. Första aktiviteten utanför lägenheten på två veckor!

Hålla koll

Vad är riktigt grejen med att det inte finns nåt vaccinationsregister i Finland? det är ju totalt idiotiskt att informationen inte finns någonstans. Jag insåg detta först för nåt år sedan- att det är mitt eget ansvar att hålla koll på vilka vaccinationer jag fått när. Behöver jag tillägga att jag inte har nån aning om när jag fått vad? Det har jag nämligen inte. Som liten fick jag alla "standard" vaccinationer och under studieåren fick jag en (stelkramp kanske?) + hepatit (men var det nu havrix eller tvinrix jag tog...?don´t remember) före jag åkte till Indien.
Inga vaccinationskort har jag ju kvar heller.
Är det bara jag eller finns det andra som liksom jag inte riktigt fattat detta med att man själv borde hållit koll på sina vaccinationer?

Perspektiv

Idag har jag fått perspektiv på saker och ting igen. Nu har jag ynklats tillräckligt över min flunssa. En flunssa, även om den håller i sig flera veckor, är ingenting. Inte då man får höra om att ett litet liv som väger dryga 600gram kämpar för fullt. Idag är mina tankar hos min vän, hennes familj och det lilla livet som var tvungen att komma till världen alldeles för tidigt.

Det jag ser fram emot

Jag börjar känna mig bättre men ser väldigt mycket fram emot att inte behöva rensa luftvägarna 1h om mornarna. För att inte tala om hur mycket jag ser fram emot att få sova (några veckor till).

same old story

Det skulle vara så väldans skönt att sova. Ja, redan klockan 21.30 kröp jag under täcker för att jag längtade så efter en god natts sömn.
Men jag bara hostar och hostar och hostar.

Näskannan

Eftersom flunssa symptomen mer och mer förflyttar sig mot luftvägarna så har jag beslutat mig för att ta tag med hårdhandskarna och göra allt jag kan för att bli frisk fortare/förebygga eventuell luftvägsinfektion.
Därför har jag idag; vilat (som alla andra dagar under veckan), druckit kopiösa mängder te, andats varm ånga, gjort pupu (pullonpuhallus) övningar samt köpte mig, och har använt, en näskanna.

Näskannan tycker jag är lite obehaglig men nu fightas jag banne mig med alla medel jag kan komma att tänka på.

Den lilla magen

Den "lilla" magen ser idag, v 30 + 2, ut såhär:

Jag känner mig minsann inte liten, men liten är bevisligen relativt.

Vägning och mätning

Idag var det alltså rådgivning igen. Jag var lite nervös över vikten som vanligt men till min stora förvåning hade jag bara gått upp 800gram under den här månaden. Jag hade gissat på en hel del mera. Så jag fick inga skällor denna gång (heller, förra gången fick jag ju faktiskt inte heller skällor men den där ena gången har som ni märker svetsat sig fast i minnet).

Det andra som förvånade mig,var att livmodermåttet, sf-måttet, var ganska litet, bara 25. Jag som har tyckt att min mage är enorm! det är den tydligen inte enligt kurvan. Den är liten men tydligen inte oroväckande liten.

Nu ska jag dock lägga på ett litet kål gällande ätandet och försöka få i mig lite morgonmål/lunch trots att matlusten fortsättningsvis är på noll. Sen fortsätter den seriösa vilan.

Jag hoppas...

...innerligt att jag snart ska sluta läsa bloggar om nätterna. Ja, detta nattugglande börjar räcka nu tycker jag. Eller det tyckte jag egentligen för många nätter sedan.
Jag hoppas snart jag får fira en natt utan att vakna och behöva försöka hitta på tusen trick för att tappa känseln i halsen.
Nu har jag föresten också börjat hosta som en liten tok. Så att Frank helt säkert inte heller ska få sova.

Då jag blir frisk

Så fort jag är frisk ska jag boka tid för att fixa mitt hår. Ett tag funderade jag ju på att göra nåt riktigt dramatiskt och klippa superkort hår igen men nu är jag mera inne på att klippa upp riktigt ordentligt men ändå spara en del längd samt färga det i en djup brun färg. Jag fundrar på en frisyr som Scarletts, i Evas färg.

Ännu om att ligga stilla

Jag kom precis på att jag detta liggande stilla i en veckan tid har gjort att jag känner av väldigt lite smärta i SI-leden. Alltid något.
Men imorgon ska jag på rådgivning och då lär det ju visa sig vad stillaliggandet gjort för viktkurvan. Å ena sidan har det varit knepigt att äta pga monstret i halsen, å andra sidan har glass varit en av de få saker som gått riktigt bra att få ner...
Till imorgon borde jag också fylla in en frågeformulär som mäter mammans sinnesstämning, som screening och hjälpmedel för att fånga upp depression antar jag. Då jag senast träffade hälsovårdaren och fick blanketten så sa hon att jag kan basera svaren på veckan före vi ses. Det vill säga veckan som gått. Haha. Jag undrar nog vad svaren baserade på denna vecka skulle ge för utslag.

grisen

Inatt har jag bara varit uppe en gång. Yey. Framsteg. Dock har jag hostat som en tok och då jag har sovit har jag tydligen snarkat som en liten gris eftersom jag sovit med munnen öppen för att kunna andas. Det måtte sett komiskt ut att se mig snarka på min lilla tron, ja jag har en massa kuddar under ryggen för att höja upp övre kroppen just för att underlätta andningen. Nu känns det som att monstret i halsen skulle ha öppna sår.
En veckan har jag i princip varit i vågrätt läge nu. Nu måste det värsta väl banne mig vara genomlidet...!

Jag har hittat läslampan jag vill ha. Bilden lånade jag härifrån. Nu återstår bara problemet att hitta en liknande någonstans ifrån..

Positivt tänkande

Det är intressant att hur knasigt man mår efter en knapp vecka med extremt lite sömn. Hjärnan går minsann på lågvarv. Som tur har jag inga viktiga uppdrag att fixa under dagarna utan har legat i sängen, alternativt i soffan hela veckan, med undantag av en sväng via jobbet för att föra läkarintyg samt gårdagens sväng till hälsocentralen) .
Det får mig att tänka på hur intressant det blir att se hur man fungerar sen då lillknodden kommer. Jag har nämligen ställt in mig på att det blir extremt lite sömn då. För säkerhets skull. Vissa knytt sover tydligen helt okej, men det känns som att det är bäst att förbereda sig på ett lite mera utmanande scenario. Om det funkar bättre än förväntan så är det bara en bonus.

Denna helg hade jag tänkt träffa mina tidigare kollegor. Vissa har jag inte träffat sen jag slutade i Esbo för ett år sedan. Idag skulle jag fira min vän som blev 30 år häromdagen. Det blev inte riktigt så utan jag ligger fortsättningsvis under filten och håller på att bli smått tokig. Men för att inte bli alldeles för sur och irriterad över att jag ligger här istället för att träffa vänner försöker jag hitta på roliga projekt.
Inför nästa helg planerar jag inrednings-shopping! Det betyder att jag kommer ha nåt konkret, roligt att fundera på och planera i veckan. Surfa runt och söka inspiration samt konkreta produkter och priser. Nu ska vi äntligen hitta oss en vardagsrumslampa, läslampa, sängöverkast, kuddar till soffa och säng, skoställning...åtminstone. Samt lite babystuff.

amputation som sista utväg?

Sleepless natt 5. Vad ska man säga i detta skede? Det känns som att det aldrig ska ta slut. Aldrig i mitt liv har jag varit med om nåt liknande. Jag börjar känna mig redo att amputera halsen.

svaret då?

Som väntat så visste inte hälsovårdaren mera än vad jag själv redan visste och som pappa-doktorn antagit via telefonkonsultation. Antagligen är det ett jäkligt virus men svalgprov togs för säkerhetsskull. Dock vet vi inget mera före måndagen, om det behövs medicin eller ej alltså, och i det skedet hoppas jag verkligen att läget ska gått mot det bättre.

Nu ska jag försöka få i mig dagens första mål mat. Vad ska man äta då man har ett monster i halsen? glass? jag tror jag försöker mig på glass.

Visa monstret

Ja, jag ringde till hvc och beställde tid för att via upp mitt halsmonster. Om en timme sitter jag där och gapar och får antagligen höra att det är en virusinfektion som kommer gå om. Nån gång. Men vem vet, kanske det trots allt är en äcklig bakterie som kräver hårdare tag. Snart vet jag mera.
Känns liksom bara så fånigt att söka hjälp för halsont. Å andra sidan, detta är somsagt inte vilken halsont som helst. Det är ett monster.

Monster i halsen

Sleepless på grund av flunssan vol 4. Alltså detta är den grymmaste halsonten i historien. Visst har jag haft halsont otaliga gånger tidigare men vad ÄR detta? Det började på måndag kväll men har de två senaste dagarna eskalerat till ett obarmhärtigt monster. När ska man riktigt börja söka hjälp på grund av ont i halsen?!

skållad

Förra natten var det febern som höll mig vaken, inatt halsen. Min halsont är så brutal att det på inget vis går att sova. Jag försöker lösa problemet genom att dricka skållhett te i förhoppning att jag tappar känseln i halsen en stund och hittar sömnen.

Dagens blogginlägg

Jag har, som ni kan läsa, inte gjort speciellt mycket idag förutom att försöka vila, äta och bli frisk. Men det jag faktiskt hunnit och orkat med är att slösurfa runt på en del bloggar. Det mest tankeväckande inlägget denna dag är helt klart Malin Klingenbergs tankar om Cupcakemorsor och Karriärkvinnor.
Just nu ett mycket aktuellt ämne för mig, saker jag funderar en hel del över. Jag vet inte hur vi kommer ordna saker och ting efter att min mammaledighet är över. Vem som ska vara hemma när och hur vi ska få saker och ting att gå ihop. Hur vi VILL att vardagen ska se ut. Jag har ingen aning om hur jag kommer att trivas med att vara hemma i längden så att först se hur det känns lär nog vara en viktig faktor gällande hur vi planerar framtiden efter det. En annan viktig faktor är självfallet pengarna. Att köpa lägenhet i Helsingfors, som vi ju nu gått och gjort, är inte precis billigt och att leva på en lön (socionom eller fysioterapeut-lön vill säga) är knappast fungerande i längden. Ja, och sen så gillar jag ju faktiskt att jobba och har svårt att se mig vara borta från arbetslivet i många år...
Vi får se. Känna efter och fundera över vad vi vill. Det löser sig.
Min poäng var i alla fall att jag tycker Malins skriverier är bra formulerade och mycket tankeväckande.

sjukstugeupdate. igen.

Det händer inget dramatiskt här i sjukstugan. Eller, jag mår helt klart bättre och har orkat vara uppe en del. Dock behövde jag sova 1,5h efter att ha varit ute och kastat kong ( hundleksak) med Cafu i 15 min. Jag promenerade ca 700m. Så på topp är man ju inte precis ännu.
Mamma kom hit på dagen med en påse godsaker och tidning. Det var sött.


Nu väntar jag på att Frank ska komma hem med mera halspastiller. Halsen blev bättre där ett tag men nu är det åter igen en pina att svälja.

Imorgon är det meningen att jag ska infinna mig på familjeförberedelsekurs. Vi ska tala om förlossning och allt vad det kan innebära. Det vill jag inte missa! men hur fasen ska det gå till?

sjukstatus dag 2

Natten var jobbig och jag har febermaskat (ni vet då man fryser och svettas om vartannat, det är omöjligt att ligga stilla utan man byter ställning en gång i minuten i försök att hitta ro) mig hela natten och hållit Frank vaken. Hunden har tydligen blivit sympatisjuk och har spyttat 4 gånger inatt.
Nu känns det dock som att det värsta kanske är över, febern har sjunkit flera grader utan värkmedicin och hunden åt ett litet mål specialmat och ligger nu och knorrar nöjt vid fötterna. Nästa projekt är att få i mig lite mat också. Två stora tekoppar och en halspastill har jag fått i mig så här långt. Lite mera energi behöver nog båda jag och lillskruttan för att må bra och för mig att bli frisk. Men det är bara så svårt att äta då matlusten är på noll, eller snarare på minus samt att jag nog blev lite traumatiserad efter gårdagens erfarenhet.

Jag tror dock bestämt att vi börjar skymta ljuset i tunneln.

Sjukstatus

Jag tar tydligen det här med sjukskrivning på största allvar; är man sjukskriven ska man verkligen vara riktigt jädrans sjuk.
Tidigare då jag skrev att jag kände mig crappy visste jag inte innebörden av vad crappy verkligen kan kännas som.
Jag orkar nu sitta upp en stund (sitta upp i sängen) tack vare värkmedicinen som kickat in. Jag har legat i halvkoma hela dagen, endast stigit upp ett par gånger för toalettbesök. Ni vet då man är så slut och feber yr att man inte kan läsa, inte kan ligga i tv-soffan och slötitta utan man måste verkligen ligga och blunda och försöka sova i timtal även om kroppen är feberöm och man bara blir förbarmad med små sömnsnuttar åt gången. Mitt på dagen försökte jag mig på att äta lite soppa men magen vände sig ut och in och jag fick lov att ligga på badrumsgolvet en stund istället för i sängen. Tjohej. Då blev jag faktiskt lite orolig och ringde till hälsovårdsrådgivningen för säkerhetsskull ifallomatt man som gravid borde reagera då man har nån konstig variant av feber och magsjuka. Det behövde man tydligen inte.
Tempen var för en dryg timme sedan 38,1 som för mig är högt med tanke på att jag normalt har en temp på under 36. Så, jag har legat och feberfrossat hela dagen och önskat att nån kom och räddade mig. Frank gjorde sitt bästa genom att komma hem tidigare från jobbet med limsa, yoghurt och soppor. 6 timmar senare jag jag fått i mig 2dl jaffa och gör nu ett långsamt försök att peta i mig lite yoghurt.

Nu börjar orken ta slut efter 10 minuter av sittande. Dags för vågrätt läge igen. Håll tummarna för en bättre dag imorgon. Och för att min kropp snarast inser att jag inte behöver vara sängliggande-sjuk de kommande 5 veckorna bara för att jag är sjukskriven.

Edit: förutom Frank som gjort sitt allra bästa för att få mig att ha det möjligast bra så har vår hund varit alldeles underbar hela dagen. Jag släpade mig ut en sväng vid 11.30 då den första värktabletten kickat in och jag fixade gå på en 5min runda för att han skulle få utföra sina bestyr. Frank har självfallet gått ut med honom på eftermiddagen men annars har Cafu legat tätt intill mig från morgon till kväll. Han vet helt klart att jag inte mår bra och viker inte från min sida. Han värmer mitt hjärta den där lilla hunden vår.

feeling crappy

För nån vecka sen konstaterade jag att jag nästan aldrig är sjuk nuförtiden och skröt lite smått på min motståndskraft. Nu kom straffet. Inatt vaknade jag med en helvetisk halsont. Ni vet då det känns som att hela halsen är uppsvälld och det är en pina varje gång man måste svälja.
Nu ligger jag under täcket med stegring, huvudvärk, halsont och hoppas att hunden inte vill ut på många timmar ännu.
Oj, vad jag önskar jag fick dricka en kopp finrexin. Det får jag inte. Istället har jag en gigantisk tekopp på nattduksbordet, men den innehåller ju inte den magiska kombinationen smärtmedicin och koffein..

Måndagsmat

Jag älskar soppor. Gärna puré soppor. Idag blev det dock inte purésoppa utan het bönsoppa. Ja, jag älskar även bönor.


Soppan är gjord på lök, purjolök, tomatkross, lite potatis, morot, vitlök, en hel del chili, lite tomatpuré, buljong och en blandning av de bönor man gillar, idag blev det kidney- och vita bönor, kikärter och haricot verts.
Till soppan åt vi lite bröd med färskost och avocado. Grymt enkelt, gott och dessutom nyttigt. Ja, och relativt billigt också. Eller, soppingredienserna i sig är billiga men avocadon jag promt ville ha på brödet idag var inte i det billigaste laget, men den kan man ju gott skippa- ja, brödet till behövs ju egentligen inte alls utan soppan går riktigt bra att äta helt utan tillbehör.

Nu då jag kommer vara ledig så långe tänkte jag att maten är ett projekt jag ska ta tag i. Då menar jag att jag ska försöka planera god och hälsosam mat för några dagar/ca vecka i taget. Nu finns det faktiskt inga ursäkter! jag kan ju inte precis skylla på att jag inte har tid att planera, handla och laga mat... Och kanske blir jag till och med riktigt inspirerad. Hoppas det!

Slut jobbat

Jep, det är det nu för mig. Idag insåg jag att det inte längre är säkert för patienterna att ha mig som fysioterapeut. Har såpass ont i höften och nu också rygg att jag själv inte vågar lova att jag klarar av krävande patienter eller plötsliga, oväntade situationer.
Så jag gick till hvc och väntade mig kanske nån vecka sjukledighet igen, men läkaren tyckte att det låter onödigt att skriva små snuttledigheter och sjukskrev mig, till min förvåning, fram till att moderskapsledigheten börjar.

Inget mera jobb för mig alltså för en lång tid framöver. Det känns knasigt. Konstigt. Ganska sorgligt faktiskt. Speciellt sorgligt då jag vet att jag antagligen inte kommer jobba med mina nuvarande kolleger igen. Tudelat känns det. För samtidigt som det känns jätte tråkigt att det nu är slut för mig på det nuvarande jobbet så känns det som att det nog är vettigt att sluta nu. Kroppen säger ju helt klart stopp.

Nu är jag alltså ledig fram till att lillknodden kommer, Drygt 10 veckor! det känns hur konstigt som helst.

Söndagsstatus

Söndag betyder normalt gym och bastu på kvällskvisten. Min SI-led + ländrygg ( ja, nu har den tydligen också börjat bråka, antagligen pga spänningar och försök till kompensation av att haft ont i "fogarna" så länge.) Så jag får lov att hoppa över gymmet idag eftersom även mindre extension av ryggen gör ont.
Istället tänkte jag försöka få upp humöret med hjälp av shopping här. Några behån ska klickas hem bara jag kommer fram till vilken storlek man borde införskaffa. Inte det enklaste då det ju lär ske ytterligare förändring efter att lillen kommit...
Sen funderar jag hårt på att eventuellt köpa en gördel. Har nån erfarenhet? är det ytterligare en onödig grej att införskaffa eller hjälper det verkligen kroppens återhämtning?

Samla krafter

Idag har jag varit helt slut. Har gjort fruktansvärt lite, bara försökt vila upp mig och få upp energinivån igen efter en jobbvecka som minsann tagit på krafterna.

Jag fortsätter kvällen i samma anda. Just nu är det soffa, filt, en kall (alkoholfri) cider och så mycket bättre som gäller.

29+0

Nu inleds vecka 30. Idag alltså 29 + 0.

Här ser ni hur magen såg ut i samma "outfit". Det har minsann hänt en hel del. Och det är inte precis bara magen som vuxit...

Jag blir riktigt tokig gällande mitt hår. Jag hade redan nästan bestämt att jag inte vill färga det under graviditeten men det börjar se såpass gräsligt ut så det ändå lutar mot ett frissabesök inom kort. Har ni tips på mer skonsamma hårfärger om man så långt som möjligt vill undvika starka kemikalier?

Det trevliga..

..vi gjorde var att hämta FPA-lådan. Det var mysigt att öppna den och titta på alla små kläder vi fått.
Cafu var nyfiken och hittade genast en mössa med tofsar som han tyckte verkade som en rolig leksak.


Överlag tyckte jag att kläderna i årets låda var riktigt bra och kommer med säkerhet i användning.

En av de plutiga plaggen såg ut såhär.

Om ca 11 veckor har vi en liten skrutt som antagligen ännu kommer vara för liten för alla de små kläderna i lådan! :)

Dendär energin

Jag kan tyvärr meddela er om att den tidigare nämnda energin inte berodde på nåt fantastiskt energiskt skede av graviditeten (eller så vad det ett ytterst kort skede) utan snarare på att jag var ledig och hade möjlighet att sova mycket och göra saker och ting i ett mycket lugnare tempo.
Nu har jag jobbat tre dagar och jag är kaputt. Slut. Äckligt trött. Energin är som bortblåst. Eller, energin går till jobbet, men efter arbetsdagen finns det ingen kvar.
Jag som så innerligt hoppades på att den härliga energin kommit för att stanna.

Nu ska jag dock orka med nåt mycket trevligt. Jag återkommer med rapporten lite senare...

back in business

Idag var det dags att återvända till jobbet. Det kändes riktigt roligt att vara tillbaka men fyfasen vad crazy trött jag är nu!

tvättmaskin

Många har rekommenderat oss att köpa egen tvättmaskin tills lillen kommer eftersom tvättmängden lär öka avsevärt. Nu använder vi tvättstugans maskin vilket har funkat riktigt bra, dock undviker man tvätta tills vi samlat på oss tillräckligt med smutstvätt för att fylla maskinen ordentligt då varje maskin som tvättas kostar 3€.

Men alltså, jag har inte fattat att tvättmaskiner är grymt dyra! usch. Jag hade tänkt mig ett par hundringar men ett par lär nog inte räcka nån vart. Har ni tips på nån billig men bra maskin? (jag vet, billig och bra brukar oftast inte höra ihop, men jag försöker vara hoppfull)

mys fredag

Idag har jag varit riktigt seg. Fick inget gjort på hela förmiddagen. Men tack vare en timme hathayoga vaknade jag till och vi har haft en mycket trevlig kväll, jag och mr Fellman. God mat i ljussken och mysig musik följt av film. En riktig mys-fredag med andra ord.

Shit alltså!

Idag hämtade vi vagnen och sittern jag ropade hem från huuto. Jag är grymt nöjd!! Nu står det en massa babyprylar i gästrummet/arbetsrummet/babyrummet. Shit, om 12 veckor har vi en liten skrutt här hos oss! mellan varven känns det nämligen ganska overkligt att det är en liten människa på kommande.

Uppe med tuppen

Godmorgon! idag var det uppstigning kl 06.00. Orsaken; spinningträff kl 07.00. Jag fick tydligen en knäpp tidigare i veckan som bokade in detta ( och det var dessutom min egen idé!). Nu ska jag iväg och träna och känna mig som en äkta hurtbulle som förr i tiden.

Dagens mat

Idag hade jag lunchdate med min man. Frank brukar äta trerätters lunch nu som då vid yrkesskolan bredvid hans jobb. Eftersom han pratat varmt om maten så ville jag också prova och passade på att planera in en träff så länge jag är ledig om dagarna.
Tyvärr motsvarade inte maten förväntningarna idag. Vårrullarna var inte krispiga, som jag vill ha dem. Och ankan jag vågade mig på att beställa visade sig vara gjord av rivet ank-kött som i princip puttrat i fett. Jag tog mig en tugga, men inte mera. Efterrätten, äppelpaj men hemlagad vaniljglass fick klart godkänt dock.
Frank åt skinksallad och räkrisotto med grillad lax och var nöjd med sina rätter så jag råkade nog bara ha otur denna gång.
Under lunchen berättade Frank att han tidigare ätit en fantastiskt god blomkålssoppa vid samma restaurang. Jag blev snål och var tvungen att fixa ihop en blomkållsoppa till middag.

Mycket krämig blev den men saknade nån liten detalj. Eventuellt en skvätt vitt vin?